Min syster har haft problem med alkohol i årtal nu. Hon bor inte i Sverige och det är bara jag i min familj som har flyttat till ett annat land och bott i Sverige i 20 år nu. Vår pappa var också alkoholist och gick bort när vi var små. Mamma började också dricka i smyg och fick samma problem men tack vore min syster så gick hon på ett privat behandlingshem och det blev bra till slut. Min syster blev också änka för 8 år sedan, innan dess så drack hon tillsammans med mannen sin. Problemet eskalerade då hon försvann i flera dagar, gick inte till jobbet och lämnade sina 2 döttrar hemma. Till slut efter några incidenter så gick hon med på AA och under 2019 verkade allt var bra. Sen kom pandemin och digitala möte kanske inte var så effektiva. I början av förra året fick jag veta att hon blev kär i en kvinna som går också på AA möte. Då blev det identitetskris, hon kände sig "onormal" och ifrågasatt hela sitt liv. Samhället som hon bor i är stängt och religiöst och jag förstår att hon känner sig hopplös. Jag har försökt ge henne stöd, har lyssnat, har peppat, har hjälpt ekonomiskt och har hoppats på att tiden ska hjälpa henne att sortera känslor och tankar. Ett tag så verkade det gå bra, kvinnan som hon blev kär i "flyttade in" mer eller mindre hos henne. Syrrans äldsta dotter är vuxen och stödjer sin mamma och förstår om hbtq frågor och gick med på det. Den yngsta dotter är bara 11 år och har levt i otrygghet och instabilitet. Hur som helst så verkade bra ett tag tills båda började dricka, ena efter den andra. Min syster började försvinna igen i minst en vecka och den kvinnan försökte få henne att åka hem, till slut båda drack och hade massa bråk i stor sätt hela hösten 2021 (inklusive slagsmål). I mitten av december efter en veckas drickande gick min syster med för att åka in till psyket, där var hon bara 10 dagar eftersom hon fick covid. När hon var hemma med covid, försvann hon igen men kom tillbaka efter ett par dagar med den kvinnan. Jag pratade med min syster för några dagar sedan, hon är ångerfull och säger återigen att hon ska gå på AA möte varje dag och vill verkligen inte få återfall, hon säger alla ord som man vill höra och som man har hört de senaste åren, därtill frågar hon om jag kan låna pengar eftersom hon har skulder. Jag erbjuder henne istället pengar till ett privat behandlingshem då vi vet att hon behöver allt hjälp under en längre period, men igen säger hon att det är för dyrt och att AA möte får räcka.......Jag älskar min syster och tänker också mycket på hennes 11 årig flicka. Hur kan jag hjälpa att få tillbaka min syster, jag vet att hon manipulerar mig och jag och min familj (som bor i samma hus) har haft konflikter pga henne, de är uppgivna och orkar inte mer och vill till och med att hon ska flytta därifrån. Jag tänker på detta dygnet runt, kan inte sova, pratar om det med min man som gärna lyssnar men till slut inser jag att mitt liv kan inte kretsa kring min systers problem.....samtidigt kan jag inte sluta bry mig....

Hej Viktoria!!!
Vad bra att du har hittat hit, fortsätt skriva-det hjälper! Här inne finns så mycket kunskap, förståelse och medkänsla. Så skriv!
Jag tror-utan att veta- vad du kämpar med. Jag läser din text och känner i gen mycket, då min man troligtvis, kanske- kommer från samma land som din syster bor i. Din syster slåss mot mycket om det är så.
Att betala för ett privat behandlingshem kanske känns manande men det viktigaste, och det som är så svårt-är att det är din syster som verkligen måste vilja sluta dricka. Vill hon det? På riktigt? Vad har hon gjort för att ta tag i sitt problem själv? Eller är det du/din familj som vill det mera?
Det enda du kan göra är att jobba med dig själv och din egen inställning till det hela. Folk som dricker skapar kaos runt sig, det är därför din familj vill att hon ska flytta. Det går helt enkelt inte att hjälpa om någon inte vill själv. De kan också säga med ord att de vill sluta, inte vill dricka men återfallen kommer hela tiden ändå.

Jag fick lämna min man. Att lämna någon som redan ligger ner är svårt och omänskligt men ingenting, ingenting fick honom att hålla sig nykter. Han flyttade hit, kunde få allt han önskade, en familj som älskar honom, bra jobb, utveckling, tjäna pengar-ja allt!! Han föll ändå tillbaka, skapade/skapar kaos och är nu så förtvivlad över att jag lämnar honom. Men jag har gjort allt! Precis allt. Nu räddar jag mig själv.
Svårt med en syster. Eller en förälder. Eller ett barn. Kan du försöka , om du kan söka hjälp för dig själv? Jag har fått så mycket hjälp här, det är befriande. Du har ett liv. Du fyller ditt liv med oro för din systers problem. Blir problemen bättre av det? Hur mår du? Din syster måste ta i sina egna problem. Du måste börja jobba med dig själv. Kommunen har anhörig-stöd. Googla din kommun/anhörigstöd. Al-anon? Anhörig-podden? Läs på!
Och skriv här om du vill!! Sänder dig en kram!

Hej Victoria 2010.
Läs här på forumet och titta gärna på någon föreläsning om Alkoholism. Finns massor. Rekommenderar också anhörighetsstöd som finns hos de flesta kommuner. Du behöver stöd!
Även din systers 11 åring behöver hjälp. Hon är i praktiken utan förälder kanske mer än 50% av tiden för en alkoholist i aktivt missbruk är inte kapabel att vara förälder.
Om du inte redan gjort det, gör en Orosanmälan till kommunen barnet är skriven i så att socialen får hjälpa till. Din syster är förvisso sjuk men hon är vuxen och ansvarig för att tillfriskna. Barnet är oskyldigt och behöver fler vuxna i sitt liv.
All min kärlek.

@Viktoria2010 Ursch vad jobbigt detta låter. Lider med dig. Måste ställa en cynisk fråga. Tror du hon frågade dig om pengar för att kunna köpa alkohol snarare än att betala skulder? Isf tycker jag du gör helt rätt och bör hålla fast vid din nuvarande strategi.

Gällande hennes 11-åring. Har du frågat henne hur hon mår? Bett henne förklara hur hon har det med sina ord? Lätt att glömma men har en vän som gick bort i missbruk och barnet har senare berättat att allt var väldigt ensamt. Ingen visste hur illa allt var och hur livet pendlade hit och dit. Att när man kommer hem alltid behöva fundera över hur ser status ut när jag öppnar dörren. Den sätter sig...

Tror du din syster har någon diagnos? Funderar över att hon lyckats men sedan faller ur igen. Tänker att om ingen tittar på helheten så kanske man missar att det finns en grundorsak som stavas diagnos vilken gör att hon kraschar igen och igen om hon inte även får hjälp med den. Bara en tanke... 🤗

@EsterHanna Tack för att du läste inlägget, för uppmuntran och alla tips. Jag är tacksam för att jag hittat hit och kan dela med mig min oro och få andras perspektiv.
Modigt av dig att lämna din man, super tråkigt att han är kvar i problemet, för jag fråga hur länge har han haft det?
Ja, jag mår inte bra, och det är faktiskt väldigt få som frågar mig....Detta har påverkat mig så mycket att jag får ångest ibland på jobbet och har svårt att fokusera. Jag har pratat med psykologer för att jobba med min ångest och tyvärr har det inte hjälpt så mycket, jag vet att jag lägger för mycket tid och tänker på min syster och det hjälper inte något, jag löser inte problemet till slut...Men saken är att min syster (2 år äldre än mig) har betytt så mycket, det var hon som tog pappas roll när han gick bort, det var hon som uppmuntrade hela familjen när vi hade det svårt, hon var alltid den solen som lyste upp hemmet, hon var alltid den som visste hur löser man problem.....Jag älskar min syster så mycket.....

@Shine1000 Ja exakt, det ville vi göra, en orosanmälan. Tyvärr landet de bor i är super byråkratiskt och enligt min familj så hamnar hon på barnhemmet tills socialen bedömer vem kan ta hand om henne (långt pappersarbete). Jag har funderat på adoptera henne och pratat med socialen i min kommun, de är tveksamt då det skulle innebära en stor förändring, hon känner knappt mig, det blir ett annat språk, känslig ålder, etc. Det bästa vore om någon om mina syskon kunde ta hand om henne, men tyvärr pga pandemin så blev mina syskon arbetslösa och då har de inte ekonomisk stabilitet. Dessutom så fick min mamma cancer förra året och då har haft en av mina syskon fullt upp med detta....

@007🙈 Tack för att du skriver. Enligt min systers vuxna dotter så stämmer det att hon har skulder men även hon har sagt till mig att inte låna mer pengar.......
Jag har pratat lite grann med flickan och hon är inte så mottagligt, det jag märker är att hon börjar in i puberteten och den känslan jag fick är att hon bryr sig inte så mycket om detta, men jag tror också att hon tar försvarsställning när jag frågar försiktigt om vad hon tycker om mammans problem. Hennes skolgång har tyvärr drabbats av pandemin, skolan har haft digital undervisning länge nu och det hjälper inte situationen. Men hon har sin stora syster, andra mostrar och en morbror som försöker finnas till när de har tid, de ser ju när hon blir ensam i lägenheten eftersom de bor i samma hus på olika våningar.....
Det är intressant att du nämner om min syster har en annan diagnos. Jag har faktiskt läst mycket om ADHD och liknande diagnoser och tänker att det kan vara en orsak. Min syster är super intelligent, hon var en sådan som läser böcker och fakta och förstår direkt, bra minne också, mycket vältalig, hon älskar prata och berätta om t.ex. sitt jobb (hon är advokat och jobbar på en myndighet). Som sagt det gick bra ett tag när hon började med AA, problemet blev värre när hon fick identitetskris då hon blev kär i en annan kvinna. Jag misstänker att hon har skuldsatt sig pga den kvinnan, fick höra att hon fick en ny mobil och tvättmaskin....Ja, hela den här historian är så krångligt, det har hänt så mycket.....

@Viktoria2010 När jag träffade min man fanns det nog varningssignaler som jag inte (ville)se. Han kämpade med att inte dricka/gömma och inte visa mig hur stor problematik han har. Kulturen i landet han kommer ifrån inehåller även mer alkohol än i Sverige, man dricker på ett annat sätt.
Han är väldens snällaste men de två sista åren har det hänt större och större katastrofer när han dricker. Det blir kaos.
Han har med varit på behandling i sitt hemland, det var mycket mediciner och terapi. 5 månader efter det söp han igen som aldrig förr, hittat öl och vodka i mängder. Han höll upp ett tag och sen åkte han till sitt hemland och där söp han igen. Då stängde jag dörren.... Han blev och är helt förtvivlad. Men fortsätter dricka. Hans mamma är alkoholist. Hans pappa med och bröderna. Inte hans syster, hon har flyttat , gift sig och har ingen kontakt med familjen längre , som ständigt behöver pengar. Men sprit, det finns alltid.

@EsterHanna Jag förstår, det är bra nu att du har bestämt dig för att gå vidare med ditt liv utan honom (jag önskar att jag kunde ha det valet). Det ligger väl i generna även om man kan inte skylla allt på det, men sen vet jag inte hur svårt har han haft under sin uppväxt. Som jag berättade så var min pappa alkoholist och även farbror, om man plussar det till syrrans uppväx så är det faktiskt inte konstigt att hon blev det med. Jag vet att alla personer i världen lider och har olika problem och det betyder inte att alla blir alkoholister men jag tror att om man har det ärftliga faktor så är det ännu större risk.....

@Viktoria2010 Ja jag håller med dig. Hans uppväxt var förfärlig. I Sverige hade barn som han omhändertagits av socialtjänsten men på den tiden, i det landet....andra lagar då. Och även nu.
Visst är det ärftligt. Miljön påverkar med och vad som är vad , det vet man inte.
Men...angående din syster tror jag dels att du gjort vad du kunnat. Du kan nog inte göra mer just nu. Att gå runt och släcka småbränder hjälper inte och det tar en oerhörd energi, vilket det känns som att du märker.
Fokusera på dig själv. För att du "offrar" ditt liv med gör ingen nytta. Ta hjälp. Finns anhörigstöd på kommunen, googla din kommun och anhörigstöd. Gå på möten, Al anon. Finns möten online, det hjälper att se att man inte är ensam.