av Berra

Ångesten tar mitt liv...

märta
fre, 2011-07-01 - 21:11

Kände föratt titta in och säga hej. Vi har Cityfestival i stan, själv har jag jobbat med att sprida info för stadsmissionen i två dagar, jag jobbar där. Jag har flera barndomsvänner bland de hemlösa, och känner att det är så viktigt att solidarisera mig med de som inte har kraften och modet att välja ett annat liv.

Men det är så j-a beklämmande när man står där med sina broschyrer tillsammans med säljare för Situation Stockholm, då en barnfamilj passerar och barnvagnen är tyngd av en kylväska full med burkar och en bullrig rödmosig pappa som plötsligt blivit generös och som pinsamt clownig dirigerar familjen.

Hemma nu, hör hur fyllan och ljudet ökar (bor centralt) och känner det så befriande att sitta här med katterna och en kopp te. Så underbart att din fru och dina barn vann dig tillbaka igen, underbart att du hade styrkan och modet att välja ett annat liv. Tänker på dig när det ibland känns hopplöst för andra som kämpar, du är ett föredöme. Trött, deppig, sårbar, visst, men det är ju en del i att vara människa och orka stå ut med att vara det. Det gör du!

Styrkekram Märta

Berra
lör, 2011-07-02 - 01:41

Nåja så farligt var det inte för mig, jag fanns där för min familj, men jag var en helt annat typ av människa, ett stort ego!
Hela min livkris personlighetsförändrade mig där jag fick inte bara ta tag i mitt drickande, utan arrangera om hela mitt levnadssätt...
Istället för att sätta mig i det första rummet och mitt drickande likaså, och allting som hotade det blev min irrterande fiende..

För jag tror att drickandet ÄR ett levnadssätt, den är en del av sitt sätt att uttrycka sitt liv på...
Och att skippa pimplandet i tid och otid är för väldigt många ett svårt beslut, det är en del av sitt levnadssätt, en sorts vardag lika normalt som att äta...

Kött och potatis byts ut mot att bli vegeterian, inget lätt beslut precis, och inte lätt att byta ut mot sitt förra sätt att äta...
Och när man sitter där och tuggar på sin morot så känner man plötsligt en innerlig längtan till en saftig köttbit,
det handlar nog i mångt och mycket om en mental övertygelse, men...man blir inte elak av att vara ett vego, man vet att det är ett sunt tillstånd..

Kanske inte märks direkt, men kommer med tiden, lite som att banta...
Man blir inte smal dagen efter att man har bestämt sig för att banta, man är inte nykter dagen efter att man har beslutat sig för att bli nykter heller....
En långsam process som måste få ta den tid det tar, och en övertygelse om att jag tror att jag gör rätt...
Man sätter sin förhoppning på framtiden, jag hoppas att detta gör mig till en bättre människa, om inte fysiskt ...så psykiskt...

Idag tror jag att man bör titta på sin insida mycket mer än sin utsida, hur mår jag egentligen???
Man kan vara tjock och ändå må väldigt bra inombords, men att vara tjock och inte må bra, visst syns det?, eller hur?

Man kan också vara en som dricker för mycket alkohol, och ändå vara en som mår bra, för det funkar för honom/henne...
Men vi som vet att vi dricker för mycket...och innerst inne vet att det här är ingen hållbar framtid, vad gör vi, dricker och lider vidare???
Visst syns det också..?

Ingen hållbar lösning, vi dricker ändå...och hoppas på att det löser sig ...ändå...
Att "någonting" ska komma in och lösa det åt oss, på något konstigt sätt, vi skjuter det på framtiden, och gärna på "andra" ting...
Vi vill inte ta tag i vår egna framtid, som att lägga räkningarna i byrålådan och hoppas att de glömmer bort dem...

Jag har bestämt mig för att kunna leva för framtiden med hållbara lösningar, och då fick inte alkoholen vara med, den sabbade jättemycket...
Nu håller jag på och "städar upp" den mentala biten, och försöker förstå hur mina lycko-kickar kommer till mig...
Jag behöver lycka, och känna att detta gör mig gott, men att lägga ansvaret i en flaska och hoppas på att underhållningen startar snart...?

Det är en liten bit av min livshistoria som jag nu har lagt på hyllan för beskådning...
Jag är helt avklädd och naken, och den bistra verkligheten syns i min spegel, så här ser jag ut, och mitt liv likaså...

Lite fet och medelålders, inte den vackraste uppenbarelsen av det manliga könet...
Och det är väl bara att acceptera, så här ser jag ut, livet har satt sina spår, och jag mår inte bättre över att vara missbelåten med det....
Mest nöjd är jag över mitt inre, som har börjat få en balans här i livet, jag börjar få en koll på vad som är viktigt i mitt liv...

Det är inte hejsan hoppsan och en butelj...
Det finns mycket kärlek i ordval, betoningar, kroppsspråk, hållning, ögonkontakter och kroppsberöring...
Sådant man inte kan analysera när man är berusad, utan allting blir bara ett enda stort kaos, som vanligt när alkoholen är med...

Min närvaro är mycket större idag, och jag ....analyserar människor, en märklig hobby jag har skaffat mig...

..och jag är mig själv trogen, står för det jag tror på, och slipper mycket ånger...

Mina dagar är inte den andra sig lik, den börjar inte med bakfylla...

/Berra

Lisamari
lör, 2011-07-02 - 01:50

Tycker om att läsa det du skriver, eftersom det alltid får mig att tänka och fundera. Dessutom kommer det alltid fram ett leende eller ett skratt och det tackar jag för. Jag hoppas att jag får förmånen, att alltid behålla mitt förstånd att vara nykter, så att jag kommer in och läser dina klokheter, och att du har orken och lusten kvar att skriva.

Dessutom är det skönt att veta att man inte är den enda nyktra nattsuddare, denna fredagsnatt.

Sköt om dig
Lisamari

Berra
mån, 2011-07-04 - 10:38

..just nu befinner jag mig i det sydvästra hörnet och ska ännu mer söder över...

Jag lever med det vädret vi har, familjen likaså..
Jag släpar våra tunga väskor mellan bil och hotellreceptioner, ibland får även kylväskan följa med upp på rummet..
Det klingar glatt i den av glasflaskorna, och andra människor gläds åt klingandet, typ uj uj ..här ska det bli fest...
Har lust att stanna upp och visa dem mina flaskor med alkoholfritt öl, och så låta deras tankar få exploateras vidare,,,alkoholfritt???
Blir det lika mycket "fest" då?, eller kan man få dricka sina bira i fred utan tankar på fylla, tack!

Vi bär på så mycket i våra mentala ryggsäckar, tänk vad mycket lättare det skulle bli om vi kunde tömma dem emellanåt...

Jag ser lyssnar och känner, och låter ögonblicket fånga min uppmärksamhet, och hänföras av nu'et...

Min gåva till mig själv, är att få vara med och uppleva i allt runtomkring mig...

Berra on the tour

Mie
mån, 2011-07-04 - 11:20

Våra mentala ryggsäckar är lite olika tunga & innehåller lite blandade känslor, tankar & erfarenheter.
Klirrande ljud i påsar el dyl för mej är ingen lycka el glad fest alls... utan snarare tvärtom.

Men som du säger är det viktigt att plocka ur några tunga stenar från ryggsäcken mellan varven för att inte tyngas ner helt.
Jag har lärt mej det.
Just nu ligger bara några små stenar & tynger.
Min ryggsäck är ganska lätt att bära.
Har jag mindre problem att lösa nu?
Nej det tror jag inte. men jag har förstått att jag måste prata om dem snabbt & finna en lösning.
Inte stanna i problemen & det negativa.
Inte stoppa huvudet i sanden.

Numera funderar jag över om jag kan göra någonting åt problemet NU, kan jag det så gör jag det... kan jag inte det, låter jag det passera mina tankar tills jag kan göra ngt åt det.
Det är det där negativa tänket som drar oss ner.
Lätt???
Nej, det kräver en hel del träning.

Precis som du så "ser" jag så mkt mer idag... min blick har ändrats. Jag har höjt blicken & känner ett lugn över att vara just här... just nu...
Vilket gör att jag kan ta in så mkt mer av det underbara som finns runtomkring mej.

Stor KRAM till dej Berra... / Mie...

Berra
mån, 2011-07-04 - 22:16

Just nu ligger frugan och jag på varsin säng på ett vandrarhem med utsikt över västkustens vackra öar..
Vi har fått igång den något skröpliga klockradion och ska nu lyssna på reprisen av Nannes sommarprat...
Vi ska lyssna med den allra största vördnad, och tänka mycket på Nanne...

Alla har sin historia, och ingen ska behöva skämmas över sin...

/Berra

Lilja
tis, 2011-07-05 - 09:47

Så trösterikt att läsa att jag på intet sätt är unik med min ångest och min kamp med vad är normalt och inte! Tror jag försökt sluta i 10 år, det längsta var 1 år och 4 månader, sen ett glas vin och två veckor senare en halv flaska och sen...ja..fyll i resten. Dessa nattmaror av svett och ångest, denna djupa olycklighet i botten. Juni månad drack jag förskräckligt! Ändå "klarar" jag jobb och socialt umgänge men jag känner ibland att jag inte vet om jag är nykter eller full för jag kan känna mig superspeeded även nykter, denna enorma ORO i kroppen! Idag är det fjärde dagen jag är nykter, wish me luck! TACK till alla som öppnar sig om problemen, en SÅN hjälp!

Lilja
tis, 2011-07-05 - 10:20

Tack mulletant, för dom orden! De värmer ska du veta! Så länge som jag brottats med detta att egentligen är jag nog en riskbrukare bara, eller kanske en missbrukare, för jag kan väl inte vara beroende...? Osv i all oändlighet medan tomflaskorna fylls på under köksbänken och vinet till slut bara finns där för att jag ska bli full, så pass full att jag raglar in i sovrummet, drar av mig kläderna i en hög och somnar.Igår plockade jag undan alla vinglas, har kommit på att de inte ska stå framme i synliga skåp, det frestar...Jag har ärvt mitt drickande av min far, vilket arv...Igår tränade jag så sveten rann, skapade mina egna endorfiner med andra ord. Mådde mycket gott! Men vad är känslan i botten? Denna ensamhet! Längtan efter kärlek tror jag...låter det patetiskt? Som bekant är vinet en vän som aldrig sviker, man kan alltid krypa in i dess famn men sen låter denna "vän" en betala priset...LÄser Berra och alla er andra här och känner mig inte lika ensam..det är gott!/Lilja

Berra
ons, 2011-07-06 - 01:01

..och inget har gått till spillo...

Jag är så...nöjd med min nyktra tillvaro, att semestern är nog den bästa på mycket länge...
Jag njuter varje sekund av min fria tid, och är inte alls bunden till några som helst laster eller vanor...
Min tid är min!, kan inte sägas annorlundare, för jag sitter med triumf på hand, min egna nykterhet...
För vissa ingen uppoffring alls, för andra något nästan ouppnåeligt...
Som om jag kunde sträcka mig så långt att jag kunde nå molnen...

Frugan och jag har vår bästa tid just nu, långsam gick vi mellan bilparkeringen och vandrarhemmet genom en nästan kolsvart skog,
Vi var inte alls rädda för någonting, vi har ju varandra och båda var ju vid sina sinnens fulla bruk, inte ens mörkrädda, tänka sig...

Nu är vi så fasligt trötta, och våra grannar har också bestämmt sig för att göra detsamma, efter att suttit utanför och ylat lite...
Jag är bara så nöjd att jag inte var en av dem, jag har mitt liv...och de har sina...

Jag gör mina val och de gör sina, jag har inte skapat en för mig dålig start på morgondagen med att behöva oroa mig för en baksmälla...

Jag har fullkontakt med mitt liv, och jag ångrar ingenting, inte mängder och inte glasens innehåll....

Idag fick jag full pott på mitt liv, och det ska jag försöka bräcka redan imorgon...

Ingen fylla, inget bråk, och en morgondag utan tråk...

/Berra

Berra
tors, 2011-07-07 - 01:32

...men inte så farligt...
Vi satt trångt runt ett alldeles för litet bord vid uteserveringen, och vad gör jag???

Tar fel glas naturligtvis, och som van coladrickare så är man rätt snabb på att hälla i sig drickat, utan att tänka sig för...

Hinner känna lukten men alldeles försent har jag redan skvalpat i mig en halv mun...
Vad ska jag göra?, inte fasiken kan jag spotta det tillbaka i frugans glas, inte kan jag spotta det på golvet i den "fina" restaurangen...
Jag sväljer det med en hemsk min, och tänker HELVETE!!!

Alla runt bordet tittar på mig förskräckt som om jag hade druckigt rävgift, va' gör'u?
Jag drack av morsans vin...!

Grabben tittar på mig med uppspärrade ögon....vad händer nu?, dör du?
Nej sa jag, det blev en bara en halv mun...
Men vem ska nu köra bilen hem till hotellet???
Är du körd nu?

Får åter förklara för en trettonårig grabb att det är ingen fara, jag dricker inte alkohol för min egna viljas skull...
Det finns ingenting som förbjuder mig att dricka, jag har själv valt mitt nya levnadssätt...
Och en halv mun vitt vin lär inte förstöra detta, möjligen putta omkull mitt goda samvetet...

Så har jag uppdaterat min nykterhet?
Jajemensan, det smakade skit redan i munnen, och jag behöver inte prova detta ännu en gång, tack för det!

Litet snöpligt slut på en två och ett halvt års total avhållsamhet från alkoholen...

..men som jag har lärt mig, solen går upp även under morgondagen, och jag dog inte av detta...

Livet har sina prövningar, och det var en av dem...

Det enda som slår mig, hur f@n kan man dricka det där skiten, och sedan orera om att det är gott, och har vissa smaker osv..
Om de som betygsätter vinerna gav blanka f'et i att dricka alkohol, skulle de ha sina smaklökar i behåll och säga sanningen...
Det här varken smakar eller gör gott, passar bäst med en vällagrad diskho med lite grönsaksrester på gallret...

Man betalar dyrt för något som smakar illa, kan göra sin kväll till ett helvete för sig och andra, och som ger sura uppstötningar och huvudvärk dagen efter...
Och man surrar om prisvärt...

Nykterheten kostar ju ingenting, och har inget av alkoholens nackdelar, är inte den den mest prisvärda av alla valen...?

Berra kör Sverige med nykterheten i sitt bagage, och han kan aldrig sluta fundera över mänsklighetens största motsägelser...

En semesterresa mycket väl värd att minnas, och jag kommer att minnas den...

/Berra on the road...

Fenix
tors, 2011-07-07 - 09:42

Berra, du får göra en film om detta. Titeln är ju given, "Den ofrivillige drinkaren".
En kassa succé!
/Fenix

vana
tors, 2011-07-07 - 09:57

Dagens första :)
Ser framför mej ngn slags LasseÅberg scen ur den filmen.
Härligt härligt!

Shit happens!

Själv har jag inte råkat ut för detta ännu men sanningen är åxå
att jag inte har så mkt alkohol runtom mej...

Lelas
tors, 2011-07-07 - 11:24

Usch, Berra, du skrämde mig med den där rubriken!

Men jag skrattade gott åt fortsättningen. :-)

/H.

Berra
sön, 2011-07-10 - 19:34

..när våra gäster kräktes i trädgårdslandet invid stugan...
För många lakritsshots sätter sina spår sent på småtimmarna...

Jag tackade för mig kl 02, och vaknade pigg och fräsch, det gjorde inte de andra vuxna...

Och jag tänker...vem vann nu?

Det är i och för sig ingen tävling, men någon tar åter hem storvinsten gång efter annan....

Jag är en riktig looser på tips&lotto, men jag vinner på annat....

Få se nu...vad kan det vara...

...hmm...

/Berra