Hej alla

Jag har druckit i många år men skulle säga att det blev "på riktigt" år 2015. Därifrån eskalerade det och fick bränsle av flera olika traumatiska dödsfall i min familj och spårade sedan ur fullständigt. Jag blev helt och hållet slav under alkoholen. Som radiostyrd. Det är jättesvårt att förklara men det var (är!) som om jag har drabbats av någon slags parasit som kidnappat min hjärna medan jag, mitt riktiga jag, sitter maktlös och bara kan titta på medan det förstör hela mitt liv.

Fast jag har märkt att det hjälper om jag väljer att se på det så; som en utomstående kraft som har tagit kontrollen över mig, något som egentligen inte är jag, som ett slags väsen. Ett extremt manipulativt väsen som inte skyr några medel, inte har någon barmhärtighet eller medkänsla utan som gör precis allt för att få tag i sitt gift.

En gång i tiden såg jag ned på folk som drack. Jag föraktade dem. Det är ju bara att sluta, de är svaga och själviska, tänkte jag. Men jag förstod inte. Förstod inte att man blir kidnappad.

Jag vet inte vad jag vill med detta svammel, försöka beskriva mitt problem antar jag. För nu vill jag göra slut med alkoholen. Jag vill bli fri. Jag vill kunna höra och lita på min egen inre röst igen. Jag känner att det är frihet eller döden, i princip. Jag förstår att det kommer att bli svårt. Kanske kan jag använda det här forumet som en slags dagbok. Kanske någon där ute vill följa mig på vägen?

Idag är det dag 3.

Hej och välkommen hit och grattis till ett väldigt bra beslut.

Ja att en parasit tagit över är ett väldigt bra sätt att se på saken. Ett jävla as är det. Din värsta ovän faktiskt.

Får jag fråga hur djupt i skiten du sitter? Du behöver inte svara men det kan vara bra att veta hur vi ska svara för att försöka vara ett stöd.

Tänk på att en väldigt stor del av ditt begär sitter i vanor. D vs, ditt liv de senaste åren är förknippat med att dricka alkohol. En bra start nu i början är att försöka bryta dina gamla vanor. Gå ut och ta en lång promenad t ex istället för att öppna en öl, hälla upp vin när du kommer hem från jobbet.
Försök att vila. Drick något med kolsyra utan alkohol. Jag har snart tömt två st kolsyretuber och blivit en storkonsument av schweppes tonic.

Vi finns här som stöd. Bara att skriva.

Andas. Vila. Ta en timme i taget i början. Skaffa rutiner. Håll dig till dem. Rör på dig som en vana. Ta en dag i taget. Försök att inte tänka för långt fram i tiden. Dessa saker hjälpte mig i början. Man måste förbi början för att kunna fortsätta. Stor lycka till!

Jag halkade dit igen. Förstås. Men nykter nu, inne på dag 6. Har haft en sån fruktansvärd ångest över det som hände när jag drack i måndags. Självhat så djupt att jag inte har kunnat möta min egen spegelbild. Känt att jag inte är värd att leva. Ångesten har blivit pytte- pyttelite mindre för varje dag, men det är ändå något av det värsta man kan uppleva, tror jag.

Längtar och hoppas efter lugn. Saknar min inre röst, min riktiga, inte alkoholens viskningar och lögner.

@Xxiioo hej och välkommen tillbaka.
Jag har mått som du gör nu för inte så längesedan. Det är hemskt att ha sådan ångest men som du skriver så mår man lite bättre dag för dag.
Har du gjort programmet här på forumet? Om inte så hittar du det under fliken stöd.
Försök vara snäll mot dig själv och glöm inte att du är värdefull.
Kram 💖

@Ase tack, så fint sagt 💜. Ja jag började med programmet i tisdags. Det hände en hemsk sak på fyllan i måndags. Jag kräks nästan av ångest när jag tänker på det. Jag har extremt svårt att vara snäll mot mig själv för det som hände. Det känns oförlåtligt. Jag vet ju att mitt riktiga jag aldrig skulle låtit det hända, att det var alkoholen, sjukdomen, som gjorde det. Men jag kan inte förlåta mig själv. Jag hoppas och ber om nåden att jag ska kunna göra det när det gått lite längre tid och jag är uppe ur hålet. Annars fixar jag inte det här.

@Xxiioo ångesten är nästan det värsta tycker jag. Ändå är det så attans sjukt att man väljer alkohol, när man på förhand vet att det skapar ännu mer ångest. Det som hjälpt mig mycket är att stanna upp en kort stund varje morgon och känna efter vilken härlig känsla det är att vakna utan att vara dagen efter, sen tänker jag - så här ska jag vakna imorgon med. Kämpa på att komma ur ditt hål, du är bland vänner här.
Kram 🤗

@Xxiioo det är väldigt få saker som är oförlåtliga. Och jag är övertygad om att det du gjort inte är oförlåtligt💖.

Jag hoppas du mår bättre idag.
En dag i taget och snart kan du se dig själv i ögonen igen.
Kram

@Boci ja ångesten är vidrig. Helt fruktansvärd. Jag tycker också om att vakna och känna mig nykter och frisk, det är lite som att vakna i bomull, allt är mjukt, snällt och lugnt. Men precis som du skriver så vill hjärnan ändå ha mer alkohol. Sjukt är det, verkligen.

Dag 7 idag. Ångesten börjar klinga av (eller gör den en tillfällig paus?). Kämpar med att mota bort alla tankar på olika saker jag gjort på fyllan mot min familj. Har aldrig varit våldsam eller elak, utan mer skrämt dem för att jag upträtt konstigt och ramlat omkring. Jag klarar helt enkelt inte av att tänka på det just nu. Särskilt inte på det som involverar mina barn. Självhatet äter upp mig då. Känner mig som en hemsk och ovärdig mamma. Så mycket skuldkänslor. Det var aldrig min mening att göra dem ledsna och rädda och jag önskar så att jag kunde åka tillbaka i tiden och göra det ogjort.
Men det går inte.

Liten uppdatering ifall någon är intresserad 😊
Dag 14 idag. Börjar långsamt tänka pyttelite mindre på alkohol varenda sekund. Tänker på det kanske en gång i halvtimmen i stället. Typ. Men suget är lättväckt. Fast också det är pyttelite mindre än för 14 dagar sedan, då var det som ett vrål inuti mig: SKAFFA ALKOHOL!!! Nu mer som ett envist tjat i bakgrunden som man med med ansträngning ändå kan avfärda.

Och jag måste bara klargöra att jag drack, MYCKET. Som mest 16-20 glas vin i veckan. Jag vet, det är helt sjukt.

Och bara för att jag var så optimistisk förut så drack jag 2 glas vin idag. FAN OCKSÅ!
Ett steg framåt och ett tillbaks. Så fucking less på den här dansen.

Skäms som fan nu.

@Xxiioo Det är ju onödigt att slå på sig själv för misstag. Du kan ju inte gå tillbaka i tiden och få något ogjort. Det du kan göra är att ta lärdom av det som har hänt och se vad du kan göra annorlunda nästa gång för att minska risken att det händer igen.

Har du alkohol hemma? I så fall har du något konkret du kan göra där. Har du inget vin hemma så kan du ju heller inte dricka det. Vad var det för slags känslor du drack på? Känn efter och se om du kan känna igen när du är där igen och ha en plan för hur du kan distrahera dig själv.