Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina

Sovmorgon idag! Skönt... ?

Idag har jag lyckats slå personligt rekord i antal kyrkobesök på en och samma dag...3 st! ?

Två närliggande kyrkor öppnade upp för gudstjänst idag efter vårens stängning. Kvällen avslutade jag med sinnesro gudstjänst i en, för mig, ny kyrka igen. Jättefint. Jag har nog snöat in lite på detta eller vad tror ni? ?

Bara lite ? Jag samlar på naturreservat och hittaut-kontroller. Du samlar på AA-möten och gudstjänster i olika kyrkor.

Same-same ? Huvudsaken är att vi sysselsätter oss med aktiviteter som GER oss energi ?

Kram ?

Femina

Igår var jag på meditativ rörelseträning i ett kapell i stan för andra gången. Vad underbart det är med hösten! Lite nystart utav allt, kurser och särskilt kyrkorna vågar sig så sakteliga öppna upp, mer och mer, efter coronan. ?

På kvällen var jag på möte igen.

Idag gjorde jag en utflykt till city. Var på yoga & mässa i en "ny" kyrka. Ikväll har jag varit på mässa & meditation i en nära kyrka. Herregud, vad skulle jag göra om inte alla kyrkor fanns? ?

Igår fick även vårt äktenskap en nystart. För första gången sedan jag sa att jag ville skiljas, förra fredagen, så gick det att föra ett konstruktivt samtal med min man. Vi kom fram till att för att kunna fortsätta leva tillsammans krävs en del förändringar. Ingen utav oss vill skiljas men jag kan inte fortsätta som vi haft det hittills.

Vi enades om att försöka hitta tillbaka till varandra. Jag kräver inte att han ska bli nykter eller trappa ner på drickandet. Det måste han komma fram till själv. Däremot kräver jag att han i handling visar att han är villig att göra en förändring. Att han "loggar in" i äktenskapet igen. Att vi tillsammans jobbar för vårt gemensamma bästa. Att han lyfter blicken och ser allt det vackra han har i livet igen. Oss, barnen, katterna, huset osv. Att vi börjar kommunicera igen och delar sovrum. Så igår natt sov vi tillsammans för första gången på många år... Vi får se hur det kommer att gå så han inte går tillbaka i samma gamla vanor inom kort. Jag har gjort klart för honom att jag tänker inte tjata på honom. Jag vill se ett engagemang från hans sida utav egen fri vilja, annars får det vara.

Idag har jag dödat en stor, brun, äcklig spindel i badrummet! ?️

Låter mycket bra med ditt och mannens prat. Du gör helt rätt i att lägga ansvaret på honom och inte tjata. Hoppas han förstår vilken fantastisk kvinna du är och tar sitt förnuft till fånga.

Kram!

Lägg ansvaret där det hör hemma - i hans knä. Acceptera inte för många ”nystarter” bara, det lär knäcka dig.

Det är så tydligt att man behöver välja om varandra i en relation med viss regelbundenhet. ”Ja, jag älskar dig fortfarande och vill fortsätta leva ihop med dig.” Det behöver knappt vara uttalat, även om det förstås är det bästa.

På samma sätt tänker jag att jag väljer om nykterheten varje månad i samband med min månadsdag. ”Ja, jag vill fortsätta vara nykter eftersom jag mår så bra av det.”

Kram ?

Femina

Dagarna går, en efter en. Jag är tacksam att det går så lätt och självklart att leva nykter nu.

Jag skjutsar barnen tidiga morgnar till jobb & praktik. Skjutsar sonen till både kuratorn i skolan och ungdomsmottagningen där han får samtalshjälp. Följde med honom till stan för första träffen för "Livsstegen för unga" som jag hoppas att han vill fortsätta vara med på. Allt för att hjälpa honom med en knuff ut i livet, ett första steg ifrån apatin och hans känsla av ensamhet & meningslöshet. ?

Dottern klarar sig bättre. Hon jobbar på och har sin pojkvän som stöd.

Jag går på många möten och besöker många kyrkor, i vanlig ordning. Var på en heldagsretreat nyligen.

Jag har tyvärr väldigt lite kontakt med min vän nu. Jag saknar honom. Han har känts som min trygghet i nykterheten. Men vår vänskap har gått i vågor hittills så det får jag acceptera.

I stegarbetet jobbar jag i steg fyra. Jag tar det i min takt.

Min man har åter sin "parkbänk", soffan i vardagsrummet, som sin bas. Det där med att dela sovrum höll inte många dagar.

Jag vet inte längre vad jag vill. Jag får ta ett beslut i taget. Min svagaste punkt är kärleken till min son och hans välbefinnande. Han vill ju inte att jag och maken ska skiljas, även om han förstår "allt".

Jag ber ju varje dag om att få vara till glädje & nytta för mina medmänniskor och det har jag fått möjlighet att vara på olika sätt. Jag känner en inre trygghet och styrka, en äkthet och större lätthet att få kontakt med nya människor på ett djupare plan, även om våra vägar bara korsas helt hastigt.

Beslutet att skiljas har förändrat maktbalansen här hemma och befriat många av mina rädslor. Dock är det fortfarande bara på det mentala, psykologiska planet.

Jag ber mina böner, mediterar, läser, hämtar kraft och växer. Känner tacksamhet, tillförsikt och trygghet i förvissningen om att Gud är med mig. Vacklar ytterst sällan i det och då endast korta stunder. Lever mycket mer i nuet och En Dag i Taget. ?

Ibland är det bästa sättet. Viktigast just nu är din nykterhet och sonens mående. Allt annat får komma sen.

Du verkar ha fullt upp ?

Kram ?

Femina

Jag firar 7 månader idag! ?

Herregud, hur gick det här till? ?
En Dag i Taget... ?

Jag har följt dig genom din resa till och från och måste säga. Bra jobbat!
Det är spännande att följa och läsa hur tankar förändras genom resan till nykterhet och du har verkligen kämpat. Med din nykterhet, din familj, din sjukdom och känslorna för din vän. Tack för att du delat så generöst till oss andra.

Du ger oss hopp <3

Stor kram <3

7 månader är ingen liten bedrift. Du visar att det går att klara det oavsett omständigheter. Du har viljan och förstånd att söka hjälp och kraft där det finns att få. Imponerande!

Femina

Tack för era gratulationer! ?

Ja, 7 månaders nykterhet fanns ju inte på kartan när jag började skriva här på forumet. Inte alls.

Jag insåg att jag drack för mycket, för ofta, av fel anledningar, att jag fick oönskade konsekvenser. Jag ville dra ner på drickandet, fortsätta dricka och njuta av effekten vinet gav, förändra mitt drickande... Men hur? ?

Ja, som nästan alla andra är ju första steget att inse att drickandet blivit ett problem i livet, en kortsiktig "lösning" på allt.

Jag började läsa böcker som handlade om beroende och missbruk, googla på olika hemsidor om alkoholens effekter och biverkningar. Hittade bl a till detta forum och till AA.

Jag försökte ändra mitt drickande, prova lågalkoholhaltiga alternativ. Försökte begränsa antalet glas eller antalet timmar jag drack. Försökte motivera mig till någon enstaka nykter dag...

Man tror inte omgivningen märker så mycket. Även om man döljer det märks det i utseendet, vikten, tröttheten, håglösheten eller motsatsen som benägenhet att hitta anledningar att träffas/fira med alkohol.

Man ser till att ha alkohol hemma hela tiden. Man inser att en bag-in-box bara räcker i två dagar. Man blir oerhört frustrerad av folk som sitter med ETT glas vin framför sig och verkar nöjda med att vänta på att innehållet ska dunsta bort! ?

Till slut blir man ganska ensam eller känner sig ensam. Det är också rätt skönt att dricka ensam i lugn och ro. Så börjar ältandet i huvudet, alla "idioter" runtomkring en, alla oförrätter man fått utstå, alla misslyckanden.

Alkoholen tar större och större plats i livet men det blir till slut både "lösningen" och "problemet" om vartannat... Det är svårt att märka själv eftersom det går gradvis över tid.

Till slut inser man att man har ett större problem som överskuggar alla andra problem som man hade redan innan, drickandet i sig.

Man vill inte erkänna det, man vill inte släppa taget om sin "bästa vän" som alltid finns tillgänglig. Sin enda tröst. Ett liv utan alkohol verkar så grått och trist att varför leva alls...? Dessutom ser man ingen lösning nånstans på alla problem som bara hopar sig och tynger ned en.

Dags att ge upp, kapitulera, be om hjälp. Gråt, skrik, ring någon - vän, beroendemottagning, Alkohollinjen, AAs servicetelefon. Någon. Det är detta som är Vändpunkten i ditt liv.

Ens personliga "botten" behöver inte vara en "parkbänk". Soffan hemma går lika bra. En "botten" kan vara att bli av med körkortet, jobbet, relationer eller att man överskrider sina moraliska gränser. I slutändan är det en väckarklocka, en välsignelse, en räddning och första steget mot ett nytt liv. Inte ett problemfritt, enkelt liv men ett tillfrisknande liv med nya vägar till nya mål.

Efter en tids tillfrisknande blir det lika självklart att inte dricka som det var att dricka tidigare. Tillfrisknandet sker kroppsligt, psykiskt och mentalt. Att inte dricka alkohol blir lika naturligt som att undvika nötter för en nötallergiker. Visst, nötter är gott för dem som inte har en allergi. Men för oss som blir sjuka av "nötter" är det klokast att avstå. Det finns annat i livet att njuta av. ?

Så otroligt bra skrivet Femina ? Precis så var det för mig också. Så oerhört tacksam att slippa det.

Kram ?

En väldigt bra beskrivning som garanterat många här känner igen sig i. ? Jag gör det definitivt!

Stort grattis till 7 månader!