Hej,
Imorgon ger jag nykterheten ett försök. Jag skriver "försök" för jag har inte mycket tilltro till att jag kommer klara det. Känner mig inte alls peppad heller..

Vinet har blivit min bästa vän och jag har inte så många idéer på vad jag kan ersätta det med.

Jag läste igenom programmet här för 1 år sedan och minns att det stod att 90 dagar är rekommendation för att förändra en vana. Så jag får väl försöka med det då. Hoppas jag under resans gång lär mig att njuta av det riktiga livet.

Jag vet precis hur det känns. Att hålla i en nykterheten och efter ett tag inte känna några positiva effekter längre. Jag vet också precis hur det känns att känna press med det där med vikt och kost i bakhuvudet alltid.
Jag kanske inte borde skriva det här med risk att det kan både stjälpa och hjälpa men om jag utvecklar så förstår du nog.
I slutet av 2019 nådde mitt drickande sin spets och jag "kraschade". Nån månad tidigare hade jag klarat av en månads nykterhet som jag bestämde mig för och genomförde med knuten näve och dagliga uppdateringar här inne. Under den nykterheten blev jag bara mer och mer uppgiven och kände att allt var lönlöst. Den gav mig ingenting och efter det eskalerade drickandet och ångesten fort.

Det fungerar för vissa, att ge sig fan på att sluta och sen blir allt successivt bättre, med upp och nedgångar även för dem men det positiva överväger tillslut det negativa. Om nån misstolkar mig att jag dissar nykterhet så är det helt fel, jag vill förmedla att nykterhet/minska alkohol är för många bara en del av att nå ett bättre mående.
För min del fanns det i princip inget i min vardag som jag njöt av förutom när jag fick sätta mig i soffan på kvällen och dricka. Hur kunde jag då tro att jag skulle bli gladare av att sluta dricka när jag tog bort min enda glädje?

Det stora misstaget jag gjorde och jag tror att du också gör är att sätta sig ner och vänta på att det positiva skall komma som från ingenstans. Ok, om du tycker det är jobbigt vissa stunder och saknaden för vinet är starkt så tycker jag absolut att du skall fortsätta slappa och moffla godis och allt annat som kan lugna - i de stunderna! Intala dig själv hur mycket bättre det är än massor av giftet alkohol. Och släpp allt vad vikt heter just nu, det har du all tid i världen att ta tag i sen.

Det du behöver göra nu är att ta ansvar själv för att börja hitta ny glädje och energi. Varken glädje eller energi är nått man plockar fram som finns inne i huvudet gömd bakom alkoholen, glädje är nått du känner när du gör saker du tycker om, har du inget annat än vinet du tycker om just nu är det självklart att du inte känner glädje utan det. Så steg 1, fundera på vad som gör dig glad i vardagen och vilka nya saker du skall fylla den med, var 100% självisk, men kanske inte föör ivrig, börja enkelt. Vet du inget är det bara att börja prova. Steg 2, för din energi, utan att veta vilka saker du brukar göra redan.. ut i vårsolen, friska luften och rör på dig. Införliva en liten veckorutin av ett par dagars lätt motion. Det är mina första små enkla tips dig dig för att kanske komma vidare. Ut och finn dig glädje!

Kram

Grezzlon

@Ja må jag leva Jag är också otroligt trött, mer trött än jag någonsin varit känns det som. Jag vräker också i mig godis varje dag. Tänker att det ändå är bättre än alkoholen och att jag kommer ha lättare att minska godiset då jag gjort det många gånger. Jag gör som @Pianisten skriver, att släppa allt vad vikt heter och fokusera på att hålla mig nykter.

För min egen del så mår jag inte så mycket bättre fysiskt och ibland sämre psykiskt eftersom jag inte kan dränka känslorna nu. Det finns ju oftast en anledning till varför vi dricker och behöver alkoholen för att få en ljusglimt eller guldkant i vardagen. Jag slipper däremot skammen och ångesten över att jag har druckit och det tycker jag är otroligt skönt.

Vad kan du hitta för andra saker som kan ge dig glädje och ljusglimt? Även om det är trögt och trist så är nog alternativet något som kommer göra dig lyckligare i längden. Tänk efter och skriv ner av vilka anledningar du bestämde dig för att bli nykter i 90 dagar. Du är så duktig som orkar stå emot trots att det är motigt ❤️

Acceptans..
Jag tror att man behöver kämpa med att acceptera att man mår dåligt av alkohol och faktiskt väljer bort det själv. Det är svårt att släppa känslan av att tycka synd om sig själv för att man inte "får" dricka. Och så länge man tänker så står det i vägen för att gå vidare mentalt enligt min mening. Alkohol är en quick fix för att aldrig behöva vara rastlös och ha det tråkigt. Nykterheten handlar för mig om att acceptera att livet inte alltid behöver ha det lilla extra. Att möta det trista med tålamod. Och att vara närvarande nog för att njuta av allt fint som faktiskt finns. Natur, relationer, musik, kvällspromenader, kaffe, god mat. Ha tålamod och var riktigt nöjd med att du klarar det du bestämt dig för!

Det @Kennie skriver är bra. Känner att jag missade den nyansen i mitt inlägg när jag skrev att alkoholen förr var min enda glädje. I begynnelsen var det kanske så, men senare när man hamnar längre ner i skiten så är det verkligen ingen glädje, bara ett tvång för att må typ "ok" och inte må skit av ångest och nedstämdheten som kommer när man inte kan dricka.
Även det där med acceptans för att ha tråkigt, vara rastlös och inse att det varje dag inte finns en "bigger picture" av livet är också en bra poäng. Att acceptera det tråkiga är också det som gör att glädjen så småningom kan komma tillbaka i det mindre.
Sen kan den där väldigt stark känslan av tristess och rastlöshet i början ligga ganska nära ångest och kan vara riktigt tufft. Det kan ju vara en så stark känsla som upplevs inte går att acceptera eller stå ut med. I teorin gör den det, du kommer inte att dö men då tycker jag du kan prova den där promenaden och lite godis ;-)

Tack för era kloka svar! Jag har varit naiv som trodde att glädjen skulle poppa upp av sig själv bara för att jag inte dricker. Har funderat och jag tycker ingenting är roligt! Kommer inte på något. Vad hemskt. Och att inte kunna stå i ut med tristess och rastlöshet.. Man vill hela tiden ha stimulans. Jag sitter på kvällarna med dubbla skärmar (tv+mob) och trycker i mig skräp. Väldigt omoget beteende ändå! Verkar som att jag väntar på något som inte kommer. Ska försöka satsa mer på hälsan fr.o.m. nästa vecka. Tror alla dessa belöningar mest stjälper.

Anonym26613

@Ja må jag leva Bra insikter där 👍💚
Jag tror att träningen har gett mig mest serotonin och jag mår så mycket bättre nu efter par månader. Så klart märker jag tydligt att jag varit nykter länge, men det behövdes verkligen mer än så.

Ska bli spännande att se hur du mår om par veckor. Jag köpte en aktivitetsband/smartklocka och tävlar mot mig själv. Lycka till 👏👏👏💚

Hej,
Jag tycker att både @kennie och @pianisten har givit bra svar och råd. Jag har scrollat tillbaka i din tråd men hittar inte så mycket kring vad som fick dig att bestämma dig för att bli nykter en period. Det är minst sagt frivilligt men kanske kan du ha hjälp för egen del att sätta ord på vad som fick dig att bestämma dig?
Sedan tänker jag att nykterhet utspelar sig på många olika sätt men även den kräver en del jobb. Svårt att vänta och se vad som kommer, snarare är det en bra tid att öva på nyktra upplevelser, vad finns i livet nu- som inte fanns då? Jag upptäckte ganska snabbt att jag älskade kaffe i sängen på morgonen utan baksmälla. Denna ritual har jag liksom höjt upp helt orimligt kan tyckas- men jag laddar med massor av goda känslor och tacksamhet kring den stunden, till sist har hjärnan lärt sig att producera massa glädje-hormon bara jag slår upp ögonen.
Det är liksom lite trixigt men spännande.
Sen är det för många av oss så att vi blir sjuka (eller är) av drickandet. Jag led hemskt av skuld och oro kring min kropp, rädsla för cancer och demens.
Det är ju inte en aktiv glädje-känsla varje dag, men innebär ett nytt lugn.
Så- öva på att hitta olika känslor och tillstånd som är till fördel nu! Kram.

@Se klart skrev:"Det är minst sagt frivilligt men kanske kan du ha hjälp för egen del att sätta ord på vad som fick dig att bestämma dig?"

Jag hoppas kunna omprogrammera hjärnan genom uppehållet. Jag har tröttnat på att jämt och ständigt tänka på vin och att förknippa alla möjliga situationer med alkohol till den grad att det känns värdelöst utan.

Är f.d. rökare och känner väl igen tankemönstret när man försöker resonera sig fram till att röka / dricka fast man inte skulle. Så jag är beroende och vill få lite mer kontroll. Vill bli piggare och kunna njuta av livet utan att alkoholen står och pickar på min axel. Vill bli mer närvarande som förälder och kunna slappna av utan att oroa mig för att det märks att jag druckit.
Vill blir mer hälsosam.

Är nyfiken på hur mycket alkoholen påverkar mig och vad som blir annorlunda utan. Vill bli tryggare i mig själv, vem jag är, hur jag är på riktigt.
Vill få med mig att jag klarar att avstå och att det går alldeles utmärkt att klara sig utan vin på helger, till olika maträtter, när man firar, när man mår dåligt m.m. Ja, omprogrammera mig helt enkelt. 😊

Många bra anledningar där! En ytterligare sak som gör mig nöjd är att jag visar mina barn att fest och firande inte måste vara kopplat till alkohol. Jag visste ingen vuxen som inte drack när jag växte upp. Alltså inte så att det söps särskilt mycket, men vid alla festliga tillfällen drack vuxna alltid alkohol. Jag gillar att visa mina barn att det finns en annan väg, att slå upp någon rolig alkoholfri dryck i fina glas till alla i familjen vid lördagsmiddagen. Jag tror inte barnen direkt märkte att jag drack för mycket, men de märker definitivt att jag är piggare och mer närvarande nu.

@Ja må jag leva skrev:"Är nyfiken på hur mycket alkoholen påverkar mig och vad som blir annorlunda utan. Vill bli tryggare i mig själv, vem jag är, hur jag är på riktigt."

Bra, bär med dig de orden. Det är en väldigt stor känsla att ta sig ur alkoholens grepp och känna vad som händer med dig. Det finns såklart inga garantier för vad som kommer hända, det är också lite av tjusningen, men saker kommer hända, garanterat. Se fram emot det som en spännande tid samtidigt som du tar aktiva små steg att finna din nya väg.
Framförallt den där skammen och skulden går över till en stolthet och självkänsla att klarade jag detta klarar jag allt. Precis som @Se klart skrev; Det är ju inte en aktiv glädje-känsla varje dag, men innebär ett nytt lugn. Precis så kände jag också. Livet övergick från känslan av en kamp till alla nya möjligheter att må bra och använda min tid till att utvecklas igen.
Var inte heller rädd för att ta den hjälp som kan gå att få. Har du ångest, svårt att sova, känner dig nedstämd. -Sök vård, det finns inget att förlora. Jag var väldigt skeptiskt till det själv, förstår inte det idag. Jag valde alkoholen framför beprövade och säkra alternativ. När jag tillslut tog hjälpen så fick jag den knuffen jag behövde för att ta mig igenom det.

Hej!
Jag vill bara kika in och säga att jag håller i nykterheten. Kände att det var svårt att släppa tankarna på drickandet och valde att ta en paus från forumet.

Det har nästan gått 6 veckor, så typ halvvägs framme vid tidsmålet. Men jag räknar inte längre utan fick dubbelkolla tiden. Kan tycka att det hade varit gott ibland, men saknar inte alls drickandet på samma sätt längre. Det här var det bästa jag kunde göra! Och jag kommer förmodligen att ta en liknande period igen efter sommaren. För jag lär falla tillbaka till gamla mönster annars. Om inte förr så senare..

Det är så skönt att bilden av alkoholberoende börjar bli mer nyanserad. Det är inte antingen a-lagare på bänken eller full kontroll utan finns många nyanser däremellan.

@Ja må jag leva, så skönt att höra att det går
bra för dig! Jag tänker också försöka köra kontrollerat under sommaren .,tänkte först klara 3 månader i alla fall, minst. Bra idé att satsa på en längre vit period på hösten med .