Hej!
Ny här.
Känns stort att skriva här. Som om man tar ett steg och vågar vara ärlig gentemot andra såväl mot en själv.
En del av mig vill ju inte vara här alls. Hur kunde det bli så fel? Varför kunde jag inte ändra mina alkoholvanor själv!? Ett typ av misslyckande blandat med skam.
Är kvinna mitt i livet som gillar vin. Eller snarare älskar vin. Är välfungerande, bra jobb och andra åtaganden.
Dricker vin på helgen, fredag och lördagskvällar. Självklart för mycket.
Vaknar dagen efter med dåligt samvete, men hoppar upp på förmiddagen och kör på. Lite som att straffa mig själv och inte unna mig vila, samt att jag är plikttrogen och gör saker jag måste.
Känner mig usel på måndagen över mitt dåliga beteende under helgen. Bygger upp mig själv under veckan med jobb och träning. Gör samma sak nästa helg och sen är loopen igång, utan slut.
Ingen som någonsin sagt något om mitt drickande. Jag dricker hemma på kvällen i ensamhet.
Utåt sätt är jag glad, social och omtyckt på jobbet. Om de bara visste...
Rädd för hur det ska gå för mig.
Klarar jag ändra mitt mönster???
Många tankar som snurrar i huvudet.
Snart sommar med semester också.
Kram K