av obstinat

obstinat
fre, 2021-05-21 - 11:53

@Sisyfos tack för fin kommentar! Jag kände mig rätt arrogant när jag loggade ut nu sist och tänkte att jag måste också betona att jag är ödmjuk för att saker kan förändras. Vet mer än väl att mående går upp och ner och det är inte så att alkohol liksom _inte_ är ett problem för mig (det har det bevisligen varit i många år!) men mer att jag, för egen del, vill understryka att alkoholen (för mig) inte var grundproblemet utan ett tilltag. Och tilltag kan, som du skriver, skapa egna problem. Tänk hur ofta man fastnar i ett beroende/destruktivt beteende av en grundorsak, och sen sitter fast i det beroendet/beteendet långt längre än vad själva grundorsaken håller i sig? (Tänk t.ex. en viss händelse, period i livet där man väljer att dricka t.ex.). Man kanske glömt varför man började men lika fast är man för det, fysiologiskt och mentalt.

Jag tror jag precis som du har självmedicinerat en kemisk obalans. Nu när jag går på faktisk medicinering upplever jag det som att något liksom kompletterats i mitt psyke? Den där gnagande känslan, stressen, ångesten och pessimismen finns inte kvar. Den släppte ganska snart och sen blev det förstås bättre ju längre tid som gick utan att jag också levde destruktivt. Men jag känner inget behov längre av att självmedicinera. De gånger jag druckit fler än ett glas senaste månaderna (kanske en handfull gånger?) och känt av alkoholen har jag inte ens tyckt om det, utan upplevt det som en tröghet och luddighet i hjärnan. Samt vaknat med huvudvärk mitt i natten och sånt! En vändning ändå.

Låter som att det känns och går bra för dig med, så härligt! Ska in och läsa lite i din tråd :)

obstinat
fre, 2021-05-21 - 11:56

Hej @Charlie70!! Vad kul att höra av dig med! Vad fint skrivet, visste inte att det skapats en sån rubrik på forumet! Får gå in och kika där - låter ju bra att det bereds plats för oliksinnade! Tror som jag skrivit i andra sammanhang tidigare att det finns en risk med att koncentrera eller "förenkla" sin problematik med ett fokus på symptomet - alkoholen, maten, whatever man nu håller på med - och att då släppa att borra ordentligt i sig själv så länge man har grepp om sin problematik (slutar dricka, börjar äta osv). Hur mår du? Kram!

Kennie
fre, 2021-05-21 - 22:45

@obstinat
Tack, jag mår fint. Har också hittat balans med nåt glas typt var tredje månad. Är inte sugen på oftare, och inte mer än ett glas. Känns som jag tappat intresset för att bli onykter samtidigt som jag stormtrivs med att aldrig vara bakis.

obstinat
sön, 2021-05-30 - 22:24

Hej i tråden!

Tack för svar sen sist, @Kennie och @Charlie70. Så fint att höra att ni mår bra.

Det är söndag och idag kom jag hem från en vecka iväg med min mamma & syster i familjens sommarhus. Jag hade med mig mycket packning dit; bekväma kläder och skor, kläder att springa i, två yogamattor, min favoritmusli, mitt favoritte, och mat som blev en middag till oss tre när vi kom fram.

Packningen ovan signalerar för mig att jag mår bra. Kanske mindre för vad jag tog med mig, och mer för vad jag för en gångs skull INTE hade med mig. En egen alkoholranson.

Min familj dricker mycket, mer än snittet vill jag påstå. De dricker på ett socialt accepterat sätt och ingen har nånsin utvecklat eller visat tecken på problem som behövs ta itu med vad gäller drickande (utöver mig då, vars drickande ju har kommenterats ett antal gånger genom åren). Vin varje middag, gärna en öl före maten och en avec efter och sådär.

Med andra ord är det inte direkt så att jag behöver ta med mig egen alkohol om jag nu så önskar att dricka lite på min semester, vilket jag ju gärna vill och väljer att göra. Det finns gott om alkohol, går att köpa där (regelbundna turer till Systembolaget förekommer) o.s.v.

Men jag har ju tagit med mig för att säkerställa att det aldrig kunde ta slut, för egen del. För ölen tar visst slut, det händer att andra dricker upp den. Och då har jag hellre sluppit stressen att "vara utan" genom att också ta med egen öl. Och det kommer en tidpunkt på kvällen där vinet ställs undan, de andra slutar dricka, och det inte längre passerar okommenterat om man vill ta sig ett, eller två, till glas. Och avecen tillhör egentligen mammas man och han väljer själv när den bjuds (sidospår: och då erbjuds den förstås främst männen i sällskapet). Det är inget man bara ber om sådär.

Alltså har jag, vad jag kan minnas helt utan undantag, under de senaste årens besök i sommarhuset alltid tagit med mig öl, vin, eller sprit. Eller alltsammans. Jag har gömt det bland min packning och oroat mig över att nån (mamma) ska hitta den när hon går runt och plockar som hon gör. Jag har slängt halvfulla vinboxar på flygplatsens toalett inför hemresan, p.g.a. ska inte checka in något bagage (och kan förstås inte skänka bort överblivna alkoholresurser till övriga i sällskapet p.g.a. avslöjar då mitt skeva beteende). Mödosamt gjort mig av med plastpåsar, flaskor och kartong (hej vinboxar!) på kreativa platser för att röja undan spår.

Känner nån igen detta? Anar det, då det verkligen luktar alkoholproblem, vilket vi som hänger här nog ändå kan enas om att vi har.

Nu pratar jag bara om resan till just sommarhuset, men såhär har jag hållit på vid andra resor också. Planerat förråd och tillgång, köpt och behövt slänga, ge bort halvdruckna spritflaskor under konstiga svepskäl innan flyg ska gå, tagit med en flaska till gänget och en till ... mig själv. Nallat av den jag bor hos efter läggdags. Mmmmm.

Och nu gjorde jag alltså inget av detta. Tankens själva frånvaro slog mig när jag var i färd med att planera andra saker som skulle med (är organiserad som bara in i rent generellt). Att liksom, just det! Det där behövs ju inte. Noll oro för det. Jag sover ju nu. Jag har ju inte den där ångesten. Jag ska ju dit och för en gångs skull vara i nuet, ta in andra saker. Göra andra saker.

Dracks gjorde det likaväl. Jag drack minst. Och jo jag ser det som en bedrift utöver det faktum att det är en ren självbevarelsedrift. Jag vet ju, hur det får mig att må. Och nu har jag så många erfarenheter av hur jag slipper må när jag väljer bort eller väljer mindre.

Så som jag levt den här veckan är för mig idealet som jag strävat efter kanske alltid, och som jag tjatat om på forumet. Jag är i detta fall på semester. Alla vi som är med dricker mer än vad vi annars gör - p.g.a. semester. Alkoholen är inget ont i sammanhanget utan valbart, förhöjande, trevligt. Vi drack lika mycket tomatjuice som vi drack vin och alkoholfri öl blandas med starköl. Jag hade inte en tanke på systemets öppettider och inget intresse av att följa med dit när det skulle iväg och handlas (innan "kom jag gärna på lite för sent" att jag skulle in och köpa en till flaska bubbel till oss i sällskapet pga så gott till X och Y som vi ska äta på kvällen, för att ha en ursäkt att gå in på systembolaget ensam, efter den ordinarie handlingen, och smyga ner något till bara mig i påsen).

Jag tänkte först att jag skulle vara supersträng. Att OK, vi kommer fram en lördag - då är det OK om jag vill ha ett glas av något. Men sen åter till den rutin jag hållit sen februari nu. Absolut, inte, dricka, på, en, vardag. Om det inte är verkligen SPECIELLT.

Jag drack något varje dag som jag var borta! 7 dagar i sträck alltså. Och det känns helt okej och kanske mer än så. Att dricka ett, max max två glas, långsamt och utan det där törst-suget, utan att redan mentalt vara på nästa glas, svepa med blicken över bordet, kika in i spritskåpet när det öppnas, ta en extra vända i kylen för att inspektera lite ("nån som vill ha te??"), erbjuda sig städa köket för att hinna med ett glas till medan man gör oljud. Och så vidare.

Ett glas, max två, och sen se fram emot något annat. Dricka varmt, äta sött, gå och lägga sig och sova gott? Inte vakna 02. 03. 04. 05. Inte leta efter flaskan i ryggsäcken. Inte smita ut bakom huset mitt på heden för att kissa eftersom man fortsatt dricka efter läggdags och nu vaknar av att man måste gå på toa.

Sova, vakna före larmet. Upp å gör kaffe. Huvudet mår bra. Kroppen känns frisk. Springa lite - om lusten vill, det är i alla fall inget annat som hindrar en.

Inte tänka svart eller vitt. Jag tror faktiskt det är det här som är den balansen som jag verkligen verkligen har längtat efter. Det finns en tillit till mig själv i det som fan är rätt svårslagen.

Nykter2021
mån, 2021-05-31 - 08:59

@obstinat Heja dig! Långsamt och utan att mentalt vara på nästa glas - då har du kommit en bra bit! 1 max 2 glas - ja, det är Måttfullt. Härligt att du hittat tilliten till dig själv! Grattis!

obstinat
tis, 2021-07-06 - 23:18

Hej i juli!

Behöver inte läsa långt bak i min egen tråd för att se att jag växlat upp drickandet å senaste. Det visste jag i och för sig, eftersom jag har vanan nu att logga mitt intag för att så att säga hålla koll. Juni och juli har inneburit mer drickande men också fortsatta vardagsrutiner där det "basala" sitter kvar sen tidigare i år. Äter, sover, tränar, dricker som princip inga vardagar och inte heller ensam. Men det där senaste har jag tummat på lite ... ett par tillfällen. Och två gånger på senaste tiden har jag blivit både pangfull och pangbakfull. Kroppen tål verkligen inte lika mycket längre men jag upplever också att jag "tar chansen" och det blir en situation som jag liksom maxar då när jag "väl dricker". P.g.a. jag gillar (uppenbarligen) känslan av det ändå.

Därför hoppar jag in här för ett besök, så att jag dokumenterar detta och inte bara om/när det går bra. Jag saknar inte alkohol i min vardag nu och trivs att leva utan majoriteten av dagarna, men jag märker att det gått överstyr ett par gånger. Mer än när jag drack "mycket normalt" tidigare då jag hade toleransen och det inte blev så märkbart. Har till exempel minnesluckor från midsommarafton. Inget jobbigt hände och allt var kul men ja, ni förstår....

Som ett brev på posten kommer också ökad ångest i samband med alkoholen. Känner av den längre nu, stannar i två-tre dagar. Och det är en så välbekant känsla. Hur har jag orkat leva så?

Sover fortsatt bra och mår bra generellt, väljer att se det lite som att jag fortfarande lär mig. Detta ingår kanske i viss mån när man vill lära sig just "dricka normalt" och inte avstå helt. 9 av 10 gånger funkar det med balansen men inte 10 av 10.... eller något sådant.

hoppas alla andra har det fint där ute! Jag jobbar än, hemma, så är ensam en del om dagarna, springer yogar och badar i havet. Inget att klaga på visst. kram!

Renova
ons, 2021-07-07 - 12:30

Hej Obstinat!
Jag plöjde din tråd, och är så tacksam och imponerad över det du skrivit. Mycket igenkänning på att vilja hitta ett sätt att hantera livet med/utan alkohol utan att kontroll blir det överordnade. Jag blir lätt ”kontrollberoende”.
Jag har gjort lite som du - dricker inte ensam (även om jag ser att du har varierat lite där), men räknar inte glas vid de tillfällen jag dricker med andra. Jag är ensam med barn, och vill uppnå att jag kan vara stolt och ärlig inför mig själv och dem.
Det har inte varit så svårt som jag trodde att lägga om, men jag hamnade i en mer existentiell kris som jag inte var riktigt beredd på.
Nu har det inte gått så lång tid för mig - lite över en månad sedan jag slutade helgdricka utan sällskap.
Vill bara säga att det var väldigt värdefullt för mig att få ta del av din resa! 🌸

obstinat
mån, 2021-10-11 - 22:41

Hej @Renova! Vilken fin kommentar, tack! Jag har inte varit inloggad förrän nu, och är inte så intresserad av att vara här längre. Men gör gärna ett besök i din tråd. Hoppas du mår bra!

obstinat
mån, 2021-10-11 - 22:59

Tre månader senare, nu oktober. Det har inte gått lika bra som tidigare i år, i och med sommaren kom en lust att få lov att slappna av, ta del av livet lite mer spontant. Under senvintern, våren och tidig sommar levde jag väldigt inrutat för att hålla koll på mig själv. Den där kontrollpersonligheten sitter som berget. Kontrollera för att kunna skapa frihet, ungefär.

Jag kom hem från en lång resa för ett par dagar sen. I nästan sju veckor har jag varit utomlands i en miljö som är full av god mat och dryck och jag har tagit del av det i princip förbehållslöst. Jag hade haft en otroligt mycket tråkigare om än mer hälsosam resa om jag fortsatt vara stram. Jag ångrar inte att jag inte var mer stram.

Däremot får jag ju regelbundet nya kvitton på att jag har en problematisk relation till alkohol. Det är en perfekt drog för mig. Om jag inte passar mig, noga, så blir det lätt för mycket och för ofta.

Det jag kommit fram till nu är att jag inte tycker att detta är ett dugg dramatiskt. En komplikation för mitt liv, ja, men också en komplikation som är nästintill orimligt enkel att förstå sig på. Med risk för att slå in öppna dörrar, men varför lägger vi in så mycket skam och skuld i att vi har lätt för att bli beroende av något som är beroendeframkallande? Det är mycket som är svårt i att vara människa, inte sjutton är det svårt att förstå att man söker sig till saker som förenklar i stunden. Som mildrar, svalnar av, lugnar ner.

Om man väljer att inte se det som dramatiskt, att man har ett problematiskt förhållande till alkohol, dyker snart två andra tankar upp. Dessa kan vara svåra att parera. Är ett förminskande av sitt eget problem en naturlig konsekvens av att man avdramatiserar? Är avdramatiseringen i sig i själva verket en problemförnekelse? Lurar vi bara oss själva?

Tidigare i min tråd har det förekommit en del prat om "alkoholdjävulen". Jag har sett att det används här och där. Jag förstår innebörden, det är ju som nämnt en drog. Inför denna är vi svaga. För vissa kidnappar den hela sinnet.

Jag önskar att den avdramatisering som jag själv sysslar med kan leda till fler nyanser här. Mellan den som är helt befriad från alkoholproblematik, och den som löper mycket stor risk att helt gå under om inte fullständig avhållsamhet råder.

Vi som är någonstans där emellan. Som VILL ha alkohol som en del i livet. Som INTE förknippar alkohol med ren misär utan med livskvalitet, smak, upplevelser, kultur. Men som också behöver praktisera närvarande medvetenhet runt hur vi dricker, eftersom vi vet, och ofta har fått exempel på, att vår dragningskraft till alkohol är starkare än vad som är sunt.

Jag är hemma nu och ska helt enkelt återgå till tidigare rutiner. Det jag behöver för att göra det, är att helt enkelt se till att få det gjort. Bestämma mig, påminna mig om fördelarna och vad jag vinner på det. Att under rimliga villkor kunna dricka alkohol under loppet av mitt liv är absolut en av dom fördelarna.

Det är bara att tuta och köra vidare!