Ja, alltså jag har extremt svårt att leva upp till det själv, men jag tror egentligen att det skulle gagna mig. Det får liksom vara en ambition, inte ett måste. Då kan jag också bocka av det jag lyckas med… inte att göra ett kryss för att det inte är perfekt, en viktig skillnad… Perfektion har jag gett upp, Good enough” är ett bra uttryck.

Kaffetanten88

Ja jag vill hitta en balans. Balans med allt faktiskt. Balans i livet generellt. Good enough i allt 🤣@Sisyfos

Jag är i någon bland fas just nu. Växlar mellan ångest och känna mig manisk. 😱

@kaffetsnten har inget vettigt att komma med. Men ville bara säga att jag följer din tråd, tänker på dig och hoppas att det ska lätta lite snart. Jag påminns också om hur orättvist livet delar ut sina lotter, du borde fått ett fett arv från en okänd släkting för att åtminstone slippa den oron.
Men som alltid blir ju enda sättet att leva sitt liv just att leva sitt liv. Och det gör du bättre och med en jäkla massa mer styrka än en massa människor jag känner som har fått både feta arv och räkmackor på rad.
Kram till dig 🌸

@Kaffetanten88 Åh, vad bra! När man djupandas långsamt signalerar man till hjärnan att man har koll på läget. Plus att man andas ut koldioxiden ordentligt (syre in omvandlas till koldioxid ut) och då får man plats med mer syre vid nästa inandning. (Tänk en ballong som fylls och töms. Om inte ballongen töms helt får man inte in lika mycket luft nästa gång.) Om man andas ytligt och inte andas ut koldioxiden ordentligt kan man uppleva stickningar i händer, fötter, ansikte - och det beror på att musklerna får syrebrist. Plus att det är vilsamt i stunden. Man ger sig själv en micro-paus. Vinn-vinn-vinn 🙏🏻

Kram 🐘

@Kaffetanten Jag kan identifiera mig med @Sisyfos angående det där med ordning. Har nu, sent omsider, förstått att jag också är en person som gillar ordning. Inte på det pedantiska viset, men att det finns struktur och en plats för allt. Jag börjar inse att jag till och med druckit på när det blir för oorganiserat rent praktiskt runt mig. Får lätt panik faktiskt. Jag har inte sett mig själv som en sådan person genom livet, men inser nu att det är så. Det har inte bara med stigande ålder att göra. Även när jag tänker tillbaka på ett yngre jag känner jag de vibbarna. Jag tänker att den här insikten också kan hjälpa mig angående på hur jag ser på mig själv i relation till alkoholen. Jag kanske EGENTLIGEN är en person som inte dricker. Drickandet kanske helt enkelt är en stor j-a missuppfattning, en vilseledning. Kanske har jag också varit offer för alkholromantiken möjligen och kanske har jag velat ingå i den romantiken. Vet inget säkert. MEN, jag är kanske inte den drickande person jag alltid sett mig som? Identifiering. Den här frågan är viktig tror jag. Kram alla.

Kaffetanten88

Ångesten och deppigheten släpper inte. Vi har flyttat och jag älskar nya huset men jag kan inte vara glad. Är bara sjukt orolig för allt. Ekonomin som är i botten. Någonstans har jag packat ner sonens mediciner men jag vet inte vart så jag har bara lite kvar. Jag måste hitta dem idag. Stress och stress. Sonen är sjuk och är hemma. Det var ångest ett tag då jag trodde han skulle få lunginflammation. Jag har svårt att tänka positivt just nu. Jag vet att jag borde men känner bara ångest och stress!

Kaffetanten88

Jag ska göra ett försök att trappa bort venlafaxinet igen. Ifall det är mängden mediciner jag äter som inte är bra. Sen säger min läkare att den kan skapa obalans. Man fasen va rädd jag är. Är fruktansvärt att trappa ut den den där medicinen. Sista tabletten går ju inte att dela eller något heller.

Förväntningar om att man ska känna sig glad är inte helt lätta. Just en flytt som du har gjort nu är en stor omställning. Det är nog ganska normalt att känna sig vilsen i det. Särskilt när ni inte har packat upp heller. Om jag ska ge dig ett råd tycker jag att du ska ta rygg på AndraHalvlek. Tycker att hon är så bra på att bryta ner sånt som kanske känns övermäktigt i små, små delar. En bit i taget och så gör hon det, bit för bit.
Typ 1 packa upp lådan med x, lägg på rätt plats.
2. Håll köket i ordning.
Så att det blir överkomligt. Lämna ekonomin därhän eller ännu bättre skapa en budget så att du har koll. Det är inte så svårt. Alla inkomster, alla nödvändiga utgifter. Nu pendlar din inkomst kanske lite och utgifterna också, så det är kanske inte helt lätt, men jag tror att det är lättare om du skapar en struktur över det också, så blir oron inte lika stor.
Jag känner igen de här tankarna, när det blir för mycket - kaos, men ordning och struktur hjälper till, så att man sen kan ta en sak i taget. Och AndraHalvlek är en riktig mästare på det 💜. Kanske ska lyssna på mina egna kloka råd och ta med mig AndraHalvlek på axeln idag. Vad skulle hon ha gjort i det här läget?

@Kaffetanten88 Tyvärr är jag ju vis av erfarenheten gällande just Venlafaxin också. Så mitt råd till dig är enkelt: Trappa INTE ut den medicinen just nu! Det är oerhört potent medicin och man kan reagera massor på minsta lilla smula upp eller ner. Om/när du ska trappa ut måste du vara i god psykisk balans eftersom själva utsättningen kans skapa psykiska problem.

Jag har snart lyckats trappa ut från 75+37,5 mg dagligen till 0. Jag har gjort ett schema där jag trappar ut en 37,5 mg-tablett per vecka och månad. Jag har hållit på i över 1,5 år och är inte klar förrän i november. I januari är det 2 år sedan jag började trappa ut medicinen.

Att trappa ut venlafaxin just nu skulle bara förvärra ditt mående. All förändring i medicineringen skulle förvärra ditt mående. Tyvärr.

Kram 🐘

Hej Kaffetanten88, fint och bra att du skriver här, berättar hur det går för dig och hur du har det.

Vi försöker ge dig stöd på det sätt som går över internet. När det gäller mediciner rekommenderar vi alltid att prata med behandlande läkare, eller någon inom vården, oavsett nedtrappning eller liknande, ibland kanske "bara" att bolla om en ska sluta eller ej. Vet inte hur du själv tänker kring det men kanske finns det perspektiv du kan få på det sättet oavsett vad det sedan resulterar i att du väljer att göra med medicinen.

När det kommer till balans, något de flesta av oss vill uppnå såklart i alla livsdomäner, hur kan du göra för att skapa så mycket balans du kan i dit mående just nu? Vad är hjälpsamt för dig att må så bra du kan?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kaffetanten88

Hej Rosette!

Min läkare vill att jag ska sluta med venlafaxin men lämnar det till mig när då jag inte lyckats trappa ut när vi bestämde. Jag pratar dock självklart med min terapeut om plan på hur jag ska göra. Och skulle kontakta läkaren om jag känner att jag behöver.

Hmm ja. Jag tror jag tappat balansen för jag tappat mina rutiner. Hade bra rutiner kring kost, sömn och träning. Nu tränar jag inte. Äter lite vad som helst men sover helt ok. Felar på två av 3. Dricker lite energi dricka igen med. Tror jag vet vad jag behöver göra men har inte orken att ta tag i det. Känns inte som tiden räcker till. Känner mig stressad hela tiden!

Kaffetanten88

Inatt drömde jag att jag drack och körde bil. 😱 Fick så dåligt samvete i drömmen. Konstig dröm när jag varit nykter så länge. Ja två små snedsteg har jag ju haft. Men de räknas knappt.

Kaffetanten88

Äter en antidepp nu som man absolut inte får dricka alkohol på. Så jag har tänkt testa att sluta med antabus igen. Jag är så enormt trött på att ha massa bokade möten och behöva ta en medicin framför någon hela tiden. Så idag har jag möte och vi ska prata om det.

Kaffetanten88

Vet att jag inte skriver så ofta. Mår inte så bra så blir inte att jag kommer in här så mycket. Den nya antideppen gjorde att jag gick in och ur hypomani så fick sluta med den idag. Efter ett samtal med min psykiatriker så vill hon avvakta 2 veckor innan vi gör något annat. Jag blev ledsen efter vårat samtal och skrev till henne. Jag vill göra något åt mina mediciner för jag mår ju inte bra. Mådde ju inte bra innan jag började med antideppen heller. Hennes förhoppning var att jag skulle börja må bra när den gick ur blodet. Jag är helt säker på att så inte är fallet. Blev så jäkla less på att hon inte lyssna på mig. Sa ju att jag mådde dåligt innan. Att jag gick in i manier innan. Medicineringen är ju inte på topp. Får nu se vad hon svarar på det jag skrev. Om/när hon svarar. Jag har till och med en medicin jag vill prova. Hoppas hon svarar den här veckan. Men känner jag henne rätt blir det inget svar för än jag tjatat och ringt sköterskan och bett henne pressa på osv osv. Suck! Detta betalar man privat för.

Kaffetanten88

Hon svarade på kvällen faktiskt. Jag ska få prova medicinen jag föreslog. Så det känns bra iaf.

Skriver detta mitt i natten. Ligger vaken och kan inte somna om.

@Kaffetanten88 Skönt att du blir lyssnad på! Jag tror, utan att alls veta eftersom jag inte är läkare, att din infasning och utfasning av olika mediciner gör att du mår ännu sämre. Att må sämre är jättevanliga symtom vid infasning och utfasning. Så jag hoppas innerligt att du snart hittar en okej nivå på medicinering så att du kan ligga helt still på samma nivå ett bra tag. Först då vet du kanske hur du mår egentligen.

Ibland är det en liten en tröst att ”jag mår skit, men det har mest helt kemiska orsaker eftersom jag fasar in/ut min medicin”. Man bör inte börja, sluta, prova nytt för hastigt. Man måste ge medicinen en chans att verka fullt ut. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag är innerligt glad att jag snart har trappat ut venlafaxin efter 14 års användande, under 1,5 års långsam uttrappning för att inte kroppen ska reagera negativt.

Kram 🐘