Jag är ny på sajten. Funderat till och från över mina alkoholvanor i många år och nu har det tagit energi den senaste månaden. Suget har blivit större. Förra helgen fick jag nog och bestämde att jag skulle sluta dricka ett tag. För var dag kändes det mindre angeläget och på onsdagen tog jag ett par öl. På fredagen drack jag inget fast jag var sugen och var stolt över mig själv, pinsamt nog. Vad är det att vara stolt över? Igår så blev jag full.

Är föräldraledig med en 11-månaders och har blivit mer alkohol den senaste tiden. Har ”unnat” mig tre gånger i veckan, ibland mer. Oftast är det inte så mycket men ibland blir det faktiskt för mycket. Det skäms jag för rejält. Är den bästa föräldern mitt barn kan ha men INTE när jag är full. Barn märker och jag vill inte vara sådan. Hen är trygg och glad och så ska det fortsätta. Inatt vaknade hen och kröp ur sängen utan att vi vaknade. Vaknade av att hon skrek men vet ju faktiskt inte hur länge vilket river i mig. Det var droppen. Försöker att inte drunkna i skammen. Skulle någon få reda på det hade jag gått under. Kanske vaknade jag på en gång men jag vet ju inte.

Har umgåtts mycket med en annan familj på sistone som är väldigt alkoholliberala. Har påverkats av det och det har normaliserats. Egentligen är det inte vem jag är. Tror det är en stor anledning till att jag ursäktat vårt beteende för mig själv. Min man ursäktar oss också. Han menar att hen inte märker något. Det gör hen. Såklart.

Jag får nog acceptera att jag har problem. För sådan här är inte jag. Det går emot alla tankar om föräldraskap och vem jag vill vara och är egentligen. Behöver hjälp. Stöd. Värme, fast jag nog inte förtjänar det. Går mellan att inte tycka att det är så allvarligt och att känna enorm skam och rädsla.

Vet att man inte kan se mejladressen men vill ändå säga att jag lånat en väns mejl för att inte bli identifierad.

Li-Lo

Hej och välkommen till oss på Alkoholhjälpen.

Ditt inlägg berör. Gissar att det kändes i magen att så tydligt och uppriktigt skriva ner hur du har det och vad du behöver. Jag hoppas att vi kan bidra med den värme och med det stöd du behöver nu för att närma dig den du vill vara.

Du är inte ensam och du har tagit ett viktigt steg. Att berätta. Att sätta ord på det som väcker skam. Skam kan leda till att vi "gömmer" oss och det får den näring av. Växer. Att precis som du gör nu, se den som en signal om att du går över egna gränser leder kanske till det motsatta? Handlingskraft.

Jag undrar lite kring det du skrev om din mejl. Den är endast synlig för oss i admi. Syftet är att du ska kunna logga in om du glömmer ditt användarnamn eller för att vi i admi till exempel ska kunna påminna dem som går programmet här om att göra ett avsnitt till.

Fint att ha dig här,
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jättebra att du tar tag i detta nu! Jag började med tre nyktra månader för snart två år sen, och är så glad stt jag tänkte om kring alkoholen i tid. Var nog på ungefär samma nivå som du är nu när jag slutade. Kände mig osäker i början och trodde jag skulle sakna alkohol, men det gick över. Nu när jag brutit är det svårt att förstå hur jag kunde tycka att mitt tidigare drickande var normalt... Jag umgås mindre med vissa vänner numera, de som dricker mycket, och så får det vara, min och familjens hälsa går först! Kämpa på, du är på väg mot något bättre!

@asdffg Jag tycker du ska vara stolt när du klarat en dag när du har ett sug. Vi här är nog alla medvetna om hur svårt det kan vara och hur lätt man övertalar sig själv på olika vis. Det viktigaste är väl att sluta ljuga för sig själv (klyscha). Vet inte om jag är där än. Jag tror att jag ska klara av att va måttfull och det är mitt mål och vilja. Så länge jag inte dricker hemma själv så tror jag det ska gå bra. Men det är lätt att säga när jag har en vit period. När jag väl bryter den så vet jag inte hur lätt det kommer va.
Styrka till dig!!

Ja det krävdes mod att skriva det. Att uttrycka att min dotter kan fara illa är svårt då jag inte vill erkänna det för mig själv. Gör allt för henne, och det är en bra motivation. @Li-Lo

Tack för peppen! Det är skönt att ha sällskap och att någon känner igen (tyvärr). Är rädd för att bryta löftet till mig själv. Tror jag ska satsa på 90 dagar också men känns skrämmande. Och när jag hör det så låter det ju underligt, vad skulle vara skrämmande med det? Just att det är läskigt kanske också är ett tecken på att det är behövligt. @Kennie

Har kunnat bortförklara många beteenden från fyllan under åren men nu.. nej. Tänker på hur jag själv hade sett det om någon berättade att de sov fulla med ett litet barn. Eller om mina föräldrar berättat att de gjort det med mig. Mitt barn ska ha det bästa av det bästa.

Tack för dina tankar. Varit rädd för att prata om det innan, mest för att det känts så svart och vitt med alkohol utifrån. Antingen klarar man det eller inte, men så behöver det ju inte vara och tror det kan skrämma iväg många som vill få ordning på sitt drickande utan att sluta. Hur länge har du varit nykter nu? Vad fick dig att testa? @Gabi79

Dag två. Söndagen räknar jag bort då bakfyllan hör till fyllan. Inga konstigheter hittills, brukar ta mig förbi måndag och tisdag. Hade jag inte bestämt mig hade det nog blivit någon öl idag dock. Blev så provocerad av min man att jag nog tillåtit mig lite alkohol i annat fall. Han förstår inte hur det är för mig i föräldraledigheten. Han jämför med sig själv och vad han själv orkar och hade hunnit med. vi är olika och har dessutom olika roller i förhållande till barnet då jag är primär anknytningsperson. Det är intensivt och den senaste tiden har jag verkligen tragglat mig igenom dagarna.

Är sugen på alkohol. Onsdagar, fredagar och lördagar är de dagar jag vanligtvis tillåter mig själv att dricka (utan att argumentera med mig själv innan om huruvida jag ska eller inte). Kommer nog behöva ventilera här imorgon. Hamnar eventuellt i risksituation imorgon. Bör jag undvika den eller kasta mig in i? Kommer inte dricka men är rädd ändå för att göra det. Skulle må så dåligt då. Ändå är jag sugen.

@asdffg Nyårsfesten fick mig att testa. Varit nykter i 17 dagar nu. Men ju mer jag tänker och läser av er andra så inser jag hur länge jag har ett drickande som snuddar på gränsen. Efter varje sommarsemester har det funnits ett sug som hållt i sig ett tag under hösten. Inför alla ledigheter så har jag druckit nåt. Kanske inte jättemycket, men nästan som ett tvång för man är ändå ledig dagen efter. Och sen min separation (2år sen) iaf 4ggr/v. Ibland mer oftare. Ofta bara ett par glas av nåt, men pga sug.

Idag är det onsdag. Håller tummarna för dig. Jag kommer ta en alkoholfri öl idag om det skulle bli nåt sug.

Känner igen den där känslan av ”tvång”. Tror det är för att man har vanan inne och vet hur det känns att dricka. Även fast man inte nödvändigtvis är mer sugen än någon annan dag så blir det så bara för att man har en tillåtande dag. @Gabi79

Känner mig så less idag. Ledsen. Arg. Beroende av vad andra tycker och tänker. Överanalyserar nu. Vill vara själv, längtar efter egentid och att få höra mina egna tankar. Hade i vanliga fall druckit vin vid sådana känslor, särskilt eftersom det är onsdag. Inlåst på toan en stund nu för att samla energi.

Hej, hoppas du mår bättre. Man får försöka ha tålamod och ta sig igenom några humörsdippar utan att dricka, då släpper det successivt. Det är som att vanan/beroendet testar en i början, typ "men om jag är ledsen, då är det väl ok att dricka?". Tror det är bra att välja bort risksituationer i början. Kämpa på och ge inte upp, du tänker rätt och det är vad jag förstår lättare att förändra vanorna ju tidigare man tar tag i det.

@asdffg
Hej! Känner starkt igen mig i att dricka på de känslorna, men tänker att just det där med egentid och att höra sina egna tankar kräver nykterhet. Då får man veta vilka känslor och tankar man egentligen har. Ibland är de inte så behagliga, men de kanske behövs ändå, för framtida sinnesfrid skull. Håll ut!

Tagit mig förbi fyra dagar varav en onsdag och samtliga känslomässigt jobbiga kvällar. En tuff period med barnet just nu. Hinner inte få den återhämtning och egentid jag egentligen skulle behöva. Får skylla mig själv då min man stöttar mig att göra annat. Vet bara inte vad. Mycket känns besvärligt och krångligt av någon anledning. Ska försöka komma på något att göra utanför hemmet i helgen och utan familjen. Svårt att prata om det här med att jag känner att jag blir galen ibland samtidigt som jag älskar barnet mest av allt. Får dåligt samvete.

Berättat för ett par kompisar idag att jag inte ska dricka på ett tag. Det kändes väldigt skönt då vi som regel dricker när vi ses.

En del av de saker som du beskriver, med svårigheten att sätta igång , hitta lösningar känner jag igen. Dels som direkt kopplat till alkoholen, dels när jag hade järnbrist. Så min fråga: det är 11 månader sen du fick barn, har du återhämtat dig? Det är ju både kroppen som ska återhämta sig och att allt annat ska funka. Jag behöver t.ex. ha mycket högre järnvärden än de som vården har som gränsvärden. Sen är det det där med sömnen. Vaknar du ofta på natten?
Jag tror att det är viktigt att se till att värdena är ok, att se till att skapa rutiner för utomhusvistelse/motion etc, så att man inte blir fast i det där att dagarna bara går och man inte får så mycket gjort. Känner du igen dig själv som du är nu? Alkoholen har helt klart den där passiviserande funktionen, så jag hoppas du slutar med den. Men för mig var järnbrist också avgörande och D-vitamin för den delen. Det är en underbar känsla när det ”kickar in” och man blir sig själv igen. Hade en liknande känsla efter första barnet tror jag, när jag kände att hjärnan började fungera normalt igen. Vet inte då om det var sömnen eller mina värden som var återställda, men fundera lite över om du känner igen dig. Fundera över vad du kan göra för att ”komma igång”, skapa rutiner. Och framförallt. Ha lite förståelse för dig själv. Om du slutar dricka nu, så har du alla möjligheter i världen att skapa något bra med ditt barn och din sambo. Jag tror du grejar det här. Alkoholen döljer ofta en del annat.

@asdffg
Vad bra att du kämpar vidare trots jobbiga dagar! Och att du berättat för vänner. Väldigt starkt.

Jag minns känslan du beskriver från när mitt barn var riktigt litet. Han var en extra krävande bebis, jag var trött jämt och blev ofta så otroligt stressad att det kändes som om jag snart skulle kasta ut honom ur fönstret. Det gjorde jag aldrig, tack och lov, och det blev sakta lättare, men minns verkligen att den lilla, lilla stund man ibland fick som paus ofta "behövde" innehålla lite vin, för att dämpa den stressen och det dåliga samvetet över att man inte hanterade situationen bättre. Usch! Men lita på att du klarar det, du kan och det går över.
Tror du det finns något som kan få det att kännas lite lättare? Kan du få återhämtning?

Om du inte kommer på något att göra, så kanske du kan göra ut barnet och sambon några timmar i alla fall? ☺️

Hej, fint att du känner dig starkare! Mitt standardförslag på aktivitet är promenad i natur, det hjälper alltid mig att bli glad och få flyt i tankarna. Och enkelt att bara göra. Har du annars någon aktivitet eller hobby du skulle kunna ta upp igen? När mina barn var små mådde jag väldigt bra av att få ägna mig åt min passion som är musik någon kväll per vecka. Kom alltid hem med ny energi fast jag var trött innan och helst bara ville stanna hemma. Man får hitta sin grej. I början kanske du bara behöver få vara ensam hemma ett par timmar och vila...

Kände mig snabbt återhämtad efter förlossningen. Har varit trött i många år dock. En del tid går till att fundera hur jag ska orka göra saker. Värdena har sett bra ut så vet inte vad som är felet. Blir snabbt utmattad av det mesta och behöver mycket tid för att återhämta mig rent mentalt. Blir trött av att träffa människor.
Tar lång tid för mig att somna och sen är som den är med en bebis. Hen vaknar flera gånger per natt. Sover när hen sover på dagen men oftast vaknar hen innan mig och då är jag i zombieläge ett tag tills jag vaknar till.
Vad skönt att du fick ordning på vitaminer och att orken kom tillbaka.@Sisyfos

Tack!
Känner att jag bemöter barnet på det sätt jag önskar och är den förälder jag vill. Men när min man kommer hem är jag helt slut. Ja någon typ av återhämtning behöver jag. Vet ju att intensiteten går i perioder. @Nervöst lejon