av Viljan.

Viljan.
fre, 2020-10-09 - 08:10

Har nog alltid varit en festprisse, fester och bar miljöer har lockat mig.
Har lätt att få kontakt med människor, många öppnar upp sig för mig.

Reser (eller innan Covid) brukade resa mycket i tjänsten
Arbetar väldigt självständigt/ensamt.

Började nog smaka på öl kring min 14-års ålder.

Men öl/vin framförallt där konsumtionen ökade rejält för kanske 10år sedan.

Vin i princip varje dag.
Har försökt att dra ner och lyckats i omgångar (höll upp hela semestern ca 50 dagar) Men började få (inte vid det uppehållet) mer och mer abstinens

Gick frivilligt till beroendevården, fich en underbar läkare och sjuksyster.

Prover är bra ... känns så skönt.
Men startade med Antabus nu för 10 dagar sedan (ca) går bra ... är fortfarande på krogen ibland men då med en Sprite eller annan dricka.

Känner dock en tomhet, min snuttefilt är borta, känner mig ensam trots vänner och arbete.

Har hört att nästan ingen bara slutar utan börja med något annat.

Spel intresserar mig inte, inte heller narkotika ... däremot tänker jag mer och mer på sex....

Hur känner/gör ni?

Andrahalvlek
fre, 2020-10-09 - 11:31

Åt massor av choklad i början. Men inte lika ofta längre. Nikotin i form av snus hade jag inte heller velat vara utan just nu.

Annars har jag blivit lite lätt beroende av röd grapefruktjuice, men det känns ofarligt ?

Välkommen hit!

Kram ?

Viljan.
fre, 2020-10-09 - 14:25

Tack ?
Ja, snus vill jag heller inte vara utan... ibland 2st samtidigt ?

Godis ibland ..
Kaffe blir det mer av
Men känner ändå ibland (nästan varje dag) en saknad/tomhet som är lite svår att förklara.
Kram och åter tack för ditt inlägg

Kennie
fre, 2020-10-09 - 16:54

Fint att du brutit vanan med alkohol! Jag tror att hjärnan genast ser sig om efter ett substitut, och man börjar fundera på andra saker som kan kicka igång belöningssystemet. Den där oron/tomheten du beskriver är ju till viss del kanske ett psykiskt abstinens symptom som går över med tiden. För min del kände jag att jag var trött på att bolla olika enkla kickar, och det blev viktigt att inte ersätta alkoholen med något som är dåligt i längden. Istället har jag dels börjat motionera oftare, men jag har också tvingat mig att bara sitta igenom oron, eller ta en promenad med den. Att liksom acceptera att ibland är det jobbigt, men jag behöver inte göra något åt det, det går över. Detta gäller förutsatt att man har en hyfsat stabil och tillfredsställande tillvaro i grunden, om inte kan det finnas skäl att söka nån form av psykologhjälp om oron är svår.

Viljan.
lör, 2020-10-10 - 08:03

Hej, tack för svar.
Du har nog helt rätt i det du skriver Kennie.

Tålamod med mig själv är inte min styrka ? .. men jag har andra styrkor såsom envis mm.

Det kanske låter konstigt .. men det jag saknar är kanske inte glaset med vinet eller det runt omkring utan just ruset.. inte fyllan .. utan just det där första härliga ruset (salongsberusningen) som gör att man känner sig som en kung .. allt är möjligt och inga hinder finns.

Efter glas 2 så försvinner den känslan och man fortsätter leta efter den .. men resulterar bara i onykterhet.

Andrahalvlek
lör, 2020-10-10 - 11:59

Med åren blir den känslan allt svårare att fånga ens en kort stund. Det var min upplevelse på slutet, att jag väldigt sällan kände just så som du beskriver.

Det är det som definierar en missbrukare tror jag - jakten på det perfekta ruset. Det är det som en heroinist ägnar hela sina dagarna åt. Heroinet bestämmer. På samma sätt bestämmer alkoholen över en alkoholist.

Och det man egentligen uppnår med ”det perfekta ruset” är att stilla abstinensen. Det låter inte lika romantiskt ?

Jag rekommenderar dig att lyssna på ”The Alcohol Experiment” av Annie Grace. Otroligt mycket bra och viktig fakta om alkohol och dess påverkan. Finns bara på engelska, men det funkar bra.

Kram ?

Viljan.
mån, 2020-10-19 - 15:51

Nu 21 dagar utan alkohol
Lite mindre tomhet men ändå en saknad.

Sköt om er där ute

Kennie
mån, 2020-10-19 - 20:33

Härligt jobbat! Saknade blir mindre och mindre upplever jag, häng i... Har börjat motionera mer och unnar mig någon god choklad eller ost när jag förut skulle ha tagit ett glas vin. Det hjälper att njuta av andra goda smaker tycker jag.

TappadIgen
mån, 2020-10-26 - 18:55

Jag tänkte återkoppla till något du sa.

"Det kanske låter konstigt .. men det jag saknar är kanske inte glaset med vinet eller det runt omkring utan just ruset.. inte fyllan .. utan just det där första härliga ruset (salongsberusningen) som gör att man känner sig som en kung .. allt är möjligt och inga hinder finns."

Jag tror att många känner igen sig i detta. Jag har läst någonstans att man kan vara genetiskt betingad till att tycka om alkohol, då alkohol påverkar oss olika. Och just den här salongsberusningen som du beskriver. Jag kan tycka att den känns som att den är som skräddarsydd för just mig. Som en designerdrog för mitt DNA. Jag älskar den känslan! Tyvärr blev det väl alltför ofta som för dig att man tog ett glas till för att må ännu bättre, fast att man inte gjorde det. Och sen till slut 17 glas till.

Jag funderar mycket nuförtiden och jag känner mig egentligen inte sugen. Men just idag kan jag vara besviken på mig själv för att jag inte klarar av att njuta av 2-3 glas under en kväll och stanna där. Inte pålitligt gång efter gång i alla fall. Men jag har lyckats att acceptera att det är så jag är. Jag kan inte dricka alkohol och kommer därför heller aldrig att göra det igen.

Hur går det för dig?

Viljan.
mån, 2020-12-21 - 14:24

Hej, ledsen att jag inte svarat eller varit aktiv.
Det gick ”bra” ett tag, sedan valde jag ett återfall ... varför valde jag detta korkade beslut?

Höstlov, resa bort .. koppla av osv, gjorde uppehåll med antabus i 2v så allt var ute ur kroppen innan vin och öl.

Sedan blev veckan med alkohol som det brukar vara ... förlängd.

Nu har jag varit vit i nästan 1månad, äter min medicin 3ggr/v

Saknaden efter sin snuttefilt finns fortfarande och det är tur att jag äter antabus annars hade jag nog trillat dit igen.

Jag har mycket oro kring mig nu, och framtiden för en nära person är osäker.

Jag är rädd, orolig, saknar kompass men är nykter i vilket fall.

Kennie
mån, 2020-12-21 - 15:38

Så bra av dig att lyckas bryta. Ser att de är många här inne som har mycket oro för barn och partners som inte mår bra. Och den oron är verklig och inget man kan tänka bort. Det enda jag kan säga är att det, som du nog också märkt, bara lindrar tillfälligt med alkohol, och sen gör den en ännu tröttare och oroligare. Promenader, musik, böcker, prata med en vän, kan det ge dig någon lindring?

Viljan.
mån, 2020-12-21 - 16:24

Tack!

Ja frågan är om det ens lindrar tillfälligt, jag skulle vilja kalla det eventuellt för en tillfällig illusion av ”lycka”

Eller en jakt efter något man inte når med redskapen man förfogar över.

Men sant .. promenera, kaffe och arbete hjälper lite på vägen

Viljan.
lör, 2020-12-26 - 14:38

Julen snart förbi för detta år, vit var den för mig... inte i naturen utan för mig som person... skönt!

God fortsättning på er alla

Viljan.
tors, 2021-01-07 - 16:43

Resan fortsätter 46 vita dagar.

Känns lite lugnare nu, inte så stressig.
Tänker inte så mycket på alkohol längre, kommer lite ”flashbacks” ibland som går över fort ... tar kaffe eller någon dricka istället

Tycker dock att minnet känns lite påverkat...? Är det någon annan som har erfarenhet av det eller den känslan?

Andrahalvlek
tors, 2021-01-07 - 18:59

46 nyktra dagar är kanonbra! De flesta situationer i vardagen funkar bra att göra nykter då, de nyktra vanorna har satt sig lite.

På vilket sätt är ditt minne påverkat? Kan det bero på något annat? Stress?

Om jag försöker dra mig till minnes hade jag nog en period då jag tappade ord och glömde vissa saker. Betedde mig lite förvirrat. Men det gick över. Satte det inte ens i samband med nykterheten. Allt sådant skyller jag på stress och klimakteriet ?

Nu på senare tid har jag märkt att min förmåga att planera - och samtidigt ändå göra en sak i taget - har steppat upp ett snäpp. Jag kan bättre se ett träd i taget i skogen, och ändå se hela skogen. Det var ett försök att skriva om ordspråket ”Man ser inte skogen för alla träd”.

Kram ?