Hej! Jag funderar på en sak. Är det värt att ta ETT glas en till två gånger i månaden och riskera att det kanske blir två glas eller ännu fler och oftare med tiden?Jag kan inte riktigt se poängen med att dricka ETT glas, då kan man ju lika gärna inte dricka något glas alls. Ett glas ger ingen kännbar effekt och då finns risken att man tar ett glas till osv. Så tänker jag i alla fall. Men om du vill testa så är det ju bara att prova, går det åt skogen så får du kanske omvärdera då.

Ha det bra!

Hej
Grattis till att det går så bra för dig! Jag tror inte många av oss som hänger här är ”ett-glas-drickare” till sin natur. Har själv inte så stor erfarenhet av detta med kontrollerat drickande mer än att när jag försökte så upptog det mycket av min tid.
Har däremot erfarenhet av att rättfärdiga för mig själv att jag nog inte var en ”sån som måste sluta dricka”. Jag kan inte svara på om jag var det, men det öppnade sig en lucka som jag mer och mer förstår hade stor betydelse. Det var ett tillfälle när jag kände stort lugn över att alkoholen var slut. Inget dramatiskt, ingen ovärdig fylla då. Bara en insikt om att det där lugnet fanns. Jag önskar alla som kämpar den där sekunden av insikt. Men den kan flyga förbi om man tänker på annat. Hejar på dig ?

Håller med om att det inte finns någon direkt anledning att endast dricka ett glas eftersom det ändå inte ”ger” så mycket. Jag dricker det mest för att inte känna mig utanför i sociala sammanhang och helnykterhet känns lite laddat för mig. Det blir en så stor sak (tyvärr). Känns mer neutralt att dricka ett glas någon gång ibland än att nitiskt tacka nej. Det känns mer avdramatiserat för mig själv liksom. Tycker det är sjukt jobbigt ibland att ”tvingas” förklara mig varför jag inte dricker, se folks blickar mm. ”Är hon gravid?” Därför dricker jag ibland ett glas mest för sakens skull. Försöker vara väldigt uppmärksam på om det triggar mig eller ökar mitt sug. Hittills har det gått bra men jag är medveten om att det inte kommer funka om jag faller dit och dricker mig full.

Jag hoppas verkligen inte att jag börjar lura mig själv. Men jag resonerar som så att jag vill att alkohol ska kännas neutralt , icke laddat. Om jag är helt nykter tänker jag mer på alkohol än om jag tillåter mig själv att ibland dricka ett glas. Hatar den där besattheten av alkohol, kan känna mig lika besatt och tänka på alkohol när jag dricker som när jag inte dricker. Känner någon igen sig? Ett glas ibland (sällan) hoppas jag gör mig mer neutral och obrydd än om jag förbjuder mig själv att dricka helt. Förstår ni hur jag resonerar? Låter det orimligt?

För att spinna vidare på mitt resonemang, jag tror att det är viktigt att se att varje nykter dag räknas, varje glas man inte dricker är positivt. Så lätt att tänka att allt är kört om man druckit (alltså druckit sig full). Man börjar inte om från början bara för att man haft ett återfall (om man haft det). Alla nyktra dagar räknas även om de inte varit i följd. Verkar som många tänker nykterhet som antal dagar i följd och inte som en helhet. Det är såklart jättepositivt att lyckas hålla sig helnykter X antar dagar i följd men jag tror inte att man enbart ska tänka så fyrkantigt. Då känns det mer som att nykterheten är en tickande bomb. Förstår om det känns annorlunda för andra men jag har mer och mer börjat tänka så här...

Det är ju flera här inne som resonerar som du och det är helt ok! Vi gör alla, var och en, sin resa.

Kram!

Ditt resonemang är inte alls orimligt. Världen är inte svart och vit. Men det ställer högre krav på tryggheten i din nykterhet om du vill bygga upp ett normalbruk igen. Ofta är alkoholen en flykt från nått. Tankar, känslor, krav, självhat, en liv med avsaknad av lycka m.m. Hitta dina orsaker, skapa en ny nykter värld med innehåll som är värt mer än ruset, så kan du eventuellt börja njuta av små utvalda stunder av alkohol igen och t.o.m unna dig ett rus.
Kram

Jag har blivit anti mot vårt samhälles alkoholkultur som innebär att alkohol är det normala, inte att vara nykter.

Det borde vara tvärtom tycker jag. Tänk om rökning vore det normala? Eller hasch? ”Det är helt normalt och ger ett soft rus.” Det skulle vi ju aldrig acceptera.

Jag vill inte dricka för att ”passa in” längre. Jag vill inte heller dricka av artighet mot värden. Men det här är en insikt som jag fick först månad 4-5 i nykterheten!!!! Så tänkte jag absolut inte innan. Innan dess tänkte jag som du. Just därför är tiden så viktig! För varje nykter månad tänker vi lite annorlunda.

Av samma anledning kommer jag aldrig mer ge bort alkohol i present. Jag kommer inte att tillåta vinlotteri på vår arbetsplats. Jag kommer att lobba stenhårt för att alltid anordna helvita aktiviteter i företagets regi. För mig är det viktigt att välja sida.

Men det är jag det. Jag är så galet all-in i allt jag gör ? Ska jag bli nykter så ska jag verkligen bli NYKTER.

Håller verkligen med dig om att varje nykter dag är ett plus för hälsan!

Att jag är lite skeptisk till alla som vill ”dricka lite” beror på att jag har sett så många forumvänner komma och försvinna under dessa snart 7 månaderna - och ibland kommer de igen tack och lov ?? Bara för att de tror att de kan ”dricka lite”.

Kram ?

Nej Andrahalvlek, ingen tvekan om att samhällets alkoholkultur är väldigt skev och skapar massor av problem. Jag förespråkar ingen att börja dricka lite, hoppas inte det tolkas så, men jag delar ibland med mig till dem som funderar i de banorna om min resa på den vägen och vad som krävts för mig att nå hit. Jag är också ärlig och delar med mig av mina dåliga dagar och att allt inte blivit guld och gröna skogar. Världen är grå och vägen till Rom har många vägar, särskilt för den eftertänksamma (med ref till senaste liknelsen i min tråd..) och målet är (väl?) att nå ett högre välmående. Jag får känslan av att du är ganska utåtriktad och har valt din väg med självklarhet vilket är fantastiskt, du är en otrolig peppare och inspirationsspridare här inne. Jag tror dock inte att ett krav på total nykterhet alltid självuppfyller det målet och kanske hjälper min historia någon som upplever det kravet som ouppnåeligt. Samhällsnormer är tuffa att strida mot och alla är inte rustade att ta den fajten.

Var och en gör sin egen resa, och det har jag full respekt för. Vad jag menar är att om man är nykter en längre tid, så tänker man annorlunda efter ett tag.

Jag tänkte också tidigare att jag inte ville avvika från mängden. Jag kunde dricka av ren artighet. Jag drack för att alla andra gjorde det. Oftast så ville jag också. Eller nästan alltid ville jag dricka.

Men efter 4-5 nyktra månader så började jag tänka annorlunda om det. Då ville jag inte dricka av artighet längre. Då ville jag berätta varför jag inte dricker, och vara stolt över det. Tiden jobbar för oss. Det var min poäng med inlägget.

Kram ?

Förstår er syn på saken och håller med egentligen. Jag tycker dock att det här med helnykterhet är svårt, det blir en ”grej” som jag inte orkar med och tar mycket energi från mig. Jag tänker mindre på alkohol om jag tillåter mig själv dricka vid enstaka tillfällen i liten mängd. Jag vet att det finns risk för att jag faller dit och då måste jag bli nykterist istället. Jag försöker tänka att jag tar eget ansvar- jag får dricka men då måste jag kunna hantera det- annars blir det inget. Om jag kan hantera det får jag dricka lite-mitt val liksom. Ikväll ska jag gå på en aw för första gången på länge vilket är en risksituation för mig. Ska låta mig själv dricka ett glas. Om jag sabbar det är jag körd för alltid, då kan jag inte motivera vaken för mig själv eller andra att jag klarar av att dricka. Om jag blir sugen på mer ska jag tänka ”det kommer komma andra tillfällen att dricka, alkoholen tar inte slut, du är fri att supa skallen av dig men väljer att inte göra det av flera skäl”.
Kram på er

Annie Grace sa en bra och ganska rolig sak i ett Youtube klipp.
"Jag säger inte att jag aldrig kommer att dricka alkohol igen.
För då har jag bara lyckats när jag är död, och hur kul är det"
Sedan tror jag hon sa.
"Jag väljer just nu att inte dricka alkohol"
Men en bra poäng att det är viktigt att känna sig nöjd och tillfreds med sig själv.
Känna att man lyckats uppnå det man eftersträvar.

Aw:n gick bra, drack mitt vinglas och sen var det stopp. Ingen annan i sällskapet drack mycket så det var inga större problem att hålla mig till ett glas. Mitt ”gamla” jag hade definitivt inte brytt mig om att andra drack måttligt, skulle troligen h grundat med 1-2 glas hemma för att sedan dricka minst 3 glas ute och det skulle vara en ”måttlig” kväll, de kvällar som spårat helt har varit betydligt värre.

Idag känner jag ett lätt sug eller i alla fall längtan efter att dricka, försöker att inte kämpa emot känslan utan mer acceptera att den finns där. Idag blir 3 månader som ”nykter” (90 dagar). Har totalt druckit 4 glas under den här tiden, ett glas vid 4 tillfällen alltså. 3 månader är mitt rekord att hålla mig nykter, innan har jag varit helnyktrer under 3 månader vid de tillfällena men nu alltså tillåtit mig själv en liten mängd alkohol. Hoppas på att klara 3 månader till... minst. Kanske blir min kropp helt ren och återställd från alkoholen på 6 månader, eller hur lång tid tar det? Är livrädd för att min lever fått bestående skador men det är väl inte så sannolikt. Hade tidigare en lätt smärta/svullnadskänsla vid levern som nu har försvunnit vilket känns skönt.

Otroligt bra jobbat med nykterheten!

De där enskilda glasen gör ju varken till eller från i sammanhanget. Det enda de gör är att man utsätter sig för en stor risk att dricka mer.

Om man absolut vill dricka av sociala skäl så är nog ett glas absolut max. Tar man två susar det nog till i skallen och risken att fortsätta dricka lär öka enormt.

Kram ?

Håller med dig! Ett glas är max. För 2 glas blir lätt fler. Och det enda glaset bör nog helst intas tillsammans med mat och drickas max 1 ggr per vecka, helst mer sällan. Vet att jag är ute lite på hal is med mitt enda glas. Men samtligt gör det saker lättare på så många vis.

Det har varit lite svajigt nu, efter en kortare semester när jag flera dagar i rad låtit mig dricka mitt enda glas varje kväll drack jag ”plötsligt” 5 glas sista kvällen på semestern. Jag blev påtagligt berusad av dessa glas, så pass att jag blev ganska bakfull. Tidigare när jag drack som jag gjorde förut blev jag knappt full på 5 glas och inte alls bakfull. Kanske trött dagen efter men knappast illamående eller huvudvärk. Vet inte om jag ska kalla detta ett återfall...? Det är ju nästan det, jag är ute på väldigt hal is. Konstigt nog känner jag nu en lätt avsmak för alkohol vilket jag inte brukar efter ett snedsteg, brukar snarare känna mig triggad att dricka mer och oftare. Känner ärligt talat inget som helst sug efter att få dricka sedan det hände, vilket är oerhört skönt.

Ska inte dricka alls ni på ett tag och sedan återgå till mitt enda glas....

Kom att tänka på Roger i Alkispodden som brukade köra sober october, med ”bara några undantag”. Typ 8 undantag på en månad, varje fre-kör. Nä, då har man inte genomfört sober october ?

Kram ?

Hej, jag gick in och läste ditt första inlägg i tråden. Där beskriver du hur det är för dig just nu. Efter några månaders nykterhet tar du nåt glas och sen är du plötsligt tillbaks i det destruktiva drickandet. Vad kan du göra för att det inte ska bli så den här gången? Du verkar ha mått så bra av nykterheten. Kan du ta känslan du har nu, att alkohol ger lite avsmak, och kanske köra på alkoholfritt igen? Och funderar på vad alkoholen ger dig som gör det värt att riskera de där karatefyllorna du inte vill ha...

Håller med Kennie, och mitt inlägg här i din tråd (#102) för ett tag sedan verkar ju stämma. Men man måste nog tyvärr testa själv ett antal gånger innan man inser hur det ligger till. Själv testade jag alldeles för många gånger och vägrade inse att det inte gick att dricka lite. Men nu vet jag, det är tusen gånger lättare att inte dricka alls, än att dricka lite.

Jag håller med er! Vill och ska inte hamna där igen. Samtidigt måste jag säga att det här snedsteget inte på långa vägar var någon karatefylla, ja har varit med om riktigt karatefyllor och det här var långt ifrån något sådant tack och lov. Nu blir det alkoholfritt igen, enstaka glas längre fram. Vet att mitt resonemang låter riskfyllt men den där medelvägen är det enda som verkar fungera för mig. Förvånad själv över att jag inte vill dricka, har alltid velat det innan och när jag inte velat det har jag innerst inne ändå velat det och endast inte velat för att det fått mig att tillfälligt känna mig duktig och sund. Att dricka halvmycket sissodär 4-5 glas har alltid triggat mig till mer, antingen samma kväll eller framför. Men så är det inte nu vilket jag är hemskt lättad över.

Mitt mål är att inte ha något mål och att släppa tankarna på alkohol. Räkna nyktra dagar gör mig bara besatt av alkohol på ett annat vis.