Nu har det hänt igen. Det som jag har gjort så otroligt många gånger så att jag tappar räkningen för länge sedan. Jag har i vanlig ordning under mitt ensamma intensiva drickande ringt till olika personer jag känner på fyllan och gjort upp och lovat en massa saker. Avtalat saker. Snackat skit om andra. Varit dryg. Skvallrat. Erbjudit jobbmöjligheter. Jag har missat kundmöten utan att svara när de ringt och undrat var jag är. Gått under jorden i flera dagar av konstant drickande. Många har inte hört eller märkt att jag varit full trots att mitt minne är väldigt diffust pga hög alkoholpåverkan. Jag kan helt enkelt dricka så mycket att jag kan fungera någorlunda normalt utan att minnas eller kontrollera vad jag gör. Än en gång har jag trasslat in mig i problem som ändå påverkar mitt liv så mycket. Varje gång detta händer så får jag bara känslan av att inte vilja finnas mer. Att ge upp...
Jag vet också att jag förut har lyckats skaka av mig de här känslorna. Som idag. Första dagen på 4 dagar nu efter min senaste 3-dygns dryckesperiod när jag känner att abstinensen lättat och skakningarna, kallsvettet och hjärtklappningen försvunnit inse att jag tagit mig över det värsta. Men ångesten ligger som en vår filt över mig. Imorgon börjar en ny fas. Fasen med undanflykter och bortförklaringar till de jag talat med och försakat när jag drack. Till de på jobbet (läs: kunder) (jobbar som ensam egenföretagare) som blir misstänksamma vad jag håller på med och tycker jag är oseriös.
I flera år har mitt liv varit såhär. En balansgång på gränsen till att rasera mitt liv, jobb och ekonomi. Kommer jag lyckas att precis klara mig denna gången också? Vem vet. Oftast har dessa nyktra dagar slutat med en ny dryckesfas efter några dagar. Har nog lovat mig själv en vit vecka varje vecka i 4-5 år nu, men det har aldrig infriats. Jag super ihjäl mig om jag fortsätter på detta sätt. Varför har jag inte styrkan att hålla upp och sluta?
För 6 år sedan blev jag gripen för grovt rattfylleri. (Fick tillbaka körkortet efter 1 år). Har de senaste åren anmält mig själv flera gånger till beroendemottagningen och fått tid men först efter kanske 6-7 veckor. Har då sagt att jag behöver hjälp NU! Vill ha antabus utskrivet NU! Få någon att prata med NU! Men NEJ, du får komma hit om 6 veckor säger de. När det väl har varit dags har jag inte dykt upp pga att jag varit i en dryckesfas.
Ja vad ska man göra? Varför blev jag inte en starkare människa....

Jag kan tillägga att jag för flera år sedan köpte en dyr alkomätare som jag har kvar. Har blåst i den någon gång dagen efter då jag slutat min dryckesfas. Då jag druckit sista droppen vid ca kl 03:00 på natten (deckat) har jag sedan vid ca kl 18 kvällen efter blåst ca 1-1,5 promille. En gång för något år sedan när jag blev upplockad på gatan av polis och körd till sjukhus så blåste jag i deras mätare ca 13 timmar efter att jag blivit inlagd, 2,4 promille. Så det blir oftast mycket livsfarliga nivåer. I stort sett all min tid senaste 5 åren har gått till att dricka eller att återställa vad jag gjort på fyllan (dvs städa lägenheten, hitta på bortförklaringar för vänner/familj etc). Är 29 år med egen bostadsrätt, firma och lever ensam.

Hej Ismay,
Jag tycker du resonerar väldigt klarsynt kring din situation. Du utsätter dig för både fysisk och psykisk tortyr genom att dricka som du gör, och jag tror som du att du behöver hjälp att bryta, så snart det bara går. Boka en tid i alla fall nu, och berätta för någon du litar på att du behöver hjälp att passa den tiden. Planera in något du behöver vara nykter för ett par dagar innan, ge inte upp innan du börjat. Kan AA på nätet vara något tills du får behandling? Du har det viktigaste av allt för att lyckas sluta, och det är sjukdomsinsikt och vilja till förändring. Livet har så mycket annat än alkohol att njuta av, även om beroendet får dig att tvivla på det. Kör nu, du kan!

Håller med Kennie, du är väldigt klarsynt kring din situation. Följ Kennies tips, de var bra. Med de mängder och de promillehalter du är uppe i lever du extremt farligt. Låt det här vara sista gången. Ångesten och minnen över hur det har varit kan du stoppa i en liten box. Plocka fram lite i taget när du lyckats vara nykter. Det kan få vara levande, men aldrig övermäktigt.
Du låter motiverad nu och det är egentligen inte svårare än att du nu tar en dag i taget, resten av livet. Det behöver inte vara större än så. En dag till, idag med osv. Sakta men säkert är du uppe i många nyktra dagar.
Men titta på Kennies tips ovan. AA är ju också ett alternativ kanske. Dit kanske du kan gå och slippa vänta?

Tack Kennie och Sisyfos för era kloka svar. Ja det är ju otroligt hur man kan vara så insiktsfull om sin situation utan att kunna minska/sluta med krökandet. Det är som att någon kraft tar över hjärnan för en stund och styr kroppen att gå in på krogen eller systembolaget. För den som inte har problem är det nog jättesvårt att förstå men den kraften är så stark.

Precis så är det! @Ismay12 skrev:"Det är som att någon kraft tar över hjärnan för en stund och styr kroppen att gå in på krogen eller systembolaget" Huvudet på spiken. Det är därför som beroendeforskare kallar det för att hjärnan är kidnappad. Men den kan bli fri igen. Jag tycker också du ska testa att gå på ett AA-möte om du har möjlighet. Du behöver inte säga något om du inte vill, sitt bara med och lyssna några gånger. Det talas mycket om Gud, men det är inget du behöver hänga upp dig på om du inte är troende. Du får definiera din egen kraft som du vill, huvudsaken är att den är större än den som kidnappar hjärnan :)
Lycka till och fortsätt skriv, här är du bland vänner!

Har hört en del som använt sig av en teknik när de får starkt sug, att tänka "ok, jag får dricka, men först ska jag..." och det där "först" kan tex vara ringa en vän eller alkohollinjen, ta en joggingtur, läsa sitt första inlägg här. Något som ger en chansen att ta tillbaks kontrollen. Har du bokat tid på beroendemottagningen ännu?