Oturskotten

Hej jag har börjat oroa mig över min relation till alkohol. Jag har en historia av tidigare missbruk men aldrig med alkohol eller tunga droger.

De senaste åren har mitt liv varit städat och jag har haft arbete, sambo och gjort bra ifrån mig. För tre år sedan började min rygg krångla vilket ledde till att jag inte kunde utföra min idrott på samma sätt och för ett år sedan inte alls. Vid samma tid förra året gav jag och sambon oss iväg på en långresa och kom hem till en ny värld med Covid. En nära anhörig gick bort i somras (denna typ av sorg är ny för mig). Mitt största intresse sedan 1,5 år tillbaka är ölbryggning och under resan har det druckits en del öl av delvis inspirationssjäl. Sällan mer än 1-2 stycken åt gången men kanske 5-7 stycken i veckan. Allt från 4-8% 33-50cl. Vissa veckor har det inte druckits något ska tilläggas.

Min arbetssituation har sedan hemkomsten varit väldigt svår och jag har gått mellan olika jobb för att få ihop inkomsten.

De senaste veckorna har jag haft svårare för att hantera alkoholen och har märkt att jag har ett starkt sug. Jag visste först inte att suget var kopplat till alkohol men provade att dricka mitt i veckan och sedan dess har jag haft ett otroligt sug. Nu är det 6 dagar sedan och det blir enklare men mitt humör är på botten, inte för att jag inte kan dricka. Det är snarare att jag är rädd att förlora ytterligare en hobby (ölbryggning) som jag identifierar mig med i sociala sammanhang. (Att vara bra på något många uppskattar). Tanken av en kall öl är läskande och kan känna att det medför ett dopamin rus få saker runt omkring mig ger.

Att min relation till alkohol är osund det förstår jag men kan jag vända detta eller är skadan liksom skedd? Har ett kraftigt sug och lätta abstinensproblem nu efter 6 dagar. Har en tendens att överanalysera, oroa mig, samt inbilla mig det värsta. Kan suget arbetas bort? Har sökt hjälp på vårdcentral.

Som gammal dekis-queen tycker jag väl aldrig att man kan analysera sönder sin relation till alkohol. Tvärt om.
Att du hittat hit, är ju både superbra och ett tecken på att du vill förändra något tänker jag, man googlar ju inte upp alkoholhjälpen utan anledning liksom! ;-)
Sug är sjukt jobbigt att ha. Jag kan fortfarande ha sug, snart 2 år sedan jag la av med alkoholen helt. Det finns en hel del strategier för att rida ut suget, ett av dom är bl.a att välkomna suget som brukar funka ganska bra. Man gillar liksom läget, eller försöker gilla läget. Oftast försvinner suget efter en stund, om det inte gör det får man helt enkelt kanske hitta på en fysisk aktivitet eller skingra tankarna på annat sätt.

Mitt tips: Avstå alkohol 3 månader och utvärdera ditt mående efter det. Det låter som att du nydligen stiftat mer bekantskap med alkoholen, vilket gör förutsättningarna lite bättre än vid ett långvarigt missbruk. Försök byta ut vanorna av att dricka alkohol med hälsosammare grejer.
Har du fått någon återkoppling från vårdcentralen ännu?
Jag kan varmt rekommendera att söka alkoholhjälpens egna självhjälpsprogram - man lär sig enormt mycket om hur man ska hantera situationer kopplade till sug och alkohol, olika strategier och hur man ska tänka.

Man kan alltid vända sin situation, oavsett om skadan är skedd eller inte, det handlar om att börja någonstans, precis som du nu har gjort här med ditt inlägg!

Mod och styrka,
Dee

Oturskotten

Tusen tack för ditt svar, jag ska göra som du sa med alkoholhjälpens program och dessutom avstå alkohol helt i tre månader. Vårdcentralen ska återkoppla till mig på fredag.

Mina tankar har varit mycket kring medicinering mot suget, är detta någonting du har erfarenhet inom?

Det är jobbigt här hemma nu sedan jag pratat med sambon om detta, hon har svårt att hantera att jag har dessa problem och jag tror att hon klandrar sig själv. Men känns som att i mitt fall hade ingen kunnat veta då jag som sagt dricker väldigt lite men blir påverkad av en öl.

Starkt att du snackat med sambon - bra! Har du frågat din sambo om vad hon tycker är jobbigt eller är det din egen slutsats över varför det är jobbig stämning?
Ibland kan den där stämningen bero på helt andra saker, som tex att hon fick nått att analysera hos sig själv, kanske hon känner att hon behöver reflektera lite själv över sin egen relation till alkohol även om hon kanske inte alls behöver det. Det behöver inte vara så att hon klandrar sig själv menar jag. Be henne läsa på lite om beroendesjukdom om det kanske är ”tabu” för henne, kunskap är alltid bra om man ska leva bredvid tänker jag.

Jag gjorde en cold turkey med min relation till alkohol, jag hade druckit varje dag 24:7 i 4 år (ca 2 flaskor om dagen vin) och plötsligt nådde jag min botten, det va leva eller dö som gällde, jag sökte aldrig sjukvårdens hjälp men hade gjort det om jag hade fått abstinens som jag märkt hade varit en fara för min kropp. Självklart hade jag då medicinerat.
Jag har yrkeserfarenhet av medicinering av denna typ av problem, men ingen personlig.
Är det någonting du specifikt undrar över?
Tänk en extra gång på om du kan vara så pass stark att du slipper medicinera och orkar slåss själv - att medicinera ”bort” är egentligen inget alternativ utan en symptomlindring. Roten till alltihopa finns ju fortfarande kvar och det gäller ju att lära sig hantera suget annars kommer du ingen vart i framtiden om det kör ihop sig med sug igen. Förstår du hur jag menar?
Jag må kanske uttrycka mig luddigt, sug har man ju, men det gäller ju att lära sig parera det på riktigt, inte ”bota” med ett piller om du förstår hur jag menar.

Dee

Funderar lite på vad du skriver om ditt liv i övrigt. Att du lagt av med en idrott på grund av skada. Idrott stimulerar också belöningscentrum i hjärnan. Särskilt en idrott som du har älskat. Kanske kan du börja utöva någon annan idrott för att få den effekten?
Sug är kanske just att hjärnan vill ha sin stimuli.
I övrigt tror jag också på ett längre uppehåll när man hamnat där du är. Du är verkligen stark som tar tag i det så tidigt. Du har sökt hjälp och pratat med sambon.
Lycka till!