Nejlika

Jag har vart här tidigare på forumet, för snart tre år sen. Då blev det ett alkoholstopp på tre månader som gjorde mig oerhört väl. Tog tag i så mycket uppskjutet under de tre månaderna, försökte ta ett helhetsgrepp om mig själv efter många år av destruktivitet, dåliga relationer, ångest, övervikt och skamkänslor. Men precis som de flesta av oss vet kan det bli överväldigande att bara sluta med alkoholen när alla obearbetade känslor kommer tillbaka, och av olika anledningar valde jag att inte fortsätta som helnykterist, dels för att jag tyckte det blev svårt socialt men också för att jag antagligen bara inte ville. Jag skulle säga att det fungerat bra i perioder men mindre bra i andra perioder. När nya kriser kommer - och det gör de ju alltid - blir det svårt att hantera alkoholen om man inte hunnit bygga upp nya välfungerande verktyg.

Jag trillade dock aldrig igen så hårt därefter, jag vet helt säkert att de där tre vita månaderna (som jag aldrig tidigare i livet haft) faktiskt gjort någon form av bestående förändring hos mig, som höll mig från att trilla rejält igen.

Jag har oftast fortsatt hålla igång med träning (livsnödvändigt för mig numera), gått ner all min övervikt jag hade samlat på mig genom åren, relationer fungerar bättre än tidigare, jobb ok - men nu känner jag ändå att det sakta börjat rasa neråt och jag nöjer mig inte med att må "bättre", jag vill faktiskt till och med må bra! Så jag behöver dra i handbromsen igen, och ta det därifrån.

Längtar åter efter de där ordentliga djupa, lugna andetagen och när man såg upp mot en klarblå himmel och kunde känna sig ett med vår värld. Vill fortsätta jobba fram mer långvariga strategier denna gång. För att ta hand om mig själv, mina trauman och för att bygga en starkare väg framåt.

Dag 7 avklarat.
Kram till den som möjligen läser ❤

@Nejlika Välkommen tillbaka! Kloka reflektioner du gör. Alkoholen är nästan alltid symtom på andra skav man måste ta itu med. Men när man är nykter har man tillgång till alla sina förmågor på ett helt annat sätt, så då får man bättre förutsättningar. Man får skynda långsamt, ta en dag i taget. Viktigast först - vara nykter!

Kram 🐘

@Nejlika vad fint att du kommer tillbaka. Säger som @Andrahalvlek, kloka reflektioner du gör. 7 dagar redan! Du tar stormsteg mot de där lugna andetagen som du längtar efter. Snart är de dina.

Kram!

@Nejlika Du berättar om många saker du ordnat upp men att det du nu måste dra i handbromsen. Du skriver ”längtar åter efter de där ordentliga djupa, lugna andetagen och när man såg upp mot en klarblå himmel och kunde känna sig ett med vår värld” mycket vackert och målande beskrivet! Du säger också att du behöver hitta långvariga strategier för att kunna ta hand om dina trauman och ta hand om dig själv. Så är det för mig också, jag måste vara klar i huvudet och nykter för att få tag i mina riktiga känslor för att kunna bearbeta dem tillsammans med min psykolog. Idag är min dag 19. Grattis till din dag 8, bra jobbat💪💕

Nejlika

@Andrahalvlek
Tack för ditt välkomnande. Jag har smugit runt här på forumet senaste veckan eftersom jag minns hur väl det motiverade mig sista vändan. Det släpper lite av den tunga skammen man går och bär som ett ok, ingen är dömande trots att man pratar om det mörkaste. Och sen finns personer som du - har sett hur fint du skriver och engagerar dig för många, stor eloge till dig ❤ Det där med skynda långsamt som du skriver är något jag behöver jobba med.

@Charlie70 stort tack för ditt inlägg och välkomnande 🙏 🌹 Ja, jag hoppas få känna de där lugna djupa andetagen igen snart.

@Vår2022 stort tack! Jag har ännu inte börjat kommentera igen i andras trådar, men jag har följt dig senaste veckan och sett din inspirerande utveckling och kraften du utstrålar 🙏 Så även om vi skriver för oss själva vill jag tacka för att du delat med dig av din resa 🌹 Grattis till dag 19 och som du säger - klarheten utan alkohol är något att längta till för att få det där perspektivet att överblicka sitt liv. Du gör rätt att bearbeta det med en psykolog. Senaste åren har jag själv en psykolog och jag hoppas nå bättre framgångar utan alkoholen.

Nejlika

Dag 9 (räknade lite fel igår, oviktigt men viktigt)

Vaknar upp till ungefär samma tillstånd jag känt senaste året. Senaste året som bestått av fysisk ohälsa (japp covid, post covid med mycket oklara symtom). Coviden som tvingade mig till inlåsning med mina demoner, stillasittande, skavande i svett och ångest. Månader. Mörker. Ensamhet som aldrig förr.

Fysiska hälsan är bättre men jisses vad jag känner mig sargad. Konditionen som jag fick innan coviden är såklart borta. Då tränade jag fyra gånger i veckan och höll mig trots demoner alltid flytande. Nu ligger jag och skvalpar vid vattytan. Över den med näppe. Träning var ett redskap. Jag hade behövt flera. Något jag jobbar på och vill fortsätta jobba på är snällhet, mot mig själv. Inte sparka på mig för att det inte gick bättre. Vem hade kunnat förutsäga pandemin? Vem klarar av isoleringen bra. Jag drack såklart inte i isoleringen för jag kunde ju inte ta mig till bolaget, men emellan sjukdomsperioderna där det var bäcksvart mörker inom mig blev det mitt sätt att bearbeta. Och jag försöker säga till mig att det är ok. Vi är inte perfekta men vi får försöka kämpa på och ta oss framåt.

Idag är det blå himmel, men det känns grått. Jag behöver hålla ut, för jag vet att det blir bättre.

Kram på er.

@Nejlika Grattis till dag 9🌟. Oj! Vad du har kämpigt med covid! Vad bra att du jobbar på snällhet mot dig själv, det är därifrån man får kraften. Kom att tänka på sinnesrobönen som är fin:
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att förstå skillnaden.
Ha en fin fredag❤️

@Nejlika Välkommen tillbaka! Önskar krya på dej efter covid o att du kommer att göra många a-fria dagar...👍
Jag har hängt här på forumet en tid o tycker det är hjälpsamt, är kanske inte så aktiv med kommentarer. Men läser vad som skrivs...
🤗 Majsan

@Nejlika Välkommen hit igen! Du skrev: ”jag nöjer mig inte med att må "bättre", jag vill faktiskt till och med må bra!” Klockrent, varför nöja sig med att må halvbra! Målet måste ju ändå vara att må så bra som möjligt. Och min övertygelse är att alkohol inte tillför något positivt till ens mående överhuvudtaget. Man har bara trott detta i hela ens liv, och blivit van vid det. Att det skulle vara normalt att dricka en bevisligen för kroppen giftig substans är ju totalt galet när man tänker efter. 🥺

Som sagt, välkommen tillbaka! Och jag håller tummarna för att du ska få må riktigt riktigt bra i framtiden! Både med tanke på sviterna av Covid, och pga fördelarna med att slippa alkoholen. 🤗

Nejlika

@majsan_nu stort tack 🤗 Sviterna av covid känns nu hanterbara, men oron därefter är jobbig, oron att min kropp blivit "förstörd" och aldrig kommer fungera helt normalt igen, tanken lamslår mig.
Gäller ju att iallfall försöka förändra det man kan, därför är jag här nu, alkohol är knappast det bästa för vårt immunförsvar om inte annat 😊
Vi kämpar på ihop 🤗

Nejlika

@Torn stort tack för meddelandet och visad omtanke 🤗
En tanke när du skrev att inget gott kan tillföras med alkohol - så för för egen del har det (tyvärr) inte stämt, jag tror att det beror lite på utgångspunkt, miljö och grundresurser. Men det är ju en annan sak att fråga sig om det positiva överväger allt det negativa, och där är nog onekligen de flesta gångerna svaret nej. Så som alkoholens plats sett ut senaste månaderna - absolut inte.
Problemet för mig om jag ser alkoholen som roten till allt ont blir att förväntningarna på det nyktra livet blir för höga - vilket för mig leder till besvikelse. Balansen är ju att hitta positiva saker som kan ersätta de positiva med alkoholen (som det såg ut för mig) för att då slippa allt det negativa. Jag har all respekt dock för att alkohol för en annan bara är dåligt.
Jag tar detta dag för dag och vill komma till punkten där jag har en klar blick och vill hitta tillbaka till glädje. Men att tänka "aldrig mer" blir för mig för tungt just innan jag lyckats ersätta alkoholens plats med annat.

Nu kan jag ha svävat iväg helt här 😅 Men mycket tid går åt grubblerier en dag som denna.

Stort tack iallafall till alla som kikar in och jag vet att allt är med goda intentioner ❤

Nejlika

Ikväll blev det väldigt nära. Ställde in planer för att slippa vara omkring alkohol med helt klart tuffaste dagen hittils. Pms påverkar helt klart men vad annars som skaver vet jag inte. Tog mig ut på en promenad och unnade mig sen en himla massa sötsaker. Det gick över, iallfall ikväll. Lyssnar på en ljudbok, "Tänka klart" av Annie Grace nu och ska lägga mig tidigt. Nya tag imorgon 🌱

@Nejlika fan vad bra jobbat💪. Kan det vara så att när man ställer in en plan, där man vet vad som händer, uppstår ett tomrum och massor av tid som man ska hitta på något annat. I vanliga fall hade man berusat sig vilket är en aktivitet i sig och tiden hade gått. För mig är det så att jag måste byta vanor helt för jag har druckit både som aktivitet och för att döva. Det blir massor av tid och helt nya vanor. Återigen bra kämpat och var stolt över dig själv! Du gick igenom en svår prövning och klarade det!
Ha en fin lördag❤️

Nejlika

@vår2022 tack för att du tar dig tid att skriva här trots att min tråd går ganska mycket i moll just nu från min sida 😊 Och för ditt pepp 🥰 Jag inspireras av din motivation och blir glad av att läsa om dina framsteg! När mitt huvud lugnar ner sig lite mer kommer jag kunna tillföra mer även i din tråd 😊 Just nu känner jag mig som ett mörkt moln som är rädd att färga av det mörka på andra, vet inte om någon kan känna igen sig.

Du har absolut rätt i att det krävs tid för att inöva nya vanor. Öva öva öva och att ge det tid.

Nejlika

Jag borde vara tacksam över att denna gång var utgångspunkten i mitt drickande inte lika mörkt, men jag kan tyvärr inte känna det. Jag har de senaste åren tagit flera pauser här och där, utan större besvär, och mängderna har aldrig blivit detsamma som för några år sen. Någon form av spärr/stopp har funnits. Däremot har inte spärren för vilka tillfällen man dricker funnits alltid, och det är den som oroat mig. Nu när jag tagit paus tror jag att pga att mängderna jag druckit inte vart så stora som sist - så har också det där lyckliga ruset av nykterheten som kroppen ofta skapar tidigt (för att man ska hålla sig nykter) lite har uteblivit. Idag är måendet värre än någon annan bakfylla jag känt. Tror det handlar om så mycket mer än alkohol, men problemet kvarstår - jag vet inte var jag ska ta vägen av oron. Kanske har jag inte samma motivation som sist? Kanske är inte nykterhet något jag vill ha nu innan jag fått hjälp för andra besvär? Jag får absolut inget gjort idag.

@Nejlika Hej! Stor igenkänning på det du skriver om oro o hur hantera den känslan. Upplever den förlamande vissa stunder o dagar! Har heller inga bra tips annat än att genomleva känslorna o komma ut på andra sidan... Vill så gärna ha tips på andra vägar! Just nu är motion inte nån framkomlig väg för mig, annat än stillsamma promenader.
Nu jag inte läst hela din tråd o inte är jag så uppmuntrande heller. Vill bara dela med mig o berätta att jag känner lite likadant som du gör! Kanske kan vi hitta en väg framåt...
🤗 Kram

@Nejlika känner igen det där att man är rädd att smitta sitt mörka på andra. Det är ju egentligen då vi behöver mest stöd och tröst, så fortsätt att skriva av dig och sätt ord på dina känslor, det brukar lätta. Annars snurrar allt runt i huvudet bara. Du skriver ”däremot har inte spärren för vilka tillfällen man dricker funnits alltid, och det är det som oroar mig”. Du beskriver att du inte vet vad du ska ta vägen av oron. Kan det finnas något här att få tag i, vad oron består av?
Kram💕

@Nejlika Känner igen att inte få det där lyckoruset över att vara nykter. Kanske just pga att alkoholkonsumtionen ännu inte var så stor att det ställde till verkliga problem, mer en känsla av att om jag fortsätter på det här spåret så kommer det att gå illa… Anledningarna bakom den typen av självmedicinering försvinner ju inte bara för att man vägrar dricka på dem. Oron som maler och maler. Växer till ren ångest mellan varven. Depressionen som ligger och hotar i bakgrunden. Jag har egentligen inga bra tips. Bara en försäkran om att det går att leva så här också, och att det smartaste är att låta bli alkoholen för att inte lägga sten på börda. Hjärnan lär sig så småningom att släppa taget om oron tillräckligt för att man ska kunna lyfta sig ur handlingsförlamningen och göra sånt man mår bättre av. Enkla små saker i mitt fall. Läsa en bok. Spela ngt instrument. Ta ett varmt bad. Gå en promenad. Städa. Sortera tvätt. Alla sådana där småsaker som sammantaget signalerar lugn och stabilitet till hjärnan. ”Jag har kontroll över livet och stunder av frid, allt löser sig, en detalj i taget”. Små saker. När jag försökt större må-bra-projekt (tex att börja träna på allvar igen, eller investera stora mängder tid och energi i hobbies, gå i terapi…) har det slutat i utmattning istället för bättre mående. Så jag tänker helt enkelt att jag skiter i allt jag det där jag inte mäktar med, även om det säkert är den gyllene vägen man borde vandra. Och så försöker jag vara nöjd med att jag åtminstone inte saboterar mig själv med alkohol medans livet skaver. Det kanske inte behöver vara mer storslaget än så.

Nejlika

Dag 2 - omtag 1

Kanske inte förvånar så mycket vart det sist var på väg att gå... Paralyserad samtidigt som det fanns saker jag absolut var tvungen att göra hittade jag ingen bra väg vidare just då. Det blev inte speciellt mycket alkohol, men jag lossnade från min paralys av ångest och löste mina akuta ärenden. Jag förstår självklart att utgångsläget inte hade vart lika illa om inte alkohol funnits med från början men jag känner inte att det finns så mycket orsak att vara arg på mig själv nu när jag ändå kommit ut på andra sidan i ett bättre utgångsläge och mer motiverad. Nu är det full fart framåt som gäller.

I dag mår jag ganska bra, ser fram emot allt bra som förhoppningsvis får växa och ta mer plats nu när alkohol inte kommer finnas med i bilden på obestämd tid. Alla avgörande beslut skjuter jag på framtiden - här och nu vill jag absolut inte dricka, känns bra så och är pepp!

Kan förövrigt starkt rekommendera boken "Tänka Klart" av Annie Grace för de som inte redan läst den. Boken är utformad för att medans vi läser den påverka vårt undermedvetna till att inte vilja dricka alkohol och jag tror faktiskt att den kan ha gett effekt! Den berör faktumet att vi dricker trots att vårt medvetna jag alltid vet att det inte är bra för oss, alla negativa aspekter av alkohol som finns och trots att vi ofta inte vill det. Att vi gör det ändå beror på processer i vårt undermedvetna, som påverkas mer av normer i samhället (dryckeskulturen, vanor osv), men att genom att läsa/lyssna på boken kan dessa påverkas. Värt ett försök till alla som inte redan läst den som sagt! Jag själv tror att jag t om kommer läsa om den ett par gånger för ännu bättre effekt!

Önskar alla en fin dag! Tack för alla fina meddelanden också - kommer återkomma med svar ❤

@Nejlika Vad bra att du gör omtag och känner dig motiverad. Det blir så mycket lättare att stå emot alkohol då. Har inte läs boken, låter intressant! Jag har läst Depphjärnan av Anders Hansen som handlar om vad som utlöser ångest och depression och vad som händer i hjärnan. Den är verkligen intressant och har givit mig mycket i min kamp.
Kämpa på❤️