av Charlie70

Charlie70
tis, 2020-09-22 - 15:24

Tack kära ni för att ni hör av er och undrar @Seklart och @Torn. Sista tiden har jag varit helt absorberad av stora frågor som rör båda barnens skolgång. Den typ av frågor som dränerar mig totalt men som jag samtidigt aldrig kan ge upp. Jag har tänkt att jag inte haft så mycket att skriva om som gäller alkohol. Men när jag tänker efter så är det ju helt fel. Normalt hade tider som dessa ökat min vinkonsumtion betydligt. För att få ner snurret i skallen, för att belöna för mig för ännu ett formulerat mail till skolan men som krävt allt av mig för att få på pränt. Och så hade det fortsatt... Men nu dricker jag ju inte längre så något vin har inte kommit till mina tankar öht. Oerhört skönt. I stället har jag fortsatt gått och lagt mig i tid på kvällen. Jag har vilat på dagen. Jag har ätit närande mat. Jag har ringt en vän för att prata av mig. Jag har utnyttjat min samtalstid på habiliteringen för att lufta frågorna. Jag har helt enkelt gjort det man behöver som människa i pressade situationer. I dag firar jag 9 månader. Och jag gör det utan EN enda tanke på alkohol i huvudet. Grattis till mig!

Kram till er alla!

Se klart
tis, 2020-09-22 - 15:31

Kan man klippa ut dig och lägga som marknadsföring för forumet?
Grattis till 9 månader! Ett nyfött liv som du verkar ta vara på på bästa sätt! Så skönt att höra. Kram! ?

Torn
tis, 2020-09-22 - 22:17

Gött att läsa att du har det bra? Då tuffar vi vidare på det nyktra spåret!

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-09-22 - 22:29

Och du får alla rätt i min bok om hur man SKA hantera stresstoppar! Långt ifrån den bedrägliga tröst som alkoholen ger. Toppenbra ??

Jag hoppas verkligen att det lugnar ner sig snart för dig och barnen, så att tigermamman Charlie kan fokusera på sitt eget tillfrisknande.

Kram ?

Charlie70
ons, 2020-09-23 - 08:27

Tack för alla grattis med ballonger, blommor, medaljer och allt. Värmer!

En viktig insikt för mig är just att det inte kommer att lugna ner sig. Åtminstone inte för flickans del. Jag MÅSTE anpassa mitt liv och leverne efter hennes villkor. Annars är risken stor att jag trillar dit igen på vinet. Eller stor och stor. Just nu känns risken minimal, men risken finns där i alla fall och så vill jag ju inte att det ska bli. Nästa vecka börjar jag arbeta 25 procent. Känner mig glad och positiv inför detta! Ett steg framåt mot ett normalt arbetsliv. Sedan återstår det att se om jag någonsin kommer upp till 100 procent igen. Kanske inte rimligt helt enkelt... Måste ju hinna vila mellan varven, eller hur?

Kram!

Andrahalvlek
ons, 2020-09-23 - 13:02

Skönt för dig att börja jobba lite igen. Man behöver omväxling från sitt privatliv ibland. Någonstans där man inte är mamma i första hand. Där man får använda sina andra skills förhoppningsvis.

Hundra procent är tufft, men det beror på vilket jobb man har. Jag låg kvar länge på 75 procent efter min senaste sjukskrivning. Fixade inte 100 procent. Fick ta tjänstledigt 25 procent sista halvåret då FK sa tack och hej.

Men eftersom jag har ett tydligt ansvarsområde så gick jag till slut upp till 100, när kropp och knopp fixade det. Annars får jag ändå göra 100 procents arbetsuppgifter på 75 procents tid.

Om man har ett jobb där man går hem och någon annan tar vid, så funkar det bättre. Mest stressande är inte det man gör, utan det man inte hinner göra.

I mitt fall har det ju lugnat ner sig betydligt med dottern. Nu börjar vi dock jobba lite mer intensivt med att hon ska flytta till eget boende i vår, men vi har ju gott om tid på oss. Jag har jättebra relationer med kommunens representanter, inget bråk alls tack och lov.

Kram ?

Varafrisk
ons, 2020-09-23 - 19:30

Stort Grattis till dina nio månader!! Så himla strongt och bra och fint och allt på en samma gång!!

Lycka till med jobbet...att börja lite försiktigt...håller tummarna att det ska funka och att det ska kännas bra för dig!

Stor varm kram:)

Rosa-vina
tors, 2020-09-24 - 07:13

Härligt att läsa din tråd och om din resa till de nio.

Jag läser att du får stöd från habiliteringen och dina funderingar om framtid och tid. Nu vet jag inte hur gammal din dotter är, men skulle ett Korttids vara en avlastning för dig?

Ett av mina barnbarn kommer att snart ställa sig i kö för ett LSS boende, inför framtiden. Vi är en diagnosfamilj, med olika npf diagnoser...

Nu vill vovven ut, ha det fint Charlie!

Charlie70
tors, 2020-09-24 - 08:05

Rosavina, jag fick efter många om och men igenom avlösning i hemmet via LSS med åtta timmar i månaden. Ett starkt skäl till motståndet är att jag är skild och då bedöms kunna vila varannan vecka. Det kan jag ju också så korttids känns inte aktuellt för mig nu i alla fall. Flickan är tolv. Avlösningen gör att jag kan träna en gång även under den veckan jag har flickan. Har möte med LSS-handläggaren i dag och hoppas på att vi fortsatt kan behålla denna insats. Mycket viktig och bra. Som en förberedelse inför eget boende tänker jag att den modell Andrahalvleks dotter har med korttids kommer att bli toppen. Men, det är några år dit.

Var iväg och handlade kläder i går inför jobbstart. Hemskt att inse att jag nu drar stl 44 mot tidigare 38/40. Min kropp håller starkt i kilona. Har läst på och förstår nu att det INTE ännu är aktuellt med några dieter eftersom utmattningen fortfarande bidrar till kortisol-produktionen som gör att kroppen håller stenhårt i kilona - "i fall det skulle bli svält". Jag får ta det lugnt med den frågan också - precis som med så mycket annat här i livet. Ser såå himla mycket fram emot att få börja jobba nu. Ska bli toppen!

Särskilt tack till dig Varafrisk för att du orkar titta in hos mig. Inte nödvändigt, men värmer.

Kram!

FinaLisa
fre, 2020-09-25 - 15:10

Visst är det en härlig känsla när man längtar till jobbet?
Nu har du en stabil nykterhet att stå på också som dessutom vuxit i nio månader!? Skönt!

Att du behöver avlastning med dottern förstår jag, det är ett tufft och viktigt jobb du har hela tiden inombords.
Ta hand om dig och ha en fin helg!☀️
Kram ???

Charlie70
ons, 2020-09-30 - 07:37

Tankar på vin är i högsta grad närvarande. Varför? Ingen aning. När jag "spelar hela bandet" kommer jag bara till den där första smutten och den känns inte god ens. Bandet spelas inte längre än så. Suget höll i sig de första 6 månaderna. Nu är det något annat jag tampas med. Kan det vara att jag ska börja jobba i morgon? Min skruttiga fysik?

Har gått och trillat flera gånger nu. Tror det hör ihop med bäckenproblemet som gett mig problem i knäet och att detta tillsammans nu gör att foten viker sig under mig. Plötsligt och oväntat händer det. Senaste gången kysste jag trottoaren med kindbenet. Fick en rejäl blåtira och ont både här och där. Ser ut som värsta alkisen :D Sedan slutade jag promenera. Uteslutet att gympa. Vågade inte längre. Men så fick jag låna skenor att sätta runt foten och med dem känner jag mig trygg så nu ska jag åka och handla egna i dag tänkte jag. Promenaderna och gympan är ju min väg ut ur utmattningen och inte minst är det alkoholprevention.

Tittade tillbaka på programmet här som jag gjorde i början av året. Blev mörkrädd. Uppfyllde 7 av 11 kriterer vilket innebär svårt alkoholsyndrom enligt DSM-V. Huvaligen tänker jag och så bra att jag tog tag i alkoholfrågan nu och inte sen eller aldrig.

Var och handlade lite nya kläder inför jobbstarten. Konstaterar att jag gått från stl 38/40 till 44 under det senaste året. Mitt försök att gå ner i vikt har jag fått lägga på hyllan en stund. Läste på lite och förstår att det inte är bra att hålla på med när man fortfarande är i en utmattning. Viktigast först. Bli frisk från utmattningen och hålla nykterheten.

Kram!

Varafrisk
ons, 2020-09-30 - 18:22

Vill bara säga det att...du är fantastisk❤️

Å hoppas verkligen att du inte ska trilla el skada dig en endaste gång till??

Har själv en kraftig övervikt. Men för mig är fokus först att vara nykter.

Stor kram t dig ❤️❤️

Rolf
ons, 2020-09-30 - 21:33

9 månader! Grattis, så skönt att höra och skönt att läsa hur mycket bättre det blir att leva ett nykter liv där vardagens utmaningar blir mer strukturerade och bättre skötta. Förstår att det inte är enkelt liv med dotterns bestyr, begränsad ekonomi och inte minst tid att hinna med allt. Är grymt imponerad av att du är så klar och strukturerad trots små marginaler på alla fronter. Gillar att läsa om hjältar som dig!

Charlie70
sön, 2020-10-04 - 11:10

En utmanande första lördagkväll efter jobbstart måste jag säga. Arbetar bara 25 procent. Har ägnat mina två första dagar åt att sparka igång datorn och säga hejhej till fina kollegor. Inget stressande på något sätt. Men, den gamla vanan av rödvinet på fredagkvällen efter en jobbvecka har jag inte riktigt fått möjlighet att träna bort. PRECIS detta har oroat mig. Som ett brev på posten kom suget i fredags. Var dock upptagen som flytthjälp - eller snarare borrhjälp. Men i går, på vägen hem från min vän då fick jag ta till HEEELA artilleriet igen. Hjärnan letade efter pubar att slinka in i. EN öl kan väl ändå inte skada. Jag behöver den. Har ju varit så duktig nu i 9 månader. Den andra delen av mig kämpade fram minnesbilden av min pojkes blick när jag stod där askalas en sen natt i december förra året eller hur jag kommer att må i morgon bitti eller hur det blir om 20 år om jag fortsätter på samma sätt som tidigare. Jisses vilket resonerande det var! Nio månaders nykterhet och det är fortsatt så att jag inte får glömma och inte ta det första glaset. Det bara är så.

Vaknar i dag. Nykter men slutkörd. Det har blivit lite för mycket åtaganden för mig sista tiden och jobbstarten som jag gläder mig över blev mer ansträngande än jag förväntade mig. Just lyssnat klart på Anonyma prestationister av Adam Svanell. Rekommenderas! Nu ska jag lägga lite krut på att läsa ikapp här.

Tack Varafrisk och Rolf för era påhälsningar!

Kram!

Andrahalvlek
sön, 2020-10-04 - 12:34

Det är så tydligt att det är just träning det handlar om. Träna på att vara nykter i tidigare onyktra sammanhang. Skapa nya nyktra rutiner för fredagsmys efter jobbvecka.

Just det har jag tränat massor på, har just passerat helg nummer 34 och jag har ju jobbat hela tiden förutom under semestern.

Nästa fredag blir suget lite svagare, och sen blir det svagare och svagare för varje fredag. Smart att återkalla minnesbilden av sonens blick av besvikelse. Mer motivation behövs inte.

Och även om det är tufft så kan det vara skönt att tänka att suget lyfter inte glaset till munnen. Vi är inte tvungna att agera på suget. Vi ska inte agera på suget.

Tänk på suget som en tjatig granne som har synpunkter om allt och alla. Ringer på din dörr i tid och otid. Och när du öppnar dörren lyssnar du förstrött, hummar och säger: ”Jaha, du tänker så. Hej då!” Utan en tanke på vad grannen ens har sagt stänger du sen dörren igen.

Kram ?

Mirabelle G-S
sön, 2020-10-04 - 13:04

Tror inte jag lämnat något avtryck här hos dig, men har läst i din tråd ibland. Jag har också barn med diagnoserna autism + adhd. Det har varit många riktigt slitande år. Min man hamnade i riktigt djup utmattning för sju år sedan, och börjar nu kännas frisk igen. Så frisk som man nu kan bli efter det. Själv har jag balanserat på gränsen så länge jag kan minnas. Även om det är lugnare nu, när barnen har blivit tonåringar och unga vuxna, så är det fortfarande mycket ”extra allt” och periodvis stora doser oro kring dem. Nu har jag glömt vad jag ville säga med mitt inlägg ? annat än att här finns ytterligare en nersliten NPF-mamma som har slutat hälla vin över stressen. Grattis till 9 månader!

Charlie70
sön, 2020-10-04 - 14:28

Det går liksom inte att slappna av som nynykter. Då är det väldigt lätt att bli övermannad, helt klart. Och träningen håller jag med om. Nu har jag "efter arbetsveckan" att träna på. Men vi är nog flera som kommer att behöva träna på "efter covid". Lätt hän att dras med den dagen vi kan röra oss fritt igen tänker jag.

Och Mirabelle, vi är nog (alldeles för) många NPF-föräldrar som har tagit eller tar till alkoholen för en stunds avkoppling. Tycker inte det uppmärksammas något särskilt utan det pratas hela tiden bara om dessa superföräldrar som klarar "allt" i ett ofullständigt system. Vem gör det?

Kram!

Vinäger
tis, 2020-10-06 - 12:35

Det är vad jag tycker att du är. Nu är du ju iofs ingen superförälder i den meningen att du är en förälder som super... ? Och det är ju det allra bästa.

Är imponerad av dig och alla andra som tvingas kämpa så mycket extra i vardagen för era barn. Stöter på detta genom mitt jobb ibland och vet hur tufft ni har det. Och så bara sätter du nykterheten... ?

Du är så himla bra, Charlie. ?

Kram till dig