Bor i en ny stad, ordnat nytt jobb.
Meningen var att vi skulle bo ihop och jag få halva bostadsrätten mot att säga upp ett hyreskontrakt i en storstad.
Det blev inte så alls.
Jag sitter i en hafsigt ordnad lägenhet, han super och sitter i lägenheten med alla möbler.
Ja sa ta allting, jag ordnar nytt för att slippa tjafset.
Han var på behandling i september men jag upplever att beteendet och fyllorna är värre nu.
Börjar bli rädd för att det har slagit slint i huvudet helt, är sjukligt självupptagen och han har blivit mer och mer aggressiv i sitt sätt.
Den människan jag en gång lärde känna är fullständigt borta, nu ärbdet bara att hoppas att han börjar ta ansvar för sin sjukdom. Jag inser att oavsett hur det blir så måste jag hålla mig långt borta.

Jag inser att det är en fara för mig att vara kvar, det går inte längre.

Jag har gjort vad jag kunnat, och jag är innerligt tacksam över att jag hann ordna en egen lgh innan mitt förra hyreskontrakt gick ut samt att jag fick ett nytt jobb.
Distans gör gott, det blir mer tid till reflektion och att sortera allt som hänt.
Det är så oändligt trist och ledsamt men samtidigt behöver jag bara acceptera för jag kan inget gör åt situationen.

Finaste Nora 🙏
Förstår om det känns jobbigt och frustrerande at det blev så.
Att han sitter kvar med allt och du måste sticka och snabbt ordna ett boende som känns halvdant.
Men ibland kan det ni bara vara värt det för att striden kan kanske kosta dig mer i känslor och det är svårare fr hantera det än att bygga upp ett nytt boende.
Du kommer att klara detta🙏Du är fin och starkare än du tror och har just börjat din resa mot ditt liv.
Låt det börja lite långsamt och bygg efterhand upp till det du vill ha.
Styrka och massvis med kramar från mig❤❤ Azalea

Jag tror du kommer ta dig igenom det här, du har insikten:
"Jag inser att jag får acceptera att hans liv är hans, att jag försökt allt jag kan och jag får ta ansvar över mitt liv."
Nu kan du ta dina första steg mot att släppa medberoendet till honom. Det är stort, det är läskigt och det är nödvändigt. Många kramar till dig!

@Åsa M
Ja, det är alltför stort och läskigt men det är den enda vägen framåt nu.
Det blir en del att bearbeta, disciplin, gräva djupare i sig själv och massa självkärlek.
Jag kan och vill inte leva som medberoende mer.

@Nora81
Åh, jag blir så glad för ditt beslut. Vet hur tufft det är. Men du skriver ord som visar att du menar allvar, med ditt liv. Jag önskar dig allt gott. Och det finns så fina kurser inom mindfulness där man tränar på medkänsla. Om du inte har upptäckt det, så googla gärna. Jag har övat i flera år och med övning så blir allt så vackert till sist. Med mina objektiva ögon idag, så ser jag hur isolerad, ledsen och arg jag var under mitt medberoende. Ibland kan jag känna mig arg, även idag, men det är övergående och jag använder det som ett slags bränsle, i mitt skrivande. Jag skriver av mig, för min egen skull. Och det är så skönt. Och jag har gått vidare i livet. Med ny kärlek. Och det var då jag förstod, att jag behövde stänga alla dörrar till mitt ex.
Han som levde på mig och jag som lät honom göra det.
Men utan honom hade jag kanske inte funnit just den mannen jag har en sund och frisk relation med idag. Då hade jag inte förstått, att den var just han som jag skulle se.
Det finns en anledning till den erfarenhet vi har. Vi har något gott att vänta. Tror jag. Och hoppet hjälpte mig att fortsätta ta hand om mig.
Det är det viktigaste vi kan göra.
Heja dig!

@Nora81
Hej fina Nora 🙏 Jag har inte läst inne här på så länge nu. Har inte riktigt orkat läsa om alkohol och hur alla mår av den. Både beroende och anhöriga. Men jag börja komma på banan igen nu ,så bättre för varje dag.
Acceptera sin maktlöshet är bland det svåraste man kan göra och ändå är det just det man måste göra. Det är nyckeln för att släppa taget.
Det är oerhört sorgligt att se hur sin man har gett upp och det finns absolut ingenting du kan göra.
Krama om dig själv och se tillbaka på vad du har gjort för honom och släpp taget.
Du kan aldrig vinna mot alkoholen och det är en djävulsk drog som man önskar aldrig blev uppfunnen.

Kram från Azalea🧡

@Nora81
Hej fina Nora 🙏 Jag har inte läst inne här på så länge nu. Har inte riktigt orkat läsa om alkohol och hur alla mår av den. Både beroende och anhöriga. Men jag börja komma på banan igen nu ,så bättre för varje dag.
Acceptera sin maktlöshet är bland det svåraste man kan göra och ändå är det just det man måste göra. Det är nyckeln för att släppa taget.
Det är oerhört sorgligt att se hur sin man har gett upp och det finns absolut ingenting du kan göra.
Krama om dig själv och se tillbaka på vad du har gjort för honom och släpp taget.
Du kan aldrig vinna mot alkoholen och det är en djävulsk drog som man önskar aldrig blev uppfunnen.

Kram från Azalea🧡

Hej fina Nora🙏
Hur går det för dig i din nya boning? Tänkt på dig och hoppas att du kommer i fas med den.
Så bra det låtermed kyrkan. Det hade jag ingen aning om att de har 12 stegsprogram och hade jag vetat det innan hade jag hoppat på det direkt.
Känner att det är bra att tro och det ger ett lugn att ställa sin tro till något .

Stor kram till dig🧡Azalea

Hej fina Azalea.
Det går fint med hemmet. Har fått hjälp av honom att ordna, så nu har jag ett hem iaf.
Faller tillbaka fort i medberoende och behöver verkligen jobba med det.
Går tillbaka och pratar om en framtid och han går på AA men jag känner att jag behöver ta hand om mitt.
Varför upprepar jag samma mönster om jag mår dåligt?
Ja, fina Azalea, att finna en tro inom sig känns nästan avgörande för mig.
Hur har du det? Tänker på dig med ibland och det du delat med dig av din historia. Hur finner du styrka?
Kram kära forumsyster 💛

Härligt att höra min sköna att du kommer till ro på din nya plats. Det är så viktigt kände jag att ha sitt eget och det gjorde mig trygg. Så fortsätt att bygga och boa kring dig själv.
Jag har ju haft en turbulent tid och faller också jättelätt tillbaka men har blivit bättre på att stanna upp och tänka till. Har ju en son med psykiska bekymmer och där är det lätt att plocka upp medberoende igen.
Att tänka på sig själv i första rummet är inte lätt efter åratal som anhörig till alkoholist och jag övar varje dag .
När det kör ihop sig använder jag all tid de klassiska frågorna:
Vill jag det här?
Behöver jag det här?
Mår jag bra av detta?
Sen beroende på svaren så agerar jag, bra ju alltid gott igång på alla cylindrar förr och gjort utryckningar men märker att det känns bättre att ta det lugnt och tänka en runda till.
Så fokus på dig själv varje dag🧡 Han måste lägga fokus på sig för det är hans uppgift att ta hand om sig och inte din.

Kram och njut av kvällen kanske med en romantisk komedi och en smula choklad🧡Azalea

Glömde skriva att jag går ju till en psykolog via sjukvården som är jättebra. Hon har arbetat på Nämdemansgården med alkohol och drogberoende i 25 år så hon vet vad jag pratar om och kan ge rätt stöd och verktyg.
Så viktigt att gå och prata och jag har kommit så långt tack vare henne.
Satt fast i ilska, bitterhet och sorg och hade tappat bort mig själv.
Kram Azalea🧡🧡

@Azalea
Fina Azalea, så fint att du funnit ett stöd som du upplever är bra och som hjälper dig att hitta tillbaka till dig själv.
Ja, det är vägen fram att lägga fokus på sig själv.
Det är svårt och jag söker själv verktyg, känns som om att jag faller tillbaka åter och återigen i samma mönster.
Vissa dagar är tunga och jag orkar knappt gå upp på morgonen när jag inte jobbar. Är så trött och dränerad på energi.

Igår var jag på mässa i kyrkan för första gången i mitt liv. Jag får sinnesro där även om vissa inslag känns främmande för mig så ger det mig styrka och trygghet.
Nu börjar en ny dag och ett nytt oskrivet blad.
Hoppas din dag blir bra fina du 🧡

Vaknar upp och livet känns så rörigt.
Är så trött på känslan av kaos.
Inser och accepterade på morgonen att ett liv med honom är aldrig någonsin möjligt. Även om han skulle bli nykter så skulle jag aldrig någonsin känna mig trygg med honom igen.
Såg en väldigt bra serie igår som handlar just om detta. Den psykiska misshandeln, alla sjuka situationer man sätts i, en egna liv som blir fråntas en själv och hur man bara försvinner från sig själv mer och mer.
Slutet gav mig kraft att se, kan varmt rekommendera serien.

Fortsätter skriva här, det betyder så mycket att ha forumet som stöd i stunder av mörker.
Känner en hopplöshet och svårt att finna mening i tillvaron.
Åkte till stan och handlade, gjorde några ärenden och lagade mat. Kände en stunds vila i själen ifrån allt det tunga.
Minnen av svek som kommer åter.
Sms från honom, från gårdagen får mig att inse hur oerhört lite han förstår mig, hur oerhört lite han söker att förstå.
Orkar ens inte svara längre, det är ingen idé längre. Allt blir manipulerat, förvrängt eller så lever han i sin egen värld. Allt som blir sagt är ändå som bortblåst snart igen.
En arbetskamrat bjöd hem mig på fika en dag, det kändes upplyftande.
Jag försöker känna tacksamhet över det jag har men det känns omöjligt just nu.

@Nora81
Jag känner igen mig i det du skrev att han lite förstår dig och att man som lever i olika världar. Jag når inte mitt ex, han kör på i samma bana och där kan jag om möjligt vara. Och jag har liksom du en hopplöshetskänsla.
Finns det något du inte gjort på länge som du kan göra, något nytt och bli lite glad? 🌷
Kram.

Nä du är inte ensam, söker också nån mening efter hur det blev. Drömmar och längtan som bara fick kastas bort, funderingar över varför. Men så nu har jag gett mig f.. på att hitta nåt, kollat kurser, studiecirklar, planerar lite trädgård, så just nu är det lugnt men så vet jag att dippen kommer igen, ångesten och sorgen knackar på, men nu tänker jag att den kanske lättare bit för bit. Att så hemskt som i början blir det inte mer 🤔 kram på dig och en dag i taget 🌷

@Backen123
Jag är inte ensam nej ...
Något jag tampas med ännu är på något sätt känslan att bli dissad av alkohol och att inte förstå hur man kan fortsätta sin bana som man alltid gjort då man har barn med i bilden. Kommer aldrig förstå kraften i alkohol ...
Inser ju att hellre ensam än i ett skitförhållande, men varför så svårt att släppa det förflutna? Blir så trött på mig själv. Men då jag, vi, levt i det som vi gjort är det kanske inte så konstigt.
Kram.

@Tröttiz nä jag förstår inte heller, varför man blir så här, varför det sitter i så länge. Är väl kanske som en otrohetsresa (mitt ex är också sexmissbrukare) det här med alkoholen och det gör att vi tappar vårt egenvärde på nåt vis, samtidigt när det krockar med vetskapen om att dom är sjuka så vi slår knut på oss i omvårdnad 🤔 och så lite barn, hem och jobb på det så står vi nog bara helt naturligt kvar som trasor. Vi får kämpa på tjejer ❤

@Backen123 @Tröttiz
Känner som er bägge och tack för ert fina stöd, det betyder väldigt mkt.
Ja, man tror att man är ensammast i världen när man fastnar i sitt egna huvud.
Hela ens verklighet har blivit borttryckt i förnekelse men med er, som förstår, känner jag att det är visst verklighet.
Det är visst ett levande helvete att leva med en partner i missbruk och jag har rätt att känna,tycka och säga precis vad som är sant för mig.
Vi får kämpa på och söka varandra, vi som förstår varandras historia.
Kram på er ❤

@Nora81
Så lätt att flyta med något då man är inne i det, tyvärr. Men nu vet du bättre.
Något jag försöker tänka på för egen del som jag dock själv har svårt att eftersträva är att leva i nuet, men det är också något jag önskar dig. Och sinnesro.

Ni ser saker på olika sätt.
Hans verklighet är inte din. Och sådana kast i det han sade, men hör kanske ofta till alkoholistmen.
Kram. 💕