av EsterHanna

EsterHanna
lör, 2020-09-26 - 21:57

Länge sedan jag skrev nu... Går in och läser lite då och då. Ser nya som kämpar. Min man valde behandling. Först 10 dagar avgiftning, ny 9 veckor i behandling. Terapi, enskilt och i grupp tre gånger om dagen. Han får skriv-läxor och lär sig.... I dag tackade han mig för jag fanns kvar i hens liv trots allt han utsatt mig för.
Jag vet inte om jag är bitter eller äntligen hittat gränsdragningar men det kan jag säga, när han kommer hem igen är det andra regler som gäller i detta huset.
Vill bara säga hej och kram till er alla, samt tack-ni hjälpte mig när mörkret var som störst!

EsterHanna
sön, 2020-11-01 - 21:28

Har suttit och läst igenom alla kommentarer...Sitter just nu i soffan med min man. 10 dagars avgiftning och sen 6 veckor terapi. Enskilt och i grupp. Han har gått upp 12 kg och ser nu normal ut. Ja som ni förstår är han ju som en ny människa efter all terapi... Han ska ha fortsatt kontakt varje onsdag med sin terapeut och kan nå honom när han vill.... Viste inte vad jag kände när jag hämtade honom vid bussen i går morse. Åkte oduschad i pyjamas och kände mig mest off...Skeptisk. I dag bättre. Gått två timmar i skogen tillsammans, har aldrig hänt förut. Vi får se. En dag i taget. Vet dock att gränser finns och dessa kommer inte, inte, inte att rubbas. Jag lever MITT liv och han lever SITT liv tillsammans. Kramar! En dag i taget!!

EsterHanna
ons, 2020-11-04 - 19:34

5 dagar har gått, jag vet det är inte mycket. Han lever nöjd och glad, nykter och med många insikter efter tre månaders terapi. Jag ...alltså jag vet inte. Jag hade det så lugnt och skönt när han satt på behandling. Ingen oro. Ingen vånda. Jag försörjer honom och jag pallar inte mer.
Har svårt att klara mig varje månad och står själv med alla räkningar. Har sänt honom pengar när han varit på behandlingshemmet och trodde såklart han skulle suga tag i ett jobb när han kom hem.
Men nej....talar om för mig att jag bara tänker på pengar och att jag pressar honom. Jag ber honom bara försörja sig själv. En halvtid. En 30 % -tjänst. Göra något för att bidra ekonomiskt till vår försörjning.
Vet snart inte vad ag ska ta mig till.
Jag får snart panik. Blev bråk. Han pratat med sin terapeut i telefon. Jag har ingen att prata med förutom er.

Skrållan
ons, 2020-11-04 - 19:58

Det är så svårt även för oss som står bredvid en som dricker. Man kämpar och kämpar och helt plötsligt vill den som dricker, bli nykter. Det som man önskat. Men det har ju hänt så mycket mer runt drickandet. Man har blivit sårad på så många sätt. Och du, EsterHanna, ska dessutom försörja er båda. Inte undra på att det är tungt.
Jag vet när jag levde med min man, så i slutet ville jag nästan inte att han skulle bli nykter, för jag var redan på väg, och hade varit det länge, pga hans drickande. Och jag kunde inte längre lita på honom. Andra saker hade hänt.
Tänker att du själv skulle behöva prata med någon. Så att du också får det stödet du behöver. Jag pratade med en anhörigstödjare. Det tyckte jag var bra.

EsterHanna
ons, 2020-11-04 - 20:11

Ja precis. Tack för dina ord, behövde verkligen dem just nu. När jag äntligen pallade att säga stopp var jag redan på väg...Och nu är vi tillbaka fast utan alkohol. Och jag bara känner att jag orkar inte. Det handlar BARA om honom hela tiden. Jag ska göra som du sa, ta kontakt med en anhörigstödjare. Bra tips!

Azalea
ons, 2020-11-04 - 20:23

Jag kände som du Skrållan, tyckte nästan det var bättre när han drack på slutet eftersom jag var klar med allt. Tyckte också att det var oroligt mär han u korta perioder var nykter och jag bara väntade på när det skulle börjas igen.
Min man var också iväg på behandlingar under npgra omgångar och jag tyckte det var jättejobbigt när han kom hem och plötsligt skulle allt vara så bra.
Han hade gått i terapier och gjort allt möjligt och bearbetat sig själv
som jag inte fick vara delaktig i.
Så det kändes som jag var kvar i bitterhet och ilska från allt som varit och hänt innan behandling och jag klarade inte av att bara svänga om och låtsas och glömma allt som varit.
Ska tillägga att han inte går att prata med om känslor och sånt som hänt....locket på.

Du behöver stöd som Skrållan säger. Det är ett alldeles för tungt lass för dig att bära.
Får han någon ersättning? A-kassa eller F-kassa, isåfall ska han ju använda av det och hjälpa till med räkningarna.
Min man blev av med jobbet för 2 år sedan och jag har också kämpat med att betala allt. Alla hans ersättning försvann ner i halsen......
Fick höra så många gånger att jag bara tänker på pengar också då.

Fina du, sök stödsamtal och försök få hjälp av honom till räkningarna.

Tänkte på en sak en fd alkoholist så till mig när jag var som mest slut på allt som jag betalade och fixade:
Så länge han har försörjning och servicepersonal så kommer inget bli bättre!

De orden träffade mig och jag blev mycket tuffare med att han måste hjälpa till.

Hoppas verkligen att det löser sig för dig och skickar en stor kram?
Azalea

EsterHanna
ons, 2020-11-04 - 20:50

Tack älskade du för svar. Jag är så otroligt vilse just nu. Arg, ledsen och vet inte vad jag känner.
Har hjälpt honom att anmäla sig på arbetsförmedlingen idag efter "bråket"... Jag kan inte fatta att han har mage att utnyttja mig så men det var väldigt bra att läsa det som sas till dig...

Om jag fortsätter betala så kommer inget ändras. Herregud, när jag sa att "du får försörja dig själv" blev han som en sur barnunge! Som om detta krav var helt uppåt väggarna!!! Jag tänker vara stenhård från och med nu, pallar inte att jag daltar fortfarande. TACK! Verkligen, så underbart att ha er här inne.

Azalea
ons, 2020-11-04 - 21:55

Det är alldeles för lätt om de bara kan luta sig tillbaka och låta npgon annan göra jobbet.
Bamsekram❤Azalea

EsterHanna
ons, 2021-05-12 - 19:36

Var länge sedan jag var här...men nu är det nog dags igen. Kom hem från terapi och behandling precis före jul. Suttit i soffan sen dess. Glad, nöjd, nykter och tillfreds. Han gjorde ett halvhjärtat försök att studera. Nu för 3 veckor sedan fick han ett tillfälligt jobbprojekt. Tillbaka på ruta ett. Alla , exakt alla signaler på onykterhet men blånekar. Han säger att det är beteende som inte kommer gå bort. Va? Stämmer det? Glansiga ögon, deprimerad, sover, glansiga ögon, otrevlig, skriker, glömmer mat på spisen så risk för brand... Tror inte han kommer fullfölja detta jobbprojektet heller. Vad ska jag göra? Orkar inte en runda till...

EsterHanna
tors, 2021-05-13 - 23:06

Nekat i tre dagar. Legat till sängs, arg, dum och skriker. Skulle han aldrig göra annars. Röker massor och ute i garaget konstant. Nekar, nekar, neka. Smyger mig ut på tå, gömmer mig och hör hur han kommer... Pang-tar honom på bar gärning med ölburken i näven. Två tomma spritflaskor och massa ölburkar... Tack för jag försörjt dig i ett år, nu fick du lite pengar och då kunde du inte hålla dig, trots rehab, terapi och inlåsning...
Jag var så lugn. Tömde burkarna och sa att i detta hemmet dricks inte mer. Han åkte. Gick in. Skrev ut blanketten om flyttanmälan och skilsmässa. Nu är det över. 6 år av mitt liv, tack gode Gud!!

EsterHanna
fre, 2021-05-14 - 12:58

Tack ni fina... När jag skrev inlägget i morse kände jag mig så stark. Nu känner jag mig så sorgsen. Av vad alkoholen ställer till med. Kan man skylla allt på alkoholen? Min man är så snäll, mjuk och vänlig. Men han tar fel val. Är det alkoholen? Det är ju han! Nu är han hemma, ligger med bakisångest från hell uppe i gästrummet. Pank. All lön gick åt till sprit. Jag sa, du får inte en krona av mig. Inte en enda krona. Jag är inte arg, inte upprörd, bara sorgsen och lättad med att det är över. Fast nu måste han packa i hopa sig och flytta, han måste flytta "hem" och där kommer han supa tills han dör. Och det kommer gå fort.
Han är väl inte den första att supa bort sitt liv, familj och fru och inte den sista...

Azalea
fre, 2021-05-14 - 15:31

Ja alladessa känslor som kommer och går hela tiden. Kan gå riktigt bra några dagar och sen kommer sorgen över det som inte blev eller ilskan för allt som blivit förstört.
Jag har tagit väldigt mycket distans till mitt ex för jag märker hur dåligt jag mår av att träffa honom. Tyvärr så ockuperar han vårt hus och vägrar samarbeta om bodelning eller flytta ut.
Jag håller mig undan det jag kan men måste ändå ut och kolla till så huset är okej, klippa gräs mm.
Tyvärr måste jag även kolla upp så att han lever😪 Så nergången som han är så kan vad som helst hända.

Men söta du❤ Vi kan inte hjälpa och hålla dem under armarna längre, varken känslomässigt eller ekonomiskt. Vi har gjort vårt bästa och valet ligger hos dom nu om de vill återta livet igen.
Det är en sorg varje dag men den viktigaste personen i våra liv är vi själva.
Skickar en stor kram till dig 🧡 Azalea

EsterHanna
fre, 2021-05-14 - 20:14

Azalea.....
Tack! Och detsamma till dig-har följt din story och läst vad du gått och går i genom. Just nu är jag mest orolig över att han kör mopeden (som han inte har kort till) samt onykter. Jag äger inte mopeden längre, skrev över den i går på honom. Vill inte bli i hopakopplad med honom om han åker fast. Skrivit ut papper om "Flyttning från Sverige", ska jag be honom skriva på där? Han har ju en adress i annat land...Åker han fast så bor han ju inte här i alla fall...Kan jag sända in skilsmässopappren själv? Vi har ju inga gemensamma barn... Berättade för min bror i dag. Han undrade varför jag inte sagt något... Sa att jag nog hoppats det skulle ordna sig. Usch , vad rörigt detta blir-vet vare sig fram eller tillbaka...Mannen sover hela dagen, bakis som tusan. Ringde och ömkar sig själv. Typ "Har du glömt mig nu?" Herregud.... Vad tusan ska jag göra??

Skrållan
fre, 2021-05-14 - 20:54

Å vad ni kämpar EsterHanna och Azalea. Ni är så starka, även om det inte känns så. När ni någon gång ser tillbaka på allt detta, så kommer ni se er styrka.
Man kan väl alltid skicka in skilsmässoansökan själv. Har man barn blir det väl längre betänketid. Vill han inte skriva på?
När ni inte har barn ihop så går det fort. Det gjorde det för mig och mitt ex. Tror bara det tog några veckor.
Det är svårt att vara hård och stå fast i allt. Men det måste bli så. För en själv men också för den som är beroende. Det kan ju faktisk rädda honom. En stor kram till er båda🥰

Azalea
lör, 2021-05-15 - 07:31

Du kan skicka in pappren själv så får han en delgivning på det.
Våra barn är vuxna men han ville inte skiljas och då blev det 6 månaders betänketid först innan det kunde gå igenom. Så bara skicka in dom.
Bra att du skrev över moppen på honom så du inte behöver ta det ansvaret. Jag har mina bilar hos mig så min man inte kör dom ivf. Jag vet ju att han kör onykter var tredje dag och då får han göra det med sin egen bil.
Så skönt att du har delat med dig till din bror. Det är skönt att inte bära allt själv och att kunna bolla tankar med npgon man litar på.
Ta hand om dig 🧡 Azalea