Eilinew

Jag är gravid och jag har druckit mig berusad flertal gånger... jag skäms och mår fruktansvärt. Är livrädd att barnet är skadat men Kan inte sluta... är i fjärde månaden.. kanske någon som känner igen sig? Jag vet inte längre vad jag ska göra

Det har hänt tidigare att gravida skrivit här om att de faktiskt inte lyckas låta bli att dricka. Så du är inte ensam. Vi är ju många här som druckit trots att vi inte vill och som kan sätta oss in i din situation om hur det skulle vara om man dessutom ansvarade för ett ofött barn. Alkoholen ger ju en ångest i sig, men förstår att det blir i det närmaste outhärdligt när du är gravid. Just nu lyckas du inte sluta, trots att det är väldigt viktigt. Du behöver hjälp. Som det är nu bestämmer du inte riktigt själv, hur konstigt det än låter. Jag tror att du går på autopilot när du bestämt dig för att dricka. Att upptäcka den sidan hos sig själv är väldigt skrämmande och du har tagit ett stort steg när du skriver här.
Om du inte vore gravid så skulle du få en massa goda råd om att pröva olika saker. Nu har du inte riktigt tid att experimentera med olika metoder. Det är lite bråttom och vi är så många härinne som ändå kan förstå din situation och jag tror att samtliga skulle tycka att den här situationen kräver att man söker stöd. Du är ingen dålig människa. Sök hjälp nu på BVC, de har säkert varit med om det tidigare. Jag kan nästan svära på att du kommer att känna dig 100 kg lättare när du har tagit det steget så vänta inte. Gå inte 5 månader till med den här oron och ångesten.

Vi är så många här inne som har druckit fast vi inte borde, druckit trots att barnen farit illa, druckit utan att vi planerat eller velat. Vi finns med dig när du söker hjälp. Att leva med den ångest du har nu är inget liv, så ta och sök hjälp. Jag är övertygad om att du får ett bra bemötande. Kan du ta hjälp av nån i din närhet för att få lite stöd på vägen? Förstår så väl att det här är en skitjobbig situation men du har ansvaret för ett barn, du klarar det inte själv skriver du. Det är dags att ta steget och svälja sin stolthet. Önskar såklart att du hade haft mer tid så att det hade kunnat mogna fram, men det är som det är. Och vi är också många härinne som har svalt vår stolthet och sökt hjälp och jag tror att de flesta kan skriva under på att det är en enorm lättnad att erkänna att man har problem.
Håller alla tummar och tår för att du vågar!

Välkommen hit, och du ska inte skämmas. Däremot är det dags att ta emot all hjälp du kan få. Då behöver du oxå söka den hjälpen. Du kommer inte ångra dig en sekund, och du är så värd att få den chansen. Du och din bäbis. Så sök hjälp nu, det kommer bli bättre. Kram Jullan