Den här kylan går det att klä sig mot men den andra sitter så ända in i märgen. Och det finns bara 2 vägar ur den : Ta en återställare eller vänta ut den. Jag har provat båda.
Det är inte kul att tvinga ner en sup på morgonen och känna att den åker expresshiss upp i igen för att bara spruta ur munnen, fy faaaan ! Den dyra spriten !! Men ner skulle den. Jag lärde mig att en klunk starköl först jämnade vägen så att säga. Sedär ! Ett gratistips såhär på morgonkvisten !!
Att vänta ut den var väl inte heller någon hit. Jag var väl inte sådär jätteaktiv när ångesten var som värst kan jag inte påstå. Jag var nyligen magsjuk med illvilliga bakterier i magen som fixade tömning på alla sätt och vis. Jag blir ju rätt slut av sånt men det är ju bara förnamnet på hur jag mådde i bakfyllan. Hur konstigt det än kan låta så spyr jag gladeligen när jag är nykter !!! Bara vetskapen om att det en "normal" magsjuka gör att glädjen infinner sig ! Ni som aldrig har upplevt en rejäl bakfylla kan nog ha svårt att sätta sig in i hur jag känner men jag antar att ni andra som varit i samma sits nickar lite förläget instämmande !
Jag är väldigt tacksam för att jag idag slipper ångesten och att jag har ett val att göra, helt frivilligt, varje morgon.
Idag ska jag nog ut och frysa som en vanlig människa !!
Jag känner igen mig kan jag lova. Detta är något man inte vill uppleva. tyvärr upplever jag det för ofta. sitter just nu med ågren o bakfylla.
Något vaknade nu inom mig o vill ha en öl som blir tio. skall göra allt för att mota bort den tanken.
Skulle oxå vela gå ut o frysa som en vanlig människa, tyvärr är jag för dålig för det idag
Jag, en gammal alkis, har fått en komplimang från en kvinna som var rakt på sak och väldigt utförlig !
Jag är ju inte alls van vid det så jag har ju studsat fram under några timmar nu ! Och tänk vad jag har lärt mig av det, att ord kan lyfta människor i vardagen, att få bekräftelse, att få höra att man syns !!
Jag tror man mår bäst när man känner att man blir "brukad" (Olle Carlsson) , att man har en uppgift, att man betyder något för någon och en sån här komplimang lyfter mig oändligt i min vardag. Jag brukar försöka vara frikostig med leenden och ögonkontakt för jag tycker ju själv att det är trevligt och det skapar ett visst förtroende även så att jag försöker påminna mig att säga något när någon gör något bra men tyvärr glömmer jag det ibland. Det är en förändring jag måste jobba på.
Och trots att jag försökt jobba med min självkänsla och ständigt fylla på den så att jag förstår mitt värde som person så blir jag generad av en sån komplimang och vet inte riktigt hur jag ska svara. Jag känner mig som att jag inte alls är värd den uppmärksamheten och allt det gamla kommer fram som "äsch, inte ska du väl tycka så om en sån skit som jag" "jag som har varit så dum mot folk när jag druckit" "ähhh, jag är ju alkis" !!
Men vad f-n ! Jag har ju fått den här komplimangen för att den personen tyckte just så och ville säga det till mig för att jag är värd det !
Tänk att det är så svårt att ta emot beröm men så dj-la enkelt att ta emot skit !!
Idag har jag valt att vara nykter och en person har gjort min dag till en verklig segerdag, jag sträcker på mig och känner mig stolt !!
Hej du gamle alkis!
härlig dag du verkar haft?! du är värd många sådana dagar!!!
och så gott att du kunde suga i dig det gottiga i en fin komplimang!
kan du lära mig trixet?!
kram och sov gott!!!
Kom precis hem efter att ha varit och sett en alldeles fantastik teaterföreställning, eller enmansföreställning skulle nog vara bättre beskrivet, iallafall - föreställningen handlade om alla de olika roller vi spelar i vårt liv, aktrisen tog bla upp det här med att vi har svårt att suga i oss beröm och uppskattning. I samma anda förminskar vi oss själva och våra färdigheter för att inte andra ska känna sig obekväma, MEN när vi själva inte tar ansvar för detta och börjar ta plats, kan vi då begära att andra ska ta oss på allvar och "se" oss som dem vi är?
Återigen kommer jag till samma slutsats - att det är en nödvändighet att jag, som vuxen människa, tar ansvar över mig själv och mitt varande, jag ansvarar över vad jag sänder ut för bild av mig själv till min omgivning. Jag har alltså stora möjligheter att välja hur jag ska bli bemött...kan det stämma?
Har en del att klura på...men är återigen tacksam över dagen och kvällen, som inte hade blivit vad den blev om inte jag varit nykter.
att den gamle alkisen fortfarande surfar på måbra-vågen !!
Jag kan nog inte lära ut nåt trix därför att jag fortfarande är i lära ! Jag har lyssnat på Mia Törnblom och andra som kan förmedla självkänslo-uppryckning och jag tror att jag hunnit hyfsat långt men fortfarande så finns det en liten osäker pojk inuti som är rädd för att bli avslöjad. Jag glömmer ständigt att berömma mig själv för bra saker och jag är fortfarande snabb att kritisera mig själv när nåt går snett, oavsett om jag är orsaken. En alkis som i många år blivit trampad på vänder man inte så snabbt, MEN, många är det som visat att det går !!! Mia T är helt klart en sån !! Jag tar rygg på positiva människor och suger åt mig av deras kunskap.
Allteftersom min nykterhet har växt i tid så har jag märkt en viss automatik i min säkerhet i sociala sammanhang. Idag behöver jag inte föreställa mig eller dölja bakfyllan, vara rädd för att lögnerna kommer ifatt, kan kort sagt vara mig själv. Det är väl inget jag direkt behövt jobba med utan det har kommit med nykterheten och det bevisar för mig att det finns bra argument att skippa alkoholen. Jag kan idag skratta åt mig själv och jag skrattar MED andra när jag känner igen mig i deras berättelser. Jag kan driva med spriten och dess följdverkningar och det är helt ok att jag (eller andra !) kallar mig alkis, dock ska det vara i rätt sammanhang i det riktiga livet för det finns de som inte klarar att det skämtas om alkoholism. Många med mig inser ju att alkoholen har varit, och fortsätter att vara, en följeslagare i livet och vi har ju faktiskt haft mycket kul genom åren.
Och Viktoria, det är ingen klyscha att jag väljer hur jag ska bli bemött ! Som jag möter andra vill jag själv bli bemött, ett leende öppnar många tunga portar !
Idag har jag valt att vara nykter oavsett vad som än händer. Det ger mig en självkänsla som jag kan stödja mig på i blåsväder.
Vecka 7 kampanjades för "Var Femte Barn" alltså barn som lever i risk- eller missbruksfamiljer, den var hyfsat stor på Facebook men var f-n var den kampanjen i massmedia ??
Varför törs inga av de stora tidningarna eller tv programmen ta upp en debatt eller infokampanj ?? Kommer den stundtals obehagliga informationen för nära, kryper den innanför skinnet ? Bra, det ska den göra. En del av berättelserna från ungdomar på kampanjens hemsida är ju rent förfärliga, jag som trots allt har lite insyn blir tårögd av en del inlägg. Och så djävla förbannad att vårt samhälle, alltså vi tillsammans, kan blunda för det som sker.
Tänk om alla vi kunde lära oss att ställa frågan till barn och anhöriga/medberoende : Hur mår du ? Kan jag hjäpa dig ?
Är jag rädd för svaret ? Och vad ska jag göra om svaret blir "fel"?
Det är så enkelt : Lyssna och finns till. Det är inte svårare än så.
Jag har ansvaret att finnas till hands och den "drabbade" har ansvaret att prata om det som tynger. Vad jag menar med det är att, har jag erbjudit hjälp så kan jag inte göra mer förrän jag får en mot/med-reaktion. Har jag INTE ställt frågan så ska jag allvarligt fundera över min inställning till mina medmänniskor.
Vi som läser och skriver i det här forumet har en insyn som är guld värd. MEN bara om vi använder den efter bästa förmåga.
Det är intressant och sorgligt att "Vart femte barn" syntes så litet... Samhället är fullt av barn och människor som befinner sig illa pga alkohol och droger. Kanske det är för att de allra, allra flesta själva är användare som det blir så svårt att lyfta fram problematiken. I mitt arbete möter jag ständigt vanliga ungdomar som själva dricker för mycket (vilket de betraktar som helt normalt och självklart) och de som lever med missbrukande föräldrar. Det senare kommer fram (när det av någon anledning blir nödvändigt) som skam och under stor vånda. Jag lyssnar och stöder dem att söka hjälp men de allra flesta vill skydda sin familj.
Alkoholbruk är så glorifierat och normaliserat i vårt samhälle och bilden byggs på hela tiden. Det dricks vin i allt fler TV-program och det är länge sen man "kunde" bjuda på middag utan ett passande vin. I kulturella och sportsammanhang är vinet / ölen ett givet inslag.
Jag vet också från "insidan" att det inte är ovanligt att människor som i sina yrken arbetar proffessionellt med att stöda och hjälpa själva kan leva i missbruk och våldsamhet. Vara utsatta eller missbruka själva. Det blir en sorts dubbel skam. Samma gäller att ha varit sexuellt utnyttjad som barn eller ung.
En sorts lättnad att skriva detta. Att vara på en anonym plats där det inte finns (åtminstone medvetna) skäl att dölja sanningen.
Inte många min omgivning skulle föreställa sig att jag lever i vånda över alkoholmissbruk i min närhet. Och inte berättar jag heller annat än ett mycket litet antal utvalda. Däremot har jag själv aldrig låtsats annat än att jag är restriktiv med alkohol och många vet att min far var alkoholist.
Att läsa här på forumet ger en annan insikt än den jag känner från det "vanliga livet". Tyvärr också hur lätt det är att falla - låta sig falla - tillbaka.
Jag får mycket inspiration och kraft att våga bli mer synlig. De behövs sådana människor som öppet visar att man gjort ett val.
Det var morgonens betraktelse, har en extra ledig dag och tid att skriva mina tankar. Kram alla / mt
Jag ser med ve och fasa vad alkohol kör med människor, jag hatar drogen mer och mer.
Men samtidigt är jag rädd för att det är mitt eget problem med brukandet som talar, projicerar jag mina egna problem på alla andra, på drogen som sådan?
Det är en klok och viktig fråga Fredde, om det är så att det är din projektion av dina problem som gör att du tar avstånd från alkohol. Jag vet inte, och än mindre vad gäller mig själv fast jag har mycket kunskap om fenomenet projektioner. Det är svårt att "se" sig själv....
Å andra sidan... jag har noterat att de kvinnor jag känner som blivit slagna och utnyttjade undviker att blotta sig om de jobbar "i branchen" - för då riskerar de att bli misstänkta för att "tala i egen sak". Det är som om man tappar sin professionella trovärdighet om man bär en egen inre erfarenhet. I en slags pskoanalytisk anda...
Jag tror att det är bra att kunna vrida och vända på den här problematiken. Jag har själv gått "varvet runt" vad gäller alkohol. 1) Starkt avståndstagande pga av erfarenheter i barndomen 2) ett glas sherry på söndagkväll 3) vin till söndagsmiddagen (+ sherryn) 4) vin lördag-söndag, till middagen 5) ... och vin på onsdagen 6) vin lite när som helst... på sommaren och loven de flesta dagar... 7) vin en självklarhet på kulturella evenemang. DÄR insåg jag en gång att jag druckit mer än jag ville "visa upp mig" och därefter började jag begränsa mig. Men fortfarande drack vi självklart vin tll maten och med gäster. Länge trivdes jag med att vinet till helgmiddagen, att ha glaset intill medan jag lagade mat. Med tiden noterade jag att maken fick svårt att sluta på festeroch blev berusad vilket jag aldrig tålt. Han förändrades också på ett nästan omärkligt sätt till sitt sinnelag. Aldrig fysisk misshandel men psykisk press. De senaste åren har varit en kamp och ett accelererat smygdrickande från hans sida.
Nu dricker vi ingenting hemma, jag saknade vinet till maten en månad men nu inte ens det. Saknar däremot nåt gott till kött.
Att läsa här på forumet har givit mig enormt stöd!
Förunderligt hur vi hittat tillbaka till ett nära och gott förhållande.
Detta blev långt. Men det är bra att skriva för min egen skull och ha någonstans att rikta mig. Tack till er alla som delar / mt
Jag menar, jag vet att jag har problem med alkohol, och därför väljer bort alkoholen. För mig är alkoholen farlig.
Frågan är sen om det är grund nog för att anse att alkoholen är farlig för andra människor? Jag känner ett hat mot drogen, och vill ju ibland berätta det för andra, för att få dom också att ogilla drogen.
När jag hör andra människor säga att dom minsann vill kunna "ha kul" lite då och då, eller att det är ju såååå gott med ölen till grillen. Så ser jag bara drogen göra sitt.
Som någon annan här sa, att även fast man älskar hummer eller coca-cola, så är det ingen som så manisk ser till att ha hummer eller coca-cola till varje gång dom grillar eller myser hemma.
hade jag inte haft er
hade det aldrig så bra
man blir indoktorerad när de flesta
romantiserar och pratar så varmt om alkohol
det spelar ingen roll hur långt det går
portvinsnäsor röda i hela ansiktet
halsbränna kväljningar och skiter ner sig
ändå säger han det blir värre när jag är nykter, förnekelsen är total
reflektioner från en pizzeria på söndagen
nån kanske tänker så farligt är det inte med mig
men man går ner sig snabbare än man tror
livet är inte så långt
det går ju fort
vänligen denial
Aliis si licet, tibi non licet.
Även om det är tillåtet för andra är det inte tillåtet för dig.
Tom de gamla romarna hade en åsikt !!
Jag är av den bestämda uppfattningen att jag trivs och mår bra i min nykterhet på grund av att jag är vän med alkoholen, den som har varit och fortfarande är en stor del av mitt liv. Vi har haft mycket kul genom åren och jag kan forfarande skratta åt en del stolligheter jag gjort under påverkan av sprit.
Däremot var det inte så dj-la skoj de sista 10-15 åren. Då var det alkoholen som styrde mitt liv och jag hade inga som helst valmöjligheter även om jag ibland inbillade mig det. "Jag kan sluta när jag vill, kolla bara, en vit vecka, inga problem". Min hustru dricker sitt vin och ibland en liten starköl, det är ok för hon är inte alkis. Jag är en alkoholist så för mig innebär alkohol en snabb resa till döden om jag skulle börja dricka igen. Därför tar jag ett beslut varje morgon om att inte dricka just idag. För att jag ska uppnå en bra , stabil, nykterhet så har jag varit tvungen att göra mig av med den tunga ryggsäck med ångest jag släpat på i så många år. Och det är fortfarande viktigt att jag släpper ut alla dåliga energier som ibland byggs upp i min hjärna. Jag får inte låta något bygga bo därinne så att jag kan ledas tillbaka till mitt gamla liv. AA's 12 stegsprogram är en bra start i det nya livet, det finns andra men just inom AA finns det folk som jag kan lita på och som vet hur jag fungerar. Det underlättar.
När vi träffas, vi som varit med ett tag, är det inte ovanligt att vi skrattar och skämtar om det alkoholen har gjort oss till och hur satans konstiga lögner och hittepå- saker vi gjort. Snacka om kreativa människor när det gäller att gömma ett kvarter !!
Det finns ett mycket bra liv efter alkoholen om jag gör det valet !
Det finns ett mycket bra liv efter alkoholen om jag gör det valet !
Faan Adde, jag vet att det är just det det handlar om, jag vet efter en lång tid här också att det är sant om man gör det valet.
Behöver se det i svart på vitt, ska skriva ut och lägga i plånboken. Ihopkokat till dess essens, så är det så. Tänker ungefär tusen gånger om dagen på det, tack för att jag såg det just nu, behövde det.
/fenix
Jag kan tycka att jag tröskat igenom mitt gamla liv så många gånger men likförbannat så finns det känslor som poppar upp utan att jag bett om det ! Känslor som kan innebära att jag vill ta till gamla bekanta flyktbeteenden och springa och gömma mig. Jag vet så väl att det inte fungerar men det är väl min beroendehjärna som vill diktera villkoren och återgå till det som är enklast. Fly !
Samtidigt kan jag glädjas åt att 2 för varandra helt okända kan "klicka" så 100% "tack vare" alkoholen. Jag alkisen, hon det vuxna barnet. Det skiljer nästan en generation i tid mellan oss (!), politiskt helt väsensskilda, sexuellt helt olika(ja, eller lika då kanske !) men ändå klickar det på 2 röda !! Helt fascinerande är det !
Men mötet rör upp gamla minne från min aktiva tid och hur mina barn hade det då. Jag är förlåten och mina barn har gått vidare med sina liv men jag kan återvända mentalt och slå på mig själv för att jag varit så "dum" fast jag har kunskapen numera......Jag kan känna mig sorgsen över förlorad tid och att jag börjar bli gammal. Idag tycker jag inte om att backa i tid, jag har ett liv att leva idag, just nu, jag har tid att ta igen, vill inte förlora något genom att älta gamla grejer.
Jag är väldigt tacksam för det här mötet och jag hoppas vi håller kontakten för det för mig framåt och förhoppningsvis kan jag ge henne lite av min erfarenhet från mitt liv. Min reaktion tyder ju också på att det finns ostädade partier inuti min hjärna och det är utan tvekan viktigt att röra om i grytan ibland så inget fastnar och blir bränt. Förändring, det ständigt återkommandet temat, "Det enda som är för evigt är förändringen " (Buddha).
Den dag jag slutar att utvecklas är jag farligt ute. Därför är jag tacksam för att jag är nykter idag.
du beskriver Adde! Jag vet inte om jag riktigt förstår vad du är med om men det är fint att få dela din insikt om flyktbeteende och "att det finns ostädade partier inuti min hjärna". Tack för din generositet, allt gott. /mt
kvinnodagen idag.............mäns våld mot kvinnor...............nästan alltid alkohol inblandad..............våldtäkter inom och utom förhållandet.
Tankar som far omkring och så aktuella Sara Varga med sin starka text om att springa för livet.
Varför pratas det så sällan om vad alkoholen gör med folk ?! Vilka monster som finns inuti och som vaknar efter några klunkar. Jag har aldrig burit hand på någon rent fysiskt men jag måste ju ha varit en psykiskt monster med mina föresatser att lägga all skuld på min omgivning.
Varför tjatas det inte i tidningarna och på tv'n om att springa för livet i en dålig relation ? Nej, utseendet verkar vara mycket viktigare. Hur många tusen kvinnor finns det i detta samhälle som bara är en hårsmån från att bli sönderslagna av sina män ? Vilken hjälp får de ? Hur tar man hand om förövaren ??
Alkoholkonsumtionen har sjunkit i Sverige under några år nu men fortfarande ligger vi bra mycket högre än i början av -90talet. Vad händer då ? Jo man diskuterar om man ska tillåta gårdsförsäljning av alkohol !! Hur tänker man där ??!! Enligt all tänkbar expertis och kunskap så vet man att begränsing av tillförsel av alkohol har en positiv effekt på folkhälsan så varför funderar man på att öka antalet försäljningsställen ?!
Fler sådana här åsikter som uttrycks i den här artikeln ( http://www.nwt.se/asikter/debatt/article864524.ece ) bör föras fram och jag ber er som läser här på forumet att försöka, efter bästa förmåga, att sprida budskapet vidare. Och helst engagera er i olika organisationer som har som mål att sprida information om alkoholens skadeverkningar.
Vi som har tagit oss ur beroendet har ett ansvar att föra budskapet vidare om att det går att sluta dricka och droga. Och att livet kan bli otroligt mycket bättre utan påverkan av sinnesförändrande medel.
då ordningen återställd och ryssen förpassad dit han hör hemma.
Är det inte så vi levt en stor av våra liv ? I kaos och total oordning i tron att det inte går att förändra. Och likheterna är större än så : När vi ber om hjälp så får vi hjälp ! Även mot ryssen !!
På olika vägar har jag blivit uppmärksammad på Looptroop Rockers nya album som heter "Professional Dreamers" " "Dedicated to everybody who's set their mind to living their dream "
Och ja, naturligtvis fastnade jag för den ! Och JA !! Jag lever min dröm idag ! Jag har möjlighet att göra i stort sett vad som faller mig in, självklart inom vissa ekonomiska begränsningar, men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt.
Jag är väldigt tacksam för att jag har fått ett öppet sinnelag och kan/törs leva mitt liv på ett annorlunda sätt mot tidigare.
Allt detta bara för att jag inte tar det första glaset ! Tänk så det kan bli !!
Tack för alla underbara inlägg! Jag känner ett stort hopp inför framtiden. Med mig själv som huvudperson! Nu har jag ett digert jobb framför mig men med hjälp ska jag fixa det.
" men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt."
precis så är det...
Tänk om man kunde lära sig att uppskatta livet...NÄR det inte är så j*vligt...
Om lugnet blir tråk, ska man då söka upp bråk?
Hur ska man någonsin lära sig att uppskatta ett glas iskallt vatten,
om man hela tiden önskar att det vore en kall starköl...
Man behöver lite av en tankeverkstad, innan bitarna börjar falla på plats...
God Torsdag på dig Adde och alla andra på forumet....
Översatte en av de fantastiskt obegripliga krylliska rubikerna. Det handlade om att kolla in nya frisyrer. Kände att det inte var prio1, även om jag behöver klippa mig. Däremot kanske dags att skaffa en ryssmössa med den här vintern som aldrig tar slut:-)
/Fenix
några drogfria narkomaner för några dagar sedan. Det är alltid intressant att träffas "över gränserna" och lära sig av varandra. De är ju ofta betydligt yngre än vad jag som "vanlig" alkis är men har många gånger fler och värre konsekvenser av sitt missbruk. Jag kan inte påminna mig att ha träffat på någon narkoman i min ålder, de i min ålder har ofta alkoholen som "basföda" och narkotikan som komplement. Om det är tvärtom överlever de inte till 50 års ålder.
De har ju sett hur medicinförskrivningen har tagit över drog tillförseln i Sverige. NA är ju i större utsträckning än AA motståndare till alla former av sinnesförändrande preparat av naturliga skäl. Vi pratade bla om hur heroin-användandet har sjunkit i Sverige och att ansvariga myndigheter slår sig för bröstet. Problemet är att Subutexen, som används vid avvänjning från opiatberoende, har ökat nåt ofantligt. Unga mellan 15-20 år hoppar över heroinet och går direkt på att missbruka Subutex vilket gör att deras avvänjning blir ändå djävligare. Om det överhuvudtaget går. Det fina med Subutex är att det skriver läkare ut och då helt plötsligt är det en legal drog. Tillsammans med benzo och tramadol blir det en fin cocktail.
De här killarna jag pratade med efterlyser ett nationellt register på vem som skriver ut narkotiska preparat och vem som tar emot dem. Integritetskränkande piper alltid någon då medan vi som är nyktra och drogfria ser möjligheterna med att rädda liv. Uppenbarligen finns det läkare som langar preparat, jag vet själv 2 st, men det är lögn i helvete att komma åt dem ! Polisen ? Nix. Läkarnas etiska nämnd ? Nix. Landstinget ? Nejnejnej ! Apoteket? Kanske nu efter att ha fått ett tips om hur man går runt deras regler. Socialstyrelsen? Bara vid uppenbara fall, de gör tydligen inga egna utredningar.
Ibland kan det vara svårt att jämföra missbruk men allt beroende har ju samma egenskaper och förutsättningar medan konsekvenserna blir olika. Jag beundrar drogfria narkomaner, jag har hört så många historier om vad de har att kämpa emot, inte bara mot sig själv utan hela samhället tar ju avstånd mot en narkoman på ett betydligt tuffar sätt än på mig som alkis. Drogfria narkomaner är ofta väldigt drivande och ser till att saker händer medan vi alkisar är lite mer "laid back" ! Generalisering ? Javisst ! Men jag tycker nog att jag kan se skillnad på en drogfri narkoman och en nykter alkis !
Vi var helt överens om att piller INTE är rätt väg till ett nyktert och drogfritt liv. Men hur ska vi gå till väga för att få våra politiker att fatta det ?! Det måste till en attitydförändring innan vi har en massiv pillertuggande befolkning som rumlar omkring. Äntligen börjar det uppmärksammas att det skrivs ut för mycket sinnesförändrande medel men det verkar som ingen orkar/vill/törs ta i problemet för det tassas runt det och det bränner i händerna när de får tag i det.
Vi var också överens om att vi var glada att vara nyktra och drogfria och det kanske på nåt sätt är enklare att vara alkis eller narkoman eftersom vi kan sluta ta alkohol eller droger medan en matberoende inte har möjligheten att sluta använda mat. Verklig respekt till dem som klarar ut sitt matmissbruk !
Idag är det söndag och jag är inte bakfull !! Och igår när vi skulle gå och lägga oss så hade hustrun lite vin kvar i glaset. Vad gör hon med det ?? Häller ut det !! Tjena !
snöstorm, dystert. Ett utmärkt skäl att kröka ner sig eller hur ?! Planera hur jag ska handla spriten till helgen, törs jag köpa allt på samma bolag eller måste jag åka runt till fler ? Hmmm, när är det minst med folk på dagen så jag slipper stå att skylta i köer........Har jag pengar så här sista veckan före lön ? Jag brände ju lite för mycket förra veckan...........Javisstfan, jag måste ju tanka bilen !! Helvete !! Där rök ju ett flak ! Vänta nu, 18e, ahaa, det är ju barnbidrag !!! YES !!! Helgen är ju räddad !! Jipeee !!!
Det har gått ett tag i nykterheten nu och jag har så enormt svårt för att förstå hur satans snett jag resonerade på den gamla tiden. Nervositeten att pengarna inte skulle räcka, att spriten inte skulle räcka, allt djävla planerande runt mitt drickande, det dåliga måendet, den dåliga sömnen, bakfyllan..... den ständigt närvarande bakfyllan, hur det onormala blivit normalt.
Ibland glömmer jag bort vilket fantastiskt liv jag har idag !! Vad spelar en snöstorm för roll mot det gamla beteendet som fanns där ?? Är det överhuvudtaget möjligt att jämföra ?
Den där tidiga måndagmorgonen som jag satte mig i bilen för att åka till Nämndemansgården första gången var det också en fruktansvärd snöstorm. Jag var skapligt bakfull och jag hade säkert blåst rött när jag började min färd, jag mådde vedervärdigt, åt ingenting under resan, jag tror inte ens att jag stannade för att röka, jag hade nog spytt då. Strax utanför Lund hade polisen en blåskontroll och tankarna snurrade i skallen, jag blev livrädd, men jag bestämde mig för att om jag blev stoppad och blåste rött så skulle jag säga precis som det var och hoppas att de skulle vara vänliga att skjutsa mig sista biten. Jag behövde inte stanna.
Vid avtagsvägen till Gården, där promenadgränsen går, kom sista sjuka tanken : Här går det faktiskt att göra en U-sväng och åka hem igen !! Såååå farligt är det nog inte och tänk på hur mycket pengar du spar !! Inom mig skrek jag NEJ !!! och åkte in och parkerade vid receptionsparkeringen och gick med skakiga ben in och där var Eva som med sitt vanliga leende önskade välkommen !
Jag var äntligen hemma.
Vid utskrivningen en månad senare fick veta hur jag hade sett ut när jag kom : Rädd blick, grå i hyn, krokig rygg, på gränsen till underviktig, skakiga händer.
Kort sagt en rejäl alkis-look !
Att åka dit är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat och det är ju konstigt att det ska ta sådan lång tid att fatta att jag behövde hjälp. Jag hade ju försökt så många gånger och så många år att sluta/minska på mitt drickande och det fungerade ju aldrig. Jag har många gånger tänkt på hur mycket jag ev kunde ha förkortat mitt lidande om det hade funnits ett sådant här forum på min tid. Jag tror att det (eller rättare sagt : alla ni som skriver här) kunde ha haft en avgörande inverkan på mitt liv genom att jag kunde se att jag inte var ensam och att jag kunde ha bollat mina tankar med någon annan här. Ett avgörande som på många sätt kan vara skillnad på liv eller död för mig och andra.
Så ett stort tack till alla er som gör mitt liv lättare att leva, att jag kan påminna mig om att jag är en alkoholist och att min sjukdom är en färskvara som måste vårdas ömt.
Undrar om jag någonsin blir du och bror med min magkänsla ? Jag har nog trott att jag med ålderns och erfarenhetens rätt skulle få ett visst förtroende till den där lilla aning jag känner i magtrakten vad gäller förtroende och tillit till andra människor. Men inte då ! Jag blir osäker och velig, jag intalar mig att jag inte har något att sätta fingret på, inget bevis på att vännen dricker, MEN lika fan så VET jag !!!
Problemet är att vi inte träffas i det "riktiga" livet utan vi utbyter lite tjafs på våra privata fb trots att vi bor bara nån mil från varandra. Vi tillhör samma (eller har gjort) AAgrupp men hon vill aldrig följa med på möte fastän vi har nästan samma väg. Förr om åren har vi fikat eller lunchat vid tillfälle men efter att hon tog återfall för snart 2 år sedan och genomgick en ny behandling så har det inte blivit något alls. Hon tog upp sitt AA gående ett tag efter behandlingen men har nu slutat igen. Och all erfarenhet visar att när man slutar sköta om sin alkoholism så sitter man snart fast i skiten igen.
Jag kan som sagt inte sätta fingret på det men jag kan se små skillnader i sättet att utrycka sig och formulera sina åsikter och att hon gärna loggar ur fb-chatten frampå tidiga kvällen. Förbannade magkänsla ! Jag hoppas innerligt att jag denna gången har rejält fel ! Det är en mycket trevlig kvinna och jag vet att hennes man skulle bli fruktansvärt besviken om det går åt helvete igen. Jag vet att han denna gången inte skulle försöka hålla ihop relationen. Inte en gång till.
Ibland skulle jag bara vilja skita i andra och sköta mig själv men nu är det så att med min nykterhet följde det också med ett stort mått av empati för andra och det är ju en ordentlig förbättring mot hur jag var förr och den nyordningen känns faktiskt rätt bra ! Jag lär mig ju av andra även vad gäller sättet att vara och känna och det hoppas jag ju att jag får fortsätta med.
Hörde på nyheterna att ungarna på Öckerö krökar mindre nu ! Jag undrar om det kan bero på att "nån" där bestämde sig för att bli en nykter alkoholist för några år sedan ??!!
Nu ska jag ta en sväng på stan och kolla alla events som är nu när det är lönehelg. Kanske ta en sväng förbi parkbänken och kolla om några sitter där som inte klarade AA- svängen den här gången heller.
Det är inte lätt med de där känslorna. Jag har levt med dem och det där att man vet men ändå inte, är fruktansvärt. Det är den medberoendes vardag. Jag visste vad min dotters pappa gjorde på toaletten på morgon. (tog en fix heroin) men blundade för verkligen då den gjorde så fruktansvärt ont.
Jag är säker på att du får rätsida på dina känslor och det är ju som så att vi inte kan ändra på någon annan än oss själva. En gammal klyscha, ja visst, men så sann. Hon har väl inte nått sin botten ännu. Kanske inte gör det förrän hon förlorat allt. Jag insåg inte ens att jag förlorade allt. Jag trodde det var av min egen vilja jag valde att byta mitt liv mot ett annat. Så fel jag hade....
Om det är kontrollbehovet du menar så försökte jag svara med en liten snabbis med Sinnesrobönen. "acceptera det du inte kan förändra" .
Det som har varit har varit. Under de förhållanden jag då levde under så hade jag inte förmågan att agera annolunda. De misstag och dumheter som jag gjorde då finns kvar och jag kan inte göra dem ogjorda. Vissa går att reparera med ett enkelt "Förlåt" medan andra lever kvar och måste accepteras annars mal de ihjäl mig.
Och detta gäller även de som är medberoende !
Det är en frigörelseprocess som måste få ta sin tid, den går inte att skynda på men det är möjligt att hjälpa förändringen på traven genom att jobba med sig själv. Och i det fallet är AA's och Al-anon's program helt outstanding i sin enkelhet men ack så effektiva sätt att jobba på.
"förändra det jag kan" Och eftersom jag inte kan förändra en annan människa så är det ju bara jag själv som kan förändras. Och vägen till nykterhet går enbart genom mig själv, inga omvägar fungerar. Livet blir mycket enklare om jag vänder blicken inåt mig själv och löser mina egna problem först av allt : Lev och låt leva.
Och detta gäller även de som är medberoende !
"och förstånd att inse skillnaden" Inte så djävla enkelt alla gånger faktiskt !! Kräver en hel del övning framförallt från oss som har varit sådana kontrollfreak, som måste hålla koll på alla som hotar vårt drickande. Jag måste inse att jag är den som ska förändras,att jag inte klarar att övervaka alla runt mig i all oändlighet för då går jag sönder.
Och detta gäller även de som är medberoende !
Vi är så lika i vår sjukdom !! Vi utvecklar och avvecklar sjukdomen på samma sätt likväl som vi når vår personliga botten på samma sätt.
har jag blivit påmind om hur lika vi är, vi som lever med någon form av missbruk. Om vi är beroende eller medberoende spelar ingen roll, vi är mammas barn.
Aldrig att jag trodde att likheterna var så stora när jag var nynykter men redan från första början gick jag ofta på öppna Al-anon möten och kände mig hemma även där. Min önskan är att även de sk "proffsen" inom behandlingsvärlden skulle inse det också ! Och då menar jag de som är "pålästa" yrkesmedberoende alltså sådan som inte har direkt egen erfarenhet av missbruk eller sådana som i frälsarsyfte ska hjälpa andra fastän de har egna, olösta, problem. Har nyss prata med en person som läser till psykolog och det är ju skrämmande att insikten och förståelsen hur vi beroende fungerar är så skrämmande låg. Under min aktiva tid träffade jag både psykologer och socionomer som jag snurrade upp hur lätt som helst och då jobbade åtminstone socionomerna inom beroendeenheten. Hur många liv hinner de förstöra i sitt yrkesverksamma liv ??
Varför praktiserar inte dessa människor i verkligheten på behandlingshem ?? Varför söker de inte kunskap på AA's informationsmöten ?? Varför tar de inte hjälp av oss nyktra alkoholister inklusive våra anhöriga ?? Varför är det så att en full 15 åring som ligger medvetslös på gatan behandlas fruktansvärt illa av ambulanspersonalen ?? Varför är det fortfarande socialen som ska ansvara för oss beroende ?? Om jag har cancer går jag ju inte till soc och får cytostatika ??
Riskbruksprojektets utbildningar har verkligen gjort nytta, åtminstone i de kretsar som jag hört talas om. Men fortfarande törs inte läkaren fråga mig när jag ska justera min blodtrycksmedicin om hur jag har det med alkoholen. Den frågan borde vara högaktuell !! Jag trodde jag skulle kunna sluta med min blodtrycksmedicin när jag slutade dricka men förmodligen har jag väl supit till mig nån form av skada. Jag provade att lägga av med skiten men det gick inte så bra. Men generellt så är det fantastiskt vad kroppen tål av fysisk misshandel, då har vi ju lite svårare med våran egna psykiska misshandel som vi måste jobba bort. Och det tar ÅR att bli av med det mesta ! Och ingen annan gör jobbet åt oss !
Tja, det här blev ju ett något rörigt inlägg utan någon direkt röd tråd men jag kände att jag behövde skriva av mig lite tankar som har snurrat i skallen det sista dygnet. Ibland blir det bara fullt i skallen och då är det skönt att fästa det på pränt och läsa det själv och "se" hur jag tänker och jag kan känna att jag får ur mig tankarna och det blir lite tomt i hjärnkontoret. Mental utrensning.
Från det ena till det andra så har vi sett att granntanten vi hjälpte att gå från sin tablett- och alkoholmissbrukande sambo nu smyger tillbaka till honom. Han har inte gjort något åt sitt missbruk men däremot manipulerat tillbaka henne, i alla fall delvis ! Hon och frugan hade bra kontakt men det är slut med det nu, hon svarar inte på sms eller samtal längre. Där hade kunskap gjort susen men hon ville inte lära, bara försvinna från honom då. Men minnet vet vi ju hur det är : Väldigt kort !!
Ha i alla fall en skön, nykter söndag alla forumvänner !!
synpunkter. Ang granntanten, först tänkte jag skriva att hans manipulerande är väl oåtkomligt.... och sen ser jag att du skriver just det: där hade kunskap gjort susen. Det är hon som själv måste ta ansvar för sitt liv. Med hopp om en fin vårvecka! Den är i antågande även här hos mig. / mt
trött på sånt där.
Finns också den hur man ska leva... och halka in i evigheten med en vinflaska i handen, eller så.
Nonchalerar.
Ha det gott Adde! / mt
..för att bara väcka lite glada skratt, ni som inte tål snusk, ni får läsa med förbundna ögon!
/Berra
En man och hans fru var på zoo.
När de kom fram till gorillan, så blev gorillan alldeles till
sig när han fick syn på frun.
De var ensamma så han sa till henne att visa brösten för apan.
Hon gjorde det och han vrålade rakt ut.
- Dra upp kjolen och visa musen, sa han.
När hon gjorde det kutade gorillan runt som en tok med världens
stånd.
Då tog mannen tag i sin fru och kastade in henne över staketet.
- Ta nu och tala om för honom att du har ont i huvudet och inte
vill.
Sexlivet i ett förhållande kan förkortas till M.M.A. I början av förhållandet står det för: Morgon , Middag och Afton. Sedan står det för Mars , Maj och Augusti. Till sist står det för: Möjligen Mitten av Apri.............
....frun kom överens med mannen om de dagar de skulle ha samliv...de dagar som har ett r i namnet.
En kväll sa mannen "älskling det är väl tiRsdag i dag?
Oj den är gammal,har nästan glömt poängen(fast det är kon som står på ängen.:)
det fina i kråksången - att vara avskalad yttre attribut och präglingar. Hur långt man verkligen är identifierad som det man gör. Även fast man/jag medvetet talat emot en sådan hållning. Hoppas det blev begripligt, ville bara skriva det här just nu. / mt
liksom nykterhet är numera helt integrerade i mitt liv. Faktum är att det är JAG, min personlighet ser ut så och är helt avgörande för hur jag hanterar dessa 2 saker.
Av olika orsaker har jag kommit i kontakt med några yngre personer med samma intresse som jag och vi har kommit varandra nära på flera sätt. Det märkliga är att den ena personen och jag hittade varandra direkt, vi pratade samma språk, och mycket riktigt visade det sig att hon är Vuxet Barn. De andra i gänget har sina olika historier men ändå gemensamma beröringspunkter. Vi fann varandra och lade upp planer för framtiden och det underbara i "kråksången" är att inte någon funderar i banor över hur-vad-varför utan ser framåt och hittar gemensamma lösningar.
Mycket tror jag beror på att jag via AA och arbetet med mig själv lärt mig att lyssna på andra människor, jag är inte på långa vägar fullärd i det sammanhanget men skillnaden är radikal mot tidigare. Jag kan känna att flera av de unga har ett enorm självförtroende men väldigt dålig självkänsla. Vad detta beror på finns nog miljoner med olika förklaringar till men en sak är nog att det lyssnas alldeles för lite till de unga idag. Liksom vi aktiva alkisar så försöker vi sprida våra hjälpsökningar väl inlindade i ord som är svåra för oinvigda att förstå. Många är de gånger jag önskat att någon skulle fråga hur jag mådde och hjälpa mig att ta mig ur den vilda cirkusen som fanns i mitt inre och jag tror att det är lika för många yngre idag.
"Mina" yngre vänner har alla olika vägar fram till det liv de lever idag, de har genom olika svårigheter hittat sin plats i tillvaron och är förhållandevis nöjda med den. Och jag kan absolut jämföra med en nykter alkoholist som accepterat sin sjukdom och hittat sin sinnesro. Vi kom i vårt arbete fram till en punkt där jag kände att jag måste berätta om min bakgrund och varför jag agerade som jag gjorde. Reaktionen var inte riktigt vad jag hade förväntat mig ! " Vad bra ! Då har vi en bra kompetens till i gruppen!" Så var det med det ! Så avslappnat bemötande har jag nog aldrig upplevt nångon gång !
Jag har alltså fått en ny upplevelse att lägga till alla andra som jag upplevt som nykter. Att jag, med min bakgrund, kan ses som en "kompetens" !!
Det känns sanslöst bra !!
Och visst fylldes min självkänsla på ! Och det roligaste är att den här situationen har uppstått tack vare att jag tordes ta första steget och kasta mig ut i en för mig helt ovan situation. Jag är glad att jag tordes ta det där steget !
Att kliva ur från spritdimmorna och ta första steget ut i nykterheten var ett väldigt skakigt steg. Jag var skiträdd över vad som skulle möta mig där i det okända. Men genom att lära mig att lita på andra och ha ett öppet sinnelag för det som jag inte gjort förr så lär jag mig att använda mitt liv och leva det fullt ut. Jag älskar idag att utforska nya saker och upplevelser ( Nåja, det finns ju gränser ! Jag sätter mig tex INTE i Lisebergs nya attraktion !!) och jag är väldigt glad att jag tog min chans att få ett nyktert liv.
Och en annan sak : Så många helt otroliga, fina, människor jag fått möta i min nykterhet ! Bakom anonymiteten och bakom utseendet finns de verkliga hjältarna och det är ju ni alla som bygger upp mitt liv och ger det innehåll. Ett par av er här på forumet har jag ju fått äran att få träffa i det verkliga livet och kanske att det blir fler möten om några veckor ? Jag känner mig stolt över att ni vill träffa mig, jag en alkis !!
Tänk så det kan bli bara jag inte tar det första glaset !
Hänger kanske ihop med att jag tog mina första stapplande steg i nykterheten just under våren. I mitten av februari åkte jag hem från Nämndemansgården och skulle försöka hitta mitt nya liv. Jag var fruktansvärt rädd, osäker och förvirrad inför det som andra hade pratat om, som jag enbart hade hört talas om. Och det skulle jag nu själv få möta !!
Jag kom hem rätt sent på kvällen, ensam, hustrun hade jag träffat när hon kom till Gården dagen före för att göra sin Familjevecka. Ensamheten skrämde mig.
Dagen efter gjorde jag som de hade sagt åt mig att göra : Jag gick på mitt första AA möte alldeles själv !! Självklart parkerade jag ett kvarter bort och smög fort som en liten mus genom dörren till lokalen så att ingen skulle se mig ! AA blev mitt naturliga stöd i tillvaron där jag lade grunden för mitt fortsatta liv. Jag gick minst 3-4 gånger i veckan första året och även ibland även på både lunch- och kvällsmöten samma dag. Någonstan inuti mitt sinne förstod jag att gör jag så som "de gamle" hade gjort före mig så skulle även mitt liv bli bra och förhoppningsvis skulle även jag få titeln "gammal" !
Någonstans i min förvirring insåg jag också att jag var tvungen att radikalt ändra mitt liv, en helomvändning krävdes, inga halvmesyrer dög. Jag lyssnade och lärde och idag är jag så tacksam för att jag lade min grund så stabil jag någonsin kunde. När det krisar i livet så har jag alltid möjligheten att återvända till de kunskaper jag skaffade mig i början och reda ut stormarna. Jag har lärt mig att prata om mig själv, att få ur mig det som är skämmigt och som ligger och skaver i mitt huvud. Jag har lärt mig att jag inte på något sätt är ensam i min situation oavsett vad den än gäller.
Att upphöra med alkoholen är inget problem, det är det enklaste som finns. Men att inte återvända till den trösten, det är svårt !
Jag har inte på något sätt förbjudit mig att använda alkohol, det har varit, är, viktigt för mig att inse att jag har ett val om hur mitt liv ska se ut. Genom att ta ett beslut varje dag så har det varit så mycket enklare att handskas med mitt liv, jag har inte haft någon press på mig att göra några storverk. Jag har idag en fantastisk frihet att forma min vardag och göra det som är bra för mig och det största av allt är nog att jag har lättare att umgås med folk utan att behöva påtvinga dem mina åsikter och fördomar. Jag är också väldigt lycklig över att som en bonus inse att kärlek mellan människor oavsett ras och kön är något helt underbart !!
Jag lär mig så ofantligt mycket av alla människor jag möter, alla har en historia att berätta, alla VILL berätta bara jag är beredd att lyssna.
Jag har gjort mitt val idag och jag har tänkt att njuta av dagen i dag med alla mina sinnen. Njuta av en fantastiskt fin vårdag, känna den pånyttfödelse jag kände som nynykter, dra i mig varenda liten vårdoft och verkligen se den lilla blomman som bryter igenom ut i friheten.
flera år sedan så hittade en bekant till mig en ung flicka totalt utslagen i källaren på sitt hyreshus. Jag kommer inte riktigt ihåg hennes ålder men nånstans mellan 20-25 år var hon. Han fick in henne på avgiftning och det vanliga "göd"köret innan de släppte ut henne igen. Han tog henne under sina vingars beskydd och hjälpte henne till både NA och AA och det gick så bra, så bra. Efter ca ett år så träffade jag denna tjej första gången och hon var ett sprudlande knippe energi och människokärlek, så härlig att prata med, så härligt spontan och fylld av livslust. En fröjd att se och uppleva !! Min bekant som varit med på hennes resa i nykterheten var lika glad och uppfylld och såg livet lysa.
Så tog hon ett återfall.
Hon hittades medvetslös och vårdades en lång tid på intensiven och var väldigt nära att lämna vårt jordeliv. De hittade tabletter, narkotika och alkohol i henne.
Det visade sig att hon fått hjärnskador av sitt återfall och hade förlorat tal, minnen, känslor mfl saker som vi förknippar med en levande människa.
Hon blev en levande grönsak.
Min första reaktion blev naturligtvis en stor sorg och jag tyckte i början synd om henne. Det gick efter hand över i en ilska över hur hon svikit oss som fanns runt henne och som hade glatt oss så mycket över hennes tillfrisknande. Vi kände oss svikna trots att vi vet att det är en sjukdom. Jag fick på ett tragiskt sätt se och uppleva vad jag skulle göra mot mina anhöriga och vänner om jag skulle välja att ta ett återfall. För jag har ett val, ett val att göra det som är bra för mig eller att strunta i det och göra mig själv och mina vänner en otjänst.
Jag som är inskolad i 12-stegsprogrammet har dessutom en fördel : Jag kan alltid få hjälp, oavsett när det krisar på dygnet och oavsett vilka helger det är, så finns det vänner i gemenskapen som ställer upp på mig och hjäper mig OM jag ber om hjälp. Bara vetskapen om det gör att jag känner mig trygg i min nykterhet.
Jag har som nykter alkoholist så många fördelar som en "vanlig" människa inte har om jag väljer att göra det jag ska göra för mitt eget mående. Jag har ju ett fantastiskt skyddsnät och jag har alltid möjlighet att prata med någon om det som rör mitt innersta så att jag får tillbaka min sinnesro om världen runt mig gungar lite.
Min unga kvinnliga bekant kommer inte att bli återuppstånden och det finns inte nån kille som får henne att kasta rullstolen.
Och jag vill INTE på villkorsvis tillbaka till mitt gamla liv så jag väljer att vara nykter just idag oavsett vad som än händer.
alltför många, långt fler än man kan tro, människor som av olika skäl går under mitt i välfärden. Det är angeläget att de inte bara får försvinna "i tysthet" som någon som bara försvann... Alla efterlämnar spår ... Vi betyder för varandra. God fortsättning på påskhelgen! / mt
från AA's stora bok. Jag kan bara instämma mer och mer ju längre nykterhet jag får. Framförallt så är friheten den absolut största gåvan jag fått tack vare att jag inte tar första glaset.
AA:s Tolv Löften
1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10) Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11) Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.
12) Vi ska plötsligt inse att *** gör för oss, vad vi inte kan göra för oss själva.
Är dessa överdrivna löften?
Vi tror inte det.
De har infriats för många av oss ibland snabbt, ibland långsamt.
De kommer alltid att förverkligas, om vi arbetar på det.
(Jag har själv tagit bort ordet Gud och ersatt det med stjärnor eftersom jag inte anser att Gud har med mitt liv att göra.)
Nu har jag firat både jul, nyår och påsk här på forumet och snart också Valborg och första maj. Och många vardagar och söndagar. En dag i taget. Glad vår! / mt
sådan här morgon med solsken, stilla vind och en rofylld frukost, kanske inte så sund men i alla fall :), är jag så fantastiskt lycklig över att jag inte dricker !!
Har varit ute och hissat flaggan och ser den fladdra lite lojt mot den nyutsprungna björken och den helblå himmelen och alla tusentals vitsippor som tittar upp på morgonsolen gör att jag känner mig helt otroligt salig !!
Tänk att jag, värsta alkisen, får uppleva det ?! Jag fylls av en sådan stor glädje över de val som jag en gång gjorde, och fortfarande gör, som har fört mig in i det liv som jag idag lever.
Jag och min hustru kommer att småpyssla lite under dagen för att senare åka in och titta på de festligheter som anordnas i stadens största park. Tusentals människor är samlade och det är förunderligt lite fylla. Kan det möjligen bero på att det är en väldig blandning av olika kulturer och småbarnsfamiljer tillsammans med många ungdomar ? Ett gigantiskt "Farsor och morsor på stan" ??
Så här vill jag att resten av mitt liv ska se ut och det käcka med det är att det är jag själv som avgör det !
Jag önskar er alla på forumet en fin, nykter, Valborg och att ni alla gör de val som är bra för just ert liv !
Jag är så glad för din skull att du får "insupa" våren med alla sinnen.
Jag är åxå glad för min skull att våren inte går mej förbi.
Naturen är fantastisk o läkande o den finns där för oss.
Jag känner ofta sorg när jag tänker på mitt x som är pappa till min son.
Efter en hård uppväxt började han injicera droger i tonåren,slutade dock ganska snart med det men fortsatte med alkohol.
Dock blev han smittad med hepatit C som bröt ut ganska precis när vi fick vårt barn
.
Vi separerade men hade ju kontakt pga sonen.
Efter 3 års nykterhet i AA tog han ett återfall o när han dessutom träffade en likasinnad kvinna,flydde de in i alkoholdimmorna tillsammans.Han kom aldrig ur det.Vi tog farväl av honom i en sjukhussäng på Södersjukhuset,kvällen innan han dog,för ett par år sedan.
Ofta när jag gläds åt naturens under,eller får sitta på min kolonilott o bara finnas till o se våren spricka ut sina knoppar....få vara med i naturens skiftningar.....så tänker jag på honom o hans liv.Sorg känner jag för hans skull,som inte kunde möta livet fullt ut,utan droger.Synd på en sådan fin karl!!Slöseri med ett liv kan jag åxå tänka.
Adde!
Jag önskar dig verkligen allt gott och hoppas du mår så underbart bra som du förtjänar! Det du skriver, jag har verkligen surfat runt här o letat dina inlägg...är så inspirerande, käns så ärligt och jag tror vartenda ord. Ger mig hopp. Du beskriver en förändring jag längtar efter och du ger mig en tro på att den är möjlig! Vill bara ge dig feedback på att dina ord når ut, din förändring påverkar, du gör skillnad. Heja dig och tack för att du berättar och delar med dig!/ Kram Vivi
Vilken underbar start på lördagen att få läsa ditt inlägg ! Jag önskar dig en bra dag och skickar dig en cyberjättekram !!
Jag hade planerat att åka till Västerås idag för att vara med på AA's konvent Aros-mötet och träffa en vän men nu blev det tyvärr inte så. I min hemstad ordnas det en massa olika aktiviteter så det finns alternativ men dessa känns trots allt lite fattiga. Men nästa helg så får jag åka till vårt föreningsmöte igen på Nämndemansgården och det är lika mycket fyllt med lycka och glädje. Det är en underbar känsla att få känna atmosfären och möta gamla vänner !! En dag fylld med skratt och glädje ! Jag är sannerligen priviligerad som får möjlighet att uppleva detta ! Jag har också flera vänner som reser till Gotlandskonventet under Kristi Himmelsfärdshelgen och jag skulle gärna följa med men en snabb blick ner i plånboken säger att jag måste välja vad jag ska göra. Jag har varit där flera år i rad och det är ett fantastiskt konvent !
Alla dessa val som jag nu kan göra fanns inte på kartan när jag var aktiv och jag har en tendens till att glömma det. Min nykterhet är ingen självklar sak, jag får aldrig glömma vem jag är, jag måste påminna mig.
Och ni alla här på forumet hjälper mig med det ! Jag är väldigt tacksam för det !
Ramlade in på tråden precis vid historien från zoo med gorillan som Berra skrivit.... jag är egentligen inte känslig för historier... men den typen gillar jag inte alls. Får lite ont i magen faktiskt... blä... för mej spelar den på övergrepp.
Annars var det trevlig läsning med en massa klokskaper.
Tack alla som hjälper mej att förstå hur underbart livet är utan kaos & knas.
den var ganska våldsam den historien........tänk den tvärtom :)...alltså det står en hon-gorilla innanför muren o frun kastar till slut in mannen....Adde haha då blir den ännu roligare....;)
..att den kanske inte alltid faller alla på läppen, speciellt för dem som kanske har haft en trist realtion till sex & samlevnad, eller t.om övergrepp...
Själv är jag så inskränkt att jag inte orkar ta all den hänsyn till att alla inte pallar den typen av humor...
Men att någon blir trampad på tårna då och då, det får man ta med i riskerna..
Hur många gånger har inte Robert Gustavsson spelat full i sina humoristiska roller, jag vet EN som hatar honom,
en besökare på jobbet som har haft taskiga vibbar när han tänker på sin egna gravt alkoholiserad far...
Han mår dåligt av Robbans sketcher och säger att så förbannat roligt är det inte..
Jag älskar historier i sina könsroller, kanske för att just belysa dem...
Jag har ju själv fått uppleva väldigt starka kontraster där min morsa var hemmafru när jag var liten och sedan gick in i arbetslivet,
med dubbla arbetsroller, de i hemmet fanns ju fortfarande kvar för henne, och hur farsan som kunde ansluta en spis, men knappt visste vilka knappar som styrde vilken platta.., nu snackar vi snubben som t.om kunde bränna vid Te'vattnet, men han fick lära sig den hårda vägen...
Själv har jag fått skäll av granngubben som tycker att jag är en skam för det manliga släktet som tvättar fönsterna hemma,
det är "kärring-göra" och troligen mest för att det skapar ett jävla tjat på hans egna "kärring"...
Därför vill jag gärna belysa könsrollerna, och så där himla manlig känner jag mig inte, jag är ju själv fylld av en massa omanliga känslor..
Så om jag är en kärring, så får jag väl vara det då, en stolt sådan i alla fall..
åker vi på vårträffen på Nämndemansgården ! Vår ideella förening har vår-och höstträffar och det är lika fantastiskt roligt att få förmånen att få åka dit !
Vi skvallrar lite, skrattar MYYYYCKET, äter gott och fullkomligt vrålnjuter av fint sällskap och fina omgivningar ! Föreningen har en fantastisk förmåga att få dit bra föreläsare av olika slag som både lär oss och får oss att skratta.
Jag är väldigt glad att jag idag har möjligheten och förmånen att få vara med på träffarna. Hade jag inte en gång i tiden gjort en serie bra val så hade jag aldrig fått uppleva det här. Många är de gånger jag funderat över varför just jag får uppleva detta. Min nykterhet är ingen självklar sak, den kräver arbete och ständig påminnelse.
Det är så mycket fint som "bara" händer när jag gör det som är bra för mig och ser till att jag inte tar det första glaset.
Livet är fantastiskt och alltför skört för att supas bort därför väljer jag idag att vara nykter.
har jag blivit påmind om konsekvenserna när jag glömmer bort vem jag är och slutar påminna mig att jag är en alkis.
Nu har det hänt alldeles för många gånger för att det ska vara en slump. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste sköta om mig själv och göra det som är bra för mig och mitt mående för att få ett fortsatt bra liv. Jag är, skam att säga, inte så frekvent i mina möten på AA längre men jag är väldigt rädd för att släppa taget om det helt och hållet. Nu har jag ju andra sätt att påminna mig och utveckla mig själv men grunden är ändå skön att ha.
Jag är den viktigaste personen i mitt liv och jag måste ta hand om mig själv i första hand annars blir det omöjligt att hjälpa andra.
en vän som gick ut i kylan igen som får mig att börja reflektera om jag verkligen gör allt rätt för mig själv idag.
MEN !!! Nu har jag tillbringat en lördag i sanslöst trevligt sällskap !! Ca 75 st nyktra alkisar och anhöriga i en skrattande och flamsande och kramande gemenskap !! Det är helt makalöst vad med skratt det finns inom en nykter alkis ! Vi har ju fått gåvan att kunna skratta med andra och åt oss själva och kommentarerna flyger fritt i luften. En kvinna som var med för första gången var så häpen att det kunde vara så frigjort och så fyllt med kärlek och glädje hos folk som levt under stundtals vidriga förhållanden. Många är de glädjetårar som fälldes under lördagen, glädje över att återse gamla vänner och glädje över att få hälsa nya medlemmar till vår förening. En del kan nog bli lite chockad över den ibland råa jargongen men allt sägs med kärlek och öppet sinnelag.
Jag längtar redan till höstmötet den 8e oktober då bla Gudrun Schyman är inbjuden att komma. Med all respekt för en dag i taget så finns det tammefan inget som helst som kan hindra mig från att åka på våra möten !! Så det så !!
till mig har tagit återfall efter en lång tid i nykter- och drogfriheten. När ska jag lära mig att ta signalerna på allvar och inte bara känna att folk beter sig konstigt eller skriver konstigt ?? Varför ska jag slå på mig själv och tycka att jag borde kunna ha gjort något, tecknen fanns ju där !?
En sak vet jag i alla fall : Jag blir ALDRIG fullärd i den här branschen. Det blir ett möte i kväll.
lite med mina möten och det känns att sinnesron sviker och att jag gärna vill ta till det jag är så bekant med : Att fly. Jag blir samtidigt så glad att jag känner och uppmärksammar att mina AAmöten fyller på mig med energi och att det på många sätt skapar en stabil plattform för den jag är idag. Ok, jag är väl inte så frekvent längre med att gå på AA men jag har hittat en nivå som fungerar för mig och jag är definitivt uppmärksam på att om mitt mående på något sätt vacklar så utökar jag mötesgåendet. Jag är livrädd att släppa min livlina och tro att jag är frisk nog att klara mig själv, jag har lärt mig numera att så inte är fallet. Jag behöver andra som förstår vem jag är och hur mina tankar går, precis som det är här på forumet, men jag vill ha och behöver ha den personliga kontakten och de härliga kramarna.
Jag ska på middag idag som min grabb anordnar pga födelsedag. Han har inte på något sätt velat vara med på övriga familjens resa till ett nyktert liv utan hela tiden förminskat och absolut inte velat se sin roll i missbrukarfamiljen. Således följer han schemat genom att som vuxet barn skaffa sig en alldeles egen beroendepersonlighet att ta hand om. De där 2 tillsammans blir ju inte riktigt bra eftersom båda förnekar sina sjukdomar. Så kontentan har blivit minimal kontakt på ett väldigt opersonligt plan. Dessutom kommer hennes familj som är precis så full av fördomar och föraktfullt beteende, exakt så som jag var i mitt tidigare liv. Det är jobbigt att känna igen sig själv och skämmas pga ett tidigare liv fast jag tycker att jag gjort det jag förmår med att städa ur mig själv och ändra mitt sätt att vara. Att sitta tillsammans med folk och inte kunna ha något gemensamt att prata om är inte kul. De vet dessutom att jag är alkoholist, med betoning på just ALKOHOLIST, inte nykter sådan utan en sån där otäck djävel som super. Och då blir det så pinsamt när de ska skåla och dricka vin för de har ingen aning om hur de ska behandla mig !! Jag brukar flina lite åt dem och då blir de ändå mer förvirrade, elakt ? Javisst men vad f-n de kan ju fråga om de känner sån osäkerhet. För att grabbens sambo ska vara på säkra sidan så ser hon till att han inte kan/får besöka oss ensam, inte vara med på festligheter på stan, inte tillbringa tid med oss annat än när det är absolut nödvändigt.
Vi har tagit ett steg tillbaka och låter de få leva sitt liv, grabben vet att vi finns den dagen han bestämmer sig för att be om hjälp, OM han gör det. Jag kan leva med det men vår dotter far väldigt illa av att inte ha en normal kontakt med sin bror. Hon har blivit tillsagd av sambon att inte ha så mycket kontakt med brorsan !!
Så kan det se ut i en missbrukarfamilj och då är vi ändå väldigt lyckligt lottade som har ett otroligt bra förhållande med dottern och att vi åtminstone kan prata med sonen utan glåpord.
Tja, det här blev ju ett litet gnälligt inlägg och det kan ju också vara bra på sätt och vis eftersom jag idag har fått insikten att det hjälper mig att få ur mig det som gnager så att det inte tar över hand och börjar styra mitt liv. För hur jag än vänder och snurrar på mitt sätt att se på mig själv så har jag i alla fall vetskapen om att just idag är jag nykter och tänker så förbli hela dagen !! Så hur det än är med upp-och nergångar så har jag ett sanslöst bra liv idag !!
sidorna i ditt liv. Det ger din klokhet en djupare dimension - kan inte förklara riktigt hur jag menar. Ledsamt med relationen till sonen och syskonen sinsemellan, det gör ont. Jag har samma erfarenhet med vuxna barn, att ibland kan man inte så mycket mer än finnas den dag de vänder sig till en.
Just nu kommer jag att tänka på en teori som definierar att hälsa är förmåga att älska sig själv och andra, förmåga att möta verkligheten och förmåga att finna en livsfilosofi. Ditt inlägg speglar allt detta. Tack än en gång, allt gott! / mt
Jag läste detta om och om igen. Jag har egentligen en fråga, men kände att det kanske var fel att fråga, men nu frågar jag allafall.
Växer man upp i en familj, med en alkoholiserad förälder, är det så då, att man kan ha, få, leta upp, någon att ta hand om, som vuxen? Jag menar helt sonika, att man letar upp en som har alkoholism tendenser. Även om man har haft kärleksfulla andra vuxna, i familjen, så absolut ingen dålig uppväxt med brist på kärlek?
Kort sagt, att man har ett behov av att ta hand om andra.
Det är det fina, Lisamari, att man får fråga precis det man undrar. :-)
Och ja, det där är ett ganska vanligt mönster. Det finns säkert mycket att läsa om det i olika böcker och så, men just nu kommer jag inte på en enda...
Vad konstigt, jag satt och läste din tråd, kände riktigt maktlösheten med flickan som inte vill äta. Jag letade och letade efter något att skriva, då du inte kan förstå vad dina ord betydde häromdagen. Något klokt, någonting uppmuntrande. Men sudda ut, mina kramar och ord.
hur är det adde?
upp o nergångar
hanteras bäst nykter
gärna med vänner
tror dessutom att det undermedvetna fungerar bättre
att det proccesas på rätt sätt
denial
Lilla Blå
är redo för att utforska den stora världen !! Den riktiga storstadspulsen hägrar !!
Kram på dig min vän !
Kallt !!! Men
jag är så glad att jag slipper ångestfrysa !!
Den här kylan går det att klä sig mot men den andra sitter så ända in i märgen. Och det finns bara 2 vägar ur den : Ta en återställare eller vänta ut den. Jag har provat båda.
Det är inte kul att tvinga ner en sup på morgonen och känna att den åker expresshiss upp i igen för att bara spruta ur munnen, fy faaaan ! Den dyra spriten !! Men ner skulle den. Jag lärde mig att en klunk starköl först jämnade vägen så att säga. Sedär ! Ett gratistips såhär på morgonkvisten !!
Att vänta ut den var väl inte heller någon hit. Jag var väl inte sådär jätteaktiv när ångesten var som värst kan jag inte påstå. Jag var nyligen magsjuk med illvilliga bakterier i magen som fixade tömning på alla sätt och vis. Jag blir ju rätt slut av sånt men det är ju bara förnamnet på hur jag mådde i bakfyllan. Hur konstigt det än kan låta så spyr jag gladeligen när jag är nykter !!! Bara vetskapen om att det en "normal" magsjuka gör att glädjen infinner sig ! Ni som aldrig har upplevt en rejäl bakfylla kan nog ha svårt att sätta sig in i hur jag känner men jag antar att ni andra som varit i samma sits nickar lite förläget instämmande !
Jag är väldigt tacksam för att jag idag slipper ångesten och att jag har ett val att göra, helt frivilligt, varje morgon.
Idag ska jag nog ut och frysa som en vanlig människa !!
Ha en bra dag !
Adde
Jag känner igen mig kan jag lova. Detta är något man inte vill uppleva. tyvärr upplever jag det för ofta. sitter just nu med ågren o bakfylla.
Något vaknade nu inom mig o vill ha en öl som blir tio. skall göra allt för att mota bort den tanken.
Skulle oxå vela gå ut o frysa som en vanlig människa, tyvärr är jag för dålig för det idag
Ha de gott
Polaris
Jösses,
vilken dag !!
Jag, en gammal alkis, har fått en komplimang från en kvinna som var rakt på sak och väldigt utförlig !
Jag är ju inte alls van vid det så jag har ju studsat fram under några timmar nu ! Och tänk vad jag har lärt mig av det, att ord kan lyfta människor i vardagen, att få bekräftelse, att få höra att man syns !!
Jag tror man mår bäst när man känner att man blir "brukad" (Olle Carlsson) , att man har en uppgift, att man betyder något för någon och en sån här komplimang lyfter mig oändligt i min vardag. Jag brukar försöka vara frikostig med leenden och ögonkontakt för jag tycker ju själv att det är trevligt och det skapar ett visst förtroende även så att jag försöker påminna mig att säga något när någon gör något bra men tyvärr glömmer jag det ibland. Det är en förändring jag måste jobba på.
Och trots att jag försökt jobba med min självkänsla och ständigt fylla på den så att jag förstår mitt värde som person så blir jag generad av en sån komplimang och vet inte riktigt hur jag ska svara. Jag känner mig som att jag inte alls är värd den uppmärksamheten och allt det gamla kommer fram som "äsch, inte ska du väl tycka så om en sån skit som jag" "jag som har varit så dum mot folk när jag druckit" "ähhh, jag är ju alkis" !!
Men vad f-n ! Jag har ju fått den här komplimangen för att den personen tyckte just så och ville säga det till mig för att jag är värd det !
Tänk att det är så svårt att ta emot beröm men så dj-la enkelt att ta emot skit !!
Idag har jag valt att vara nykter och en person har gjort min dag till en verklig segerdag, jag sträcker på mig och känner mig stolt !!
Skillnad...
Hej du gamle alkis!
härlig dag du verkar haft?! du är värd många sådana dagar!!!
och så gott att du kunde suga i dig det gottiga i en fin komplimang!
kan du lära mig trixet?!
kram och sov gott!!!
Kom precis hem efter att ha
Kom precis hem efter att ha varit och sett en alldeles fantastik teaterföreställning, eller enmansföreställning skulle nog vara bättre beskrivet, iallafall - föreställningen handlade om alla de olika roller vi spelar i vårt liv, aktrisen tog bla upp det här med att vi har svårt att suga i oss beröm och uppskattning. I samma anda förminskar vi oss själva och våra färdigheter för att inte andra ska känna sig obekväma, MEN när vi själva inte tar ansvar för detta och börjar ta plats, kan vi då begära att andra ska ta oss på allvar och "se" oss som dem vi är?
Återigen kommer jag till samma slutsats - att det är en nödvändighet att jag, som vuxen människa, tar ansvar över mig själv och mitt varande, jag ansvarar över vad jag sänder ut för bild av mig själv till min omgivning. Jag har alltså stora möjligheter att välja hur jag ska bli bemött...kan det stämma?
Har en del att klura på...men är återigen tacksam över dagen och kvällen, som inte hade blivit vad den blev om inte jag varit nykter.
Sanslöst
att den gamle alkisen fortfarande surfar på måbra-vågen !!
Jag kan nog inte lära ut nåt trix därför att jag fortfarande är i lära ! Jag har lyssnat på Mia Törnblom och andra som kan förmedla självkänslo-uppryckning och jag tror att jag hunnit hyfsat långt men fortfarande så finns det en liten osäker pojk inuti som är rädd för att bli avslöjad. Jag glömmer ständigt att berömma mig själv för bra saker och jag är fortfarande snabb att kritisera mig själv när nåt går snett, oavsett om jag är orsaken. En alkis som i många år blivit trampad på vänder man inte så snabbt, MEN, många är det som visat att det går !!! Mia T är helt klart en sån !! Jag tar rygg på positiva människor och suger åt mig av deras kunskap.
Allteftersom min nykterhet har växt i tid så har jag märkt en viss automatik i min säkerhet i sociala sammanhang. Idag behöver jag inte föreställa mig eller dölja bakfyllan, vara rädd för att lögnerna kommer ifatt, kan kort sagt vara mig själv. Det är väl inget jag direkt behövt jobba med utan det har kommit med nykterheten och det bevisar för mig att det finns bra argument att skippa alkoholen. Jag kan idag skratta åt mig själv och jag skrattar MED andra när jag känner igen mig i deras berättelser. Jag kan driva med spriten och dess följdverkningar och det är helt ok att jag (eller andra !) kallar mig alkis, dock ska det vara i rätt sammanhang i det riktiga livet för det finns de som inte klarar att det skämtas om alkoholism. Många med mig inser ju att alkoholen har varit, och fortsätter att vara, en följeslagare i livet och vi har ju faktiskt haft mycket kul genom åren.
Och Viktoria, det är ingen klyscha att jag väljer hur jag ska bli bemött ! Som jag möter andra vill jag själv bli bemött, ett leende öppnar många tunga portar !
Idag har jag valt att vara nykter oavsett vad som än händer. Det ger mig en självkänsla som jag kan stödja mig på i blåsväder.
Frågor
men inga svar.
Vecka 7 kampanjades för "Var Femte Barn" alltså barn som lever i risk- eller missbruksfamiljer, den var hyfsat stor på Facebook men var f-n var den kampanjen i massmedia ??
Varför törs inga av de stora tidningarna eller tv programmen ta upp en debatt eller infokampanj ?? Kommer den stundtals obehagliga informationen för nära, kryper den innanför skinnet ? Bra, det ska den göra. En del av berättelserna från ungdomar på kampanjens hemsida är ju rent förfärliga, jag som trots allt har lite insyn blir tårögd av en del inlägg. Och så djävla förbannad att vårt samhälle, alltså vi tillsammans, kan blunda för det som sker.
Tänk om alla vi kunde lära oss att ställa frågan till barn och anhöriga/medberoende : Hur mår du ? Kan jag hjäpa dig ?
Är jag rädd för svaret ? Och vad ska jag göra om svaret blir "fel"?
Det är så enkelt : Lyssna och finns till. Det är inte svårare än så.
Jag har ansvaret att finnas till hands och den "drabbade" har ansvaret att prata om det som tynger. Vad jag menar med det är att, har jag erbjudit hjälp så kan jag inte göra mer förrän jag får en mot/med-reaktion. Har jag INTE ställt frågan så ska jag allvarligt fundera över min inställning till mina medmänniskor.
Vi som läser och skriver i det här forumet har en insyn som är guld värd. MEN bara om vi använder den efter bästa förmåga.
Må gott och ställ en fråga !!
Ställa frågan
Det är intressant och sorgligt att "Vart femte barn" syntes så litet... Samhället är fullt av barn och människor som befinner sig illa pga alkohol och droger. Kanske det är för att de allra, allra flesta själva är användare som det blir så svårt att lyfta fram problematiken. I mitt arbete möter jag ständigt vanliga ungdomar som själva dricker för mycket (vilket de betraktar som helt normalt och självklart) och de som lever med missbrukande föräldrar. Det senare kommer fram (när det av någon anledning blir nödvändigt) som skam och under stor vånda. Jag lyssnar och stöder dem att söka hjälp men de allra flesta vill skydda sin familj.
Alkoholbruk är så glorifierat och normaliserat i vårt samhälle och bilden byggs på hela tiden. Det dricks vin i allt fler TV-program och det är länge sen man "kunde" bjuda på middag utan ett passande vin. I kulturella och sportsammanhang är vinet / ölen ett givet inslag.
Jag vet också från "insidan" att det inte är ovanligt att människor som i sina yrken arbetar proffessionellt med att stöda och hjälpa själva kan leva i missbruk och våldsamhet. Vara utsatta eller missbruka själva. Det blir en sorts dubbel skam. Samma gäller att ha varit sexuellt utnyttjad som barn eller ung.
En sorts lättnad att skriva detta. Att vara på en anonym plats där det inte finns (åtminstone medvetna) skäl att dölja sanningen.
Inte många min omgivning skulle föreställa sig att jag lever i vånda över alkoholmissbruk i min närhet. Och inte berättar jag heller annat än ett mycket litet antal utvalda. Däremot har jag själv aldrig låtsats annat än att jag är restriktiv med alkohol och många vet att min far var alkoholist.
Att läsa här på forumet ger en annan insikt än den jag känner från det "vanliga livet". Tyvärr också hur lätt det är att falla - låta sig falla - tillbaka.
Jag får mycket inspiration och kraft att våga bli mer synlig. De behövs sådana människor som öppet visar att man gjort ett val.
Det var morgonens betraktelse, har en extra ledig dag och tid att skriva mina tankar. Kram alla / mt
Tack
för den inledningen på dagen ! Jag bär med mig din text idag Mulletant !
Jag ser med ve och fasa vad
Jag ser med ve och fasa vad alkohol kör med människor, jag hatar drogen mer och mer.
Men samtidigt är jag rädd för att det är mitt eget problem med brukandet som talar, projicerar jag mina egna problem på alla andra, på drogen som sådan?
Alkohol är skit.
Om projektioner och att utveckla en (o)vana
Det är en klok och viktig fråga Fredde, om det är så att det är din projektion av dina problem som gör att du tar avstånd från alkohol. Jag vet inte, och än mindre vad gäller mig själv fast jag har mycket kunskap om fenomenet projektioner. Det är svårt att "se" sig själv....
Å andra sidan... jag har noterat att de kvinnor jag känner som blivit slagna och utnyttjade undviker att blotta sig om de jobbar "i branchen" - för då riskerar de att bli misstänkta för att "tala i egen sak". Det är som om man tappar sin professionella trovärdighet om man bär en egen inre erfarenhet. I en slags pskoanalytisk anda...
Jag tror att det är bra att kunna vrida och vända på den här problematiken. Jag har själv gått "varvet runt" vad gäller alkohol. 1) Starkt avståndstagande pga av erfarenheter i barndomen 2) ett glas sherry på söndagkväll 3) vin till söndagsmiddagen (+ sherryn) 4) vin lördag-söndag, till middagen 5) ... och vin på onsdagen 6) vin lite när som helst... på sommaren och loven de flesta dagar... 7) vin en självklarhet på kulturella evenemang. DÄR insåg jag en gång att jag druckit mer än jag ville "visa upp mig" och därefter började jag begränsa mig. Men fortfarande drack vi självklart vin tll maten och med gäster. Länge trivdes jag med att vinet till helgmiddagen, att ha glaset intill medan jag lagade mat. Med tiden noterade jag att maken fick svårt att sluta på festeroch blev berusad vilket jag aldrig tålt. Han förändrades också på ett nästan omärkligt sätt till sitt sinnelag. Aldrig fysisk misshandel men psykisk press. De senaste åren har varit en kamp och ett accelererat smygdrickande från hans sida.
Nu dricker vi ingenting hemma, jag saknade vinet till maten en månad men nu inte ens det. Saknar däremot nåt gott till kött.
Att läsa här på forumet har givit mig enormt stöd!
Förunderligt hur vi hittat tillbaka till ett nära och gott förhållande.
Detta blev långt. Men det är bra att skriva för min egen skull och ha någonstans att rikta mig. Tack till er alla som delar / mt
Jag menar, jag vet att jag
Jag menar, jag vet att jag har problem med alkohol, och därför väljer bort alkoholen. För mig är alkoholen farlig.
Frågan är sen om det är grund nog för att anse att alkoholen är farlig för andra människor? Jag känner ett hat mot drogen, och vill ju ibland berätta det för andra, för att få dom också att ogilla drogen.
När jag hör andra människor säga att dom minsann vill kunna "ha kul" lite då och då, eller att det är ju såååå gott med ölen till grillen. Så ser jag bara drogen göra sitt.
Som någon annan här sa, att även fast man älskar hummer eller coca-cola, så är det ingen som så manisk ser till att ha hummer eller coca-cola till varje gång dom grillar eller myser hemma.
gomorron på er
hade jag inte haft er
hade det aldrig så bra
man blir indoktorerad när de flesta
romantiserar och pratar så varmt om alkohol
det spelar ingen roll hur långt det går
portvinsnäsor röda i hela ansiktet
halsbränna kväljningar och skiter ner sig
ändå säger han det blir värre när jag är nykter, förnekelsen är total
reflektioner från en pizzeria på söndagen
nån kanske tänker så farligt är det inte med mig
men man går ner sig snabbare än man tror
livet är inte så långt
det går ju fort
vänligen denial
Abusus non tollis usum
Missbruket upphäver inte det rätta bruket.
Aliis si licet, tibi non licet.
Även om det är tillåtet för andra är det inte tillåtet för dig.
Tom de gamla romarna hade en åsikt !!
Jag är av den bestämda uppfattningen att jag trivs och mår bra i min nykterhet på grund av att jag är vän med alkoholen, den som har varit och fortfarande är en stor del av mitt liv. Vi har haft mycket kul genom åren och jag kan forfarande skratta åt en del stolligheter jag gjort under påverkan av sprit.
Däremot var det inte så dj-la skoj de sista 10-15 åren. Då var det alkoholen som styrde mitt liv och jag hade inga som helst valmöjligheter även om jag ibland inbillade mig det. "Jag kan sluta när jag vill, kolla bara, en vit vecka, inga problem". Min hustru dricker sitt vin och ibland en liten starköl, det är ok för hon är inte alkis. Jag är en alkoholist så för mig innebär alkohol en snabb resa till döden om jag skulle börja dricka igen. Därför tar jag ett beslut varje morgon om att inte dricka just idag. För att jag ska uppnå en bra , stabil, nykterhet så har jag varit tvungen att göra mig av med den tunga ryggsäck med ångest jag släpat på i så många år. Och det är fortfarande viktigt att jag släpper ut alla dåliga energier som ibland byggs upp i min hjärna. Jag får inte låta något bygga bo därinne så att jag kan ledas tillbaka till mitt gamla liv. AA's 12 stegsprogram är en bra start i det nya livet, det finns andra men just inom AA finns det folk som jag kan lita på och som vet hur jag fungerar. Det underlättar.
När vi träffas, vi som varit med ett tag, är det inte ovanligt att vi skrattar och skämtar om det alkoholen har gjort oss till och hur satans konstiga lögner och hittepå- saker vi gjort. Snacka om kreativa människor när det gäller att gömma ett kvarter !!
Det finns ett mycket bra liv efter alkoholen om jag gör det valet !
Val
Det finns ett mycket bra liv efter alkoholen om jag gör det valet !
Faan Adde, jag vet att det är just det det handlar om, jag vet efter en lång tid här också att det är sant om man gör det valet.
Behöver se det i svart på vitt, ska skriva ut och lägga i plånboken. Ihopkokat till dess essens, så är det så. Tänker ungefär tusen gånger om dagen på det, tack för att jag såg det just nu, behövde det.
/fenix
När
livet kommer ifatt.
Då spökar gamla demoner igen.
Jag kan tycka att jag tröskat igenom mitt gamla liv så många gånger men likförbannat så finns det känslor som poppar upp utan att jag bett om det ! Känslor som kan innebära att jag vill ta till gamla bekanta flyktbeteenden och springa och gömma mig. Jag vet så väl att det inte fungerar men det är väl min beroendehjärna som vill diktera villkoren och återgå till det som är enklast. Fly !
Samtidigt kan jag glädjas åt att 2 för varandra helt okända kan "klicka" så 100% "tack vare" alkoholen. Jag alkisen, hon det vuxna barnet. Det skiljer nästan en generation i tid mellan oss (!), politiskt helt väsensskilda, sexuellt helt olika(ja, eller lika då kanske !) men ändå klickar det på 2 röda !! Helt fascinerande är det !
Men mötet rör upp gamla minne från min aktiva tid och hur mina barn hade det då. Jag är förlåten och mina barn har gått vidare med sina liv men jag kan återvända mentalt och slå på mig själv för att jag varit så "dum" fast jag har kunskapen numera......Jag kan känna mig sorgsen över förlorad tid och att jag börjar bli gammal. Idag tycker jag inte om att backa i tid, jag har ett liv att leva idag, just nu, jag har tid att ta igen, vill inte förlora något genom att älta gamla grejer.
Jag är väldigt tacksam för det här mötet och jag hoppas vi håller kontakten för det för mig framåt och förhoppningsvis kan jag ge henne lite av min erfarenhet från mitt liv. Min reaktion tyder ju också på att det finns ostädade partier inuti min hjärna och det är utan tvekan viktigt att röra om i grytan ibland så inget fastnar och blir bränt. Förändring, det ständigt återkommandet temat, "Det enda som är för evigt är förändringen " (Buddha).
Den dag jag slutar att utvecklas är jag farligt ute. Därför är jag tacksam för att jag är nykter idag.
Vilken stark upplevelse
du beskriver Adde! Jag vet inte om jag riktigt förstår vad du är med om men det är fint att få dela din insikt om flyktbeteende och "att det finns ostädade partier inuti min hjärna". Tack för din generositet, allt gott. /mt
Internationella
kvinnodagen idag.............mäns våld mot kvinnor...............nästan alltid alkohol inblandad..............våldtäkter inom och utom förhållandet.
Tankar som far omkring och så aktuella Sara Varga med sin starka text om att springa för livet.
Varför pratas det så sällan om vad alkoholen gör med folk ?! Vilka monster som finns inuti och som vaknar efter några klunkar. Jag har aldrig burit hand på någon rent fysiskt men jag måste ju ha varit en psykiskt monster med mina föresatser att lägga all skuld på min omgivning.
Varför tjatas det inte i tidningarna och på tv'n om att springa för livet i en dålig relation ? Nej, utseendet verkar vara mycket viktigare. Hur många tusen kvinnor finns det i detta samhälle som bara är en hårsmån från att bli sönderslagna av sina män ? Vilken hjälp får de ? Hur tar man hand om förövaren ??
Alkoholkonsumtionen har sjunkit i Sverige under några år nu men fortfarande ligger vi bra mycket högre än i början av -90talet. Vad händer då ? Jo man diskuterar om man ska tillåta gårdsförsäljning av alkohol !! Hur tänker man där ??!! Enligt all tänkbar expertis och kunskap så vet man att begränsing av tillförsel av alkohol har en positiv effekt på folkhälsan så varför funderar man på att öka antalet försäljningsställen ?!
Fler sådana här åsikter som uttrycks i den här artikeln ( http://www.nwt.se/asikter/debatt/article864524.ece ) bör föras fram och jag ber er som läser här på forumet att försöka, efter bästa förmåga, att sprida budskapet vidare. Och helst engagera er i olika organisationer som har som mål att sprida information om alkoholens skadeverkningar.
Vi som har tagit oss ur beroendet har ett ansvar att föra budskapet vidare om att det går att sluta dricka och droga. Och att livet kan bli otroligt mycket bättre utan påverkan av sinnesförändrande medel.
Ta hand om er !
Jag
kan inte låta bli att le åt symboliken när ni duktiga skriver några rader fast ryssen försöker förstöra för oss !!
Är det inte så att vi alla i början av vår nykterhet har en lite ryss sittandes på axeln och försöker omvända oss ?!
Men trots motstånd fixar vi våra liv och kräver utrymme för våra åsikter !
Så bra ska det vara !!
*ler * också och gläds åt
att också du Adde är med i motståndet! Vi är många som behövs! Kram denna soliga, blåsiga dag när våren känns i luften/ mt
haha adde
ja ryssen har kommit
Ja död åt ryssen..!
och alla hans j*vla crap-spam...
F*n för honom och hans j*vla hackande på VÅRAT forum!!!
Jag skulle vilja printa ut vartenda inlägg han har lagt upp, och fylla hans ändtarm med dom..
Nä!, jag är inte bitter...bara j*vligt förbannad..
/Berra
Så är
då ordningen återställd och ryssen förpassad dit han hör hemma.
Är det inte så vi levt en stor av våra liv ? I kaos och total oordning i tron att det inte går att förändra. Och likheterna är större än så : När vi ber om hjälp så får vi hjälp ! Även mot ryssen !!
På olika vägar har jag blivit uppmärksammad på Looptroop Rockers nya album som heter "Professional Dreamers" " "Dedicated to everybody who's set their mind to living their dream "
Och ja, naturligtvis fastnade jag för den ! Och JA !! Jag lever min dröm idag ! Jag har möjlighet att göra i stort sett vad som faller mig in, självklart inom vissa ekonomiska begränsningar, men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt.
Jag är väldigt tacksam för att jag har fått ett öppet sinnelag och kan/törs leva mitt liv på ett annorlunda sätt mot tidigare.
Allt detta bara för att jag inte tar det första glaset ! Tänk så det kan bli !!
Hopp
Hej alla.
Tack för alla underbara inlägg! Jag känner ett stort hopp inför framtiden. Med mig själv som huvudperson! Nu har jag ett digert jobb framför mig men med hjälp ska jag fixa det.
Ni hjälper mig varje dag!! Tack alla kära!!
Kram
Helene
Adde, du är bäst!
" men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt."
precis så är det...
Tänk om man kunde lära sig att uppskatta livet...NÄR det inte är så j*vligt...
Om lugnet blir tråk, ska man då söka upp bråk?
Hur ska man någonsin lära sig att uppskatta ett glas iskallt vatten,
om man hela tiden önskar att det vore en kall starköl...
Man behöver lite av en tankeverkstad, innan bitarna börjar falla på plats...
God Torsdag på dig Adde och alla andra på forumet....
/Berra
Ryssen ivägskrämd.
Översatte en av de fantastiskt obegripliga krylliska rubikerna. Det handlade om att kolla in nya frisyrer. Kände att det inte var prio1, även om jag behöver klippa mig. Däremot kanske dags att skaffa en ryssmössa med den här vintern som aldrig tar slut:-)
/Fenix
Tack Berra
och ha en bra dag själv !
Fina Favoriter!
Det är ni det, och så Magnus förstås, som skrämde bort ryssen!
=)
Träffade
några drogfria narkomaner för några dagar sedan. Det är alltid intressant att träffas "över gränserna" och lära sig av varandra. De är ju ofta betydligt yngre än vad jag som "vanlig" alkis är men har många gånger fler och värre konsekvenser av sitt missbruk. Jag kan inte påminna mig att ha träffat på någon narkoman i min ålder, de i min ålder har ofta alkoholen som "basföda" och narkotikan som komplement. Om det är tvärtom överlever de inte till 50 års ålder.
De har ju sett hur medicinförskrivningen har tagit över drog tillförseln i Sverige. NA är ju i större utsträckning än AA motståndare till alla former av sinnesförändrande preparat av naturliga skäl. Vi pratade bla om hur heroin-användandet har sjunkit i Sverige och att ansvariga myndigheter slår sig för bröstet. Problemet är att Subutexen, som används vid avvänjning från opiatberoende, har ökat nåt ofantligt. Unga mellan 15-20 år hoppar över heroinet och går direkt på att missbruka Subutex vilket gör att deras avvänjning blir ändå djävligare. Om det överhuvudtaget går. Det fina med Subutex är att det skriver läkare ut och då helt plötsligt är det en legal drog. Tillsammans med benzo och tramadol blir det en fin cocktail.
De här killarna jag pratade med efterlyser ett nationellt register på vem som skriver ut narkotiska preparat och vem som tar emot dem. Integritetskränkande piper alltid någon då medan vi som är nyktra och drogfria ser möjligheterna med att rädda liv. Uppenbarligen finns det läkare som langar preparat, jag vet själv 2 st, men det är lögn i helvete att komma åt dem ! Polisen ? Nix. Läkarnas etiska nämnd ? Nix. Landstinget ? Nejnejnej ! Apoteket? Kanske nu efter att ha fått ett tips om hur man går runt deras regler. Socialstyrelsen? Bara vid uppenbara fall, de gör tydligen inga egna utredningar.
Ibland kan det vara svårt att jämföra missbruk men allt beroende har ju samma egenskaper och förutsättningar medan konsekvenserna blir olika. Jag beundrar drogfria narkomaner, jag har hört så många historier om vad de har att kämpa emot, inte bara mot sig själv utan hela samhället tar ju avstånd mot en narkoman på ett betydligt tuffar sätt än på mig som alkis. Drogfria narkomaner är ofta väldigt drivande och ser till att saker händer medan vi alkisar är lite mer "laid back" ! Generalisering ? Javisst ! Men jag tycker nog att jag kan se skillnad på en drogfri narkoman och en nykter alkis !
Vi var helt överens om att piller INTE är rätt väg till ett nyktert och drogfritt liv. Men hur ska vi gå till väga för att få våra politiker att fatta det ?! Det måste till en attitydförändring innan vi har en massiv pillertuggande befolkning som rumlar omkring. Äntligen börjar det uppmärksammas att det skrivs ut för mycket sinnesförändrande medel men det verkar som ingen orkar/vill/törs ta i problemet för det tassas runt det och det bränner i händerna när de får tag i det.
Vi var också överens om att vi var glada att vara nyktra och drogfria och det kanske på nåt sätt är enklare att vara alkis eller narkoman eftersom vi kan sluta ta alkohol eller droger medan en matberoende inte har möjligheten att sluta använda mat. Verklig respekt till dem som klarar ut sitt matmissbruk !
Idag är det söndag och jag är inte bakfull !! Och igår när vi skulle gå och lägga oss så hade hustrun lite vin kvar i glaset. Vad gör hon med det ?? Häller ut det !! Tjena !
Fredag,
snöstorm, dystert. Ett utmärkt skäl att kröka ner sig eller hur ?! Planera hur jag ska handla spriten till helgen, törs jag köpa allt på samma bolag eller måste jag åka runt till fler ? Hmmm, när är det minst med folk på dagen så jag slipper stå att skylta i köer........Har jag pengar så här sista veckan före lön ? Jag brände ju lite för mycket förra veckan...........Javisstfan, jag måste ju tanka bilen !! Helvete !! Där rök ju ett flak ! Vänta nu, 18e, ahaa, det är ju barnbidrag !!! YES !!! Helgen är ju räddad !! Jipeee !!!
Det har gått ett tag i nykterheten nu och jag har så enormt svårt för att förstå hur satans snett jag resonerade på den gamla tiden. Nervositeten att pengarna inte skulle räcka, att spriten inte skulle räcka, allt djävla planerande runt mitt drickande, det dåliga måendet, den dåliga sömnen, bakfyllan..... den ständigt närvarande bakfyllan, hur det onormala blivit normalt.
Ibland glömmer jag bort vilket fantastiskt liv jag har idag !! Vad spelar en snöstorm för roll mot det gamla beteendet som fanns där ?? Är det överhuvudtaget möjligt att jämföra ?
Den där tidiga måndagmorgonen som jag satte mig i bilen för att åka till Nämndemansgården första gången var det också en fruktansvärd snöstorm. Jag var skapligt bakfull och jag hade säkert blåst rött när jag började min färd, jag mådde vedervärdigt, åt ingenting under resan, jag tror inte ens att jag stannade för att röka, jag hade nog spytt då. Strax utanför Lund hade polisen en blåskontroll och tankarna snurrade i skallen, jag blev livrädd, men jag bestämde mig för att om jag blev stoppad och blåste rött så skulle jag säga precis som det var och hoppas att de skulle vara vänliga att skjutsa mig sista biten. Jag behövde inte stanna.
Vid avtagsvägen till Gården, där promenadgränsen går, kom sista sjuka tanken : Här går det faktiskt att göra en U-sväng och åka hem igen !! Såååå farligt är det nog inte och tänk på hur mycket pengar du spar !! Inom mig skrek jag NEJ !!! och åkte in och parkerade vid receptionsparkeringen och gick med skakiga ben in och där var Eva som med sitt vanliga leende önskade välkommen !
Jag var äntligen hemma.
Vid utskrivningen en månad senare fick veta hur jag hade sett ut när jag kom : Rädd blick, grå i hyn, krokig rygg, på gränsen till underviktig, skakiga händer.
Kort sagt en rejäl alkis-look !
Att åka dit är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat och det är ju konstigt att det ska ta sådan lång tid att fatta att jag behövde hjälp. Jag hade ju försökt så många gånger och så många år att sluta/minska på mitt drickande och det fungerade ju aldrig. Jag har många gånger tänkt på hur mycket jag ev kunde ha förkortat mitt lidande om det hade funnits ett sådant här forum på min tid. Jag tror att det (eller rättare sagt : alla ni som skriver här) kunde ha haft en avgörande inverkan på mitt liv genom att jag kunde se att jag inte var ensam och att jag kunde ha bollat mina tankar med någon annan här. Ett avgörande som på många sätt kan vara skillnad på liv eller död för mig och andra.
Så ett stort tack till alla er som gör mitt liv lättare att leva, att jag kan påminna mig om att jag är en alkoholist och att min sjukdom är en färskvara som måste vårdas ömt.
Hej Adde!
det där var veckans allra finaste inlägg, vad proffsigt du skriver!
/Berra
<3
Ville bara önska en god helg till dig och de dina!!!
kramar!
/k
Tack för din
berättelse Adde! Ha det bäst! / mt
Jahaja,
lite fundersam är jag !!
Undrar om jag någonsin blir du och bror med min magkänsla ? Jag har nog trott att jag med ålderns och erfarenhetens rätt skulle få ett visst förtroende till den där lilla aning jag känner i magtrakten vad gäller förtroende och tillit till andra människor. Men inte då ! Jag blir osäker och velig, jag intalar mig att jag inte har något att sätta fingret på, inget bevis på att vännen dricker, MEN lika fan så VET jag !!!
Problemet är att vi inte träffas i det "riktiga" livet utan vi utbyter lite tjafs på våra privata fb trots att vi bor bara nån mil från varandra. Vi tillhör samma (eller har gjort) AAgrupp men hon vill aldrig följa med på möte fastän vi har nästan samma väg. Förr om åren har vi fikat eller lunchat vid tillfälle men efter att hon tog återfall för snart 2 år sedan och genomgick en ny behandling så har det inte blivit något alls. Hon tog upp sitt AA gående ett tag efter behandlingen men har nu slutat igen. Och all erfarenhet visar att när man slutar sköta om sin alkoholism så sitter man snart fast i skiten igen.
Jag kan som sagt inte sätta fingret på det men jag kan se små skillnader i sättet att utrycka sig och formulera sina åsikter och att hon gärna loggar ur fb-chatten frampå tidiga kvällen. Förbannade magkänsla ! Jag hoppas innerligt att jag denna gången har rejält fel ! Det är en mycket trevlig kvinna och jag vet att hennes man skulle bli fruktansvärt besviken om det går åt helvete igen. Jag vet att han denna gången inte skulle försöka hålla ihop relationen. Inte en gång till.
Ibland skulle jag bara vilja skita i andra och sköta mig själv men nu är det så att med min nykterhet följde det också med ett stort mått av empati för andra och det är ju en ordentlig förbättring mot hur jag var förr och den nyordningen känns faktiskt rätt bra ! Jag lär mig ju av andra även vad gäller sättet att vara och känna och det hoppas jag ju att jag får fortsätta med.
Hörde på nyheterna att ungarna på Öckerö krökar mindre nu ! Jag undrar om det kan bero på att "nån" där bestämde sig för att bli en nykter alkoholist för några år sedan ??!!
Nu ska jag ta en sväng på stan och kolla alla events som är nu när det är lönehelg. Kanske ta en sväng förbi parkbänken och kolla om några sitter där som inte klarade AA- svängen den här gången heller.
Ha en bra dag Adde
hälsar mulletanten
Adde!
Det är inte lätt med de där känslorna. Jag har levt med dem och det där att man vet men ändå inte, är fruktansvärt. Det är den medberoendes vardag. Jag visste vad min dotters pappa gjorde på toaletten på morgon. (tog en fix heroin) men blundade för verkligen då den gjorde så fruktansvärt ont.
Jag är säker på att du får rätsida på dina känslor och det är ju som så att vi inte kan ändra på någon annan än oss själva. En gammal klyscha, ja visst, men så sann. Hon har väl inte nått sin botten ännu. Kanske inte gör det förrän hon förlorat allt. Jag insåg inte ens att jag förlorade allt. Jag trodde det var av min egen vilja jag valde att byta mitt liv mot ett annat. Så fel jag hade....
Sköt om dig min vän!
Kram till er
både suran o ade, jag är sårbar och berörd idag, men levande! / mt
Skrev en tanke till dig tidigare...
Jag vet inte om du läst på min tråd och därför sänder jag en påminnelse (lol) som det heter på chattspråk. mvh/Mm.
Hämtar
du upp mig från källaren nu Mulleman ?! :))
Om det är kontrollbehovet du menar så försökte jag svara med en liten snabbis med Sinnesrobönen. "acceptera det du inte kan förändra" .
Det som har varit har varit. Under de förhållanden jag då levde under så hade jag inte förmågan att agera annolunda. De misstag och dumheter som jag gjorde då finns kvar och jag kan inte göra dem ogjorda. Vissa går att reparera med ett enkelt "Förlåt" medan andra lever kvar och måste accepteras annars mal de ihjäl mig.
Och detta gäller även de som är medberoende !
Det är en frigörelseprocess som måste få ta sin tid, den går inte att skynda på men det är möjligt att hjälpa förändringen på traven genom att jobba med sig själv. Och i det fallet är AA's och Al-anon's program helt outstanding i sin enkelhet men ack så effektiva sätt att jobba på.
"förändra det jag kan" Och eftersom jag inte kan förändra en annan människa så är det ju bara jag själv som kan förändras. Och vägen till nykterhet går enbart genom mig själv, inga omvägar fungerar. Livet blir mycket enklare om jag vänder blicken inåt mig själv och löser mina egna problem först av allt : Lev och låt leva.
Och detta gäller även de som är medberoende !
"och förstånd att inse skillnaden" Inte så djävla enkelt alla gånger faktiskt !! Kräver en hel del övning framförallt från oss som har varit sådana kontrollfreak, som måste hålla koll på alla som hotar vårt drickande. Jag måste inse att jag är den som ska förändras,att jag inte klarar att övervaka alla runt mig i all oändlighet för då går jag sönder.
Och detta gäller även de som är medberoende !
Vi är så lika i vår sjukdom !! Vi utvecklar och avvecklar sjukdomen på samma sätt likväl som vi når vår personliga botten på samma sätt.
Återigen
har jag blivit påmind om hur lika vi är, vi som lever med någon form av missbruk. Om vi är beroende eller medberoende spelar ingen roll, vi är mammas barn.
Aldrig att jag trodde att likheterna var så stora när jag var nynykter men redan från första början gick jag ofta på öppna Al-anon möten och kände mig hemma även där. Min önskan är att även de sk "proffsen" inom behandlingsvärlden skulle inse det också ! Och då menar jag de som är "pålästa" yrkesmedberoende alltså sådan som inte har direkt egen erfarenhet av missbruk eller sådana som i frälsarsyfte ska hjälpa andra fastän de har egna, olösta, problem. Har nyss prata med en person som läser till psykolog och det är ju skrämmande att insikten och förståelsen hur vi beroende fungerar är så skrämmande låg. Under min aktiva tid träffade jag både psykologer och socionomer som jag snurrade upp hur lätt som helst och då jobbade åtminstone socionomerna inom beroendeenheten. Hur många liv hinner de förstöra i sitt yrkesverksamma liv ??
Varför praktiserar inte dessa människor i verkligheten på behandlingshem ?? Varför söker de inte kunskap på AA's informationsmöten ?? Varför tar de inte hjälp av oss nyktra alkoholister inklusive våra anhöriga ?? Varför är det så att en full 15 åring som ligger medvetslös på gatan behandlas fruktansvärt illa av ambulanspersonalen ?? Varför är det fortfarande socialen som ska ansvara för oss beroende ?? Om jag har cancer går jag ju inte till soc och får cytostatika ??
Riskbruksprojektets utbildningar har verkligen gjort nytta, åtminstone i de kretsar som jag hört talas om. Men fortfarande törs inte läkaren fråga mig när jag ska justera min blodtrycksmedicin om hur jag har det med alkoholen. Den frågan borde vara högaktuell !! Jag trodde jag skulle kunna sluta med min blodtrycksmedicin när jag slutade dricka men förmodligen har jag väl supit till mig nån form av skada. Jag provade att lägga av med skiten men det gick inte så bra. Men generellt så är det fantastiskt vad kroppen tål av fysisk misshandel, då har vi ju lite svårare med våran egna psykiska misshandel som vi måste jobba bort. Och det tar ÅR att bli av med det mesta ! Och ingen annan gör jobbet åt oss !
Tja, det här blev ju ett något rörigt inlägg utan någon direkt röd tråd men jag kände att jag behövde skriva av mig lite tankar som har snurrat i skallen det sista dygnet. Ibland blir det bara fullt i skallen och då är det skönt att fästa det på pränt och läsa det själv och "se" hur jag tänker och jag kan känna att jag får ur mig tankarna och det blir lite tomt i hjärnkontoret. Mental utrensning.
Från det ena till det andra så har vi sett att granntanten vi hjälpte att gå från sin tablett- och alkoholmissbrukande sambo nu smyger tillbaka till honom. Han har inte gjort något åt sitt missbruk men däremot manipulerat tillbaka henne, i alla fall delvis ! Hon och frugan hade bra kontakt men det är slut med det nu, hon svarar inte på sms eller samtal längre. Där hade kunskap gjort susen men hon ville inte lära, bara försvinna från honom då. Men minnet vet vi ju hur det är : Väldigt kort !!
Ha i alla fall en skön, nykter söndag alla forumvänner !!
Tack Adde för värdefulla
synpunkter. Ang granntanten, först tänkte jag skriva att hans manipulerande är väl oåtkomligt.... och sen ser jag att du skriver just det: där hade kunskap gjort susen. Det är hon som själv måste ta ansvar för sitt liv. Med hopp om en fin vårvecka! Den är i antågande även här hos mig. / mt
Tips !
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gen-kan-paverka-var-alkoholkonsumtion…
Facebook
snurrar den här runt på nu !
Vodka och is förstör njuren
Rom och is förstör levern
Whiskey och is förstör hjärtat
Gin och is förstör hjärnan
Den där isen är livsfarlig ju!
Inte helt olikt tankarna när det var som värst !
Mulletanten blir lite
trött på sånt där.
Finns också den hur man ska leva... och halka in i evigheten med en vinflaska i handen, eller så.
Nonchalerar.
Ha det gott Adde! / mt
Okej, jag kontrar med en liten fredagsfräckis...
..för att bara väcka lite glada skratt, ni som inte tål snusk, ni får läsa med förbundna ögon!
/Berra
En man och hans fru var på zoo.
När de kom fram till gorillan, så blev gorillan alldeles till
sig när han fick syn på frun.
De var ensamma så han sa till henne att visa brösten för apan.
Hon gjorde det och han vrålade rakt ut.
- Dra upp kjolen och visa musen, sa han.
När hon gjorde det kutade gorillan runt som en tok med världens
stånd.
Då tog mannen tag i sin fru och kastade in henne över staketet.
- Ta nu och tala om för honom att du har ont i huvudet och inte
vill.
Haha
den var bra !
Skrattar motvilligt:)
:)
Fortsätter väl
med fusket då (alltså från alkoholsnacket!) :
Sexlivet i ett förhållande kan förkortas till M.M.A. I början av förhållandet står det för: Morgon , Middag och Afton. Sedan står det för Mars , Maj och Augusti. Till sist står det för: Möjligen Mitten av Apri.............
Skrattar igen:)))
... och gillar din tydlighet på forumet. Ha en bra dag / mt
Hur som helst så
borde det bli aktuellt snart... nästa fredag borde det vara 15 april:)
Ja
fredagar kan vara farliga !!
Allmänt rekommenderas nynyktra att behålla byxorna på HELA första året !! Gäller gifta, sambo, särbo och alla andra konstiga förhållanden !!
Det känns väl bra ! Ingen huvudvärk på ett helt år !!
tirsdagar då....
....frun kom överens med mannen om de dagar de skulle ha samliv...de dagar som har ett r i namnet.
En kväll sa mannen "älskling det är väl tiRsdag i dag?
Oj den är gammal,har nästan glömt poängen(fast det är kon som står på ängen.:)
Tänker av och till på
det fina i kråksången - att vara avskalad yttre attribut och präglingar. Hur långt man verkligen är identifierad som det man gör. Även fast man/jag medvetet talat emot en sådan hållning. Hoppas det blev begripligt, ville bara skriva det här just nu. / mt
Alkohol
liksom nykterhet är numera helt integrerade i mitt liv. Faktum är att det är JAG, min personlighet ser ut så och är helt avgörande för hur jag hanterar dessa 2 saker.
Av olika orsaker har jag kommit i kontakt med några yngre personer med samma intresse som jag och vi har kommit varandra nära på flera sätt. Det märkliga är att den ena personen och jag hittade varandra direkt, vi pratade samma språk, och mycket riktigt visade det sig att hon är Vuxet Barn. De andra i gänget har sina olika historier men ändå gemensamma beröringspunkter. Vi fann varandra och lade upp planer för framtiden och det underbara i "kråksången" är att inte någon funderar i banor över hur-vad-varför utan ser framåt och hittar gemensamma lösningar.
Mycket tror jag beror på att jag via AA och arbetet med mig själv lärt mig att lyssna på andra människor, jag är inte på långa vägar fullärd i det sammanhanget men skillnaden är radikal mot tidigare. Jag kan känna att flera av de unga har ett enorm självförtroende men väldigt dålig självkänsla. Vad detta beror på finns nog miljoner med olika förklaringar till men en sak är nog att det lyssnas alldeles för lite till de unga idag. Liksom vi aktiva alkisar så försöker vi sprida våra hjälpsökningar väl inlindade i ord som är svåra för oinvigda att förstå. Många är de gånger jag önskat att någon skulle fråga hur jag mådde och hjälpa mig att ta mig ur den vilda cirkusen som fanns i mitt inre och jag tror att det är lika för många yngre idag.
"Mina" yngre vänner har alla olika vägar fram till det liv de lever idag, de har genom olika svårigheter hittat sin plats i tillvaron och är förhållandevis nöjda med den. Och jag kan absolut jämföra med en nykter alkoholist som accepterat sin sjukdom och hittat sin sinnesro. Vi kom i vårt arbete fram till en punkt där jag kände att jag måste berätta om min bakgrund och varför jag agerade som jag gjorde. Reaktionen var inte riktigt vad jag hade förväntat mig ! " Vad bra ! Då har vi en bra kompetens till i gruppen!" Så var det med det ! Så avslappnat bemötande har jag nog aldrig upplevt nångon gång !
Jag har alltså fått en ny upplevelse att lägga till alla andra som jag upplevt som nykter. Att jag, med min bakgrund, kan ses som en "kompetens" !!
Det känns sanslöst bra !!
Och visst fylldes min självkänsla på ! Och det roligaste är att den här situationen har uppstått tack vare att jag tordes ta första steget och kasta mig ut i en för mig helt ovan situation. Jag är glad att jag tordes ta det där steget !
Att kliva ur från spritdimmorna och ta första steget ut i nykterheten var ett väldigt skakigt steg. Jag var skiträdd över vad som skulle möta mig där i det okända. Men genom att lära mig att lita på andra och ha ett öppet sinnelag för det som jag inte gjort förr så lär jag mig att använda mitt liv och leva det fullt ut. Jag älskar idag att utforska nya saker och upplevelser ( Nåja, det finns ju gränser ! Jag sätter mig tex INTE i Lisebergs nya attraktion !!) och jag är väldigt glad att jag tog min chans att få ett nyktert liv.
Och en annan sak : Så många helt otroliga, fina, människor jag fått möta i min nykterhet ! Bakom anonymiteten och bakom utseendet finns de verkliga hjältarna och det är ju ni alla som bygger upp mitt liv och ger det innehåll. Ett par av er här på forumet har jag ju fått äran att få träffa i det verkliga livet och kanske att det blir fler möten om några veckor ? Jag känner mig stolt över att ni vill träffa mig, jag en alkis !!
Tänk så det kan bli bara jag inte tar det första glaset !
Tack!
För dina fina ord och jag är tacksam för att jag lever det liv jag lever idag. En ljuvlig morgon!!
Kram
Va'
bra! Och första tanken är naturligtvis att skaffa fram ett piller så mamman kan fortsätta dricka !!! Hur dj-la ointelligent får man bli ?!
http://www.accentmagasin.se/2011/03/studie-gen-okar-risken-for-fetalt-a…
Tack Adde, Accent är
nu inlagd i mina Favoriter. Söndagsfrid! / mt
Våren
är min bästa tid !
Hänger kanske ihop med att jag tog mina första stapplande steg i nykterheten just under våren. I mitten av februari åkte jag hem från Nämndemansgården och skulle försöka hitta mitt nya liv. Jag var fruktansvärt rädd, osäker och förvirrad inför det som andra hade pratat om, som jag enbart hade hört talas om. Och det skulle jag nu själv få möta !!
Jag kom hem rätt sent på kvällen, ensam, hustrun hade jag träffat när hon kom till Gården dagen före för att göra sin Familjevecka. Ensamheten skrämde mig.
Dagen efter gjorde jag som de hade sagt åt mig att göra : Jag gick på mitt första AA möte alldeles själv !! Självklart parkerade jag ett kvarter bort och smög fort som en liten mus genom dörren till lokalen så att ingen skulle se mig ! AA blev mitt naturliga stöd i tillvaron där jag lade grunden för mitt fortsatta liv. Jag gick minst 3-4 gånger i veckan första året och även ibland även på både lunch- och kvällsmöten samma dag. Någonstan inuti mitt sinne förstod jag att gör jag så som "de gamle" hade gjort före mig så skulle även mitt liv bli bra och förhoppningsvis skulle även jag få titeln "gammal" !
Någonstans i min förvirring insåg jag också att jag var tvungen att radikalt ändra mitt liv, en helomvändning krävdes, inga halvmesyrer dög. Jag lyssnade och lärde och idag är jag så tacksam för att jag lade min grund så stabil jag någonsin kunde. När det krisar i livet så har jag alltid möjligheten att återvända till de kunskaper jag skaffade mig i början och reda ut stormarna. Jag har lärt mig att prata om mig själv, att få ur mig det som är skämmigt och som ligger och skaver i mitt huvud. Jag har lärt mig att jag inte på något sätt är ensam i min situation oavsett vad den än gäller.
Att upphöra med alkoholen är inget problem, det är det enklaste som finns. Men att inte återvända till den trösten, det är svårt !
Jag har inte på något sätt förbjudit mig att använda alkohol, det har varit, är, viktigt för mig att inse att jag har ett val om hur mitt liv ska se ut. Genom att ta ett beslut varje dag så har det varit så mycket enklare att handskas med mitt liv, jag har inte haft någon press på mig att göra några storverk. Jag har idag en fantastisk frihet att forma min vardag och göra det som är bra för mig och det största av allt är nog att jag har lättare att umgås med folk utan att behöva påtvinga dem mina åsikter och fördomar. Jag är också väldigt lycklig över att som en bonus inse att kärlek mellan människor oavsett ras och kön är något helt underbart !!
Jag lär mig så ofantligt mycket av alla människor jag möter, alla har en historia att berätta, alla VILL berätta bara jag är beredd att lyssna.
Jag har gjort mitt val idag och jag har tänkt att njuta av dagen i dag med alla mina sinnen. Njuta av en fantastiskt fin vårdag, känna den pånyttfödelse jag kände som nynykter, dra i mig varenda liten vårdoft och verkligen se den lilla blomman som bryter igenom ut i friheten.
Så som jag själv gjorde en gång i tiden !
Ha en Glad Påsk !!
Det var dagens text och
betraktelse! Tack Adde.! Påskglädje! / mt
tack adde
det kändes varmt att läsa.....
För
flera år sedan så hittade en bekant till mig en ung flicka totalt utslagen i källaren på sitt hyreshus. Jag kommer inte riktigt ihåg hennes ålder men nånstans mellan 20-25 år var hon. Han fick in henne på avgiftning och det vanliga "göd"köret innan de släppte ut henne igen. Han tog henne under sina vingars beskydd och hjälpte henne till både NA och AA och det gick så bra, så bra. Efter ca ett år så träffade jag denna tjej första gången och hon var ett sprudlande knippe energi och människokärlek, så härlig att prata med, så härligt spontan och fylld av livslust. En fröjd att se och uppleva !! Min bekant som varit med på hennes resa i nykterheten var lika glad och uppfylld och såg livet lysa.
Så tog hon ett återfall.
Hon hittades medvetslös och vårdades en lång tid på intensiven och var väldigt nära att lämna vårt jordeliv. De hittade tabletter, narkotika och alkohol i henne.
Det visade sig att hon fått hjärnskador av sitt återfall och hade förlorat tal, minnen, känslor mfl saker som vi förknippar med en levande människa.
Hon blev en levande grönsak.
Min första reaktion blev naturligtvis en stor sorg och jag tyckte i början synd om henne. Det gick efter hand över i en ilska över hur hon svikit oss som fanns runt henne och som hade glatt oss så mycket över hennes tillfrisknande. Vi kände oss svikna trots att vi vet att det är en sjukdom. Jag fick på ett tragiskt sätt se och uppleva vad jag skulle göra mot mina anhöriga och vänner om jag skulle välja att ta ett återfall. För jag har ett val, ett val att göra det som är bra för mig eller att strunta i det och göra mig själv och mina vänner en otjänst.
Jag som är inskolad i 12-stegsprogrammet har dessutom en fördel : Jag kan alltid få hjälp, oavsett när det krisar på dygnet och oavsett vilka helger det är, så finns det vänner i gemenskapen som ställer upp på mig och hjäper mig OM jag ber om hjälp. Bara vetskapen om det gör att jag känner mig trygg i min nykterhet.
Jag har som nykter alkoholist så många fördelar som en "vanlig" människa inte har om jag väljer att göra det jag ska göra för mitt eget mående. Jag har ju ett fantastiskt skyddsnät och jag har alltid möjlighet att prata med någon om det som rör mitt innersta så att jag får tillbaka min sinnesro om världen runt mig gungar lite.
Min unga kvinnliga bekant kommer inte att bli återuppstånden och det finns inte nån kille som får henne att kasta rullstolen.
Och jag vill INTE på villkorsvis tillbaka till mitt gamla liv så jag väljer att vara nykter just idag oavsett vad som än händer.
Tack Adde, vilket tragiskt livsöde. Det finns
alltför många, långt fler än man kan tro, människor som av olika skäl går under mitt i välfärden. Det är angeläget att de inte bara får försvinna "i tysthet" som någon som bara försvann... Alla efterlämnar spår ... Vi betyder för varandra. God fortsättning på påskhelgen! / mt
De 12 löftena
från AA's stora bok. Jag kan bara instämma mer och mer ju längre nykterhet jag får. Framförallt så är friheten den absolut största gåvan jag fått tack vare att jag inte tar första glaset.
AA:s Tolv Löften
1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10) Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11) Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.
12) Vi ska plötsligt inse att *** gör för oss, vad vi inte kan göra för oss själva.
Är dessa överdrivna löften?
Vi tror inte det.
De har infriats för många av oss ibland snabbt, ibland långsamt.
De kommer alltid att förverkligas, om vi arbetar på det.
(Jag har själv tagit bort ordet Gud och ersatt det med stjärnor eftersom jag inte anser att Gud har med mitt liv att göra.)
Tack Adde!
Nu har jag firat både jul, nyår och påsk här på forumet och snart också Valborg och första maj. Och många vardagar och söndagar. En dag i taget. Glad vår! / mt
En
sådan här morgon med solsken, stilla vind och en rofylld frukost, kanske inte så sund men i alla fall :), är jag så fantastiskt lycklig över att jag inte dricker !!
Har varit ute och hissat flaggan och ser den fladdra lite lojt mot den nyutsprungna björken och den helblå himmelen och alla tusentals vitsippor som tittar upp på morgonsolen gör att jag känner mig helt otroligt salig !!
Tänk att jag, värsta alkisen, får uppleva det ?! Jag fylls av en sådan stor glädje över de val som jag en gång gjorde, och fortfarande gör, som har fört mig in i det liv som jag idag lever.
Jag och min hustru kommer att småpyssla lite under dagen för att senare åka in och titta på de festligheter som anordnas i stadens största park. Tusentals människor är samlade och det är förunderligt lite fylla. Kan det möjligen bero på att det är en väldig blandning av olika kulturer och småbarnsfamiljer tillsammans med många ungdomar ? Ett gigantiskt "Farsor och morsor på stan" ??
Så här vill jag att resten av mitt liv ska se ut och det käcka med det är att det är jag själv som avgör det !
Jag önskar er alla på forumet en fin, nykter, Valborg och att ni alla gör de val som är bra för just ert liv !
Tack Adde!
Glad Valborg till dig och din hustru! / mt
Adde
Jag är så glad för din skull att du får "insupa" våren med alla sinnen.
Jag är åxå glad för min skull att våren inte går mej förbi.
Naturen är fantastisk o läkande o den finns där för oss.
Jag känner ofta sorg när jag tänker på mitt x som är pappa till min son.
Efter en hård uppväxt började han injicera droger i tonåren,slutade dock ganska snart med det men fortsatte med alkohol.
Dock blev han smittad med hepatit C som bröt ut ganska precis när vi fick vårt barn
.
Vi separerade men hade ju kontakt pga sonen.
Efter 3 års nykterhet i AA tog han ett återfall o när han dessutom träffade en likasinnad kvinna,flydde de in i alkoholdimmorna tillsammans.Han kom aldrig ur det.Vi tog farväl av honom i en sjukhussäng på Södersjukhuset,kvällen innan han dog,för ett par år sedan.
Ofta när jag gläds åt naturens under,eller får sitta på min kolonilott o bara finnas till o se våren spricka ut sina knoppar....få vara med i naturens skiftningar.....så tänker jag på honom o hans liv.Sorg känner jag för hans skull,som inte kunde möta livet fullt ut,utan droger.Synd på en sådan fin karl!!Slöseri med ett liv kan jag åxå tänka.
Tips
som kanske kan funka för en del :
http://lifering.org/chat-room/
http://www.skyddsvarnet.se/Vara-tjanster/Life-Ring/
Överkurs kanske men en väldigt intressant utveckling : http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2011april/allasvarvisasforoppnaja…
Adde! Jag önskar dig
Adde!
Jag önskar dig verkligen allt gott och hoppas du mår så underbart bra som du förtjänar! Det du skriver, jag har verkligen surfat runt här o letat dina inlägg...är så inspirerande, käns så ärligt och jag tror vartenda ord. Ger mig hopp. Du beskriver en förändring jag längtar efter och du ger mig en tro på att den är möjlig! Vill bara ge dig feedback på att dina ord når ut, din förändring påverkar, du gör skillnad. Heja dig och tack för att du berättar och delar med dig!/ Kram Vivi
Åhh tack
Vivi !
Vilken underbar start på lördagen att få läsa ditt inlägg ! Jag önskar dig en bra dag och skickar dig en cyberjättekram !!
Jag hade planerat att åka till Västerås idag för att vara med på AA's konvent Aros-mötet och träffa en vän men nu blev det tyvärr inte så. I min hemstad ordnas det en massa olika aktiviteter så det finns alternativ men dessa känns trots allt lite fattiga. Men nästa helg så får jag åka till vårt föreningsmöte igen på Nämndemansgården och det är lika mycket fyllt med lycka och glädje. Det är en underbar känsla att få känna atmosfären och möta gamla vänner !! En dag fylld med skratt och glädje ! Jag är sannerligen priviligerad som får möjlighet att uppleva detta ! Jag har också flera vänner som reser till Gotlandskonventet under Kristi Himmelsfärdshelgen och jag skulle gärna följa med men en snabb blick ner i plånboken säger att jag måste välja vad jag ska göra. Jag har varit där flera år i rad och det är ett fantastiskt konvent !
Alla dessa val som jag nu kan göra fanns inte på kartan när jag var aktiv och jag har en tendens till att glömma det. Min nykterhet är ingen självklar sak, jag får aldrig glömma vem jag är, jag måste påminna mig.
Och ni alla här på forumet hjälper mig med det ! Jag är väldigt tacksam för det !
TACK !!
...
Ramlade in på tråden precis vid historien från zoo med gorillan som Berra skrivit.... jag är egentligen inte känslig för historier... men den typen gillar jag inte alls. Får lite ont i magen faktiskt... blä... för mej spelar den på övergrepp.
Annars var det trevlig läsning med en massa klokskaper.
Tack alla som hjälper mej att förstå hur underbart livet är utan kaos & knas.
Kram <3
Ehhh
jaha ?!
ja
den var ganska våldsam den historien........tänk den tvärtom :)...alltså det står en hon-gorilla innanför muren o frun kastar till slut in mannen....Adde haha då blir den ännu roligare....;)
Jo jag vet...
..att den kanske inte alltid faller alla på läppen, speciellt för dem som kanske har haft en trist realtion till sex & samlevnad, eller t.om övergrepp...
Själv är jag så inskränkt att jag inte orkar ta all den hänsyn till att alla inte pallar den typen av humor...
Men att någon blir trampad på tårna då och då, det får man ta med i riskerna..
Hur många gånger har inte Robert Gustavsson spelat full i sina humoristiska roller, jag vet EN som hatar honom,
en besökare på jobbet som har haft taskiga vibbar när han tänker på sin egna gravt alkoholiserad far...
Han mår dåligt av Robbans sketcher och säger att så förbannat roligt är det inte..
Jag älskar historier i sina könsroller, kanske för att just belysa dem...
Jag har ju själv fått uppleva väldigt starka kontraster där min morsa var hemmafru när jag var liten och sedan gick in i arbetslivet,
med dubbla arbetsroller, de i hemmet fanns ju fortfarande kvar för henne, och hur farsan som kunde ansluta en spis, men knappt visste vilka knappar som styrde vilken platta.., nu snackar vi snubben som t.om kunde bränna vid Te'vattnet, men han fick lära sig den hårda vägen...
Själv har jag fått skäll av granngubben som tycker att jag är en skam för det manliga släktet som tvättar fönsterna hemma,
det är "kärring-göra" och troligen mest för att det skapar ett jävla tjat på hans egna "kärring"...
Därför vill jag gärna belysa könsrollerna, och så där himla manlig känner jag mig inte, jag är ju själv fylld av en massa omanliga känslor..
Så om jag är en kärring, så får jag väl vara det då, en stolt sådan i alla fall..
Mors Berra
Jag fattade
bara inte kopplingen mellan Mie's och mitt inlägg. Jag pratar om att åka till div aa-tillställningar och får gorillor på zoo som svar ???????????
Är vi så lika, vi på aa och zoo-gorillor ??
Av roliga historier har jag hört de flesta så de bekommer mig inte på något sätt.
I morgon
åker vi på vårträffen på Nämndemansgården ! Vår ideella förening har vår-och höstträffar och det är lika fantastiskt roligt att få förmånen att få åka dit !
Vi skvallrar lite, skrattar MYYYYCKET, äter gott och fullkomligt vrålnjuter av fint sällskap och fina omgivningar ! Föreningen har en fantastisk förmåga att få dit bra föreläsare av olika slag som både lär oss och får oss att skratta.
Jag är väldigt glad att jag idag har möjligheten och förmånen att få vara med på träffarna. Hade jag inte en gång i tiden gjort en serie bra val så hade jag aldrig fått uppleva det här. Många är de gånger jag funderat över varför just jag får uppleva detta. Min nykterhet är ingen självklar sak, den kräver arbete och ständig påminnelse.
Det är så mycket fint som "bara" händer när jag gör det som är bra för mig och ser till att jag inte tar det första glaset.
Livet är fantastiskt och alltför skört för att supas bort därför väljer jag idag att vara nykter.
Återigen
har jag blivit påmind om konsekvenserna när jag glömmer bort vem jag är och slutar påminna mig att jag är en alkis.
Nu har det hänt alldeles för många gånger för att det ska vara en slump. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste sköta om mig själv och göra det som är bra för mig och mitt mående för att få ett fortsatt bra liv. Jag är, skam att säga, inte så frekvent i mina möten på AA längre men jag är väldigt rädd för att släppa taget om det helt och hållet. Nu har jag ju andra sätt att påminna mig och utveckla mig själv men grunden är ändå skön att ha.
Jag är den viktigaste personen i mitt liv och jag måste ta hand om mig själv i första hand annars blir det omöjligt att hjälpa andra.
Hej Adde!
..vänta lite, jag hänger inte med i ditt inlägg idag...
Är det någon du känner som har trillat dit igen, eller är du rädd för att du har blivit lite "slapp" i dina tankar?
..eller så är det bara jag som är lite trögtänkt på morgonen så här..
/Berra
Hej Adde, det är väl så att slumpen är ingen
tillfällighet. Trevlig helg! / mt
Det var
en vän som gick ut i kylan igen som får mig att börja reflektera om jag verkligen gör allt rätt för mig själv idag.
MEN !!! Nu har jag tillbringat en lördag i sanslöst trevligt sällskap !! Ca 75 st nyktra alkisar och anhöriga i en skrattande och flamsande och kramande gemenskap !! Det är helt makalöst vad med skratt det finns inom en nykter alkis ! Vi har ju fått gåvan att kunna skratta med andra och åt oss själva och kommentarerna flyger fritt i luften. En kvinna som var med för första gången var så häpen att det kunde vara så frigjort och så fyllt med kärlek och glädje hos folk som levt under stundtals vidriga förhållanden. Många är de glädjetårar som fälldes under lördagen, glädje över att återse gamla vänner och glädje över att få hälsa nya medlemmar till vår förening. En del kan nog bli lite chockad över den ibland råa jargongen men allt sägs med kärlek och öppet sinnelag.
Jag längtar redan till höstmötet den 8e oktober då bla Gudrun Schyman är inbjuden att komma. Med all respekt för en dag i taget så finns det tammefan inget som helst som kan hindra mig från att åka på våra möten !! Så det så !!
Saknar *gilla*knappen! Så härligt det
låter Adde! / mt
Jag lovar
att det är härligt !!! Kramkalas är det ! Du kanske skulle testa i oktober ?
Ska ta med det som en möjlighet i planeringen.
Faktiskt! / mt
Det här
känner jag igen !! Fast tvärtom ! Jag trivdes ju i drinkarnas vänkrets, ju mer de drack desto mer "legalt" blev det för mig att dricka.
http://www.accentmagasin.se/2011/05/nykterister-paverkar-omgivningen-at…
Överkurs ?
http://www.fhi.se/PageFiles/11927/R2011-07-Balansering-på-medvetandets-…
Sidan 7-10 räcker som läxa !!
Fan
vet om inte Danmark ligger före oss ??
http://www.sst.dk/Nyhedscenter/Nyheder/2011/BoernAlkoholFamilier.aspx
En vän
till mig har tagit återfall efter en lång tid i nykter- och drogfriheten. När ska jag lära mig att ta signalerna på allvar och inte bara känna att folk beter sig konstigt eller skriver konstigt ?? Varför ska jag slå på mig själv och tycka att jag borde kunna ha gjort något, tecknen fanns ju där !?
En sak vet jag i alla fall : Jag blir ALDRIG fullärd i den här branschen. Det blir ett möte i kväll.
Ser man
på vad lite källforskning kan göra !!
http://www.livet.se/ord/k%C3%A4lla/Reinhold_Niebuhr
Har slarvat
lite med mina möten och det känns att sinnesron sviker och att jag gärna vill ta till det jag är så bekant med : Att fly. Jag blir samtidigt så glad att jag känner och uppmärksammar att mina AAmöten fyller på mig med energi och att det på många sätt skapar en stabil plattform för den jag är idag. Ok, jag är väl inte så frekvent längre med att gå på AA men jag har hittat en nivå som fungerar för mig och jag är definitivt uppmärksam på att om mitt mående på något sätt vacklar så utökar jag mötesgåendet. Jag är livrädd att släppa min livlina och tro att jag är frisk nog att klara mig själv, jag har lärt mig numera att så inte är fallet. Jag behöver andra som förstår vem jag är och hur mina tankar går, precis som det är här på forumet, men jag vill ha och behöver ha den personliga kontakten och de härliga kramarna.
Jag ska på middag idag som min grabb anordnar pga födelsedag. Han har inte på något sätt velat vara med på övriga familjens resa till ett nyktert liv utan hela tiden förminskat och absolut inte velat se sin roll i missbrukarfamiljen. Således följer han schemat genom att som vuxet barn skaffa sig en alldeles egen beroendepersonlighet att ta hand om. De där 2 tillsammans blir ju inte riktigt bra eftersom båda förnekar sina sjukdomar. Så kontentan har blivit minimal kontakt på ett väldigt opersonligt plan. Dessutom kommer hennes familj som är precis så full av fördomar och föraktfullt beteende, exakt så som jag var i mitt tidigare liv. Det är jobbigt att känna igen sig själv och skämmas pga ett tidigare liv fast jag tycker att jag gjort det jag förmår med att städa ur mig själv och ändra mitt sätt att vara. Att sitta tillsammans med folk och inte kunna ha något gemensamt att prata om är inte kul. De vet dessutom att jag är alkoholist, med betoning på just ALKOHOLIST, inte nykter sådan utan en sån där otäck djävel som super. Och då blir det så pinsamt när de ska skåla och dricka vin för de har ingen aning om hur de ska behandla mig !! Jag brukar flina lite åt dem och då blir de ändå mer förvirrade, elakt ? Javisst men vad f-n de kan ju fråga om de känner sån osäkerhet. För att grabbens sambo ska vara på säkra sidan så ser hon till att han inte kan/får besöka oss ensam, inte vara med på festligheter på stan, inte tillbringa tid med oss annat än när det är absolut nödvändigt.
Vi har tagit ett steg tillbaka och låter de få leva sitt liv, grabben vet att vi finns den dagen han bestämmer sig för att be om hjälp, OM han gör det. Jag kan leva med det men vår dotter far väldigt illa av att inte ha en normal kontakt med sin bror. Hon har blivit tillsagd av sambon att inte ha så mycket kontakt med brorsan !!
Så kan det se ut i en missbrukarfamilj och då är vi ändå väldigt lyckligt lottade som har ett otroligt bra förhållande med dottern och att vi åtminstone kan prata med sonen utan glåpord.
Tja, det här blev ju ett litet gnälligt inlägg och det kan ju också vara bra på sätt och vis eftersom jag idag har fått insikten att det hjälper mig att få ur mig det som gnager så att det inte tar över hand och börjar styra mitt liv. För hur jag än vänder och snurrar på mitt sätt att se på mig själv så har jag i alla fall vetskapen om att just idag är jag nykter och tänker så förbli hela dagen !! Så hur det än är med upp-och nergångar så har jag ett sanslöst bra liv idag !!
Jobbigt
Så jobbigt... Men samtidigt: vad klok och insiktsfull du är!
Jag hoppas att din dag blir bra och att det känns tillräckligt bra att träffa släkten.
Kram!
/H.
Tack för att du delade med
Tack för att du delade med dig av det här
Det hjälper mig, i min kamp.
Hoppas dagen blev bra
Lisamari
Tack Adde
för ditt personliga inlägg.Mycket där som tål att funderas på.
Tack Adde för att du delar med dig också av de svåra
sidorna i ditt liv. Det ger din klokhet en djupare dimension - kan inte förklara riktigt hur jag menar. Ledsamt med relationen till sonen och syskonen sinsemellan, det gör ont. Jag har samma erfarenhet med vuxna barn, att ibland kan man inte så mycket mer än finnas den dag de vänder sig till en.
Just nu kommer jag att tänka på en teori som definierar att hälsa är förmåga att älska sig själv och andra, förmåga att möta verkligheten och förmåga att finna en livsfilosofi. Ditt inlägg speglar allt detta. Tack än en gång, allt gott! / mt
Jag läste detta om och om
Jag läste detta om och om igen. Jag har egentligen en fråga, men kände att det kanske var fel att fråga, men nu frågar jag allafall.
Växer man upp i en familj, med en alkoholiserad förälder, är det så då, att man kan ha, få, leta upp, någon att ta hand om, som vuxen? Jag menar helt sonika, att man letar upp en som har alkoholism tendenser. Även om man har haft kärleksfulla andra vuxna, i familjen, så absolut ingen dålig uppväxt med brist på kärlek?
Kort sagt, att man har ett behov av att ta hand om andra.
Ja.
Det är det fina, Lisamari, att man får fråga precis det man undrar. :-)
Och ja, det där är ett ganska vanligt mönster. Det finns säkert mycket att läsa om det i olika böcker och så, men just nu kommer jag inte på en enda...
Men det korta svaret på din korta fråga är: ja.
Kram!
/H.
Vad konstigt, jag satt och
Vad konstigt, jag satt och läste din tråd, kände riktigt maktlösheten med flickan som inte vill äta. Jag letade och letade efter något att skriva, då du inte kan förstå vad dina ord betydde häromdagen. Något klokt, någonting uppmuntrande. Men sudda ut, mina kramar och ord.
Sen har du i denna tråd svarat mig.
Kram Lelas
:-)
Så är det när telepatin fungerar som den skall. :-)
Ja, det är jobbigt med lilltjejen (eller ja, hon är inte så liten, hon är snart 25). Fy tusan.
Kram själv! Hoppas att du kan sova gott inatt, så hörs vi mer framöver!
/H.
hej adde
hur är det adde?
upp o nergångar
hanteras bäst nykter
gärna med vänner
tror dessutom att det undermedvetna fungerar bättre
att det proccesas på rätt sätt
denial
Jag saknar dej Adde
här på forumet.Kom o säj hej!!!!!