av AnnaJB

AnnaJB
tis, 2020-12-29 - 10:17

Jag har varit nykter i 114 dagar! Det pendlar upp och ner i ångest eftersom jag har all tid i världen att analysera hur jag har varit förut, att jag prioriterade fest alkohol och allt som kunde vara en stämningshöjare för att helgen skulle vara längre .. för de var ju bara det jag levde för och en dag i taget.. alltså blir för full så det var inte så kul i efterhand!

Jag har försökt starta vissa trådar där jag vill diskutera hur livet är efter för folk som har ”lyckats sluta”
Hur mår ni? Vad sa era hjärnspöken till er? Hur är det idag?

Jag kan inte sluta övertänka och trycka ner mig själv.

Pianisten
tis, 2020-12-29 - 13:55

Egentligen kan jag inte kategorisera mig till en som "lyckats sluta" till hundra procent men jag vågar ändå prata ganska självsäkert om vad det innebär att sluta då jag vänt ett missbruk till att idag, sedan över 1 år tillbaka dricka väldigt lite.
Ett stort arbete efteråt handlar just om att lära känna sig själv, varför man har druckit för mycket. Framför allt acceptera obehagliga känslor och tankar och att de är en del av livet man inte kan fly från.

Mycket tid har lagts, både på att vara full, planera för att vara full och att vara bakfull.. En stor fråga blir ofta, vad gör jag nu med all tid? Det är inte alltid så lätt att svara på. För egen del så är det nog det jag kämpar mest med fortfarande. Att finna mening och lust i saker.

En av de svåraste men kanske viktigaste sakerna med att vara nykter är nog att våga lita på tiden och att de stora förändringar kommer på sikt, inte från en dag till en annan. Ett år kan tänkas som väldigt länge, men i ett liv sett, ingenting och jag själv har "redan" genom min nykterhet fått ett nytt intresse som betyder enormt för mig, det är träning. Det fyller massor av funktioner, både genom att ta upp tid, förbättra min hälsa och välmående och att stilla mitt grubblande och oron.

Jag jobbar på senare tid också med att beskåda mina tankar. Du nämner att du "övertänker" och det kan vara en stor del som i sig självt är en motor till oro och ångest. Man kan tänka att tankar är något som måste finnas och att man inte kan kan göra så mycket åt dem, till och med att de är sanningar.
Tankar är inte sanningar, tankar är bara tankar. Ett befriande experiment du kan prova är att fantisera om alla dina tankar plötsligt försvann och inte fanns mer. Hur stora problem skulle du ha då? Har du ens några problem kvar? Vad kunde du göra då? Varför kan du inte göra det nu?

Så här skrev jag för inte så länge sedan i min egen tråd angående tankar som plågar oss:
"Historian är vad den är, den går aldrig att ändra på, bara acceptera. Om den får bestämma vem vi är idag så är det för att vi själva fortsätter att välja det i våra tankar.
Om framtiden vet vi ingenting, vi har alla möjligheter att välja precis vad vi vill tänka om den.
Oavsett finns alltid ett HÄR OCH NU. Om du verkligen, verkligen väljer att vakna upp ur tankens värd, tittar dig omkring i rummet du befinner dig. Andas, känner, ser, lyssnar, så finns inte de sanningar längre som du håller i tankens värd. I rummet du har omkring dig just nu finns egentligen alla möjligheter att känna vad du vill."

Glöm inte, vilket fantastiskt jobb du har gjort som varit nykter i 114 dagar! Till den ångest du lider av och elden som brinner i dig vill jag bara säga, låt den brinna och träna på att bara titta på! En eld kan bara brinna så länge vi fortsätter slänga in ved. När du sätter dig ner och bara tittar på den kommer den tillslut att slockna!
Det blev ett ganska långt och tungt svar till dig men jag vill ändå avsluta med att klippa in en text till angående bl.a ångest som jag skrev för länge sedan som hjälpt mig mycket. Lärdomen kommer från en bok jag fick av min förra terapeut. "Sluta grubbla, börja leva"

"När allt känns som värst, när du inte står ut, med vad den än kan vara, ångest, oro, stress. Stanna upp, sätt dig ner och känn allt som går att känna i din kropp. Går det verkligen inte att stå ut? Var sitter obehaget? Lys på det med alla lampor du har och glöm inte andas! Vänd dina tankar till att känna allt som känns och inte vad du kan göra för att bli av med det! Det är först då den stora hemska tigern kan visa sig bara vara en liten sur katt och att den lilla sura katten faktiskt går att ta under armen och fortsätta framåt mot en den riktning i livet du vill ha! Målet med den riktningen kanske fortfarande är långt borta, det kanske inte ens går att skymta än, men det är det mäktiga med att ge sig själv en riktning. Det räcker faktiskt med ett fotsteg här och nu så är du närmare, bara du bestämmer dig vilket håll du skall gå. Bry dig inte så mycket om hur långt det är kvar. Det kanske finns en pytteliten oas på vägen att ta sikte på, hitta det lättaste målet du kan och börja!"

Kram

Se klart
tis, 2020-12-29 - 17:06

Hej Anna
Jag har snart varit nykter ett år, och jag kan bara instämma i detta med tiden. Tankar tar tid. Nykterheten också. Det är liksom inget som löser alla problem men däremot ger det en chansen att ta tag i problem, för mig - i viss lugn och ro.
Min stress i livet har minskat enormt men vissa dagar händer det att jag längtar efter att ”försvinna” en stund. Men jag hör till den del av mänskligheten som inte har den möjligheten. Att acceptera det innebär en lättnad. Och förstås en sorg. Men sorgen är övergående och lättnaden är väldigt stark.
Jag mår bra idag, men det är inte så enkelt som att jag mådde dåligt hela tiden medan jag drack. Jag är mindre skam-fylld, har sällan dåligt samvete för randomi saker, och känner att jag lever. Gott nog! Kram ?