Fibblan

att slippa vinsug?! Mitt kommer och går, men just ikväll är jag vansinnigt nöjd att det uteblev, trots trötthet här också. En känsla som tidigare helt klart framkallat tankar på vin..
Håller med Torn angående jobbtempot dock..?, men jag skippar väl också föreläsningen..?. Men visst låter det bra med lite pauser i form av exempelvis en cykeltur även i vardagsstressen..?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Tyvärr är körsången pausad pga Corona i höst också ? Och cykla borde jag göra, jag borde verkligen. På lördag! Fast då ska det bli skitväder har jag hört ?

Ja, mitt arbetstempo är för högt. Men jag bromsar allt jag kan. Tänker hela tiden på hur jag kan förenkla eller helt strunta i vissa saker, låta folk vänta ett tag osv.

Och jag lyckades krångla mig ur en heldags studiebesök på annan ort nästa vecka! Det gjorde jag bra ?

Tack för att ni påminner mig! Jag behöver höra det - och jobba på det ännu mer.

Den här veckan har jag dessutom haft amatör-terapeutiskt samtal med två stressade chefskollegor. Hjälper mig lite också faktiskt. Jag vill ju faktiskt leva som jag försöker lära ??

Kram ?

Hela natten. Inte väckt av några drömmar. Nu är jag snart redo för att spurta mot helgen. Först kolla runt hur ni andra mår, dricka en kopp kaffe eller två - sen kör vi!

Chill helgkram till er alla ?

Härligt känna sig utsövd

Jag fick också sova gott i natt, vaknade när kaffet var nybryggt (jo har en timer där). Det kommer bli en bra dag och bra helg! :-D

Jag har blivit medlem i nykterhetsförbundet IOGT-NTO. De jobbar för att nå ut med budskapet om hur skadligt alkohol är, på individnivå och samhällsnivå.

Det kändes minst sagt lite pirrigt att bocka för framför orden ”Jag lovar på heder och samvete att jag är nykter”.

Idag kom första numret av Accent, deras medlemstidning. Fräsch tidning, både med nyheter på alkoholområdet och reportage. Nu har jag precis läst om My Skarsgårds nyktra resa.

Kram ?

Jag gick också med efter tips från dig.? När man bockade i stod det att man fick dricka drycker med en alkoholhalt upp till 2,25 procent.?
Sådana där starka grejer vågar inte jag hälla i mig.?

Kram

Tio minuter efter jag kom hem ikväll skriver jag det här inlägget på min nya iPad. Jag behövde bara hålla min iPhone i närheten av paddan och sen hoppade allt liksom bara över. Trolleri! Säga vad man vill om Apple, men användarvänlighet kan de verkligen!

Nu ska jag beställa ett tangentbord också, och sen behöver jag ingen privat dator. Bye, bye pc. Jag har ju bärbar Mac i jobbet också, och den släpar jag numer alltid med hem, om jag skulle behöva lite större skärm eller vissa program.

Lite annorlunda Idol-kväll, alla deltagare får sjunga från sina hotellrum pga Corona. Jag är stor idol-fantast ? Trogen tittare i tio år.

Chill helgkram ?

Igår fick jag mail från dem som bygger LSS-boendet dit vi hoppas att yngsta dottern kan flytta. Inflyttning 1/4. Nu är det dags att söka gruppboende-plats för henne hos kommunen i skarpt läge.

Och som av en händelse har jag ett sådant möte inbokat på tis 29/9 kl 15. Nä, det är förstås inte som om av en händelse. Allt är noga planerat och förberett förstås.

Det finns sex lägenheter. Håller på och byggas nu. En av dem hoppas vi att vår dotter får. Men jag vågar inte ropa hej förrän jag har skrivit på kontraktet!

Vi har börjat prata om det med dottern. Tittat på bygget. Hon förstår inte hur hon ska kunna bo där ? Hon är lite tveksam. Svarar oftast argt ”Inte än” om någon frågar om när hon ska flytta hemifrån.

Hon är så mammig och pappig ❤️ Som en liten femåring i en kvinnas kropp. Hon är lika lång som jag, väger nästan lika mycket. Väger mer än sin pappa ? Men hon vill ändå krypa nära och tanka närhet flera gånger varje dag. Pussas, kramas, klappa på kinden. Hon får dock inte sitta i våra knän längre ?

Ena stunden som en femåring, andra stunden ilsken tonåring, tredje stunden väldigt ansvarsfull och plikttrogen. Och väldigt hemmakär ❤️

Att hon vant sig vid två hem som ger henne trygghet är en stor gåva, nu ska vi introducera ett tredje hem. Hennes eget.

Och det här är förstås lika jobbigt för oss. Yngsta barnet ska flytta hemifrån. Men inte någonstans inom oss får vi tveka ett enda dugg, då känner hon av det och hennes egen tillvänjning blir då svårare.

Vi får köpa en riktigt bra bäddsoffa och sen får vi sova hos henne tills hon en dag säger ”Du kan åka till lägenheten/huset nu, det här är mitt hem.” Den dagen kommer, jag vet det. Och det får ta den tid det tar.

Efter ett drygt år är hon så ”inbodd” på sin dagliga verksamhet att hon är redo för nästa steg. Och vi föräldrar också.

Mina egna flyttplaner lägger jag helt på vänt ett-två år. Under övergången behöver hon tryggheten i det här hemmet att falla tillbaka på då och då.

Kram ?

Nästan vindstilla. Årets Gäddfestival med 200 deltagare fick ovanligt bra väder i år. Det brukar tydligen ösregna. Fiskare är en tålig sort.

Dagen började med bleke i havsvikarna. Bleke betyder stilla spegelblankt vatten. Därav har länet fått sin namn, som är väldigt gammalt.

Tänkte på dig Torn ? När jag läste i tidningen om Gäddfestivalen, med bilder på båtar med två-tre personer stående i varje båt med fiskespö i handen. Just den siluetten ”båt med stående fiskare” är vanlig att se häromkring.

Själv ska jag cykla. Leta efter några hittaut-kontroller på en liten ö tror jag. Om turbåten fortfarande går. Äta lunch på något ställe jag hittar på vägen. I självsamhet.

Kram ?

Gäddfisket i Blekinge skärgård tillhör ett av det bästa i hela världen, och det kommer långväga gäster dit för att fiska. Jag har dock tyvärr aldrig fiskat gädda där. Men har faktiskt planer på att göra det. Tävlingen i dag kan man följa live på nätet förresten.

Jaha, då blev man sugen på fiske, ? men jobbar tyvärr hela helgen.
Låter bra med med boendet till din dotter. ? Hon kommer säkert få lägenheten, det känner jag på mig!

Ha en bra självsam dag! Kram

Måste ju berätta, i sommar var vi på resa i vårt land och vi var en kortis till Tiveden. Blev jättetaggad, så fint! Förstår verkligen ditt intresse... så även så många fina sjöar att fiska i. Blev så sugen så...
Hoppas det går bra med lägenheten, håller tummarna! Kram ????

Allt jobbigt i mitt liv har format mig till den jag är, och jag är bra precis som jag är. Jag kan bara göra mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har. Viljekraft räcker långt, men ibland måste intellektet ta kommandot - och jag har förnuft att veta när det ska ske.

Jag har ju haft skov av depression ända sen tonåren. Sen 13 år tillbaka medicinerar jag med SSRI, men jag har samtidigt gjort ”alla rätt” vad det gäller att tillfriskna på egen hand.

Likväl som jag har blivit hobby-expert på alkohol och beroende nyligen så har jag tidigare ”pluggat” på om psykisk hälsa/ohälsa, med depression och utmattning som huvudämne.

Jag vill inte vara förutan mina två perioder av utmattningsdepression eller åren med alkoholmissbruk. Och absolut inte heller min del i funkisvärlden, med allt vad det innebär. (Där har jag också ”pluggat” massor!)

Nu när jag inte dricker längre så hoppas jag verkligen slippa mina skov av depression, för de förändrar min personlighet helt. Känner inte igen mig själv alls. ”Det här är inte jag” är en ständigt återkommande tanke då.

Allt är svart. Ingen ljusning finns. Allt är meningslöst. Världen har det bättre utan mig. Så långt ifrån min naturliga personlighet som man kan komma faktiskt. Oerhört obehagligt, både för mig och mina närstående.

Men jag har aldrig tänkt att mitt dåliga mående är ”orättvist”. Att det är någon annans fel. Det bara är som det är. Vissa drabbas, andra inte. Likväl som en del är fotbollstalanger, andra inte.

Jag tänker att allt detta gett mig nyttig träning på att hantera motgångar. Att jag kan ha nytta av det. Människor som lever sitt liv på en räkmacka får inte träning på att hantera motgångar alls på samma sätt.

Går de dessutom i fällan att bli bittra och knyta offerkoftan hårt om sig när det väl sker något jobbigt, så blir de minst sagt odrägliga för sin omgivning, vilket gör att omgivningen undviker umgänge.

Lyssnar just nu på Frida Boisens bok ”Berätta aldrig det här”. Hennes mamma blir efter skilsmässan från Fridas pappa så bitter och elak att jag blir helt matt och skitförbannad samtidigt.

Samtidigt vet jag att man kan bli så sjuk i hjärnan att man beter sig som en idiot utan att hjälpa det. ”Något gick sönder i hennes huvud” som Frida Boisen själv uttrycker det.

Jag har inte lyssnat klart på boken, som för övrigt är svinbra, men mamman tog självmord så något svar på vad som gick sönder i hennes hjärna får vi tyvärr inte. Lyckligt slut blir det alltså inte i den bemärkelsen.

Jag möter ibland sådana som Fridas mamma, förutom självmordet då. Allt ont som händer dem är någon annans fel. De är helt oförmögna att ta itu med saker som skulle förändra deras liv positivt. Att gnälla, skälla och fiska efter sympatier är deras livsluft.

Det ÄR synd om dem. Jättesynd. Men mest synd är det att de inte förstår att de endast kan förändra sig själva och sitt eget förhållningssätt till livet och världen. De kan inte förändra någon annan. De kan bara föregå med gott exempel.

Att Frida Boisen är så vettig och klok som hon verkar vara är inget annat än ett mirakel faktiskt. Men allt som hänt har förstås format henne - och hon valde den ljusa sidan. Och nu har hon valt att berätta, och hennes bok har redan räddat liv har jag förstått. Hennes bok ger andra mod att fråga och agera.

Kram ?

Idag kom yngsta dottern hit till lägenheten igen efter en kort visit hos sin pappa fre-sön. Han ska resa bort och kommer hem igen först nästa söndag. Sen ska hon bo två veckor hos honom. Det är så skönt att vi kan vara flexibla, alltid med hennes bästa i åtanke.

En vecka i taget är annars helt lagom för henne. Hon längtar nästan ihjäl sig efter den andre föräldern efter en vecka, precis som ett litet barn gör. Även om det är slitsamt att leva med en ”femåring” i 21 år så är det väldigt mysigt också ?

Ska skjutsa dottern till bästa kompisen om en stund och därefter ska jag hjälpa min mamma att betala räkningar. Sen blir det att leta efter hittat-kontroller med en kompis. Vi ska avsluta med att äta på grekisk restaurang ?

Äta ute är verkligen något som jag unnar mig nu när jag inte lägger så mycket pengar på alkohol längre. Igår blev det också mat på restaurang, under en paus i cyklandet. Jag njuter så mycket mer av god mat numer.

Ha en chill söndag allihop!

Kram ?

Jag får inte till träningen riktigt. Gör bara punktvisa insatser, som sakta rinner ut i sanden. Jag påbörjar gång på gång, och sen blir det inte mycket mer ? Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Jag behöver verkligen daglig träning som viktig återhämtning, framför allt för hjärnan. När huvudet är trött behöver kroppen jobba. Jag behöver en pulshöjande aktivitet, promenader är inte tillräckligt. Jag behöver få till en vettig daglig motionsrutin.

De gånger jag försöker komma igång med löpningen stupar det på överjävlig värk i ben och fötter. Jag väger för mycket ?

I måndags började jag med trappträning. Jag har en bra trappa bakom mitt hus, totalt 60 trappsteg upp mot ett berg. Sprang/gick fyra gånger. Skitjobbigt, men det gick på 15-20 min så det var ju snabbt över.

Gjorde detsamma på tisdagen. Och sen kunde jag inte gå på grund av träningsvärk på tre-fyra dagar ? Helvete vad ont jag hade, runt hela vaderna.

Igår och idag har jag cyklat 1,5 mil. Plus traskat i skogen en del. Cykelrundan har gatlyse. Jag borde kunna klara av att göra det typ varje kväll. Det tar cirka 40 minuter.

Förstår inte hur jag kan vara så kass på att komma igång med träningen när jag har varit så duktig med nykterheten. Men där handlar det ju bara om att avstå, inte göra något speciellt.

Eller så är jag inte tillräckligt motiverad att träna dagligen. Hur fan blir jag det då? Hur kommer jag dithän att jag längtar efter min cykelrunda på kvällen efter jobbet?

Jag tänker att cyklingen är skonsammast mot kroppen just nu helt enkelt. Min tantkropp är uppenbarligen inte lika tålig som den har varit i yngre.

Kram ?

Spinning. Du som gillar att cykla?
Skonsamt och pulshöjande och riktigt roligt enligt mig.

Man måste nog hitta det som är kul och sedan inte ha för höga krav på hur mycket och när man skall träna.
Som de säger.
"Den bästa träningen är den som blir av"?

Är inte redo för gym än. Jag har ett gymkort på ett enkelt gym och det blir nog lite styrka där till vintern. Nu vill jag helst träna utomhus. Löpträning vore perfekt, men jag måste gå ner typ 15 kg först. Jag tillhör dem som gått upp i vikt under nykterheten ?

Kram ?

Tror man får tvinga sig i början, iallafall funkar jag så ? När det gått ett tag, börjar kroppen och kroppen kräva det. Så häng i, ge det lite tid när du tvingar dig att göra det. Så plötsligt en dag så börjar du längta efter det??// Strulan