av Femina

Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Blenda
tors, 2020-09-17 - 07:11

Tack Femina, jag tar med mig dina på min nystartade resa mot ett nyktrare liv.
Det finns så många människor här att ta hjälp av, och rygg på. Trösterikt.
Och grattis till dina 7 månader.

Vjlo
tors, 2020-09-17 - 07:13

Det där med okontrollerad ilska, med varianter, från att det är svårt bara låta andra ha åsikter, till att de är idioter och allt är alla andras fel. Den delen tror jag många av oss kan skriva under på att vi upplevt, och att mycket har blivit bättre när bedrövningsmedlet slutat hålla oss fånga.

åter - grattis till segern!

Vinäger
tis, 2020-10-06 - 13:23

Vill bara säga att du är fantastisk. ?

Tack för att jag har fått följa din resa och sett hur du gått ftån kamp till accepterande. Du inspirerar verkligen.

Kram till dig

Hel
ons, 2020-10-07 - 07:16

Vilket fantastiskt arbete du gjort för att nå hit! .Så bra du sammanfattar din resa.
Ett inlägg att återvända till för att hämta kraft .
Tack.

Rosa-vina
ons, 2020-10-07 - 09:57

Blir lite orolig när du inte har uppdaterat på länge. Är du ok? Nu tänker jag inte på alkohol utan på din sjukdom. För du skrev tidigare att om du tystnar på forumet kan du ha blivit sjuk.

Jag hoppas du mår bra och att allt är ok.

Kram!

Femina
lör, 2020-10-10 - 20:24

#Rosa-vina
Hej & tack för att du frågar! Jo, jag mår bra. Så pass bra och nykter att jag inte har så mycket alkoholrelaterat att skriva om längre. ?

Jag går på ca 3-4 möten i veckan och är i olika kyrkor ännu oftare! ? Lätt manisk...

Mitt stegarbete med sponsorn går framåt. Idag har jag tagit steg 6 & 7.

Jag är på många gudstjänster/mässor, retreater och annat som intresserar mig. Känner ett behov av att "fylla på" hela tiden. Det läcker tydligen mycket nånstans fortfarande men jag tror stegarbetet bl a kommer täppa till läckorna och då kommer jag inte behöva fylla på lika mycket.

Jag försöker vara till nytta och glädje för min omgivning så gott jag kan. Skjutsar barnen fortfarande. På måndag börjar sonen en ny praktikperiod så då blir det tidiga morgnar igen!

Här hemma är det annars som vanligt. Skilsmässoplanerna får vänta. Min man dricker fortfarande men har ändå ryckt upp sig lite. Han verkar lite gladare och mer delaktig i familjen. Det är ju bra.

Jag har fortfarande kontakt med min vän men vi ses ju inte lika ofta längre.

Det går utmärkt att leva utan A. Nu har ju blivit en vana. Känner mycket sällan ett sug utom nån gång när jag dippar och känner mig ledsen/trött. Som tur är händer det inte så ofta och då påminner jag mig helt enkelt om konsekvenserna av att börja dricka igen så blir det en icke-fråga! Nu firar jag ju snart åtta månader och börjar så smått sikta på att få fira ett år i februari. Det är inte längre en utopi!

Hoppas att du har det bra, du med. Jag är inte så ofta härinne på forumet längre. Det var så viktigt när jag kände mig ambivalent. Nu har jag kommit så pass långt att jag har bara allt att förlora på att börja dricka igen så det känns inte svårt att avstå. Men det är viktigt att inte sänka garden, slappna av och glömma bort hur dåligt jag tidigare mått. Alla vi, oavsett längd på nykterhet, är bara en armlängd bort från första glaset... Och tar vi det kommer vi blixtsnabbt vara tillbaka där vi slutade! Då börjar allt rasa igen och en ny mödosam resa... Inte värt det.

Rekommenderar alla att lägga sina eventuella förutfattade meningar om AA åt sidan och prova ett möte. Och sen prova några möten till. Det tar lite tid att förstå sig på programmet, vänja sig vid texterna, lyssna på delningarna. Jag förstod inte alls i början hur några möten skulle kunna motivera mig att hålla mig nykter, resten utav dygnet.

Men jag vill säga detta, att utan "min vän" tror jag inte att jag skulle klarat det så här långt. Jag hade nog bara klarat en månad, som jag först hade tänkt, och sedan tyckt att jag minsann inte hade några större A problem och börjat dricka igen. Han fick mig motiverad, glad och sedd såpass att jag hann vara nykter drygt tre månader, förra sommaren. Då hann jag få mer insikt för hur A påverkade mitt liv.

Det enda kravet för medlemsskap i AA är en ÖNSKAN att sluta dricka. Varken mer eller mindre.

Kämpa på, alla ni därute, som fortfarande känner er tveksamma till ert drickande! Ge inte upp! Det finns en lösning, en väg bortom missbruket. När ni tröttnar på er själva och hur ert liv har blivit - ta hjälp! Då kan ni sakta men säkert bygga upp ett nytt liv, befriat från tvånget att bedöva alla era känslor. Bli av med rädslor, ensamhet, förtvivlan, ångest, skam och skuld. Det går för dig också! Det fungerar. Du får hjälp, stöd och en varm gemenskap, nya vänner och ett meningsfullt sammanhang i ditt tillfrisknande. Det är iaf värt ett försök. ?

Andrahalvlek
lör, 2020-10-10 - 21:45

Skönt att du mår bra och är stabil i din nykterhet, och skönt att din man ryckt upp sig lite. Är han aldrig med på något möte? Eller tycker du att det är din grej kanske? Han kanske kan gå på något möte du inte går på, men han måste ju vara intresserad förstås. Hoppas innerligt att sonen mår bättre också ❤️

Kram ?

Femina
fre, 2020-10-16 - 20:04

Tack så mycket! Det känns lite overkligt faktiskt. Vem hade kunnat tro detta? Inte jag iaf. En dag i taget. ?

Femina
tis, 2020-10-20 - 08:47

Jag borde väl vara glad nu. 8 månaders nykterhet och har just blivit klar med steg 8 i 12-stegs programmet. Men jag känner mig ledsen. ?

Det är ingen spikrak väg, det här. Inget konstigt kanske. Men när tankarna kommer att jag kanske borde börja dricka vin igen så har man definitivt en dipp.

Men så vet jag att det inte vore en särskilt bra ide. Och så tänker jag på barnen och allt jag uppnått hittills. Då får man ta "en dag i taget".

Jag har inget fysiskt sug efter A. Det är bara det att jag inte längre har någit bedövningsmedel att ta till mot smärtsamma känslor och insikter. Alltså måste jag leva mig igenom dessa - nykter.

Å andra sidan mår jag ändå tusen gånger bättre, även i deppiga stunder, nykter än jag gjorde tidigare. Bakfull, ångest, man får påminna sig hur det var. Det är så lätt att bara minnas den sköna känslan efter två/tre glas! Men tänker jag vidare så blev det 4/5/6/7.....glas. Nej, jag vandrar sakta vidare på den här nya vägen istället. Jag tillåter mig själv att bara vara. Läser mycket. Går i kyrkan och framför allt på möten. Där känner jag de andras värme, omtanke, acceptans och igenkänning. Då lättar sinnet och jag orkar lite till. Känslor går upp och ner. Snart mår jag nog bättre igen. ?

Kram på er. ?

Rosa-vina
tis, 2020-10-20 - 09:47

Jag har följt din resa och den är fantastisk. Du har delat stor smärta och lyrisk glädje genom din text, till oss. Vill sända en stor viral kram till dig, med hopp och värme. Visst är det så att allt inte är härligt, inte ens som nykter. Men som du skriver, så mycket bättre än ångesten efter dryckesnätterna.
Covid gör det så mycket tuffare, då vi inte kan vara i så många sociala sammanhang. Jag saknar massage, fisörbesök, tjejträffar. Fysisk beröring som kramar (vänner, barn, barnbarn).

Vi får hoppas att det vänder snart
kram

Kaye
tis, 2020-10-20 - 19:12

En hormonförändring beroende på klimakteriet.
Jag blev jättenere, deppig och lite apatisk efter förra helgen.
Kopplar ihop det med trolig ägglossning och rejält fall av östrogen.
Vinsuget var inte nådigt, men så jag ganska nynykter?
Tycker du gjort en fantastisk resa
Kram⚘

Andrahalvlek
tis, 2020-10-20 - 20:29

De där jävla hormonerna är inte att leka med! Direkt när de svajar så störtdyker mitt humör och min ork totalt. Du gör helt rätt som söker stöd i kyrkan och på AA-möten. Du mår snart bättre igen ❤️

Kram ?

Femina
ons, 2020-10-21 - 16:41

Tack, snälla ni! ?

Idag har jag träffat min sponsor och gått igenom steg 8, dvs gjort upp en lista på alla personer jag gjort illa. Det blev ingen lång lista men barnen kommer ju på delad förstaplats, förstås.

Nu stundar steg 9, att genomföra själva gottgörelserna. Det kommer att bli bra.

Tack och lov för min sponsor. Hon är bra och ett stort stöd. Jag litar på henne. ?

En dag i taget. ?

jessi75
ons, 2020-10-21 - 18:49

Är oxå intresserad av att gå på sa men vågar inte av rädsla för att träffa nån som känner igen mig... bor på liten ort.
Jag har så svårt att förlåta mig själv för vad jag har låtit barnen gå igenom, känns som att det spelar ju ingen roll om jag förlåter mig själv eller skulle få förlåtelse av dom, skadan är ju skedd och det kommer alltid finnas kvar i deras minnen...
Hur gör man!!
Bra kämpat med 8 månader!!!
Kram.