av Vjlo

Vjlo
tis, 2021-04-20 - 13:58

"lugn och ro" vet jag inte. för vissa saker är ju stundtals jättejobbigt. *MEN* jobbigt på ett bra sätt.

och skillnad på riktigt, ja. äntligen!

grattis! att inte behöva vara perfekt för att duga. utan få vara där och med ändå. det är väl att äntligen börja leva och bli mänsklig.

:-D

Vjlo
mån, 2021-04-26 - 10:17

Kort om min resa.

Det går bra, rent beroendemässigt. Jag är övertygad det kommer bli bättre o bättre framöver på jobb och privat. Jag försöker odla vänskapsrelationer just nu(vilket ju nästan är omöjligt i pandemitider...), och vara på jobbet och umgås. Istället för sitta hemma o försöka hitta på saker.

Det verkar som det är mycket sorg som ska ut, i perioder är jag inte bara lite, utan mycket gråtmild över kanske till synes småsaker, eller stora saker, som att åren gått osv osv... Det känns sådär under tiden, efteråt bättre :)

På jobbet - där får jag bra stöd i det jag säger, och har ju stöd privat också (vänner, o samtalspartners). Faktiskt så är en av de stora skillnaderna för mig mot för ... mindre än ett år sen, att då skulle jag klara allt själv o vara stark i allt. Nu är läget mer att jag förstår jag inte måste vara stark själv (även om jag måste välja o vilja själv fortfarande) så är allt mkt mkt lättare o bättre då det på alla möjliga nivåer går få stöd :-D

Ha en fin vecka!

Andrahalvlek
mån, 2021-04-26 - 12:37

@Vjlo Fint att läsa ditt inlägg ❤️ Det är en viss sorg i mycket - att allt blev som det blev liksom. Allt som inte blev gjort. Vi är ju båda i den åldern nu att vi dessutom får sätta fart om vi vill någon annanstans. Vill vi det? Den frågan är inte lätt att svara på. Och sorgen behöver komma ut och klappas om tror jag. Tröstas lite. Så att man till slut kan landa i acceptans, och kanske ta emot en förändring med öppna armar. Stor eller liten förändring. Eller ingen förändring. Ibland får man bara ”välja om” det man har.

Kram 🐘

Vjlo
mån, 2021-04-26 - 17:03

Jamen precis så. Det är sent, men inte för sent. Jag vill trots att det gör ont, se det som läkande tårar, som jag måste igenom för att komma mer levande ut på andra sidan.

Kommer bli en fortsatt spännande resa, helt klart.

Vjlo
mån, 2021-05-03 - 05:58

Det är svårt skriva så mycket, men kort;

Det gör fortfarande stundtals rejält ont inombords, det är nog mkt sorg o smärta som måste upp och ut fortfarande.
Ibland är det konstigt, det kommer upp minnen som jag inte tänkt på i över 30 år sedan, så får jag gråta o huttra en stund.

Kan ibland skönja ett litet stråk av tacksamhet över att jag bara är runt 50 o inte runt 70. Det kommer gå att reparera en del av alla skador jag orsakat mina (få) relationer.

Gissar jag så är jag ändå, åldersmässigt, där jag ska vara, för att kunna hantera det som sker med mig. En del av sorgen kommer av saker som hände eller inte hände, långt innan jag började med någon drog för att döva mig.

Jag håller mig borta från bedövningsmedel. Det är nog ett skäl att detta händer. Är mitt i något som är jobbigare än jag vill, men det lilla jag vet om att bearbeta så är det en nödvändig period som liksom inte går smita från.

Hoppas alla här får en fin vecka :)

Andrahalvlek
mån, 2021-05-03 - 06:55

Så är det. Utan bedövningsmedel är smärtan skoningslös. Men ändå läksam på något sätt. För att gå vidare måste man fejsa sanningen. Komma ut på andra sidan, förvissad om vilka misstag man inte tänker göra om. Att stå upp för sig själv och sina behov till exempel.

Jag är i samma ålder. Vi har inlett andra halvlek nu. Den ska vi gå segervissa ur, eller vi ska åtminstone veta på dödens tröskel att vi gjorde vårt allra bästa.

Kram 🐘

Vjlo
mån, 2021-05-03 - 06:57

>Den ska vi gå segervissa ur, eller vi ska åtminstone veta på dödens tröskel att vi gjorde vårt allra bästa.
Ja. att vi gjorde - till slut - det bästa vi kunde med våra kort.

Kram.

Vjlo
fre, 2021-05-07 - 13:51

Sedan i måndags verkar jag kanske ha lämnat den sörjande fasen och kommit in i något som är lite mer "stabilt", lite mer hoppfullt och bra faktiskt. Det som varit senaste perioden var nog helt rätt och helt nödvändigt. Men ack vad jobbigt.

Helgen kommer nu, och det blir en del kyrkaktiviteter (mest för att få chans vara social och inte bara prommenera själv) på lördagen, och sen kanske lite umgänge med någon av mina bröder.

Sisyfos
lör, 2021-05-08 - 08:23

Har läst i din tråd, vilken häftig resa du gör och har gjort Vjlo. Otroligt spännande med känslorna som dyker upp extra mycket när du även slutar snusa. Får mig att fundera över vad de där drogerna som vi använder egentligen påverkar. Jag har ju tack och lov aldrig börjat snusa el röka, men funderar över alkoholen och hur även små mängder sällan där kanske påverkar.
Jag tror verkligen att du kommer ur det här mer hel på andra sidan. Acceptans för sig själv. Det är a och o och svårt. Men då tror jag att det är nödvändigt att inte stänga in sin sorg. Minns när jag var yngre och drogfri och var med om en rätt dramatisk händelse. Jag tryckte undan det en vecka och var sen ensam en helg och grät hela helgen. Tänk allt man tränger undan sen dess (jag är också runt 50). Så det finns nog en del sorg som man kanske inte har tid med. Skönt att det känns bättre.
Och vilken häftig tråd du har med så många insikter.

Vjlo
sön, 2021-05-09 - 19:24

@Sisyfos Jag är inte helt 100% säker på vad som är vad just nu, men... avsaknad av snus sänker tydligen humöret och ger mer gråtmildhet, men jag har ju nästan varit inne i väggen, och en signal där är ju också att man blir rätt gråtmild.
samtidigt... precis som du skriver - hur mycket känslor o händelser har vi inte tryckt ner o gömt undan genom åren (med hjälp av olika droger/missbruk/beteenden/flykt). Nu är det slut med det. Oavsett om jag gråter för något behöver bubbla upp, för jag sitter fast i något o kroppen säger nu räcker det, byt jobb (eller vad det blir av det här).

Men;

@Charlie70 jag tänker fortsätta hålla nollan på snus - alko o andra droger. Det är liksom enda vettiga.

För, de stunder jag inte gråter, o ibland faktiskt mår bra (de är inte i majoritet alla dagar exakt jämt, men nån slags tunnel ser jag ljuset i), så inser jag att detta är enda vägen.

Framåt.

Uppåt.

Mixat med samtal med goda vänner. chefen, kollegor. proffs på sånt här.

så kommer det gå.

Vjlo
tors, 2021-05-20 - 15:33

Hey!
Idag har vi har sol o härligt väder i min del av landet, jag sitter hemma och "jobbar" på min balkong, så tänkte skriva en kort statusuppdatering;

Jag har läst lite om Charlie70:s kamp om snuset. Ja, på mer än ett sätt kan jag nästan hålla med att vad var nyttan av att sluta, jag har iofs inget sug, ingen lust börja igen, men jag tror det var en orsak till mitt deppiga mående i vår. Kanske nödvändigt att ta mig i genom det. Men aldrig mer. Så, nu förstår jag verkligen hur giftigt nikotinet är. Aldrig aldrig mer.

Alkoholen håller jag mig borta från. Pratade om det med en av mina samtalskontakter igår - det har ju gått nästan ett år (11 månader) bortsett från dikeskörningen i februari som ... var onödig, men kanske samtidigt nödvändig för att upptäcka hur dumt det var det jag hade hållit på med. Det tog i alla fall bort lockelsen av att tänka tanken att börja dricka lite här o där igen.

Kommer nog *länge* behöva vara på min vakt. såklart. Men livet känns ganska bra här.

Jag är inte bra på att prata om mig själv men har blivit bättre. Och bättre säga ifrån och säga vad jag tycker.

I en bok om att gå in i väggen läste jag:

"Lyssna på kroppen - ande, själ och kropp är ett.
Vila ofta.
Tag plats, säg ifrån.
Var ingens dörrmatta.
Ha kul.
Sänk de egna kraven."

Tycker om de orden, kanske kombinerat med tag kommando när du är redo (kanske är det en konsekvens av "var ingens dörrmatta".

Ha det bäst ni alla!

Andrahalvlek
tors, 2021-05-20 - 17:26

@Vjlo Otroligt bra summering om tiden efter utmattning. För att inte hamna där igen. Eller för att aldrig bli sjuk från första början kanske. Allt det där är så viktigt att tänka på.

Jag vill lägga till att man måste acceptera att man aldrig blir lika tålig som innan man blev sjuk, och det måste man acceptera även om det är smärtsamt. Om man ställer sig i samma höga störtloppsbacke igen så kommer man att ramla igen. Tidigare nästa gång eftersom man är rädd för att ramla.

Skönt att du mår bättre ❤️

Kram 🐘

Vjlo
fre, 2021-05-28 - 11:47

Hej igen.

Det är bra här.

Sömnen är bättre. Inget dricka från bolaget, eller snus under läppen.

Jag övar mig att ta (min) plats i livet.

Går ibland över förväntan.

Och glad jag fått chansen när jag precis bara är runt 50. Istället för att harva på med kanske ännu värre droger o flyktmekanismer i 10-15 år till….

Hörs igen 😀

Vjlo
sön, 2021-05-30 - 09:40

@Charlie70 skrev:"Mitt snussug har gått över äntligen, sisådär fem månader senare."
Du har verkligen pannben att tackla sak efter sak. Imponerad av det.

Jag har - som jag hintat- flera gånger också undrat över vad vitsen med att sluta snusa egentligen var. Enda jag kommer på - förutom troliga hälsovinster & ekonomi, är att det släppte loss en bit av inkapslad sorg, ledsamhet, som behövde ut. Oklart om det stämmer, men jag vill tänka så för.

utan snuset har jag nog också behövt lära mig sova på nytt på ett sätt. det är fortfarande ibland en liten kamp, men har väldigt lite ångest om nätterna mot tidigare i vinter.

jag försöker lära mig:

låt saker ta sin tid...

Charlie70
sön, 2021-05-30 - 10:00

@Vjlo pannben det har vi allihopa här! Det måste ju finnas mängder med fördelar att sluta snusa. Förbättrad psykisk hälsa är en sådan. Bara det att jag inte har eller har haft så mycket ångest eller depression så märker ingen effekt på det. Känslan av att vara fräsch är schysst däremot. Ingen konstig andedräkt, när jag blekt tänderna så småningom finns inget som gular dem igen (jo - kaffet förstås.. får väl intas med sugrör!). Hjärtat beter sig nog lite lugnare. Ingen känsla av extraslag eller att hjärtat sitter utanpå kroppen som det kunde bli i bland förr. Vi får hjälpas åt att göra positiv-listan längre med tiden!

Kram!