av Ariadnes

Ariadnes
tis, 2021-01-19 - 19:34

Så typiskt och förutsägbart. Det började på Julafton. 27 dagar idag. Samma mönster i tio år nu. Förstörda högtider, semestrar slagna i ruiner, ensamma födelsedagar, inställda middagar. Återbud till familjesammankomster.

Jag vet att jag är medberoende. Jag har fixat och donat i över tio år nu. Han har gigantiska skulder och jag har stått för allt. Jag handlar. Jag lagar maten. Jag lindar in honom i bomull.

Jag vet också vad jag förväntas göra. Släppa taget. Fokusera på mig själv. Se till mina egna behov.

Jag vet inte vad jag har för behov. Jag vet inte vad jag vill eller hur jag ska gå vidare. Jag har så många personligheter. Kärleksfull mamma, världens bästa chef, uppoffrande partner. Jag är flera sidor av en i grunden samma kub.

Jag såg det komma. Jag såg hur han vek in på den här stigen redan i november, långt innan första ölen. Nu tillbringar jag kvällar och nätter i gästrummet. Vi vandrar som tv vålnader i vårt hus och när vi stöter på varandra öser han allt sitt hat, sina elakheter och anklagelser över mig. Mina tårar berör honom inte alls och imorgon har han ändå glömt dem.

Min sista svaga låga har nog släckts nu, men så har jag känt förut. Det värsta är att jag har ingen att prata med. Jag tänker att om jag lättar mitt hjärta för någon så pulvriseras jag och försvinner i atomer. Så ensam.

InteMera
tis, 2021-01-19 - 20:18

Du har fel när du säger att du försvinner om du lättar ditt hjärta, det är precis tvärtom - nu har du lättat ditt hjärta och jag ser dig, hör dig! När du skriver dina ord kan andra finnas där för dig. Kanske inte han förmår, men det finns många många andra som förstår. Som vill säga du inte är ensam! Läs i andras trådar här och en hel värld av igenkännande öppnar sig. Ta till dig av de råd och lärdomar du finner hjälpsamt, fortsätt skriv och häll ur dig allt detdär du aldrig delat med nån, här är du i gott sällskap. Välkommen hit till oss, här finns det stöd och råd och framför allt mänskor som ser dig! ?

Skrållan
tis, 2021-01-19 - 21:30

Jag hör dig också. Fortsätt skriv. Allt som kommer ut i ljuset bleknar, allt som göms växer.
Jag lämnade min man, numera ex. Jag försökte och försökte. Men det gick inte. Lyssnade på en podd i dag om medberoende. Och jag som trodde jag hjälpte honom, men jag var ju en möjliggörare. Ju mer jag försökte, ju mer kunde han dricka.
Med det tänker jag, försök tänka på dig och skifta fokuset från honom. Börja göra sånt du tycker om. Det gör enorm skillnad. Fast man inte tror det.
Sök gärna någon att prata med. Jag gick hos anhörigstödjare hos kommunen. Jag fick enormt stöd. Man behöver någon att bolla med.
Och som sagt, fortsätt skriv här. Du kommer få mycket stöd av alla här som känner igen sig i din historia.

Ariadnes
fre, 2021-01-22 - 19:49

Häromdagen sa han att han fått nog och hällde ut sin sista öl. Jag som hade lovat mig själv att jag aldrig mer skulle trösta och lindra ångest ställde upp i alla fall. Jag gjorde smoothies, ställde upp på sex och sov tätt intill. Jag svek mig själv igen. Och nu när jag kommer hem så är han onykter igen. Jag fick två nyktra, ja eller bakfulla, dagar.
På sätt och vis så är det bra. Det håller mitt hat vid liv. Jag blir mer beslutsam genom hatet. Jag ser klart och jag vet vad jag ska göra. Det är när han är nykter och ynklig som jag veknar. Ibland så försöker jag se på mig sälv genom mina barns eller min mammas ögon och tänker att så här skulle de inte vilja att jag har det. Det skulle göra dem så ledsna om de visste hur jag har det.
Märkligt nog finner jag tröst i alla fasansfulla berättelser här på forumet. Det ligger en tröst i att inte vara ensam.

Nordäng67
fre, 2021-01-22 - 20:45

en tröst att inte vara ensam, att dela detta med andra. Men stanna inte vid det. Man nöjer sig med dom nyktra (bakfulla) dagarna och tycker man har det bättre. Det kanske man har jämförelsevis men har man det som man verkligen vill ha det? Kanske kan du börja tänka på och skriva ner hur du vill att ditt liv ska vara. Då har du det som en nivå och nöjer dig inte med "bakfulla dagar". Känner igen mig i det du skriver om att man vänder om, sviker sig själv, har sex/närhet och "låtsas" att allt är bra för en kväll eller två. Sen kommer det en "dålig" vecka. Ja karusellen fortsätter snurra och man åker med. Man tycker alkoholisten är två personer men man själv är ännu fler. Ibland tänkte jag att mina jobbkontakter hade beskrivit mig på ett sätt, mina barn på ett sätt, mina vänner på ett och min partner på ytterligare ett sätt. Jag levde upp till allas förväntningar. Numera inser jag att det är jag själv som bestämmer vem jag är och skall vara. Börja din egen resa, vänd fokus till dig själv. Vad kan du göra för dig själv för att ditt liv ska bli bättre. Vad kan du göra för att inte påverkas i samma grad av om han är full eller nykter? Många små saker gör stor skillnad och skapar distans. Fortsätt skriva här och följ dig själv och få stöd från oss andra. Kram

Citadell
fre, 2021-01-22 - 22:00

Nordäng. Man själv är fler än två, det var en bra beskrivning. Bra detta med att nöja sig med en nykter dag. Då kan de vara ganska sura, minns en gång jag sa att han var trevligare onykter (blandmissbruk) för då var han iaf glad. ????

Citadell
fre, 2021-01-22 - 22:05

Ariadnes. Ja man får gå med på mycket...tills man inser att det är den andre som styr allt. Närhet, avstånd, tillgänglig eller inte tillgänglig...möjlig att kommunicera med eller inte...you name it. Till slut känner man inget själv för man måste stänga av sig för att spela alla roller man blir placerad i. Då är man farligt ute. Det kan vara svårt att hitta tillbaka till sig själv. Hat är en bra motor, men bara tillfälligt. Till slut blir den tärande. Ta hand om dig! Sätt gränser ?

Ariadnes
fre, 2021-01-22 - 23:50

Just det där med att sätta sig själv främst och se till egna behov tycker jag är svårast. Jag har börjat se mitt eget medberoende tydligare men jag vet inte hur jag kommer vidare. Jag vet inte vad jag vill. Det känns som om jag helt tappat bort mig själv. Vi har blivit ganska isolerade under de här åren. Han hittar fel på alla mina vänner. Jag brukar bjuda hem mina barn eller gå ut och äta pizza med mina vuxna barn en gång i veckan. Det tycker han är för ofta och kallar det perverst. Jag förstår ju att han vill hålla folk utanför för att lätt kunna dricka och jag har låtit det gå för långt.
Och jag behöver göra upp med mig själv. Inte bara som partner utan även som vän, mamma och kollega. Jag försöker ställa upp för alla, jämt. Jag suddar ut mig själv.

Citadell
lör, 2021-01-23 - 09:51

Ariadnes. Gör som Flinta när han slänger ut Dino på trappan. Ärligt talat, du har fått nog! Ta hjälp här och i medberoende grupp som Alanon. Rädda ditt liv ??‍♀️??❤️