@andra halvlek och @akilles, jag har inte direkt en professur i någonting (möjligen blöjbyten och tömma diskmaskinen) men förvånas ofta att jag fortfarande lär mig mycket nytt på den här kursen nykterhet.
Förutom stress och återhämtning som är centralt för mig, kan jag även se i backspegel;genetiska anlag, och även en rätt känslig personlighet. Jag har mycket nytta av alla de här sakerna men nackdelen är just att larmsystemet är så dåligt kalibrerat. Och ja. Där är jag nu och rotar. Lite känsla av att rensa vinden så det är inte kul varje dag. Men det blir fint. Vill inte ha massa skräp att skämmas över. Stökigt är okej, men vill veta vad jag har i lådorna.
Kram på er båda! Njut av kvällen ?

Och kollar om du är kvar här, och hur du har det. Trodde du skulle flytta till det vidare livet i går, men flyttbussen verkar vara försenad.?

Jag har beslutat mig för att flytta den sjätte januari. Då är det färdigförändrat och då har jag slutat att dricka för gott. För alltid.

Ha en bra dag! Kram ?

Tack för hälsning Torn, ja det är lite vargen kommer med denna flytt ?
Jag klurar och tänker att jag startar en ny tråd så får min gamla ligga kvar här och bli vintage.
Låter bra med flytt 6 januari, då är det ändå lite enklare att följas åt i det vidare livet ?
Jag är förkyld fortfarande och med tanke på att jag tar hand om mig, inte dricker, och knappt träffar några människor så tycker jag att det varit orättvist många snuviga dagar denna höst...

Njutit av lång promenad (igår) och fix hemma (idag). En mysig helg utan så stora anspråk. Bra nog.
Nykter idag, ofc. Att dricka med snuva har aldrig varit en hit så sug är obefintligt. Var rädda om er! Kram ?

... och hade sena kvällsskiftet ledigt ❣️
Så nu tar Knyttet sina stadigare steg än när hon loggade in här första gången. Lägger sina inlägg och tråden sammanlagda 1 335 inlägg att lite långsamt sjunka genom denna så superviktiga del av forumet. Förändra sitt drickande.
Är det något jag lärt mig massor om av alla er, så är det hur olika våra resor ser ut, hur olika våra drivkrafter kan vara, men hur vår längtan efter att leva liv utan skam, skuld och ångest är densamma för oss alla. Snacka om botten i mig, som är botten i andra (Gunnar Ekelöf) och Nils Ferlin- taket, ditt tak är en annan mans golv.
Gubb-överdos men ska fördjupa mig i nobelpristagaren som jag förstår skriver om både kroppen och missbruket och - mamman. Se där tre centrala delar i livet så som det rör kvinnor.
Jag kan inte säga något tack till... även om jag förstås hängt mer med några av er, kommit nära. Men forumets mäktighet är att relationerna flödar mellan på liv och död- liksom vi delar a-fria deinkrecept och målvikter.. passion för natur och djur, kläder och litteratur.
Allra mest delar vi, de flesta, insikten om att nykterheten är grunden för allt i våra liv. Kommer först. Det måste vi liksom ha med oss som en tatuering, inombords.
Min ödmjukhet och värme för alla som hängt här med mig- i 285 dagar- kan inte sammanfattas i ord. Tack! Nån dag ska jag läsa igenom min tråd och förstå lite ”baklänges” vad som var de viktigaste tankarna. Men inte nu.
Kramar till er i massor, kikar in här förstås då och då och hejar på er och något gammalt bibelcitat kanske jag också slänger in, vem vet. Håll i ett snöre till din allra skör/starkaste insida, där finns alltid kraft att hämta. ❤️

Kommer sakna dig här men får väl titta in på nästa steg?? Tycker om att läsa dina inlägg??

Du har gjort en fantastisk resa så här långt och lycka till på nästa steg??

Kram?❤️

Jag sammanfattade lite kring mitt sista år som alkis, riskdrickare, vinpimplare, vet inte vad jag var, men vet vad jag är, nykter.
Tacksam för det! Ta en dag i taget!
Nyår brukar inte ha nån jättestor innebörd för mig, däremot har jag de senaste åren presentat mig själv med en vit månad i januari, och i samband med det letat efter forum, bloggar, hälsoartiklar etc. Inte blivit så mkt klokare men hit hittade jag för några år sedan, kanske fyra-fem, och blev nästan besatt av allas berättelser men även av den gemenskap jag kunde se fanns här.
Nästan efter varje vit januari kände jag att ”jag borde testa längre” för att jag mådde bra, samtidigt var ett skäl till att jag klarade det relativt enkelt- att jag visste att jag kunde dricka igen.
Jag drack mindre under våren, mer på sommaren. Drink varje kväll, vin till lagad middag lika så, ibland mycket, men det märktes allt mindre på mig. Inser i efterhand att detta var ett tydligt varningstecken. Eftersom jag ofta själv ”fyllde på” ur box sommartid (har enbart druckits flaskvin här) så hade jag också dålig koll på hur mycket. Mer än att när jag hade börjat så var det svårt att sluta. Min man har alltid varit tvärtom. Middag- ett glas eller två- sen STÄLLER MAN UNDAN... men inte jag då...
Förra sommaren tycker jag att jag drack mycket. Till hösten var jag något som aldrig hänt innan/ alkoholmätt. Jag hade knappt något sug och september/oktober drack jag väldigt sparsamt, på vardagarna.
Men sen hände något som jag i efterhand tycker var som ett urspårat tåg som inte kunde stanna. Jag blev för full i alla sammanhang. Jag hade jättesvårt att vara måttlig. Jag gick på systemet och handlade ”till mig”, jag slängde flaskor och köpte igen. Jag drack ur hemskt sprit som stod långt inne i skåpen, glögg var väl det enda som lämnades orört,
Jag hade några hemska fyllor faktisk, en vid en familjesammankomst då jag fick gå och lägga mig. En vid en middag då jag försov mig så nästa dag att jag missade ett barnkalas. Det var inte det värsta jag kan tänka mig men det var spärrar på spärrar som släppte. Jag hade haft både sämre och många bättre perioder med alkohol. Men just i det här läget sammanföll det med någon otrolig trötthet över vad jag trodde att alkoholen skulle ge mig- och vad jag faktiskt fick,
Det var som en relation i mitt tidigare liv där jag hela tiden- önskade hoppades och trodde. Men det blev aldrig verklighet.
Jag började bli less och jag var väldigt trött. Efter julen förra året var jag utmattad, sov dåligt.
Nyår firade vi med dunder och roligt brak ihop med vänner. Det var alkoholen från sin bästa sida, och konstigt nog är jag glad att vi skiljdes som nån sorts - inte vänner - men med värdigt adjö.

På Nyårsdagen hände något som jag är evigt tacksam över. Middag med vänner (vi var i fjällen) och minimalt med vin kvar eftersom vi druckit massor). Jag kände oron hovra i bröstet. Men när det gick upp för mig att det var slut, fanns inget mer att uppbringa, infann sig ett lugn som jag ofta haft anledning att återvända till. ”Såhär kan det vara”. En frid. Stilla inombords.
Jag känner inte så varje dag, har inte gjort för jämnan. Men det är en plats jag kan återvända till, ett minne som är levande. Och som jag tror var min chans, lucka att slinka ut ur det som allt mer började likna ett fängelse.
Sen har det som för precis alla här varit upp och ner, det här året: det har jag skrivit så mycket om att energin kunde driva ett mindre kärnkraftverk. Men repetition är någons moder- osäker på vems- och det behöver jag, varje dag,
Jag lovar mig själv inte varje dag och högtidligt att jag ska vara nykter, utveckling måste ju finnas också i det vita livet. Men det är den grund jag vilar mitt ibland skrangliga liv emot, men ofta står det stadigt.
Viktigast av allt, jämte mina egna dagliga beslut har varit gemenskapen här, stöd och igenkänning. Att få glädjas åt andra, att kunna ha betydelse för andra, att höra ihop, att inte skämmas mer.
Att räkna upp fördelarna med nykterhet räcker inte dagen till för, det mörknar snart igen och jag har läst, vilat, druckit kaffe idag. Inget mer. Det räcker.
Önskar er alla om någon orkat läsa så här långt - ett år att, ja både att utmanas och att vila i.
Önskar er gemenskap, hur den än ser ut. Önskar er som inte gjort det än men som funderar. Modet att kliva in här och berätta! Allt börjar där. Kramar till medkämpar, rookies och ”gamlingar” alla behövs här.

Åh vilken resa Se klart! Så inspirerande och vackert skrivet! Jag tar med mig din tråds fina inlägg i fickan på mina vandringbyxor på min nyktra väg. Grattis och otroligt kämpat! Jag läser vidare i din nya tråd!