Citadell

Morgonsol. Pengarna som jag betalat är dock inget utan sammanhang. Han har ju samtidigt lagt alla sina pengar på missbruk. Det svider i efterhand men jag ger ingen skuld till mig eftersom han gått bakom ryggen. Att bli sviken och bedragen blir förstås mycket värre. Pengar är en sak. Svek ett annat.

Citadell

Morgonsol. Vilka känslor kommer upp? Hur bearbetar du dem? När jag hade anmält A kände jag stor lättnad. Han var så paranoid då att inget fungerade. Jag tänkte bättre rädda honom än oss. Efter några månader kom ilskan. Han lät mig vara arg. Behandlingen gjorde att jag ville bli vän igen. Han med. Men hans bruk fortsatte. Sorgen blev vardag. När han nu sa att han bara tagit paus kom ilskan tillbaka och sedan tänkte jag, ingen mer sorg. Lämna. Ett tag sa han vi kan vara friends med benefits. Vilka fördelar då? Han fungerar vare sig fysiskt psykiskt eller socialt. Såg bara konflikter framför mig. Och en som ger och en som tar. Enough is enough.

Shit vad du ställt upp på honom ! Å han är inte mottaglig. Så tragiskt så tragiskt. Du GÖR RÄTT. Du får inte tillbaka. Du är inte snäll mot dig själv att ge o ge men inte få tillbaka. Balans ska de va mellan ge o ta.

Pratade med en fd alkis som jobbar som terapeut. Hon frågade mig : vad ska du med en alkoholist till ? ? Bara rakt ut så. Jaa.. vad ska ja med honom till ? En jävligt bra fråga. O när ja gjort allt men han ff dricker. Jag har ingen användning för honom alls faktiskt. Krasst men sanningen är så. " Ta hand om dig ist o lista ut vad du behöver " bry dig inte om vad A behöver " det får han klura ut själv. Bästa rådet ja fått.

Känslor som kommit upp för mig är en oerhörd sorg över att ja själv inte är fri o frisk faktiskt. Att ja trott att ja fungerat normalt menatt ja också är störd när ja betett mig som medberoende. Så nu lyssnar ja på.medberoendepodden på spotify. Läser böcker om medberoende o går hos terapeut o pratar med en vän o bearbetar o luskar ut hur ja funkar o ska ändra på det har ja tänkt . Andra känslor är sorgen att det inte blev vi två . ja trodde vi skulle få ett härligt liv ihop. Sen osäkerheten. Vem är han egentligen? Tänk om han är nån annan. Behöver söka mig till trygga människor o framför allt människor ja känner tillit till. Behöver bygga på där.

Citadell

Morgonsol.
Kommentarer detta:

” Pratade med en fd alkis som jobbar som terapeut. Hon frågade mig : vad ska du med en alkoholist till ? ? Bara rakt ut så. Jaa.. vad ska ja med honom till ? En jävligt bra fråga”. = verkligen!
Att umgås med en påverkad känns sådär...?
Att betala överallt och att han aldrig har ett rött rött öre känns sådär...?
Att ta allt ansvar för att hålla relationen vid liv känns sådär...?

” O när ja gjort allt men han ff dricker. Jag har ingen användning för honom alls faktiskt”. = jag visste inte vad han höll på med i 16 månader. Jag tog stort ansvar. När bruket inte gick att dölja längre utmanade jag honom. Det blev konflikter. Han hatar att bli utsatt för frågor. Han vill styra. Har med kultur och mansroll att göra. Hans kvinnosyn inte min. När bruk fortsatte anmälde jag, Jag kände mig ansvarig för att han skulle leva. Hans familj har delvis stött bort honom. Vi blev sakta vänner igen men var inte ihop som sagt.

Citadell

Morgonsol.

” Känslor som kommit upp för mig är en oerhörd sorg över att ja själv inte är fri o frisk faktiskt. Att ja trott att ja fungerat normalt menatt ja också är störd när ja betett mig som medberoende.” = hur ser du detta?
Vad ser du?
Jag har läst att vår tidiga anknytning till våra föräldrar styr i vuxenlivet. Jag har en ambivalent anknytning har jag sett. Det innebär att den kärlek som jag fått har varit villkorad, jag får bara kärlek om jag anpassar mig. Jag har anpassat mig till den yttersta gränsen och A har omedvetet utnyttjat denna sak hos mig. Han har använt mig. Det han har behövt av mig är gränslös kärlek, han ska kunna vara en skitstövel men jag ska inte dra in min kärlek utan anpassa mig. Makten ska han ha. Den har jag inte tagit ifrån honom. Förrän nu. Jag har dragit in kärleken och tagit kontroll över mott liv. Jag ger inte ensidigt längre. Jag har bett om balans men han bryr sig inte. Jag har sett mitt medberoende så.

Citadell

Jag hoppas det framgick hur beroende och medberoende är två sidor av samma mynt.
A var beroende av droger men blev medberoende till mig där han fick utlopp för sitt maktbehov genom att styra mig.
Jag var beroende av kärleken och blev hans medberoende då jag anpassade mig till max för att få kärlek.
Inte så bra resultat.

Nu ska jag säga nåt bra ???

Precis som du berättar har vi haft en fantastisk relation parallellt med denna dysfunktionella delen. Jag är oerhört tacksam för den och jag hade gärna sett att han hade fått ett annat slut. Det har funnits så mycket kärlek mellan oss och den har så klart också gett otroligt mycket. Men missbruket har raserat allt i nuläget. Vilket jag också sagt. Vi har också varit ihop balans när det gäller hur vi ser på relationen. Jag har ju velat utvecklas genom den men han vill bara stå still.