av Fungerande_alkis

Torn
fre, 2020-09-04 - 12:39

Det ser ut som om du mår ungefär som jag gjorde för 8 månader sedan när jag beslöt mig för att sluta med alkoholen för gott. Jag hade fått nog helt enkelt.

Helt rätt att lägga av nu innan det blir ännu värre. Det gäller bara att lägga all kraft på att inte dricka en droppe och vara beredd på att det är skitjobbigt i ca 1 vecka. Ta det timme för timme först, sedan en halvdag i taget, och efter det dag för dag. Efter 1 vecka är det värsta över. Jag ångrar inte mitt beslut för en sekund och har inte druckit en droppe sedan dess. Det gäller bara att ge sig fan på att inte dricka, och ge sig fan på att man klarar det. Då går det.

Det här fixar du! ??

Garageper
fre, 2020-09-04 - 13:05

Det är grymt bra av dig att ha börjat skriva här hos oss likasinnade.
För att säga det själv så finns det väldigt mycket i dina berättelser som stämmer in på mig själv. För egen del har jag kraschat ett par gånger de senaste åren, rejält alltså. Nu är jag betydligt äldre än dig och mitt missbruk har varit mycket och länge.
Precis som du så fattar jag inte hur jag kunnat hålla ut och fortfarande prestera på högsta nivå i det mesta jag gjorde och fortfarande gör.
Min erfarenhet är ganska brutal och jag har emellanåt varit sjukt ärlig med min alkoholism. Jag har berättat för närmaste vänner, familj, arbete, husdjur, läkare och givetvis min psykolog!
Lättast av allt var ju att berätta för katten.
Skämt åsido har jag aldrig trott mig vara annat än beroende. Har aldrig förnekat.
Jag har en bakgrund med massor av stress och våld från min uppväxt och det bearbetar jag först nu nästan 50 år senare. Utan hjälp från proffs hade jag gått under och var nära att göra.
Det som är tragikomiskt är att de jag berättat och fortfarande berättar för har väldigt svårt att ta in det. Både min alkoholism och mina trauman. Det är precis som de har värsta filtret tjockfiltret mellan det de hör och måste bearbeta. De kan helt enkelt inte förstå eller kanske inte VILL förstå hur jag som tränar, orkar allt, presterar och är fräsch kan må så dåligt, och framför allt jag som är så grymt rolig och glad när jag är berusad, hur kan det vara ett problem?

Bakom fasaden brinner det självklart och att släcka bränderna i hörnen har varit mina tafatta försök att komma till avslut med detta. Det har varit som att släcka elden med napalm och till slut exploderar det.
När det exploderat riktigt så har jag varit tvungen att ta mig upp ur hålet för djupare hål går nästan inte gräva. Då har jag varit nykter 2 månader, 3 månader, 6 månader, allt slutar som vanligt att jag börjar igen då jag känner mig trygg och har "lyckats" eller att jobbiga känslor och tankar tränger sig på med full kraft.
Det blir alltid fel när jag börjar igen.
Ingen botten hos den här snubben inte.

Nu är jag inne på mitt 62 dygn utan fylla, nåväl, ett snedsprång har jag haft så 62-1 är ställningen på tavlan just nu.
Om jag kommer sluta helt är väldigt osäkert men jag har i alla fall kommit till insikt och ett vägskäl där jag helt enkelt inte vill ha det som förut, aldrig mer.

Jag har lyckats på egen hand men har tagit hjälp av Mr. Antabus ett fåtal gånger. Det är faktiskt effektivt, det blir "omöjligt" att dricka. Nu har jag en burk redo om jag skulle vackla och då tar jag förhoppningsvis min dos och vet att två veckor behöver passera innan man kan dricka igen. Det har passat mig och kanske det skulle ge dig en bra start att testa?

Jag följer dig och vet att du vill ha förändring. Du har vänt dig hit och det är en riktigt bra start. Fallgroparna är många när man har sjukdomen och det tillhör tillfrisknandet att ramla ner ibland. Målet är sällan utstakat i en rak bana. Även i störtlopp måste man ju svänga hårt och tvärt ibland, det gäller helt enkelt att undvika krascherna. Gör man det ändå så finns det alltid skyddsnät som fångar upp oss. Upp på benen igen och fortsätt mot målet.
Att det går utför i störtlopp vet jag men det illustrerar ganska bra det jag själv upplevt och att komma i mål efter en hissnande färd är helt enkelt magiskt skönt och fullt av goda endorfiner.

Även om jag fått klen eller märklig respons genom att vara öppen och berätta om mina egna problem så tror jag det är ovanligt att folk beter sig som de gjort i mitt fall (?)
För mig är det styrka att våga berätta och stå för hur man mår. Jag har faktiskt växt mentalt av det och tycker inte det är speciellt konstigt eller svårt att berätta längre. Att be om alkoholfritt när precis alla andra dricker med är jobbigt i början men blir till slut en skön grej helt enkelt.
Livet är sällan eller nästan aldrig så rosenrött och skimrande som det visas på Instagram och Facebook.
Att din familj skulle bli förtvivlad och förstörd av din berättelse kanske stämmer till en början men tror du inte det skulle hjälpa i längden när den första chocken lagt sig?

Hoppas det finns något i detta långa meddelande som ger dig något.
Ta hand om dig min vän.

GP

Se klart
fre, 2020-09-04 - 13:05

Vad hände mellan att du skrev första gången och nu, idag?
Finns massor av bra tips redan i din tråd och även om jag inte förespråkar långtgående beslut utan en dag i taget. Så skulle jag öva på hur du önskar att livet skulle se ut. Om du inte dricker? Vad finns i andra vågskålen som går att lägga upp? Bestäm dig för att lägga ditt fokus där. Du har ett helt liv att vinna. ?

Fungerande_alkis
lör, 2020-09-05 - 11:52

Tack igen för läsvärda och peppande kommentarer.

Vad som hänt mellan mitt första inlägg och nu är det gamla vanliga. Har smitit in på systemet varenda dag efter jobbet (eller t.o.m. på lunchen) bara för att ha något att dricka och "varva ned" med på kvällarna.

Vissa dagar har jag inte haft tillgång till systemet av olika anledningar, så då har jag försökt planera och handlat för två kvällar. Som vi alla förstår så har jag givetvis tryckt i mig allt på en och samma kväll, istället för att fördela det över två. Jag kan inte ha en droppe alkohol hemma utan att låta bli den. Oavsett hur mycket jag har så hamnar allt i kroppen. Att jag ska upp tidigt på morgonen och vara pigg och fräsch på jobbet är "ett senare problem", eller "morgondagens problem".

Har jag inte tillgång till systemet alls så blir det två sexpack folköl istället.

Jag hatar att alltid vakna upp bakis och se alla flaskor och burkar ligga över hela golvet. Jag försöker städa bort det värsta innan jag börjar kalasa igen, men blotta åsynen av alla tomflaskor och tomburkar får mig att känna mig smutsig, sjuk och tragisk.

Jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig att det skulle bli så här illa. Jag har som sagt aldrig kunnat hantera alkohol, men detta är ju fullkomligt ohållbart. Det är inte normalt att hälla i sig en hel sjuttis sprit själv en fredagkväll. Det är ett mirakel att jag inte blivit alkoholförgiftad och hamnat på sjukhus. Givetvis står jag med fingrarna i halsen över toalettstolen och nästan grinar efter sådana bläckor också. Minns oftast ingenting, och har inte sällan oförklarliga blåmärken och sår på kroppen.

Jag kommer inte kunna sluta cold turkey, för jag får genuin abstinens av det här. Blir varm och svettig, får konstant ångest, panikkänslor och mardrömmar. Jag kommer bli tvungen att trappa ned.

Jag har redan planerat in annat på måndag, som förhoppningsvis kommer distrahera mig till en början. Om jag klarar av att lägga mig nykter så kommer jag göra det. Om inte, så får det bli bara några enstaka öl, och så får jag ta det därifrån.

Vi får se hur det går, helt enkelt. Trött på skiten är jag i alla fall. Det är ett som är säkert. Riktigt trött.

Tack igen!

Se klart
lör, 2020-09-05 - 12:04

Gör det bara! Vårdcentral, beroendemottagning, kontakta rådgivarna här. Varje människa har i sin grundkonstruktion rätt att leva sitt liv på ett värdigt sätt. Dags nu.
Kom igen och ta detta viktiga steg för att ta ditt liv tillbaka. Det finns där och väntar! Kram ?

Fungerande_alkis
lör, 2020-09-05 - 12:42

Jag ska göra det. Klarar jag inte av det själv så ska jag ta till mig av alla era goda tips här i tråden. Sertralin kommer jag dock aldrig ta igen, för det gjorde bara allt värre. Dessutom vill jag inte ha främmande substanser i kroppen.

Jag vill passa på nu innan vintern kommer att vara ute i naturen så mycket som möjligt, ta långa skogspromenader och liknande. Kanske köpa en svampbok och ge mig ut på svampjakt. Jag börjar där, så får jag se hur det går.

Blenda
lör, 2020-09-05 - 12:44

Hej, Fungerande_alkis.
Jag är mycket äldre än du och har precis startat min resa till nykterheten igen, så jag kanske inte är rätt person att ge råd.
Men...
Det känns som att du slår ganska mycket på dig själv just nu, att du nästan hatar dig själv lika mycket som alkoholen. Snälla, gör inte det. Tyck om dig själv istället, för att du har vågat att ta detta första steg för att försöka sluta dricka.
Jag har själv mycket skuld och skam i mig, och jag har levt med en alkoholiserad man som också kände så. För oss var detta, tillsammans med en känsla av maktlöshet, en stor del av det självdestruktiva drickandet. För att få glömma sig själv en liten stund.
Känner så väl igen det där med att hinka i sig allt som finns hemma (även gammalt surt matlagningsvin till slut) trots viktiga uppgifter dagen efter. Eller kanske också just på grund av detta. För att glömma morgondagens prestationer, som man känner sig för dålig för att hantera.
Det är nog först nu som jag har insett att jag också är en person som är värd att leva och må bra.
Det kan ta lång tid, men du kommer att klara det, och jag håller med Se klart att det nog vore bra för dig att söka hjälp i någon form.
Stort lycka till!

Fungerande_alkis
tis, 2020-09-29 - 20:48

Okej, nu känner jag att det är dags för en uppdatering.

Jag snackade ju om att låta den där måndagen (7/11) bli startskottet för min nykterhet. Jag planerade att trappa ut långsamt med några öl per kväll för att sedan sluta helt. Det blev inte som planerat, milt uttryckt. Jag tror jag lyckades klämma in två dunderfyllor den veckan innan jag slutligen fick nog på riktigt. En av dessa fyllor var innan jobbet, så jag var mer eller mindre fortfarande full när jag kom till jobbet och försökte dölja det så gott jag kunde. Sedan kom den där gnagande tomheten inombords igen, ångesten, skamkänslorna, och all annat skit man tvingas tampas med när man inte kan låta bli flaskan.

Fredagen den 11/9 vaknade jag och insåg att jag nått någon slags gräns. Både psyket och kroppen hade tagit så mycket stryk vid det laget att jag helt enkelt bestämde mig, på riktigt, för att sluta. Jag är nog lika förvånad som er, men jag har faktiskt inte druckit en droppe alkohol sedan dess. Jag är nu uppe i 18 dagar nykter. Har jag haft abstinens? Jo, det har jag definitivt haft, men jag har hela tiden påmint mig själv om vilket smutsigt gift alkohol faktiskt är. Jag har betat mig igenom en dag i taget, bitit ihop, och gjort allt jag kan för att undvika den där rutten förbi systemet.

Idag slog suget på hårdare än någonsin tidigare. Jag har känt mig lättirriterad och trött hela dagen på jobbet och varit en riktig party pooper som spridit dåliga vibbar omkring mig. Inte med flit såklart, men ja... ni vet känslan. Hela dagen har jag fantiserat om hur skönt det skulle vara att supa skallen i småbitar, samtidigt som en inre röst protesterat. Som ett känslokrig inombords. Jag började även pruta med mig själv och tänka saker i stil med "bara två starköl, det är inte så farligt, det är bara en kväll" och liknande. Jag var tvungen att ockupera mig själv med annat tills klockan slog 19:00 och systemet stängde. Suget var helt enormt. Men jag klarade mig idag också, tack och lov.

Så jag är nu uppe i 18 dagar nykter. Inte en droppe alkohol. Det är ju positivt. Det som dock skrämmer mig är att suget kan slå på så hårt efter nästan tre veckor nykter. Kommer suget eskalera och bli värre med tiden tills jag ger upp och super ned mig igen, eller var detta bara tillfälligt?

Jag har lagt vårdcentralen, Antabus och allt det där åt sidan och tar kampen själv istället. Hur smart det är vet jag inte, men hittills har jag hållit mig på banan. Det är rätt tidigt att börja prata om den gråa trista vardagen efter bara 18 dagar, men den finns definitivt redan där. Samtidigt vill jag inte hamna i det skitiga alkoholträsket igen.

En dag i taget, som sagt.

Andrahalvlek
tis, 2020-09-29 - 21:03

Du gör helt rätt som biter ihop en dag i taget! När det värsta krigsdammet lagt sig börjar alkoholdjävulen nyorientera sig. Det är hen som viskar i ditt öra ”två starköl är du värd”. Enda sättet att få slut på viskandet är att direkt säga (tänka): ”Nej, glöm det! Jag ska inte dricka. Minns du...” och sen kan du rabbla ett antal fyllesynder som du behöver påminna dig själv om.

Suget kommer då att avklinga efterhand. Det blir glesare mellan gångerna, och tjatet blir allt lägre i volym. Men du måste säga nej direkt! Börja absolut inte förhandla. Då är nog tyvärr återfallet bara en tidsfråga ?

Sök på Craig Beck på youtube. Han är min husgud ? Och jag har snart varit nykter i 8 månader, tjoho!

Skriv och läs här varje dag, då får du möjlighet att reflektera. Det är viktigt. Och hitta på andra roliga saker. Fyll ditt liv med nyktra, trevliga, roliga saker. Återuppta en hobby? Eller träning?

Kram ?

Fungerande_alkis
tis, 2020-09-29 - 21:23

Jag kommer garanterat börja återuppta fritidsintressen igen, som alkoholen satt käppar i hjulet för nu under en lång period. Det är bara väldigt svårt just nu. Det handlar bokstavligen om att ta sig igenom dagen utan att låta någon tråkig nyhet eller otrevlig kund kicka igång alkoholsuget. Jag står liksom och balanserar på gränsen fortfarande. Jag siktar på en månad nu så får vi se om livsgnistan sakta börjar komma tillbaka. Eller så får jag tvinga den tillbaka på något sätt.

Andrahalvlek
fre, 2020-10-02 - 23:24

Suget blir svagare med tiden och kommer allt glesare. Tricket är att inte börja förhandla med alkoholdjävulen utan direkt ryta ifrån: ”Nej, glöm det. Jag ska inte dricka.”

Det gråa skingrar sig med tiden också. Plötsligt en dag blir färgerna och dofterna starkare. Dina ögon öppnas, både utåt och inåt.

Några fördelar med nykterheten har du väl märkt? Lyft dessa till skyarna!

Kram ?

Fungerande_alkis
sön, 2020-10-04 - 14:55

Jo, jag håller mig fortfarande på banan. Suget har inte kommit tillbaka lika starkt som det gjorde med min senaste uppdatering, men det finns fortfarande där. Jag är väl uppe i 22 dagar nykter nu, om jag räknar rätt. Jag kommer fortfarande på mig själv med att dagdrömma om hur skönt det skulle vara att ta till flaskan bara en kväll, att känna ångesten släppa för en kväll. Men jag vet hur det kommer sluta, så jag låter bli. Jag är nu fast inställd på att kämpa mig fram till en månad nykter. Efter det får jag börja räkna månader istället för veckor.

Jag märker redan många fördelar. Den kanske största är att jag har börjat fylla ut fritiden med att kliniskt städa lägenheten, sortera, ägna mer tid i köket åt matlagning, och liknande. Tid som tidigare gick åt till att supa, få minnesluckor och vakna upp med oförklarliga blåmärken på kroppen. Jag känner mig renare och fräschare, både fysiskt och mentalt. Aningen piggare och klarare i huvudet. Jag har nog en bit kvar att gå innan jag helt tagit mig ur den tjockaste dimman, men det går definitivt framåt.

Jag är rätt förvånad, och samtidigt stolt över mig själv, att jag faktiskt bara klippte skiten rakt av och inte har druckit en droppe alkohol sedan dess. Mitt drickande var dagligt i över ett år, med några få dagars avbrott då och då. Drack alltid på kvällarna. Helgerna var helt katastrofala med sprit i så stora mängder att det skulle kunna ha tagit död på mig. En hel sjuttis vodka på en kväll och lite vin på det, och dagen efter resten av vinet som en återställare under dagen och ett gäng starköl på kvällen. Vad är det för typ av liv? Vem vill leva så? Det är ju tragiskt. Jag vill aldrig någonsin hamna i den situationen igen. Jag vill inte ens veta hur mycket skada min kropp tog av det beteendet.

Jag är fortfarande oroad över att någon dålig dag kommer trigga igång suget och att jag inte kommer kunna resonera vettigt med mig själv när det väl slår på. Det är svårt att ta kål på ångest och irritation nykter. Jag insåg rätt snabbt att jag måste lära mig lägga band på ångesten med diverse tekniker, när inte genvägen alkohol längre finns tillhands. Typ djupandas, försöka tänka positivt, ta en lång promenad, och liknande saker.

Men än så länge går det bra, tackar som frågar.

Andrahalvlek
sön, 2020-10-04 - 16:57

Med djupandning, positivt tänk och långa promenader kommer man långt!

Du ska verkligen vara jättestolt! Du har klarat det jättebra, och fått rent och snyggt omkring dig på köpet.

Keep up the good work!

Kram ?

Fungerande_alkis
tis, 2020-10-06 - 21:10

Idag var en sådan där dag igen. Jag gjorde för ett par veckor sedan en beställning från utlandet på en ganska stor summa pengar, mest bara för att jag ville unna mig något att se fram emot. Fick idag reda på att UPS förstört paketet längs vägen. Allt innehåll. Jag ringde upp dem och ville kolla hur jag ska bära mig åt för att reklamera och få pengarna tillbaka. Då får jag till svar att det är avsändaren jag ska vända mig till för att få pengarna tillbaka, då paketet tydligen inte var tillräckligt bra paketerat. Avsändaren svarar inte ens. Nu ser det ut som att alla pengarna bara hamnat i sjön, att jag inte kommer få några pengar tillbaka, och ingen ny leverans.

Jag har försökt hålla masken hela dagen, men i fantasin har jag slagit folk på käften och slitit håret av mig av ilska. Har varit så förbannad hela dagen att jag nästan slutat bry mig om att ens vara nykter längre. Är nu uppe i 26 dagar nykter och är så nära att bara skita i allt och hälla i mig en flaska sprit.

Det är väl därför detta forum ens existerar, antar jag. Så att man ska kunna skriva av sig och traggla sig igenom även de pissigaste dagarna. Pengarna i sjön. Ingen ersättning. Grått och mörkt. Pissigt väder. Spöregn.

Kan inte minnas senast jag var så här förbannad. Helvete.

jessi75
tis, 2020-10-06 - 21:27

Fy fasen va surt!! Jag har oxå köpt kläder och dyl. på vanliga sidor som tex weekday, sen när jag har retunerat så påstår dom att det inte kommit fram och sen är det kört....
senast igår skulle jag lämna tillbaka kläder på zara, då hade det gått mer än 1 månad (2dagar över) och fick tvärnobben på både pengar tillbaka eller tillgodokvitto... Japp, det enda jag tänkte var att nu skiter jag i allt och häver i mig en flaska whisky om det är så, tycker inte ens om whiskey så det va så konstigt att det va det jag tänkte på... känns liksom mer självdestruktivt att klunka i sig sprit rätt ur flaskan men det var exakt vad jag ville!
Måste ju va nån slags känsla att slå lite extra på sig själv.
Men du får försöka tänka att jaja det är bara pengar, inte liv eller död och det ska inte få dig till att dricka!

Kämpa på nu och imorn är du kanske forfarande arg men stolt över att du inte drack alla fall!!
Kram.

Se klart
ons, 2020-10-07 - 12:21

Apropå klunka i sig whisky så har det hänt att jag tänkt på intravenöst dropp av rödvin.
Vilken avdelning tro?
Eftersom vi är så vana att dricka på alla känslor så kommer de med kraft i början. Jag trodde mitt liv skulle fortsätta så- skilsmässa- bryta kontakten med människor. Men sen lugnade stormen ner sig utan att något särskilt hände.
Stress-sug lever jag med fortfarande och det är inte alltid så att chansen finns att gå undan, eller bara vila- vilket brukar hjälpa mig.
Då hugger jag mig fram i eländig terräng tills det kommer en glänta av lugn eftersom alla känslor går över. Skönt och tyvärr!

Fungerande_alkis
tors, 2020-10-08 - 07:31

Jag kör en liten uppdatering till innan jag tar mig förbi en månad nykter, vilket jag bestämt mig för att göra. En månad nykter måste jag klara åtminstone.

Ni har helt rätt i att även det starkaste suget försvinner om man bara härdar ut. Det är verkligen inte lätt ibland, men om man bara krigar sig igenom de värsta dagarna och känslostormarna så försvinner suget lyckligtvis till slut. Så var det för mig igår. Jag var fortfarande förbannad, frustrerad och besviken när jag vaknade. Hade dessutom ett bolag precis i närheten av jobbet hela dagen. Ändå krigade jag mig igenom dagen, ignorerade bolaget, och gick än en gång till sängs nykter på kvällen.

Idag känns det bättre igen. Det ingjuter faktiskt lite hopp. Bara ett par ynka dagar kvar till en månads nykterhet. Detta kommer jag fixa. Tack för stödet och förståelsen!