2019 var jag aktiv här på forumet. Och att läsa det jag skrivit. Att läsa hur mycket jag hatade mig själv. Att läsa att jag drack för att jag ville dö. Det gör ont i hela kroppen.

Jag har inte slutat att dricka. Jag lever fortfarande med alkoholens kraftiga handtag. Jag tar mig inte ifrån det. Jag vet inte hur jag ska klara det.
Skillnaden 2019-2021.
2019 drack jag tills jag inte kunde stå. Dagarna efter lovade jag mig själv att jag skulle sluta dricka. Och när jag bröt det löftet så växte självhatet. Och jag drack återigen för att sluta andas.

Sen nån gång under den brinnande pandemin så hittade jag mig själv. Jag accepterade att jag inte är perfekt. Att jag inte är en dålig människa för att jag dricker för mycket. Jag är bara sjuk. Så nu är det dags att försöka ta mig ur det här. Men nu vet jag att jag inte ska hata mig själv om det inte går

Läst lite på forumet igen, ser hur alla kämpar och firar deras vinster. Hur de har låtit bli vinet till maten och hur tråkigt det är utan det där glaset. Tänker tillbaka på hur jag kämpade. Var nykter i många månader för att sen ramla tillbaka. Det finns nog inget som äter upp ens självkänsla som alkoholmissbruk.

Eller att vara 24år och ge upp. Att vilja sluta men att veta att man inte klarar det.
Att förstå att spriten kommer förstöra allt jag håller kärt. Att jag kommer skada (inte fysiskt) människor jag älskar. Att veta att
Allt detta kommer ske för att jag inte klarar sluta dricka.

Det får mig återigen vilja lämna jordlivet för att låta familjen slippa detta.

Eller så fortsätter jag leva trots missbruk. Hårt jobb mycket träning. Och inställningen att jag redan borde vara död får en person att leva utan förväntningar

@Lundgrens2 skrev:"Hur de har låtit bli vinet till maten och hur tråkigt det är utan det där glaset."

Fast att det är tråkigt utan det där glaset är ju bara något man tror för att man har fått sin hjärna kapad. Jag vet att det inte är enkelt men när man väl har lärt sig att se förbi den illusionen så blir man fri. När man väl har sett kan man inte ha det osett heller.

Jag förstår att du känner dig lite uppgiven, men har du verkligen tankar på att lämna jordelivet så ska du inte hålla dem för dig själv utan se till att prata med någon. Jag vet att det är tufft det där med missbruk, men det går att göra någonting åt det. Det är såklart inte enkelt.

Det ska jag göra 😊 men jag är oerhört nyfiken på er som varit nyktra i flera år. Hade ni familj? Och missbrukade ändå?
Eller var ni som mig? Jobb 50h per vecka. Och när jobbet är färdigt så hamnar ni direkt i flaskan

@Lundgrens2 . Hej! Bra att du tagit dej hit igen. Alkoholen är jävlig men går att övervinna. Det är tufft men fortsätt skriva och läsa här. Vi är många som klarat det till slut. Oftast efter många återfall och värre och värre konsekvenser. Många med familj och jobb, vi är från alla kategorier. Jag var en högpresterande till synes välfungerande kvinna. Bra jobb som jag trots allt skötte. Barnbarn som jag passade trots att jag inte var nykter. vilket är min största skam. Inget hände men det var rena turen. Nu är jag nykter sen snart 10 år

Li-Lo

Hej Lundgrens2

Det låter som att du har en del goda erfarenheter i bagaget. Du har valt och klarat av att vara nykter i perioder. För varje period lär du dig mer om vad som blir hjälpsamt för dig.

Att, som du gör, ta kontakt här på forumet är sannolikt ett första steg att bryta det som pågår. Klokt! Om jag förstår dig rätt är du inne i drickandet nu och det får dig att känna vanmakt. Det gör mig ont att du känner dig så låg att du funderar på värdet av livet. Du vet säkert att alkohol kan stärka den typen av tankar. Jag undrar lite hur det ser ut runt dig med vårdkontakter? Om det är något vi kan göra så tveka inte att skriva direkt till oss i admi under fliken stöd/fråga oss.

Vi vill be dig undvika att skriva på forumet då du är påverkad, det finns många skäl till att vi har den oskrivna regeln. mest för att skydda den som skriver men även för dem som läser. Hur mår du idag? Du har fått många svar här och vi är fler som tänker på dig.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej, tack för alla goda råd.
När jag skriver att jag vill lämna jordelivet så är det mycket som kommer i affekt av hopplösheten som dyker upp ibland. Men överlag så trivs jag med livet (särskilt under lugna perioder). Jag har aldrig haft en sunt drickande. Det började vid 13års ålder.

Jag är 24år nu, började tänka tillbaka nu, fy tusan va mycket grejer jag har förträngt genom åren.

Ursäkta att jag skrivit under påverkan. Men att ha ett forum för Alkoholberoende och förvänta sig att vi är nyktra är ju inte jätte sannolikt. Jag tycker att det som hjälpt mig mest är när jag krökat i flera dagar och det känns som livet rasar, att kunna vända mig hit och få stöd/råd/inspiration från folk som har erfarenhet. Ber om ursäkt återigen
@Li-Lo @Li-Lo

@Lundgrens2 Du behöver inte be om ursäkt för att du skrivit här under påverkan, jag tror dom flesta här inklusive mig har gjort mycket sämre val själva under påverkan. Kämpa på, du är bara 24 år och om du kan få ordning på dina problem så har du nästan hela livet framför dig.