Hej Charlie
Bra att du orkar, så lätt att släppa taget när livet är fyllt av allt det andra. Jag har sagt många gånger till mina killar/söner, att om de ska hitta tjejer/partners som är något att satsa på så kommer de kräva att de kan alla de här sakerna, (tvätta städa etc) Utfallet har varit högst individuellt- barnen är otroligt olika. Några övertrumfar min matlagning med råge (men inte min planering haha) några är långsammare och inte lika intresserade. Men de kan och vet hur man gör, extra viktigt som pojk-mamma, och även i en syskonskara med både tjejer och killar- att det inte ”råkar bli så” att jag och ordentliga dottern fixar mest. Har varit med om det också. Ständigt arbete. Önskar dig en avkopplande söndagkväll! 😍

Hej alla! Tack för kommentarer. Jag kan inte påstå att sonen är särskilt stökig. Han gör liksom inget hemma. Det betyder att det inte blir stökigt men också att inget öht blir undanplockat eller fixat på eget initiativ (pappa upp-i-dan...). Detta oroar mig självklart och jag har många gånger sagt som du Se klart att det blir svårt att få en framtida relation att hålla om han inte får ordning på den sidan av sig själv. Nu har vi haft ett par år med tuff pubertet som eventuellt börjar lugna sig. Det tillsammans med påsklov ökar energinivån för honom och det är vid sådana tillfällen jag måste passa på. Nu har vi tränat en hel del på tvättmaskinen och han börjar få snurr på den grejen tycker jag. Trevligt nu är att sonen utan protester och t.o.m. lite förväntan följer med på mina "konstrundor". Jättetrevligt i söndag på Moderna museet och nu på söndag följer han med till Nationalmuseet. Fotografiska har jag frågat om såååå många gånger eftersom jag tycker att just dit borde han ju vara intresserad av att komma om nu inte annat känns spännande men hittills fått kategoriskt nej. Som det är nu kommer vi säkert gå dit tillsammans under våren, kul!

Fortsatt snusfri och alkofri. 4 kg ned (sa jag det?) på en månad. Just nu orkar jag inte hålla igen så värst på maten, men jag har ju hela livet på mig...

Kram!

Snussugen. Finns inte mycket mer att säga faktiskt. Mitt tuggummikonto (vanliga, nikotinfria) börjar närma sig nivån ett par flaskor rödtjut per vecka. Har ont i käkarna. Försökte googla på om det skulle finnas en poäng med att köra Champix nu, tre månader efter att jag slutat. Hittade inget. Förmodligen för att logiken säger att Champix inte skulle hjälpa mig nu. Jag har inget fysiskt sug (även om det känns så!), suget är psykologiskt. Tydligen minskar ämnesomsättningen med ungefär 15%vid nikotinstopp och den stabiliserar sig efter ca 6 månader. Det är med andra ord ett jävulskt projekt att genomföra nikotinstopp och viktminskning samtidigt.

Trött efter arbetsveckan som avslutades mycket tråkigt med information om att en gammal granne avlidit (ålder+covid), en annan granne har fått hjärtproblem, en kollega gick och trillade i går, fick hjärnskakning och blev blåslagen i fejset (bor ensam så orolig natt), annan kollega (i min ålder) med konstaterad covid i början av veckan har nu fått en stroke. Ja, det var ju så många dog i början innan man kom på att blodförtunnande är viktigt att ge vid covid. De fick blodproppar helt enkelt och dog av det. Blir genuint ledsen och känner mig väldigt trött nu faktiskt.

Kram!

Kikar bara in och säger kram till dig för allt du fixar, hanterar och med hopp om att du får en fin helg. Det är en jobbig tid men små ljusningar finnes trots allt. Tänker på dig! 🌱

@Charlie70 💗

Oj,oj, så många tråkiga händelser på en gång😞
Hoppas ändå att helgen innebär att du får chans till vila och återhämtning.

Vad gäller vanliga tuggummi har jag också varit fast i ett beroende efter mitt rökstopp för fem år sedan.
Sedan en tid tillbaka har jag försökt fasa ut dessa med hjälp av tandpetare... ibland räcker det med att bara peta runt en liten stund och man glömmer suget efter vad det nu var..?
Ibland har jag den hängande i mungipan och tänker att det är bättre än tuggummi som ger mig gaser i magen..💨 Också är det ju bra för tänderna att använda tandpetare varje dag😁

Men märkligt att man ska behöva ha något i munnen hela tiden!
Kanske är det nappen som man hade som liten man saknar...👶😁
Önskar dig en vilsam helg Charlie☀️🤗

Kram 🧡🌷🧡

Så många ledsamma saker precis i slutet på en vecka. Vänd blicken framåt istället nu. Läste det du skriver om din son. Alltså det är ju så mysigt att umgås med sina barn på det sätt som du beskrev och göra saker tillsammans. Du låter så klok i din relation med sonen. De har det inte så lätt våra tonåringar. Tänker att hemma kan få vara en plats där de till största del får beröm och kan känna sig stolta, men det är en balansgång och man blir lite trött ibland på att de stökar till.
Ibland undrar jag om covid har haft en positiv effekt också hos en del familjer. Vi delar arbetsplats, jag och mina tonåringar. Det kan vara rätt mysigt att ta en paus tillsammans.
Tuggummi kan jag inte använda jag blir så arg och irriterad, käkarna bits ihop måste starka ilskesignaler skickas nånstans. Så jag får tidsbegränsa tuggandet.
Du har ju gjort så fantastiska förändringar. Tänker att du behöver något annat. Vila kanske.

Känner mig lugnare. Mycket för att jag håller kontakten med de som jag är orolig för. Inte kollegan som fick en stroke då utan jag är bara mycket tacksam över att jag hade en kanal in till hans bror (genom omvägar på jobbet) som rapporterar. Information lugnar.

Måste försöka dra ned på tuggummituggandet! Lägger nu 100-tals kronor per vecka på tuggummin som ger mig träningsvärk i käkarna och ont i huvudet. Vad är poängen liksom?

På positiva kontot finns flickan som mår bra. Har arbetat på att få in en häst-aktivitet på mina helger under ett års tid nu. Har varit kämpigt med fram och tillbaka och ångest och vill och vill inte och kommer iväg och inte. Vi har varit flexibla, ändrat tid, tagit in en kompis, skruvat på innehållet i aktiviteten och hur vi förbereder flickan på den, skippat duschen efteråt som kan vara ångestladdad osv osv. I går kändes det som att NU sitter den. Och varför? Jo, för att flickan får styra allt helt själv (och jag gjorde mig totalt osynlig, inte helt oviktigt i sammanhanget). Vi har egen tid i ottan nu, utan att behöva ta hänsyn till kompis. Då upplever hon att hon har kontroll och kan tillgodogöra sig aktiviteten. Hon mockade boxar, hämtade häst från hagen, borstade vinterpälsig häst, kratsade hovar och avslutade med lite ridning utan sadel och träns. Bra övning för både barn och häst. Helt plötsligt började hon göra relevanta grejer i stället för att maniska sopa ett litet område i 45 minuter eller få för sig att leta efter stallkatten är det viktigaste som finns just nu. Jag satt på en sten bakom ett litet berg med kaffetermosen och njöt av den tidiga morgonen samtidigt som jag lyssnade på flickans glada röst på avstånd ( istället för skrik om JAG VILL HEEEEM, JAG VILL INTE VARA HÄÄÄR). I bland får man faktiskt casha in för det man arbetar för och då är det underbart! Ett års träning och förberedelse för att få in rutinen med en timmes hästaktivitet varannan helg. Värt det eftersom alternativet är sitta hemma, inomhus, med youtubefilmer och kylskåp/skafferi och en frustrerad mamma som enda sällskap.

I dag blir det Zorn på Nationalmuseum för mig och sonen. En stund med min fina pojke när vi har någon timmes avlösning för flickan. Bra för alla. Nu och på längre sikt.

På positiv-kontot finns också skrattet. Skrattar emellanåt så mycket att varken mina magmuskler eller käkar mäktar med riktigt. Skrattet breder snabbt ut sig till mer skratt, ungefär som när man var barn. Det skrattet! Hade glömt hur det kändes men sååå befriande! Sonen undrar hur det är med mig. Han noterar förändringen. Jag skäms nästan inför honom, lite som om jag hade druckit för mycket. Varför denna skäms-känsla? Någon? Den måste ju bort.

Ha en fin söndag alla!

Kram!

@Charlie70 skrev:"I bland får man faktiskt casha in för det man arbetar för och då är det underbart! Ett års träning och förberedelse för att få in rutinen med en timmes hästaktivitet varannan helg."

Åh, vad jag blir glad för er skull ❤️ Det där med att som förälder hålla sig undan är verkligen viktigt. Samtidigt som man måste delta. Ingen lätt balans, men att sitta där bakom stenen och höra dottern njuta av sin aktivitet låter verkligen toppen! Ibland får man skruva och ratta tills det sitter. Och försöker ni använda samma principer i andra sammanhang så kommer utveckling att ske. Aldrig ge upp, lita på sin magkänsla.

Kram 🐘

Ps. Sonen vänjer sig, eller inte. Det tillhör en viss period i tonåren att föräldrar är pinsammast i världen. Man får bjuda på det 😉 Skämmas för att du skrattar ska du inte göra! Skratt smittar av sig.

Känner ofta som små strålar av harmoni nu. Aktiviteter som jag kämpat med för flickan fungerar nu för henne. Vaknar, är pigg, barnen mår bra, pengarna börjar tryta efter långvarig sjukskrivning men det finns mat på bordet och resten kan vänta. En födelsedag snart. Det blir mycket låg budget i år. "Fattar" säger barnet. Viruset och sjukskrivningen har ökat min närvaro för sonens del otroligt mycket. Jag är helt övertygad om att han har blivit otroligt mycket hjälpt av det i en svajjig tid som högstadieungdom med lite darrigt psykiskt mående. Min närvaro har hållit honom under armarna. Jag är hemma när han går till skolan och jag är hemma när han kommer hem. Det doftar alltid nykokt kaffe i lägenheten nuförtiden. Jag fixar mat på nolltid när han dööör av hunger, jag finns där för att krama honom flera gånger per dag, jag finns där för att visa att jag älskar honom. Inte minst finns jag där för att faktiskt undervisa honom ut i livet. Ni vet det där med tvättmaskinen, matlagningen och annat. Den där korta stunden som han visar intresset på som sedan försvinner, det kan jag ta tillvara på direkt. Innan sjukskrivningen jobbade jag heltid och mer än det med resor inom landet och utom landet, jobb på dagen och jobb på kvällen, när jag inte fixade för barnen jobbade jag. Och när jag inte jobbade och när jag hade "fixat färdigt" för barnen ja då drack jag vin. Fanns inte tillgänglig särskilt mycket även om jag var hemma. (Hur fan tänkte jag egentligen??) Jag är övertygad om att den trygghet de kan känna i att jag finns så mycket tillgänglig kommer att fungera som tipptopp vaccin mot dåligt psykiskt mående och beroendesjukdomar i framtiden. Funderar på vad jag pratar om nu men det är väl egentligen det här med arv och miljö och vilka val jag gjort i livet och hur de påverkar barnen. Jag känner en stark tillfredsställelse i att faktiskt kunna ge sonen av min närvaro nu på ett sätt som jag inte kunnat tidigare (eller som jag valt bort om man vill se det så). Tänk om jag hade fortsatt dricka... Nä förresten, det vågar jag faktiskt inte tänka på.

Våren tar sina försiktiga steg. Jag njuter av att den tar sig lite långsamt i år. Kylan som kom nu bromsar sprickningen som var tidigare i veckan. Födde barn för 16 år sedan. Minns att jag var så besviken på att jag inte orkade njuta av våren det året och att jag hade önskat att vi planerat in barnafödseln en månad eller två tidigare :D. Det var dessutom en kall sommar 2005.

Shuggie Bain och jag kom inte överens alls så vår relation är avslutad. Lyssnar nu på Ulf Lundels Vardagar. Rekommenderas för alla intresserade men kanske vill jag ge en särskild rekommendation till dig som inte känner att du har fokuset på topp just nu. Boken är just en beskrivning av vardagar och tankar kring den. Du missar inget om du läste/lyssnade fast inte några sidor eller minutrar. Bara att fortsätta där du är. Jag är särskilt förtjust i att lyssna på böcker som läses av författarna själva. Klockan närmar sig jobbstart. I dag tänkte jag borsta tänderna innan jag kör i gång.

Kram!

@Charlie70 skrev:"Jag känner en stark tillfredsställelse i att faktiskt kunna ge sonen av min närvaro nu på ett sätt som jag inte kunnat tidigare"

Vilken otroligt gåva för både dig och sonen ❤️ Tänk att en sjukskrivning faktiskt kan leda till något riktigt positivt, ihop med din nykterhet förstås. Det finns alltid minst två sätt att se på saker. Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Kram 🐘

@Charlie70 Härlig läsning Charlie!😍 Det är så himla skönt när man inte har någonting överhuvudtaget att dölja för barnen längre. Och att de är stolta över en, och känner sig helt trygga. Nu kan vi njuta av våren till fullo!

☀️ Kram

Vet inte om jag tjatar nu men det här med att sluta snusa och föra diet samtidigt skulle jag säga är tortyr. Fem välbehövliga kilo ned nu sedan början av mars. sju kilo kvar till jag inte är överviktig längre sedan helst några ytterligare kilon så jag liknar mig själv igen. Har gott stöd av min mattant som skällde på mig lite i veckan. Veckan började med att jag "betedde" mig mot en kollega. Så gör INTE jag, men det gjorde jag.... Kände mig utsvulten och tärd inifrån och ut. Stressmotståndet låg på noll och minus. Tog en pizza på kvällen. Kunde ätit två. Sedan åt jag på lite som vanligt ett par dagar till samtalet med dietisten. Nu är jag på det igen med dieten. Varför driver jag mig själv så hårt kanske någon undrar. Jo det är helt enkelt för att jag mår mer dåligt än jag vill erkänna för mig själv av min spegelbild nuförtiden. Det är inte mig själv jag ser. Dessutom finns en viktig hälsoaspekt i det att inte låta vikten dra iväg alldeles för långt. Har även i släkten kvinnor som har gått från trådsmala till kraftigt överviktiga och nu är jag själv på väg dit. Vill inte det. Läste någonstans att snussuget försvinner vid 9 månader. Har tänkt typ 6 månader som det var med vinet för mig. På måndag har jag varit snusfri i fyra månader. Tänker ofta på att det skulle vara så enkelt och för stunden helande att bara handla en dosa General. Men att förstöra fyra månaders kamp på bråkdelen av en sekund - det lockar inte heller...

Kanske en ganska ointressant rapport för andra men behövde få detta på pränt. Pannben är det enda som gäller nu och framåt. Och det är vi många här som har ju!

Kram!

@Charlie70 Kanske jättedumt att skriva, men jag hade nog börjat snusa igen i ditt ställe. Jag hade nog inte pallat. Det är svinkämpigt att strida på flera fronter samtidigt. Vad är viktigast? Nykterheten! Vad är näst mest viktigt? Det kan bara du svara på.

Kram 🐘

PS Jag håller mig till 8-10 prillor per dag och det funkar fint. Jag prioriterar att trappa ut SSRI, och kost och motion.

@Andrahalvlek ska inte sticka under stol med att nygamla tankar på vin poppar upp mer än vanligt. Känner dock inte att jag riskerar nykterheten utan den ÄR stabil. Men resten är ju bara ett enda mörker det måste jag erkänna. "Gläds" åt att de hade fin färsk broccoli på Ica i dag. Den kan jag mumsa på under dagen. Inte kul alls att sakna nikotin men det måste ju gå över någon gång. Något annat alternativ finns ju inte liksom... Jag vill stänga dörren helt hos receptorerna i min hjärna som gör mig mottaglig för beroende. Kan man det förresten?

En dag i taget. Gäller även dieter och nikotinstopp.

Kram!

Hej Charlie 🌷
Du är fantastisk på att kämpa med dina olika sug! Allt som du säger håller jag med om, beroendeproblematiken sitter ju i hjärnan och den styr oss dag som natt.
Men varje morgon som du vaknar har du kommit närmare målet, det är så man får tänka. Föreställa sig själv framför spegeln om några månader då man förhoppningsvis är nöjdare än på länge.
Och jag tycker du är grymt stark som kommit så långt på din resa!👍👏👏

Kram 🧡😎🧡

@Charlie70 Känner igen mig i det där med att må dåligt av sin spegelbild. Jag har i och för sig haft min övervikt ganska länge men i mitt 58-åriga liv har jag i alla fall haft en normal vikt i dryga 40 år. Min övervikt kom med när livet var tufft mycket tröstätning och tröstdrickande. Gick faktiskt ner 20 kg men de kom tillbaka i samband när min man insjuknade i cancer. Och, det har varit svårt att ta itu med dem pga mitt alkoholdrickande och dåliga mående. Nu när jag börjar med antabus hoppas jag att det ska bli bättre. För, precis som du skriver så handlar det ju om hälsan...att få må bra. Och med alla mina överkilon så blir jag mer osäker på min kropp...det är svårt att hitta kläder som jag tycker om .

Men, jag tänker att du kommer att lyckas för du är så himla målmedveten. Du äger krafter...du är liksom en superkvinna..verkligen!!!

Kram:)