Fem veckor är jättebra! Det är ju dessutom "ett helt nyktert år 2021" ;-) !
Bra med din strategi också, den ger dig alla förutsättningar för att få din sköna nyktra ledighet som du är så värd!

Apropå att bli irriterad på onyktra människor. Jag har för mig att jag läst/hört att det man blir irriterad på hos andra egentligen är saker som man vet (mer eller mindre medvetet) att man behöver jobba på hos sig själv.

Nu jobbar du ju på din nykterhet. Kanske kan du då låta mannen ta ansvar för sig själv, oavsett om han väljer att dricka eller inte? Inte så lätt kanske, men en tanke jag fick.

Kramar!

Ja fem veckor känns helt overkligt. Har JAG klarat det?? Jag som knappt klarat måndag o tisdag nyktert, har alltid fyllt på med 3-4 glas på onsdagen och sedan har fredagen hägrat då jag inte behöver räkna antal glas utan kan dricka ohämnat ur "min" box. Vi har till o med haft varsin box för att få hänge oss utan att vara stressad att inte få tillräckligt....Inte klokt när jag tänker på det...
Soffi, hm intressant tanke! Tänk om det faktiskt är så att jag ju längre nykterhet jag har, desto mindre kommer jag störa mig på andras drickande. Ja, den teorin tänker jag tro på!!! Ger frihet!!! Har förresten läst ditt inlägg i din tråd. Du skriver så levande o fint!
Andra halvlek, det är så värdefullt att få höra hur tryggt o lugnt det kan bli allt efter tiden går. Visst har du snart ett år? Wow!!! Tack att du orkar med oss gröngölingar!

Tänk ett år!!!
Blir inspirerad när du tex skriver (läste det i annan tråd) att du går förbi systemet utan att ens märka det. Att det är lika ointressant som en gardinaffär (eller nåt liknande). Får mig både att skratta och få hopp! Och även tro på en verklig, bestående förändring och omorganisation i hjärnan. Att de där traktorspåren i hjärnan faktiskt kan gro igen och bli en platt åker, där nya fina stigar kan ta form istället! Hopp!!

Gillar liknelsen med traktorspåren! Den ger en bra fingervisning om att man behöver ge det lite tid, men att förändringen hela tiden pågår. Och så skönt att följa en stig på en äng istället för ett lerigt traktorspår, det är värt att jobba mot!

Maken hade inte köpt något vin och vi hade en " vanlig" fredag med en alkoholfri öl till maten och bubbelvatten i övrigt. Så skönt! Han åker iväg i em så inget mer att oroa sig för denna helgen.
Är lite för skör att vilja prata med honom om att jag fortsätter nykter.
Minns en händelse typ dag 5 i nykterheten, då jag pratade med honom om allt positivt med att vara nykter. Fick bara negativitet tillbaka. Blev då ledsen och sa att jag behöver hans stöd, att jag måste vända skutan NU annars går jag under. Kanske han faktiskt hörde mig och att det är därför han fortsatt vara nykter även i februari (såhär långt).
Att inte ta upp och prata om saker är väldigt långt från min personlighet o även mina värderingar. Men denna gången känns det som det rätta att bara vara i detta nya " normala". Inte haussa upp det. Vet ärligt talat inte vad som är bäst. Men som denna helgen ser ut finns det ingen anledning att lyfta det.

Fint att höra, och skönt att maken inte verkar ha bråttom att börja dricka. Tänker på dag fem där, han kanske hade lite abstinens, och då kan man ju vara ganska negativ.. Tror som du att det ibland är bra att inte tvinga fram diskussioner, det kanske löser sig av sig självt. För egen del känner jag att det gör mig mindre och mindre att min sambo dricker ibland, men han dricker i och för sig sällan nu när jag inte gör det. I början satt jag och räknade hans glas och störde mig på att han inte också ville sluta helt, men ju tryggare jag känner mig i att vilja vara nykter för min egen skull, desto mindre bryr jag mig om hur andra dricker. Med det vill jag säga att det förhoppningsvis kommer kännas så för dig också, när det fått gå lite tid. Ha en härlig lördag nu!

Hade en skitvecka förra veckan. TRÖTT, nedstämd etc. Gräl m maken måndag som gav efterdyningar mentalt flera dagar. Dödstrött som sagt var, och valde bort min träning och annat jag gör för hälsan. Idag tillbaka bland mina träningsvänner. Mår så mycket bättre. Inser att detta är verklig medicin för mig. Höjer energinivån. Nu vet jag det i nästa dipp.

”När vi känner för det som minst, behöver vi det som bäst.” Det säget har fått iväg mig många gånger. Just nu gäller det promenader, minst 12.000 steg/dag, men jag har tränat annat mer aktivt under årens lopp.

Kram ?

Just nu försöker jag ha överseende o acceptans med hur jag mår. Jag borde känna glädje, jag är nykter sedan flera veckor, har ledig dag uran en massa måsten, solen tittar fram. Ändå är jag tung, trött o ffa nedstämd. Mådee bra igår efter träningen, det höll i sig 2-3 h. Umgicks sedan med dottern på hennes (!) initiativ men kunde inte riktigt känna glädje. Har läst härinne att hjärnans naturliga kemi sätts ur spel av alkohol. Antar det är avsaknad av alkoholen som nu gör att kemin är "störd". Jag kan leva med nedstämdheten men oroar mig att detta är min grundstämning. Har jag nånsin varit riktigt grundnöjd i mitt liv? Jag snuddade vid detta tidigt i min tråd, att en del kanske är födda med en grundkonstitution där lycka liksom är svårt. Jag kan absolut vara glad. Många ser mig säkert som sådan. Och det är inget spel. Men det är en roll. I vissa sammanhang är jag full av energi, ideer, handlingskraft.
Som vanligt otålig och vill veta hur det ska bli. Såklart kommer jag inte alltid att må såhär.

Ditt mående kommer att variera upp och ner ett bra tag. Försök att inte tänka på det så mycket, konstatera bara. ”Jaha, idag mår jag så här”. Och försök att träna så mycket du hinner med, för det mår både kropp och hjärna bra av.

För varje månad som går blir du bara mer och mer stabil i din nykterhet och ditt mående. Det går inte att föreställa sig hur det blir, det är bara att åka med tåget och se fram emot nästa hållplats, och nästa och nästa.

Negativa tankar generellt ska man försöka mota bort på alla sätt. Eller rättare sagt, man ska ”se” de negativa tankarna men inte värdera dem. Bara konstatera att man tänker dem och sedan neutralisera dem med neutrala tankar och sunt förnuft. Ett enkelt exempel: ”Tänk om jag missar bussen” (automatisk tanke) bryts med den medvetna tanken: ”Om jag ställer klockan i god tid och går hemifrån en kvart innan jag brukar så borde jag hinna med bussen, och missar jag bussen så får jag lösa det då.”

Man kan tänka sig riktigt sjuk faktiskt. Lyssna på Närvaropodden är mitt tips.

Kram ?

Tack för tipset AH, alla tips om bättre mående är välkomna!
Tar särskilt fasta på att det inte går att föreställa sig hur man mår längre fram. Tolkar det som att det blir bättre än jag ens kan tro!
Jag har varit nedstämd förut, men alltid haft en orsak, så jag har kunnat vila i det. Tex tiden fram till skilsmässan, själva skilsmässan o tiden efter, ett jobb som var mig övermäktigt. De senaste åren alkoholen, som jag ju vetat inte varit bra för mig. Nu har jag inga sådana yttre faktorer av vikt.
Jo, man kan säkert tänka sig sjuk. Usch, det vill jag inte! Vända skutan!

Jag gick tillbaka i min tråd och läste för att försöka komma ihåg var jag var och hur det var ungefär där du är nu. Jag läser att jag skriver om myrsteg- mina favoritsteg att försöka fokusera på eftersom jag är så otålig till min natur.
Såhär skrev jag då:
”Guldkant...
Ja, jag funderar över den.
Och just de här veckorna har jag börjat ”deala” med mina guldkanter och det är rätt spännande och faktiskt känner jag mig ganska rik.
Till exempel byter jag mig (tidigare) drink (ar) på fredagkvällen.
Mot lördag morgon, pigg och utvilad i sängen, och oavsett hur länge jag sover så vaknar jag med gott samvete.
Jag har bytt mina 2-3 (4) glas vin på söndagkvällen.
Mot hinna stryka, fixa, greja inför veckan, och inte vakna måndag morgon och praise vardag,
Idag bytte jag champagne på ett em- mingel mot att komma hem och få känna mig riktigt utvilad efter en skön helg.
Att gå längre och säga att en byter bort fylla, somna i soffan och vakna svullen i ansiktet/ det är ju på något vis uppenbart. Men om jag börjar i det tidigare skedet känns det plötsligen helt logiskt.”

Jag vet inte om det makes sense, men jag tror man får hänga med, inte vara så bestämd kring hur det ska vara.
Jag är som du en inte av naturen överlycklig typ, men jag kommer mer och mer tillbaka till känslan av glädje bara över att finnas till på nåt vis! Och mitt mantra är fortfarande att ingen nykter dag har varit värre än en bakisdag med ångesten som det innebär.
En dag i taget!

Jag har nog nästan hela livet tänkt att lycka och glädje är nästan samma. Försökt att hitta saker som gör mig glad föra finna lyckan. Nu ser jag det som olika tillstånd. Lycka är så mycket större och kan finnas även om jag inte är jätteglad. Den finns i lugnet för mig. Och jag kan ibland känna lugnet oavsett humör, typ: Okej, nu är jag nedstämd, men jag är nykter och det gör mig lugn. Det är skönt att vara nykter och lugn. ...och då kan jag nästan bli lite gladare också! Nej, det funkar absolut inte varje gång - än..
Hur är det för dig?

Sedan tänker jag, är du inte lite hård mot dig själv? "Tex tiden fram till skilsmässan, själva skilsmässan o tiden efter, ett jobb som var mig övermäktigt. De senaste åren alkoholen, som jag ju vetat inte varit bra för mig. Nu har jag inga sådana yttre faktorer av vikt."
Att säga tack och adjö till alkoholen är ju också en skilsmässa.
Var snäll mot dig själv. tiden efter kan vara svår, men den är inte övermäktig. Lycka och glädje kommer bara vi ger det tiden. Det är iaf jag övertygad om.

Du gör det här så bra. Du ÄR bra!
Kram!

Tack alla för era fina inlägg!
Så mycket viktigt att begrunda. Ska läsa flera gånger o ta in.
Ja herregud vilken resa detta visade sig bli. Det svåra var verkligen inte bara att sluta med alkoholen (vilket iof fortf inte är utan dagliga förhandlingar till och från, där medicinen och tiden jag faktiskt klarat är en krycka). Det svåra, eller kanske inte svårt men ett utvecklingsarbete, är att upptäcka sig själv. Som inte kan skylla på alkoholen för saker som skaver. Måste/ behöver/ vill fånga upp de verkliga orsakerna. Men kanske inte ha så bråttom. Förstå att detta är det som är livet.

Mer och mer har jag kommit att se den som nykterhetens främsta fördel. Jag får fortsätta utvecklas. Jag har inte stannat i växten så som jag faktisk tycker att man gör av att testa exakt samma lösning (vin) på exakt alla problem. Finns något så sunkigt över det förhållningssättet, tycker jag numera. Jag vet ju exakt vad som händer efter 2 glas, 4 glas, en flaska. Det har aldrig de senaste tio åren hänt något som överraskat mig förutom att jag blivit mer full än planerat.
Jag grottar inte ner mig i ”härliga minnen” av stunder jag druckit. Det är ett medvetet val, för de finns ju såklart. Men jag har stängt dörren och jag går framåt och bort ifrån. Så är min riktning och jag skulle ljuga om jag sa att det alltid var lätt men alternativet är helt klart sämre.
Heja dig!

Vaknade trött, irriterad, ur balans igår. Lång dag på jobbet. Fick mitt värsta sug hittills. Planerade på allvar ett återfall till helgen. Ungdomarna går till sin pappa fredag, så det skulle vara fritt fram. Att då skulle jag inte ta min medicin torsdag o fredag morgon.
Påväg hem från jobbet mådde jag riktigt dåligt psykiskt. Var redan besviken på mig själv att jag druckit på min 6- veckorsdag.... Så kom jag på att inget har ju hänt än, jag har inte gjort nåt än. Nu ska jag bara ta kvällen som den är och inte låtsas om för någon vad som pågår inom mig. Så vi åt mat, jag hjälpte dottern med en skolgrej. Unnade mig choklad o lakrits, kollade tv. Plötsligt var suget o tankarna på att dricka till helgen borta. Jag har sovit ok inatt, och tagit min medicin. Mår mycket bättre. Är så glad att jag inte pratade med maken. Han hade troligtvis gladeligen hängt på vintåget. Nu vet han inte att jag vacklade igår, och det är bättre så. Vill inte sätta något i rullning.
För mig är gårdagen en seger. Jag kände ju igen känslan. Den där när autopiloten slår på och inga argument hjälper, för autopiloten har redan tagit över rodret. Men jsg lyckades kapa tillbaka rodret. Nu vet jag att jag kan. Igår behövde jag vila och äta. Det var inte värre än så...

Ja, det är nog kanske ofta inte värre än så att det är vila och mat man behöver (och kanske lite lakrits ?).
Tänker att medicinen är bra eftersom det inte går att agera direkt på känslan. Du måste planera lite mer i förväg och hinner sansa dig. Du har så många veckor nu och jag tänker att det är vanligt att det kommer mycket positivt runt 2 månader. Lugnet, glädjen, euforin men det är ju olika.
Och nu får du istället glädjas över att du passerar 6 v. Precis såna känslor som du beskriver kan jag uppleva att jag får sug på nu. När natten har varit dålig, när jag har jobbat väldigt intensivt med något med full fokus, när vilan har uteblivit för att jag ständigt blir avbruten av nåt som måste åtgärdas eller fixas. Då swishar tanken förbi. Men oftast är det så skönt att landa i att jag inte dricker, och så tänker jag på allt jobb med drickandet. Nä, jag orkar inte dricka, jag vill vila.
Var stolt över dig nu, Sattva! Det är en seger att börja förstå vad som händer.

Så skönt att höra att du lyckades vända tankarna! Precis som du säger så verkar ju hunger och trötthet trigga, och så tror jag att beroendet jobbar så att man undermedvetet bygger på med anledningar att få dricka. Man kommer inte dricka bara för att man är sugen, det vet beroendedelen av hjärnan, så då jobbar den med att bygga upp en stämning där det är tillräckligt synd om en för att motivera att få dricka. Och när man är i den sinnesstämning ser man bara de saker som bekräftar det. Som ett barn vars värld rasar samman för att hen inte får godis på en onsdag. Men som du visar så kan vi agera annorlunda. Med tålamod och självinsikt kan vi bryta mönstren i hjärnan.