av Vågafråga

Vågafråga
mån, 2021-01-04 - 22:42

Alla ni som är så förnöjda och trivs med ert nyktra liv; vad är nyckeln tror ni till att må så bra som många verkar göra?

Själv har jag inte druckit på tio månader, och det har väl gått ok. Men jag har väntat på att med tiden börja se andra värden i livet. Det kommer dock inte och nu börjar mitt äktenskap att knaka ordentligt. Min man orkar inte med att jag aldrig är glad och bara är negativ. Och han har rätt, jag har inte varit glad eller haft roligt sedan jag slutade med alkohol. Har haft trevligt, men inte kul. Har väntat på att börja tycka att en promenad eller en kopp te gör helgen/kvällen. Men det blir aldrig något magiskt ögonblick, ett bubblande skratt eller känslan av äventyr. Bara samma alla dagar, oavsett nyår, semester, bröllopsdag.

Alkohol verkar ha kidnappat hela mitt belöningssystem. Och det kommer inte tillbaka. Hur gör ni för att tycka livet är värt att leva...? Till saken hör eventuellt att jag definitivt hade problem med alkohol men har aldrig kört bil onykter, brutit benet eller tappat väskan osv. Har jag helt enkelt inte tillräckligt eländiga minnen att slippa ifrån kanske?
Är så nere och ledsen och vet inte vad jag ska ta mig till. Inget har blivit bättre utan snarare tvärtom.

TappadIgen
mån, 2021-01-04 - 22:43

Att bli nykter gör ju inte att man automatiskt blir lycklig. Dock ger det ju en, om man varit problemdrickare, förutsättningarna för att bli det. Många upplever att sinnen förstärks så att man upplever njutbara saker som mer njutfulla, speciellt då man är mer närvarande. Men man kan ju vara olycklig för det.

För min egen del har det varit upp och ner efter att jag har slutat dricka. Inget kommer ju automatiskt, men jag är definitivt lyckligare än jag annars hade varit.

Hur man blir lycklig är väl högst individuellt. Det låter säkert hur klyschigt som helst, men jag blir lyckligast av att vara närvarande i nuet och bara uppleva de mest alldagliga saker. Promenader, böcker, samtal, middagar. Så länge jag kan vara närvarande där och då och ta till mig det som händer utan att ruminera över det som hänt eller oroa mig och planera för framtiden. Det ska man ju göra också, såklart. Men inte dygnet runt. Det har tagit ganska lång tid för mig att förstå däremot.

Kennie
mån, 2021-01-04 - 23:05

Håller med om att nykterhet inte är någon mirakelkur för lycka, men när jag läser ditt inlägg undrar jag om det kan vara något annat som drar ned dig? Problemen i relationen, kan de bero på något annat, inte bara på att du är mindre gladlynt sen du slutade dricka? Kan drickandet ha gjort att du stod ut med saker som var dåliga, och nu när du är nykter ser du dem annorlunda? Kan vara värt att fundera över. Kanske behöver du ett nytt jobb, nytt fritidsintresse, eller så behöver du och mannen kanske jobba på er relation och bygga upp nya intressen att dela?

Vågafråga
mån, 2021-01-04 - 23:10

Tack för svar! Måste fråga, tidigare när du drack då njöt du inte av promenader och böcker osv på samma sätt? Eller vad är det som gör att du nu blir lycklig av detta?

Jag njuter också av sådana saker, och gjorde det definitivt tidigare också. Men när det är det enda känns det så.. futtigt på något sätt. Trevligt, men inte kul eller i alla fall inte så det fyller på energin. När måndagen kommer har man liksom inte känt eller gjort någonting.
Håller du på med mindfulness el liknande för att känna lycka på det sättet?

Vågafråga
mån, 2021-01-04 - 23:21

Å, vilken bra fråga. Läskigt att bara tänka på.. Vi har varit ihop riktigt länge. Sedan vi var tjugo. Och har varit det där paret där kärleken varit given och helt utan otrohet och större bråk. Nu är jag så förvirrad att jag inte vet varken ut eller in. Vad som är vad. Jag slutade dricka för att han gjorde det, och är på något sätt bitter på honom för att han "tvingade" mig sluta. Vilket han inte gjorde, och jag behövde mer än han sluta.

Håller jag nu på att förstöra 25 lyckliga år för att jag är omogen och inte får ha kul? Eller ser jag nyktert (ha ha) och klokt på att jag utan alkoholen inte är lycklig med honom...? Håller på att gå sönder av alla tankar .

Andrahalvlek
tis, 2021-01-05 - 01:03

Du har slutat dricka för att du kände dig tvungen, och du känner dig snuvad på konfekten. Du är som man brukar säga nykter ”på vita knogar”. Du tycker fortfarande att det enda mysiga och trevliga som livet kan ge inkluderar alkohol. Du har inte gett upp alkoholromantiken, du känner dig bara utesluten från den.

Vi som beter oss lite halvt frälsta har slutat för att vi verkligen vill sluta dricka. Och sakta men säkert har vi förflyttat vårt mindset till att vi inte vill dricka. Vi anser att vi slipper dricka.

Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga, men som nyktra måste vi ändå ha ett öppet och nyfiket sinne för att verkligen ta in det vardagliga. Sen förstärks alla sinnen när vi inte avtrubbar oss med alkohol, plus att vi får en massa tid över för roligare saker som inte inkluderar alkohol.

Jag är också mycket mer närvarande i stunden, i varje enskild upplevelse och i varje enskilt möte med någon annan. Liten del kan jag nog tacka mindfulness för, men riktigt bra effekt fick jag först i och med nykterheten.

Kram ?

Blenda
tis, 2021-01-05 - 07:44

Hej Vågafråga. Jag tycker du väcker en viktig fråga, som även gör mig lite frustrerad.

Det är visserligen bara 3 månader sedan jag var berusad senast, så nykterhetens frälsning har kanske inte hunnit kicka in för mig, men jag känner mig mest tom och trött. Hade några dagar då jag verkligen mådde bra, men det hade jag i ärlighetens namn under drickandet också. Kan inte alls skriva under på mer glädje i det lilla tyvärr, snarare mådde jag som allra bäst under promenader, städning och vardagsbestyr med ett glas vin i handen. Sover också sämre nu.

Men alkoholens negativa sidor tar ju ut sin rätt för eller senare, Min anledning att förändra mitt drickande är främst för att jag vill leva längre och friskare, inte för att få mer vardagliga vinster i lycka. Om inte alkohol vore beroendeframkallande ska jag ärligt medge att jag gärna hade fortsatt dricka varje dag. Men jag vet vart det hade lett mig. Lockad – som av ett fagert skogsrå och av den vackre Näcken – så hade jag lyckligt och leende lallat rakt ner i fördärvet.

Och ett litet PS. I mitt fall är det definitivt också det övriga livet som står i vägen för nykter harmoni som kloka forumvänner skriver ovan. En dålig 28-årig relation har lett till en smutsig separation där mycket praktiskt och jobbigt återstår. När jag blev nykter utan flyktvägen i vinet såg jag problemen så mycket tydligare. Där tror jag att tiden talar för mig, vore vidrigt att hinna dö utan den insikten och förändringen, hur jobbigt det än är att hantera just nu.

Kaye
tis, 2021-01-05 - 08:17

Jag har också en tomhet, likgiltighet och känner ingen glädje.
Är trött fortfarande.
Snart 5 månader sedan jag tog tag i problemet.
Men jag mår bättre fysiskt, och saknar inte mina morgnar med bakfylla.
Men känner mig snuvad på konfekten- varför får inte jag den energi och glädje som andra får.
Jag har tänkt att jag måste vara tålmodig och se om mer tid samt vår och sommar gör mig gladare och piggare.
Kram⚘

Vågafråga
tis, 2021-01-05 - 10:06

Tack Andra halvlek för intressant kommentar. Jag förstår precis och håller med. Till en början kände jag mig tvingad. Det var många tankar om att jag minsann har bra jobb som kräver mycket (mer än min mans arbete) och då förtjänar att få koppla av. Andra jobbiga saker hade också hänt, som jag "borde" få dispens för att unna mig vin på helgen för.

Under elva månader (som det faktiskt snart är) har jag dock arbetat igenom tankarna och läst massor; böcker, poddar, på detta forum osv och förlikat mig med att jag var tvungen att sluta. Jag hade inte jättekonsekvenser, men det var bara en tidsfråga.

Du har rätt i det om vita knogar. Det går, men är helt utan glädje. Jag sörjer inte alkoholen i sig, eller jo/ja; sörjer att just jag inte kan ta del av den enkla lösningen att få avkoppling och glädje genom att dricka något gott (eller visar den formuleringen kanske just på alkoholromantik ?).

Vågafråga
tis, 2021-01-05 - 10:20

Känner igen det Blenda. Jag mådde faktiskt toppen ute på promenad, när jag fixade hemma och visste att på kvällen blev det festligt och mysigt med vin. Trevligt på dagen, men något annat på kvällen. Och att hänga lite tvätt osv efter några glas vin gjorde ju ingenting.

Jag slutade också med tanke på hälsan och alla konsekvenser som förr eller senare kommer. Och jag ÄR glad att vara ifrån ångesten över att förse kroppen med gift (har slutat snusa pga en operation också, DET är jobbigt..). Kan också känna mig stolt; har druckit alla helger i 35 år (minus graviditeter och lite småbarnstider) så det är ju toppen, ju. Men känner mig så tom, som sagt. Kanske är det tid som behövs. Vet inte om corona förhalat det hela kanske. Vad tror du efter dina tre månader?

TappadIgen
tis, 2021-01-05 - 10:44

Jag har väl en del av alkoholromantikern kvar i mig på det sättet att jag vet att det där perfekta ruset är något jag inte kan förneka är något av det bästa. Problemet med det är att det av naturen flyktigt och med tiden blev det allt mer flyktigt och försöken att uppnå detta stadium blev allt mer tafatta och meningslösa.

Jo, jag håller på med mindfullness. Jag kunde också njuta av alldagliga saker innan och jag började trots allt med meditation medan jag ännu inte lagt alkoholen på hyllan. Så visst uppskattade jag saker även när jag inte var nykter. Jag tycker ju om att promenera, t.ex. Dock känner jag att en varaktig lycka inte allena kan byggas på något som är så flyktigt. Lyckan kommer ju inte från promenaden i sig utan från att vara närvarande i promenaden.

Det är väl som när man försöker uppnå vissa mål i livet. Landa ett jobb, ta studenten, springa ett maraton eller vad det nu kan vara. Visst är man lycklig när man uppnår det, men även den lyckan är flyktig. Sen sätter man upp ett nytt mål. Det är ju inget fel med det i sig, men man kan ju inte basera sin lycka endast på dessa uppnådda mål. Livet kan ju inte bara bli en transportsträcka mellan de olika målen och sen korta stunder av lycka när man väl uppnår dem.

Så blev det väl med alkoholens flyktiga ruslycka. För mig blev livet till stor del en transportsträcka emellan och även när jag började känna att ruslyckan i sig blev allt flyktigare så fortsatte den jakten. Då, upplever jag, att jag inte var fullt kapabel att vara närvarande i nuet. Inte under de stunder jag väntade på nästa rus och speciellt inte då jag återigen missat målet och tagit mig förbi de lyckliga russtadiet.

Kennie
tis, 2021-01-05 - 16:10

Att även om det skulle vara så att relationen för tillfället drar ned dig så finns det ju vägar framåt tillsammans. En del får jobba jättemycket i början för att få relationen att fungera, men det är nog rätt vanligt att man istället behöver omdefiniera hur man är som par senare, när barnen börjar bli större och man inte binds samman av det gemensamma ansvaret för dem längre. Jag tror du kan vara i början på en spännande period i livet!

Vågafråga
tis, 2021-01-05 - 16:38

Nej bakfylla saknar man ju inte! Så skönt slippa den ångesten. Men jag trodde ändå att det skulle komma något mer än att slippa, något man skulle vinna. Jag lyssnar på många olika poddar och läser en hel del, och där framförs ofta att livet är så mycket bättre utan a. Flera här verkar ju ha hittat något som i alla fall jag missat.

Vågafråga
tis, 2021-01-05 - 18:03

Tack så mycket! Superintressant! Detta har jag helt missat, trots allt jag plöjt i ämnet.

Känns som mitt dopamin är typ utraderat, vilket ger trötthet och håglöshet. Många pratar om att man får så mycket mer tid plus mer energi att göra saker under all denna tid. Jag känner tvärtom att tiden nu bara rusar iväg, aldrig kommer känslan av en evighetslång kväll utan nu ser jag bara att timmarna går. Snart dags att gå och sova och så är ytterligare en dag bara borta.

Hittade flera videor på Youtube om ämnet , skall se klart en av de längre där de skall ta upp hur man kan öka dopaminet. Så förhoppningsvis finns det saker att göra för detta går inte ?

Vågafråga
tis, 2021-01-05 - 18:06

Vore toppen om det är ny spännande period. Kan känna en glimt ibland av att det skulle kunna vara så. Ser ju på många av er att det finns hopp om livet. Och mitt äktenskap har varit något alldeles speciellt så himla länge. Så det blir nog bra. Hoppas jag.

Vågafråga
ons, 2021-01-06 - 19:43

att läsa ditt inlägg om PAWS, som jag lärt mig att det heter. För en del tar det längre tid att skörda frukterna, så att säga, efter att man slutat med ett missbruk. Ofta beroende på att andra negativa saker hänt och så har fallet varit för mig. Dödsfall mm, så kanske är det inte så konstigt att jag är olycklig.

Hur som helst, gick in för att lyssna på en av favoritpoddarna Soberful till den dagliga promenaden och vad möter mig som senaste program om inte avsnittet PAWS... Kändes som att någon talade till mig, eller hur jag skall säga. Kanske inte ändå ? men det känns som en liten glimt av att det eventuellt inte är kört för mig ändå. Ville bara berätta det.

Andrahalvlek
ons, 2021-01-06 - 21:34

Håller med, det måste ha varit meningen! Att du skrev din fråga, att du fick veta att fler här på forumet kände likadant, att jag drog mig till minnes att jag hört och läst om postakut abstinens, och att du fick möjlighet att ta reda på mer. Och sen poddavsnittet om PAWS som pricken över i:et ?

Det måste vara extra svårt när det tar lång tid att skörda frukterna, och risken för återfall är då nog stor. Skönt att du har fått mer kunskap om PAWS så du inte känner dig så uppgiven att du inte orkar kämpa för nykterheten.

Av står initialerna för på engelska?

Kram ?

Vågafråga
tors, 2021-01-07 - 20:32

Tycker jag kämpat på så pass länge utan att det blivit bättre, och tycker då synd om mig själv och offerkoftan åker på. Men nu känns det lite bättre faktiskt. Så tack ? PAWS står för Post Acute Withdrawal Syndrome.

Andrahalvlek
tors, 2021-01-07 - 20:38

Den är väldigt missklädsam ? Av med den och gör det du KAN göra för att må så bra som möjligt just nu, och dit tillhör nykterheten.

När energin och lusten återvänder kommer du att tycka att kampen var SÅ värd det ❤️

Kram ?