Se nedan. Detta blev en dubbelkommentar. Förstår inte varför det blir det när man ibland sparar kommentarer. Eller dubbelklickar jag på nåt vis så det blir så... ?

Jag började också smyga då jag visste att han kanske bevakade mig och detta har jag också funderat att kan bidra till att det blivit mera a ibland.

Smygandet var aldrig stora mängder, typ att jag tog en öl i bastun före lördagmiddagen och inte sa nåt om det. Eller att jag svepte ett glas vin i köket när jag lagade maten själv i fall om han sen bara skulle ta ett glas. Då hade jag åtminstone fått de två glasen jag trodde jag ville ha... När man sveper stiger a till huvudet på en gång och jag som eg blir rätt påverkad redan vid första el andra glaset har säkert förlorat omdömet några gånger då den första eller andra portionen har ”svepts” ner i smyg och det sedan druckits några portioner på det.

Jag tror att om jag inte känt mig bevakad skulle jag åtminstone flera gånger inte blivit så berusad om jag kunnat smuttat i normal takt.

Första nyktra helgen på några år avklarad! Det va inga problem alls! ?

Skönt att det gick smidigt såhär första helgen. Vet egentligen inte om det blev mer i samband med kontrollerandet, men liksom du svepte man snabbt i sig för man ville ha mer än som sas bjöds. Men till slut hade jag flaskor överallt, i växthuset, byrån, garderoben osv. Jag blev som besatt.... och det var ju precis det jag var, besatt av a djävulen. Kämpa på. Jullan

WildaMatilda. ?
Jag ser mig inte vara alkoholberoende, men emellanåt vill jag ändå ge input som anhörig till "andra sidan". Hoppas det är okej med dig. Men min pojkvän dricker mer än gärna, i hög dos.

Då jag tjatade började han smyga. Jag slutade tjata, i och med att han ju drack ändå. Inte lönt liksom att tjata. Smygandet fortsatte. Ibland tänkte jag om han trodde att jag var urbota korkad när det gäller vissa av hans "smygåtgärder". Men det hör väl till beroendet. Så - fastän vi pojk-/flickvän, kompis, barn inte säger allt så märker vi. ?

Det här med att vara "tråkig" att inte dricka vid vissa situationer, är du säker på att det skulle tas emot på det sättet? ? Det är betydelsefullt att ha en god kommunikation, speciellt med sin partner. Ens förhållande kan hänga på det. Är det något som liksom inte känns bra i magen - säg det. ? Är det på det viset att du verkligen får höra att du är "tråkig" , "förstör" kvällen etc. genom att intr dricka? Då kanske du behöver fundera på om det är de människorna du vill ha i ditt liv. Och behöver. Som kanske stjälper och inte stöttar? En tanke bara. ?

Angående dryckeskultur är den helt galen. ☹️ Det borde väl snarare vara uppseendeväckande att slänga gift i sig som alkohol, det borde väl "folk" tänka på i stället. Ofta har jag fått säga nej tack efter massa tjat : "nåmen, du kan väl ta en! ", "varför inte?". Suck.

Som anhörig har jag sett vad alkohol kan göra och det gör mig frustrerad och ledsen. Min pojkvän har gjort knäppa saker, men jag inser att det inte gjorts med ont uppsåt. Inga människor vill med vilje ställa till det för sig själv och andra. Sådan är min människosyn. Konsekvensen av drickande kan trots allt bli att man blir ensam till slut, att anhöriga släpper taget.

Jag kanske upplevs hård, men vill bara väl.
Sköt om dig i din kamp.
KRAM. ?

Tack tröttiz för ditt inlägg! Jag upplever det inte alls hårt, det du skriver. Det att vara medberoende måste vara tufft. Din pojkvän måste vara lycklig som har dig med en sådan människosyn och som kämpar på trots svårigheter. Hoppas han har insett det. ❤️

Det med kommunikation är nog så viktigt. Tyvärr är varken jag eller min sambo så bra på att diskutera jobbiga saker med varandra. Vet inte vad det beror på, det känns som om vi inte är matchade för sånt. Med andra är vi båda dock väldigt öppna och kan nästan berätta vad som helst, vilket är konstigt. Tror att kommunikationen är något som vi måste öva på. Man kan säkert bli bättre på det med.

Nu är jag då snart i mål med mina 2 veckors uppehåll det blev lite nära att förstöra det igår.
Våra vänner ringde och ville komma till oss. Jag som arbetade hemifrån igår sade att jag tycker vi tar det en annan kväll eftersom jag inte skulle bli klar förrän rätt sent på kvällen. Dessutom fortsatte arbetet idag och jag ville vara klartänkt från morgonen. Det förstod de men senare på kvällen ringde de till sambon o frågade om vi inte kunde komma över en sväng. Ett annat par som vi inte träffat på jättelänge hade kommit dit också.
Sambon ville fara men jag sade att jag har ju min vita period och har inte lust att gå över o se på då de sitter o dricker. Det tyckte han va tråkigt och sa men du kan väl ändå försöka dricka måttligt... Då började det snurra i mitt huvud och lusten kom faktiskt på. Normalt skulle jag ha struntat i jobbet (flex) och prioriterat en vinkväll. Men ändå fast besluten sa jag att jag lämnar hemma men att han kan åka dit, för jag visste att det va de han ville. Han sade då att det blir ju jättetråkigt om jag nu börjar isolera mig från omvärlden på grund av detta!
Det gjorde mig ledsen inombords. Jag har inte tänkt isolera mig men jag tycker ändå han borde förstå att jag inte har lust att sitta o umgås med några som pimplar mycket vin, bara 2 veckor efter att jag sagt att jag själv ska försöka skärpa mig och försöka hålla upp nån vecka.. nåja..

Han ville åka och försäkrade sig många gånger att det va ok för mig. Det kändes inte jättebra, om jag ska va ärlig, men jag ville inte stå ivägen för att han ska ha en trevlig kväll så jag sa att det var absolut okej. Så jag körde dit honom men mådde inte alls bra under den korta bilturen. Hade inte ens lust att gå in o säga hej till vännerna, vilket säkert verkade konstigt men det struntade jag i. Kändes som om jag bara ville hem o deppa en stund. ? Väl hemma ändå va de skönt med några timmars solitude. Det blir inte mycket ensamtid under coronan då vi båda jobbar hemifrån, så det gjorde bara gott.
Och så skönt att vara den som vaknade upp tidigt utan skallebang.
Allt är ok idag. Inte det minsta sur på att han for heller eller nåt eftersom det bara gjorde gott med egentid och egna tankar en stund.

Att hålla sig undan spriten verkar inte va så svårt, även om en lockande tanke kan smyga förbi då och då.

Det som petar just nu e bara det att sambon anser att jag har alkoholproblem men det känns som om det inte finns så mycket stöd att fås från hans sida för att kunna göra nåt åt det.
Det är ju inte hans problem i sig och han skall inte behöva bära mig genom detta och jag vill inte heller att mina problem skall påverka honom eller hans levnadssätt, men det är nåt som fattas här som jag känner att jag kanske behöver vissa stunder.

Nu har de dessutom redan planerat in träff med polarna nästa helg igen och denna gång hos oss...
Men ok. Jag hade ju tänkt att testa se om jag kan begränsa intaget så kanske jag gör det då.

Tack tröttiz för ditt inlägg! Jag upplever det inte alls hårt, det du skriver. Det att vara medberoende måste vara tufft. Din pojkvän måste vara lycklig som har dig med en sådan människosyn och som kämpar på trots svårigheter. Hoppas han har insett det. ❤️

Det med kommunikation är nog så viktigt. Tyvärr är varken jag eller min sambo så bra på att diskutera jobbiga saker med varandra. Vet inte vad det beror på, det känns som om vi inte är matchade för sånt. Med andra är vi båda dock väldigt öppna och kan nästan berätta vad som helst, vilket är konstigt. Tror att kommunikationen är något som vi måste öva på. Man kan säkert bli bättre på det med.

Nu är jag då snart i mål med mina 2 veckors uppehåll det blev lite nära att förstöra det igår.
Våra vänner ringde och ville komma till oss. Jag som arbetade hemifrån igår sade att jag tycker vi tar det en annan kväll eftersom jag inte skulle bli klar förrän rätt sent på kvällen. Dessutom fortsatte arbetet idag och jag ville vara klartänkt från morgonen. Det förstod de men senare på kvällen ringde de till sambon o frågade om vi inte kunde komma över en sväng. Ett annat par som vi inte träffat på jättelänge hade kommit dit också.
Sambon ville fara men jag sade att jag har ju min vita period och har inte lust att gå över o se på då de sitter o dricker. Det tyckte han va tråkigt och sa men du kan väl ändå försöka dricka måttligt... Då började det snurra i mitt huvud och lusten kom faktiskt på. Normalt skulle jag ha struntat i jobbet (flex) och prioriterat en vinkväll. Men ändå fast besluten sa jag att jag lämnar hemma men att han kan åka dit, för jag visste att det va de han ville. Han sade då att det blir ju jättetråkigt om jag nu börjar isolera mig från omvärlden på grund av detta!
Det gjorde mig ledsen inombords. Jag har inte tänkt isolera mig men jag tycker ändå han borde förstå att jag inte har lust att sitta o umgås med några som pimplar mycket vin, bara 2 veckor efter att jag sagt att jag själv ska försöka skärpa mig och försöka hålla upp nån vecka.. nåja..

Han ville åka och försäkrade sig många gånger att det va ok för mig. Det kändes inte jättebra, om jag ska va ärlig, men jag ville inte stå ivägen för att han ska ha en trevlig kväll så jag sa att det var absolut okej. Så jag körde dit honom men mådde inte alls bra under den korta bilturen. Hade inte ens lust att gå in o säga hej till vännerna, vilket säkert verkade konstigt men det struntade jag i. Kändes som om jag bara ville hem o deppa en stund. ? Väl hemma ändå va de skönt med några timmars solitude. Det blir inte mycket ensamtid under coronan då vi båda jobbar hemifrån, så det gjorde bara gott.
Och så skönt att vara den som vaknade upp tidigt utan skallebang.
Allt är ok idag. Inte det minsta sur på att han for heller eller nåt eftersom det bara gjorde gott med egentid och egna tankar en stund.

Att hålla sig undan spriten verkar inte va så svårt, även om en lockande tanke kan smyga förbi då och då.

Det som petar just nu e bara det att sambon anser att jag har alkoholproblem men det känns som om det inte finns så mycket stöd att fås från hans sida för att kunna göra nåt åt det.
Det är ju inte hans problem i sig och han skall inte behöva bära mig genom detta och jag vill inte heller att mina problem skall påverka honom eller hans levnadssätt, men det är nåt som fattas här som jag känner att jag kanske behöver vissa stunder.

Nu har de dessutom redan planerat in träff med polarna nästa helg igen och denna gång hos oss...
Men ok. Jag hade ju tänkt att testa se om jag kan begränsa intaget så kanske jag gör det då.

Vad duktig du är som stod emot, det kan ju vara svårt såhär i början. Tänker att gubben din absolut kunde hänga på en nykter period. Mig veterligen är det aldrig nån som ångrat det. Kanske dags att ta ett nytt snack. Kram Jullan

@WildaMatilda
Min pojkvän som är "lycklig som har mig" ringde mig onykter nyligen mitt i natten, pratade saker jag inte fick sammanhang i och så gjorde han slut. 😳

Jag vet inte om han minns samtalet. Tidigare har han ju haft minnesluckor då han skällt ut mig. Jag har försökt nå honom efteråt men inte lyckats.
Så ... Nu känns allt på hälft. Men jag får väl utgå att det är över då. Kanske lika bra, det är jobbigt i relationen då han inte vill söka hjälp. 😔
Sköt om dig. 🌹

Elenore1

Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver wildamatilda. Tenderar också att dricka för mycket, pratar högt och är störig under middagarna. Ligger i otrolig jobbig bakisångest dagen eller dagarna efter. Har gjort och sagt saker mot min pojkvän som jag är förvånad att han förlåtit... Vi är också ett par som inte brukar prata om jobbiga saker då min sambo tycker man ska släppa det och upplever mitt prat som ältande.

Är också inne på att ha en vit månad då jag nu idag ligger här dagen efter med ångest. Men känns så trist bara, det är ju så trevligt att dricka lite vin, äta något gott och umgås med vänner. Men varför kan man inte bara smutta på 1-2 glas under en kväll? Hur kan det vara så svårt?

@Elenore1 jag är likadan... jag tror och hoppas att jag ska klara 2 glas! Men så sker något ibland och det ändras i huvudet, att jag klarar allt och sen skiter det sig. Jag är så trött på att inte lita på mig själv...

Ny här. Ojojoj vad jag känner igen mig här med att stoppet inte finns, smyghäller i sig lite när sambon inte ser... Blackouts. Aldrig kunna ha ett normalt dricktempo eller kunna sluta när man borde. Blackouts. Ångest. Sovit bort många helger. Försökt hålla ihop när intaget av någon anledning (situation eller person) begränsats. Suget, suget, suget. Nu är jag här. Känns som att jag hittat mina systrar.
Hur går det för dig WildaMatilda?

@Fröken H
Det är ett tag sen jag varit inloggad här.
Hoppas du har hittat stöd här på forumet Fröken H! 💕

Pausen blev tre veckor och efteråt höll jag rätt bra koll på mängden då jag drack. Inte det lättaste då suget blir stort efter att man fått i sig några glas. Nån gång har det nog blivit ett glas för mycket men jag har åtminstone inte ställt till med nåt desto värre. Så har jag lyckats hålla flera nyktra helger emellanåt.

Men igår blev det partaj hela natten och flera glas för mycket.Vaknade med värsta ångesten. Minnesbilder av vad man sagt och gjort, ja ni vet det där. I det stora hela ingen större katastrof (vad jag minns)men man vill ju inte att det ska bli så här. Och jag har en sån där irriterande klump i bröstet av misstanken att sambon inte är glad över hur mycket jag drack i går eller hur jag uppfört mig.

Hej WildaMatilda! Din tråd var den första jag lästa här på alkoholhjälpen, du startade den nämligen bara några dagar efter att jag själv blivit alldeles för full och bestämt mig för en vit period på obestämd tid. Jag har följt den sen eftersom vår problematik är samma: svårt att kontrollera när vi väl börjat. Känner så väl igen mig i din beskrivning av ångesten när man vaknar bakis och inte riktigt minns vad man hittat på för något under gårdagen. Din tråd och dina beskrivningar cementerade min känsla av att jag verkligen inte ville vakna och må så där igen och känna den skammen. Stort tack för det! Jag är nu på min 94:e vita dag och känner mig så fri som kan vakna varje dag utan oro, ångest eller skam. Kanske kan det vara ett alternativ även för dig att prova med en längre vit period? Jag känner i takt med att dagarna blir fler att jag verkligen inte saknar alkoholen. Det står också klart för mig att jag inte njuter av 1-2 glas vin, och kanske aldrig har gjort, det är själva fyllan jag vill ha, och därför är det onödigt för mig själv att fortsätta söka efter att kunna dricka måttligt. Jag uppnår helt enkelt inte effekten jag _egentligen_ vill åt (berusning) på en måttlig mängd, det är därför jag hela tiden misslyckades. Jag vet inte om dessa tankar kan vara till någon nytta för dig men jag håller iaf tummarna för att det går bra för dig! Och tack igen för din tråd ❤️

Hej @Gullranka! Tack för ditt inlägg! 😊
Så härligt att du klarat av att vara nykter så många dagar! 👏
Det är faktiskt skönt att vara nykter! En längre period kunde absolut göra gott för mig också. 😊
Så bra att du kommit till insikt hur du ”funkar” med alkoholen. Jag gillar också känslan av berusning men tycker även att vin och öl kan va så väldigt gott. Ibland känner jag att det faktiskt är helt tillräckligt med ett glas eller två men ofta finns nog ett sug efter mera då man fått i sig en liten mängd. Jag tycker jag varit rätt duktig på senare tid och kunnat säga stopp mitt i drickandet, men igår slog jag undan tanken på att hålla koll. Vet ej varför det blev så. Jag kanske ville uppnå känslan av att bli riktigt berusad. Och så var jag lite uttråkad på festen så alkoholen lyfte nivån. Då jag inte har kontroll från början så kan det leda till ”urladdningar.”
Jag har inga minnesluckor från igår men vet att det blev för mycket då jag minns hur jag snackat med alla om allt möjligt. Ångesten säger också sitt, trots att det är ångest över småsaker.
Det låter väldigt bra med en paus. Jag ska fundera lite hur jag gör. 😊

Hej @Liten tjej !
Tack för att du frågar! ❤️
Det har nog inte gått så bra, tyvärr.
Har druckit varje helg under sommaren. Mer eller mindre.
Och jag är så trött på ångesten. Jag är så trött på att vara däckad på söndagar. Och att vara trött på måndagar de gånger man druckit stora mängder. En enda helg har jag varit nykter sen jag skrev här senast och det var så skönt.
Jag skall försöka hålla mig bort från spriten nu under hösten, men det blir inte lätt. De vi umgås med dricker också varje helg. Min sambo vill umgås med vänner på helgar. Han dricker också, men han är måttlig och spårar sällan ur som jag oftast gör. Det kunde underlätta om han heller ej drack men det går han ej med på. Jag brukar be om att vi skall vara för oss själva på helgen, så att man inte behöver umgås med nån och dricka, men varje helg skall det umgås med vänner och då blir det som det blir…

Jag inser att jag är beroende och jag inser att jag inte klarar av att ta mig ur detta på egen hand. Ibland vill jag tro att jag kunde klara det, men det har visat sig så många gånger att jag inte gör det.
Jag är nog lite full från gårdagens och nattens fylla ännu då jag skriver detta. Världen snurrar och ångesten är så hemsk. Igår var en sån fylla så jag vet att jag betett mig som en skit mot sambon. Han har inte sagt nåt ännu idag men jag minns hans blickar under kvällen. De bad mig att sluta dricka så många gånger men jag bara fortsatte och ignorerade honom totalt. Jag vet att jag har varit en idiot, sagt och gjort sådant som man verkligen måste skämmas över. Det är hemskt att veta att han måste skämmas över mig.
Att såra honom är nog det värsta med detta.
Jag tror faktiskt att han inte kommer att orka med mig längre till om jag inte kommer mig ur detta.Jag förstår inte varför han är kvar efter alla år och all skam han får utstå.
Mina förlåt och jag ska bättra mig löften är bara luft. Jag är ledsen efter en fylla men kan inte bättra mig. Han orkar inte ens ta upp det till diskussion längre. Han vet att det inte leder nån vart.
Alkoholen har övertaget och jag är djupt nere i sumpen på helgerna.
Jag önskar så att vi inte skulle behöva umgås med vänner varje helg. Då har jag inga problem att vara nykter, då det bara är vi två, även om suget finns ibland då också. Det är nog ett längre uppehåll från vännerna som skulle behövas för att jag skall vara nykter, men det lyckas inte med sambon som måste ha vänner omkring sig hela tiden. Han vet att det är så här men hjälper inte till. Han tycker inte att han ska behöva vara borta från vänner eller vara nykter bara för att jag inte kan handskas med spriten. Det har han också rätt i men det stör mej att inte få nån hjälp från hans håll.
Jag måste klara av detta på något sätt på egen hand, jag vet bara inte hur.

Hej,
Vilken knepig situation.. Kan man inte tänka dig att ni umgås med vänner på ett annat sätt, att ni ses dagtid, åker och äter lunch någonstans, promenerar, eller så? Eller att ni ses hemma hos andra om det är på kvällen, så att ni kan bryta upp och åka hem tidigt, då är det lättare att hålla sig till alkoholfritt om man kan åka hem när man blir trött. För det går utmärkt att dricka alkoholfritt fast andra dricker, bara man vänjer sig, det har jag konstaterat efter ett och ett halvt år med ytterst sällan alkohol. Sen har jag upptäckt att vissa sammanhang inte är så roliga, utan att jag använt alkohol som ett sätt att inte bli uttråkad. Och de sammanhangen väljer jag numera bort.
Som ett konkret förslag, kan du inte komma överens med din sambo om att ni tar en månad utan kvällshäng med vänner, så att du hinner landa i att vara nykter? Och sen att det blir tydligt att du ska dricka alkoholfritt även efter det, och att ni då gemensamt tar ansvar för att kvällarna inte blir så sena? Och ibland kan väl du göra något annat om han vill umgås med några som dricker mycket? Jag tycker du ska söka professionell hjälp också, som stöd, man behöver inte klara allt själv. Det kommer vara jobbigt att avstå i början, men ärligt talat, det är mycket jobbigare med bakisångest..

Hej @Kennie!

Vi umgås också annars med vännerna i veckorna i nyktra sammanhang. Det är till helgerna vi ofta träffas över mat och dryck.
Jag tycker det du skriver låter väldigt vettigt. En helt vit månad skulle göra gott! Skall prova på det vare sig sambon är med på det eller inte. Jag har länge längtat efter det. Nu på hösten känns det som en bra tidpunkt att göra det. Och den här ångesten kommer säkert att sitta i ett bra tag så åtminstone följade helg kommer det vara lätt att avstå! 😄

Tror jag borde lära mig att säga nej också då folk vill komma över till oss på helgen samt göra det tydligt för sambon att inga middagar hemma hos oss på ett tag.

Påbörjade a-programmet här på sidan igår.
Lade som mål en vit månad och om jag klarar det vill jag fortsätta att va nykter i 90 dagar. Det skulle bli till 17.12, om jag kollade rätt i kalendern.
Kändes bra att påbörja programmet. Då släppte lite av fylleångesten och jag fick faktiskt sova gott inatt. Vaknade dock med värsta ångesten.
Fy, så jobbig den är. Nu ska jag till jobbet och ha ångest där hela dagen. Rätt åt mej. Ångesten borde sitta i länge så man inte glömmer sitt fyllebeteende och trillar tillbaka.
Känns som om jag vill gräva ner mej i en håla och försvinna. Kroppen skakar och nu ska jag hålla föreläsning på jobbet. Jag frågar mej själv varför detta fått pågå, det är inte första måndagen fylld med ångest. Varför har jag inte lärt mej något? Så här har det varit sedan man lärde sig dricka. Nu närmar jag mej 40 och beter mig likadant.
Sambon har inte sagt nåt ännu men man känner att det ligger nåt i luften. Jag vågar inte ta upp en diskussion själv, jag vet ju hur hemska de brukar vara och det är inget nytt att diskutera heller. Vill han säga sitt så får han göra det sen. När helgen kommer ska jag vara nykter vad som än hittas på. Då följande helg kommer skall jag vara nykter igen och följande och följande. Jag vill bevisa för min sambo att jag klarar av detta. Jag vill bevisa mig själv att jag kan vara en bättre människa, den människa jag är utan alkohol. En som inte gör bort sig och sviker andra.

Ha en bra dag alla!