av Blenda

Se klart
mån, 2020-09-28 - 10:38

levt med insikten om och verkligheten att ett av mina barn inte ville leva. Det har förändrat mig och jag tror att jag har en bra bit kvar av sorg och gråt över den period i livet som jag höll ihop för att jag var tvungen.
Att stå med den insikten framför ögonen och känna ett isande vinddrag från ett sådant fortsatt liv. Det gör något med oss.
Tid att läka behövs. Hur läkeprocessen ser ut vet jag faktiskt inte. Att bli nykter är en förutsättning för mig. Att dricka för att någon gång få vila var den enda utväg jag säg då. Att förlåta sig själv tror jag är en del i processen.
Kram ?

Ostrukturerad
mån, 2020-09-28 - 20:15

Att vara helnykterist tycker jag är coolt! Jag har inga problem med de som är det; tvärtom om någon berättar att den är helnykterist så känner jag: "Jag vill också bli så cool!" Att ha ett liv som fungerar och där folk inte utnyttjar & kränker mig så jag tvingas ta till "saker" för att orka, är en dröm för mig som jag strävar mot. Är så besviken på människor och vill skydda mig själv från dem, men samtidigt står jag inte ut med att vara ensam och längtar efter kärleksfulla människor! Folk som rätt & slätt är kärleksfulla, inte säger och frågar konstiga saker utan bara låter mig finnas där! Lite OT kanske, har inte läst hela tråden men jag tycker iaf det är skitcoolt att avstå alkohol, droger, cigg & snus och ändå må bra och ha glädje i livet!

Varafrisk
mån, 2020-09-28 - 23:03

Känner igen mig i så mycket av vad du skriver. Min dotter har ju mått dåligt från och till under flera år. Men nu när hon fått sin diagnos så förstår jag att så kan hennes liv komma se ut även om jag önskar och ber jag av hela mitt hjärta att behandlingen ska ge henne ro...inte dessa berg-och dalbanor. Därför känns det viktigt att bli nykter att jag kan vara stabil..inte följa med henne i hennes svängningar lika starkt. Men jag tar en dag i taget..

Även om jag inte vill att det ska vara tungt för dig på din väg att bli nykter så är det bra för mig att läsa om det....att förstå att det kan bli jobbigt men att man ändå kan fixa det.

Kram t dig❤️

Blenda
tis, 2020-09-29 - 12:11

Vaknade tidigt men piggare och tillbringat en solig förmiddag med att mocka skit efter hästar och hönor. Älskar´t. Idag känns livet värt så mycket. Kanske en vändning, eller en tillfällig topp. Spelar mindre roll. Skönt att vara nykter.

Tack för era kommentarer. En av många tunga insikter var också att jag och min man inte kunde stötta varandra så bra under den värsta tiden. Jag stod väldigt ensam, försökte hitta samtalsstöd och psykologhjälp men det fungerade dåligt. Men nu känner jag mig på riktigt redo att tackla och njuta resten av livet.

Blenda
tis, 2020-09-29 - 15:55

Fick det där jobbiga samtalet från mitt svajiga barn som jag i princip alltid går och väntar på och alltid bävar för.
Hen har det värst under hösten och i press. Det var tungt, men jag drack inte efteråt som jag brukar.
Och fixade ett digitalt jobbmöte på det.
Nu mår jag redan riktigt bra igen.
Det går faktiskt framåt.
Är redan på dag 15 idag.

Andrahalvlek
tis, 2020-09-29 - 16:46

Du gör verkligen det här kanonbra! Bra att du skriver och reflekterar, sätter ord på det du tänker och känner.

Kram ?

Blenda
tors, 2020-10-01 - 13:23

Slarvade bort min enda bilnyckel i morse, har letat sedan dess och den är verkligen helt oförklarligt totalt spårlöst försvunnen. Kanske tappad på hundpromenad, men har gått samma lilla runda tre gånger nu så oavsett så är det sjukt märkligt. Reservnyckel på annan ort, får den först på söndag och behöver bil extremt mycket både idag och hela helgen. Gah...får bli kostsam hyrbil.
Men jag är ändå superlättad att det hände i nyktert tillstånd ;)

Andrahalvlek
tors, 2020-10-01 - 21:53

Varje gång vi tvingas hantera skit nyktra - och varken glömmer det jobbiga med hjälp av alkohol eller belönar oss med alkohol efteråt - så stärker vi vår självtillit enormt mycket.

Det går! Jag kan fixa detta - utan bedövningsmedel. This too shall pass.

Kram ?

Blenda
sön, 2020-10-04 - 09:33

Jag hade en bra plan för min dammiddag, men – på ren svenska – det sket sig.
Mitt goa gäng hade en överraskning till mig. En väldigt alkoholstinn sådan.
Och jag orkade faktiskt inte ta striden.
Senare på kvällen sa jag "Jag kommer inte att dricka mer under resten av året".
Den landade väl sådär.
Men jag har sett ljuset (herregud så pretentiöst det låter) och är än mer övertygad efter denna kväll.
Drack lite igår för att slippa fokus på mina alkoholproblem.
Vi behövde prata om annat.
Slutade dricka tidigt.
Såg de andra bli vinfula och hörde att de tappade trådar.
Drack inte upp alla slattar.
Drack inte efter att gästerna gått hem.
Kommer inte att tro att jag kan dricka normalt, även om det gick bra igår.
Är fortfarande på banan.
Det som retar mig mest är att julafton inte längre är 100 dagar, det var så symboliskt fint på nåt sätt.
Men nu blir det en bit in på 2021 istället.
Glad!

Torn
sön, 2020-10-04 - 10:59

Det kan nog vara bra att till varje pris försöka undvika att delta på sociala tillställningar där det förekommer alkohol ett tag. Åtminstone en månad eller så. Det är ett högriskmoment lika mycket som att ha öppnade flaskor inom synhåll i början. För min del såg jag till att inte utsätta mig för sådant förrän runt dag 40, och det var asjobbigt då med, men jag klarade det. Men jättebra att du inte ger upp och inte tror att du kan dricka kontrollerat bara för att det gick bra denna gången. ?

Blenda
sön, 2020-10-04 - 11:06

Så är det, du har helt rätt Torn. Denna kväll var inbokad sedan ett halvår tillbaka, liksom monsterveckan då jag drack senast. Nu är det helt tomt i kalendern året ut, både när det gäller sociala kuligheter och svåra prestationer på jobbet. Och så ska det förbli.

Andrahalvlek
sön, 2020-10-04 - 12:40

Misstag gör alla, huvudsaken är att man lär sig något av dem. Och det verkar som om gårdagskvällen gjorde dig än mer förankrad i ditt beslut.

Locka med dig Mic nu på dag 1 också! Vi kan skåla tyst i julmust både på julafton och på er nyktra 100-dag ??

Kram ?

Blenda
sön, 2020-10-04 - 13:03

Jag är kanske naiv, men jag tänker inte på gårdagen som ett misstag. Det kändes mer som ett socialt experiment. Tycker ännu mer om nykterheten idag. Och ja, jag skriver till Mic. Men det är ju helt och hållet hans beslut om han vill hänga på eller ej.

Ostrukturerad
mån, 2020-10-05 - 20:15

När och hur ska man bestämma sig för att vara nykter, när man bara ser kaos, kaos, kaos, överallt man tittar? Jag förstår faktiskt inte det här livet, hur är det tänkt att man ska navigera i det? Jag ser inte ens tid på det sättet ni ser det, jag tycker bara allting flyter ihop, så hur skulle jag kunna fatta några beslut alls?! Jag har ju mina npf- diagnoser, men ingen jävel tar ju nån hänsyn till dem, så vad hjälper det att ha dem då?! Får ju inga anpassningar ändå! Jag behöver inte hjälp att städa eller bli påmind om tider! Jag behöver hjälp att få självförtroende, fatta nåt av det här livet och att komma framåt, åstadkomma saker! Jag behöver inte prata! Jag har pratat till förbannelse, jag behöver lösningar och ATT DET HÄNDER NÅT!! Vad fan hjälper det att prata med folk om hur jag mår?? Det leder ju inte till nåt! Finns inget skyddsnät kvar! Samhället liknar mest ett skämt! Förlitar mig på Gud och på min inre styrka.
Tänker inte kräva av mig själv att avstå min älskade öl. Jag behöver min öl och mina cigg för att överleva det här som kallas livet. Har iaf varit drogfri sen i fredags, får vara glad för det! :) Är hos vänner på annan ort, två av de få fina, äkta förstående och tillåtande människor jag nånsin känt. Haft mest rötägg omkring mig hela livet, därför man själv blivit så "skadad" kanske, hehe? ??? Både jag och min vovve får komma hit och vila & bara vara.. Skönt med folk som låter en bara vara, utan synpunkter, frågor & krav! Skulle behövt såna personer redan från början i livet!
Tyvärr måste man ju alltid hem förr eller senare. Hem till min ex-kille, som jag dels tycker synd om och vill ta hand om, han har råkat så illa ut, blivit så misshandlad av myndigheter.. Dels drar han ner mig.. Så dubbla känslor! Jag blir snart tvungen att själv simma i land och lämna honom att drunkna..! Istället för att drunkna med honom. Totalt osjälvständig människa; ska jag behöva knarka bara för att jag inte pallar med att han vaknar varje dag och vill bli underhållen och saknar självständighet!?
Spydiga svar från vidriga människor undanbedes, tack!

Blenda
fre, 2020-10-09 - 08:48

Har lagt 3 vita dagar bakom mig nu efter guppet som blev djupare än det skulle bli.
Hällde inte ut vinet som var kvar, det var en oöppnad BiB som skulle lämnas tillbaka till Systemet. Och några öl.
Men sedan, strax efter att jag hade skrivit mitt senaste inlägg ovan så ville jag bara ge fingret åt mig själv. Den destruktiva deppiga mörka Blenda berättade för den självgoda klämkäcka präktiga Blenda att hon hade tagit för mycket plats på sistone, så nu var det dags att sätta henne på plats.
Så jag drack upp allt istället.
Efter några dryckesdagar så var den mörka sidan nöjd, jag mådde riktigt fysiskt dåligt en natt, och nu är jag lugn och nykter igen.

Ska fundera mer på vad som hände för att undvika återfall framöver. En personlig teori är att jag varit alltför positiv för mitt eget bästa. Jag förstår om det klingar konstigt hos er som tror på positivt tänkande, men min grundstämning är de facto i moll, och det måste få mer luft även i nykterheten för att inte explodera och kräva en sup.
Mitt liv ÄR rätt tungt, och kommer att så förbli även nykter, jag måste lära mig att bejaka och leva mig genom även de mörka stråken, inte bara lägga ett glatt lock över sorg och smärta.
Så jag pausar min julkalender, det VAR en bra idé men kanske inte just för mig och åtminstone inte just nu :)

Ska försöka hitta en bra terapeut. Vet dock inte om jag ska prioritera missbruket eller livshändelserna, allt måste upp i ljuset men det är ju lite olika ingångar.

Blenda
fre, 2020-10-09 - 12:42

Ramlade precis över en dikt av årets Nobelpristagare Louise Glück.
Den heter Snödroppar. Tack för den slumpen (?), du märkliga liv.

"Vet du vad jag var, hur jag levde?
Du som varit förtvivlad, du förstår vad vintern innebär.

Jag trodde inte att jag skulle överleva, utan kvävas av jord.
Jag förväntade mig inte att vakna igen,
att märka att min kropp i den fuktiga jorden åter reagerade
och efter så lång tid ännu mindes hur man öppnar sig
i den tidigaste vårens kalla ljus –

rädd, ja, men bland er igen
gråtande, ja, riskera glädje

i den nya världens råa vind."

Torn
fre, 2020-10-09 - 13:04

Det är bra att du inte ger upp Blenda.❤️ Jag tror ändå du var på rätt spår, det gäller att lyfta alla positiva saker
som nykterheten ger till skyarna och inte tänka destruktivt. Det är svinsvårt i början att inte dricka. Vet hur jag krampaktigt fick hålla i ratten så händerna inte styrde in till systembolaget. Men varje gång jag fixade det så gav jag mig en klapp på axeln och var jättestolt. Bara en sådan liten sak gör att självförtroende växer lite grann. Och många bäckar små... Ha ingen alkohol hemma och sky systembolaget som pesten är mitt tips. Du tror att ditt liv kommer vara tungt när du är nykter, men det är garanterat inte alls lika tungt som när du dricker. Det blir tvärt om mycket, mycket bättre än vad du någonsin kan tänka dig.

Kram ??

Andrahalvlek
fre, 2020-10-09 - 13:58

I början krävs det nästan att man sitter på händerna i vissa lägen. Tillfället gör tjuven. Av samma anledning har jag inte choklad och bullar/kakor hemma.

Men skuld och skam gör ingen starkare. Stark blir du när du tar små, små beslut som sakta för dig längre och längre från alkoholen.

När man har det extra jobbigt i livet behöver man tillgång till alla sina förmågor. Det är min fasta övertygelse. Och alkoholen skadar både vår hjärnas kapacitet och förmågan att hantera humör och känslor. Alkoholen ger oss inte tillgång till alla våra förmågor, tvärtom.

Styrkekramar i massor till dig!

Kram ?

Blenda
fre, 2020-10-09 - 14:47

Tack Torn och Andrahalvlek för att ni bryr er.
Och jag menar inte att jag INTE ska lyfta det positiva. Men det krävs mycket mer för att det ska fungera.
Att tänka destruktivt, grubbla, känna skam & skuld, nej – det är så klart kontraproduktivt.
Men jag är tyvärr lite allergisk mot självhjälpsböcker och enkla lösningar.
Jag måste ner i mitt mörker, våga vara i det, våga ta emot alla negativa känslor och våga göra det nykter.
Inte låtsas och försöka lura mig själv.
Även om solen skiner den stund som jag mår dåligt så kommer det inte att hjälpa mig i längden att skyffla ångesten under mattan för att istället försöka tänka på allt som är bra och gå ut och sola.
Jag måste ligga under täcket, kanske gråta, kanske skrika (allt utom att dricka :)).
Då, först då, kommer jag hel ut på andra sidan.

Ungefär som en skadad katt som lägger sig under sängen och slickar sina sår, tills det är dags att möta livet igen.
Men ge upp? Aldrig. Har förhoppningsvis, precis om katten, nio liv. Minst :)

Kramar tillbaka, jag önskar er, och alla andra som läser, en fin fredagskväll!