av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Adde
sön, 2009-11-08 - 17:11

Be de på Trappan att köra en lektion för personalen i skolan, en utbildning. Kunskapen är obefintlig hos folk som inte själva är insatta i beroendeproblematiken med allt vad det innebär om medberoende. Min fru, som INTE är inom socialbranschen, har fått ta tag i diverse problem som skolan beskyllt föräldrar för. De har "förutsattt" en viss typ av problem som har blivit på mode i de sk kvällstidningar som har en förkärlek att vrida till storys så det blir absurt. Lärare har tom soc anmält föräldrar för pedofili när barnen haft div bokstavsdiagnoser som inte varir tillräckligt utredda. Ett barn blev så illa behandlat att hon skar sig i pulsådern för att hon inte orkade med allt tjafs i skolan. 13 år gammal.

Ju mer jag lär mig om beroendesjukdomar och hur samhället missköter det ju mer misströstar jag. Ska det aldrig vända ? Ska aldrig kunskapen och erfarenheten hos oss som har varit/ är i skiten någonsin tas till vara ?!

Konfrontera läraren som har synpunkter på ert liv och du kommer att få ett gott skratt !! De är inte vana att folk har torrt på fötterna i kritiken. De är djävligt rädda för att komma ut på ett öppet fält.

Du är en bra mamma Mie som kan och vill stå upp för dina barn. Per aspera............

Mie
sön, 2009-11-08 - 20:40

... ad astra,

Ingen dum ide att be Trappan undervisa i skolan. Jag vet att hon som vi träffar är ute i skolor & undervisar i klasser för blivande undersköterskor... så det är ju säkert så att hon är ute & undervisar blivande lärare oxå... men, som du säger så är kunskapen inte så stor.
På ngt sätt tror jag dom blir lite rädda när min minsta sätter igång.
För han gör inte som andra barn - skyddar.
Utan han berättar & visar tydligt om han mår dåligt. Kanske tror dom då att det är värre än det är.

Idag stod jag inför val & kval... FARS DAG!

Till slut valde jag att bjuda över oss till honom på en fika. Lättare att gå därifrån om det skulle bli knas än att få honom att gå om det blir knas här.
Det gick bra.
Möjligtvis hade han tagit ngn öl... men helt ok.

Jag snokade runt lite i hans gamla gömmor... mkt flaskor & burkar.
Inte för att jag hade förväntat mej ngt annat... men jag kunde inte låta bli.
Letar väl efter bekräftelse på att jag fortf handlar rätt..

I sovrummet hade han skjutit sönder väggen med luftpistol.
Massa äckliga glas överfulla med fimpar.
Stort hål i väggen i vardagsrummet.

Jo... jag hittade bevis för att jag fortf handlar rätt...

Kram Mie...

victoria
sön, 2009-11-08 - 22:10

Ler ett sorgset leende över igenkänningen i att vara mästerdetektiv. Vet när jag var i yngre tonåren och bara behövde öppna ytterdörren hemma för att veta hur läget var. Där och då utvecklade jag det min dotter idag kallar "röntgensynen". Att se en liten liten rödvinsfläck på mattan längst in i rummet det första jag gör då jag kliver in tex, att exakt komma ihåg hur många flaskor det finns och hur mycket av innehållet som finns kvar, om vinglasen står kvar i den formation jag ställt dem sist osv osv. Och trots detta kan jag själv inte dricka måttligt, eller kanske just därför. Förklara detta fenomen den som kan...

Berra
sön, 2009-11-08 - 22:24

Hej Alla!

Den här helgen har rullat på precis som den ska...
Jag menar PRECIS som den ska...
Hur menar jag..?

Jo trots en massa "åtaganden" med fotboll och grejor, så har jag och frugan varit åtskilda på dagarna och sedan mötts upp till kvällen...
Jag har frysit "häcken av mig" på planerna, surrat gott med andra fotbollsföräldrar, men sedan fått komma hem till värmen, och den "andra" värmen, den värmen som finns i vårat inre...

Den kärleken vi har till varandra, vi älskar att umgås allihopa, så till och med dottern har hållit sig hemma, med några mindre utflykter...
Vi lagar mat, äter gott, kryper upp soffan med täcken och en massa snask, kolla TV och bara "hänger" som ungarna säger idag...
Det är lugnt och behagligt för en sönderstressad farsa, att bara få va'...

Jag tar en "sussagott"-piller till kvällen, och den är lite lurig, kan vara hur kvällspigg som helst, och sedan bara "PANG", tvärdöd, någon har rullat ner gardinen precis där jag befinner mig...
Vaknade på vardagsrumsgolvet kl 8 i morse i ungarnas sacco-säck, alla lampor lös och teven tjatade om reklam, precis som om jag hade fyllsomnat, märkligt..
Men jag vill absolut inte gå och lägga mig pigg, och inte heller ligga och vänta på att tåget skall gå..., vill vara pömsig så att jag "skyndar" mig i säng...

Mer fotboll idag, men inte stressad, bara frusen....
Skämde bort grabben med varm choklad med vispgrädde vid cafeterian, och det hann bli en till, och sedan var hela fotbollsgänget där med "sprutgrädden" och meckade härliga "bakelser" i pappmuggar, undrar bara var chokladen var...

Det blev till att tjacka en pava sprutgrädde hem sedan, för nu var trenden satt,
och vem är inte uppfödd på varm choklad (nja inte alltid med grädde, men men..)

Han har roligt med sina fotbollskompisar, och det är det viktigaste,
jag kan ju stå och slänga käft med de andra papporna, och det är inte tråkigt heller för den delen.
Hans föräldragäng börjar bli lika roliga som dotterns, man märker snabbt vilka som bjuder på sig själva, och på något sätt så dras vi till varandra, det blir många glada tillrop..
Och ibland glömmer vi bort själva spelet, för vi är inne i en bra diskussion...

Har precis fått mina farsdags-presenter av mina underbara barn, lite skraplotter OCH...
ett par jättefula "vete-tofflor", det är sådana där med vetekorn inuti som man kan köra i micron.
Och sedan är det varmt och gosigt för fossingarna, jag som fryser så förbaskat om händer och fötter nu när jag är åter en rökare, men detta är mumma för välmåendet...

Får vara hur gammal jag vill, jag skäms inte längre att må bra, en 46-taggare med prasslande tofflor, jojo...
Men vad sjutton, det ringer ingen pudding på dörren längre...hon bor ju här i huset vetja!

Ha' det bra nu alla mina vänner, hoppas ni kirrade det där med spånken...
Man kan vakna i en saccosäck en söndagsmorgon UTAN att ha druckigt,
men hellre lite ledbruten i kroppen, än i knoppen...

I morgon är det en annan dag, visserligen en MÅNDAG, men förutsättningarna känns annorlundare denna gång, och jag hoppas hoppas hoppas...

Varma kramar, ...(och heta fötter, ajaj)

/Berra Butt (men inte putt)...

Berra
mån, 2009-11-09 - 20:39

Hej Alla!

Ville bara säga att idag mår jag bra, och det har jag förtjänat...! (så det så..)

Sprudlar av mental energi, och det har ni nog märkt på antalet inlägg i andras trådar...

Trodde det sket sig när jag tog frugans eller dotterns avsminkningssalva i en tub som var förföriskt lik den nya tandkrämstuben, visste att det måste vara en Måndag idag...

Nu med ålderns rätt, ska jag (inte måste..) använda gubbglasögonen redan på morgonen, vem vet vad jag kör in i mun härnäst, men hade det varit smink så hade det ju varit bra med avsminkningsalvan, luktar gott, men smakar SKIT..

Ha' det alla därute, vi är inte ensamma..
(men vi har alla lite olika böjelser vad vi lägger på tandborsten, höhö!)

Mors Berra

anemon
tis, 2009-11-10 - 13:35

Hej!
Även jag har förväxlat tandkräm. Med Idomin. Fy för den lede säger jag bara! Vet inte hur avsminkningssalva smakar men Idomin är rent ut sagt för jä---igt!! Inte bara smaken, här snackar vi även konsistens. Den är inte att leka med! Hade en äcklig hinna i munnen i säkert ett dygn. Ändå hann jag inte Borsta särskilt mycket... Uuuuurk! //Maija

Berra
tis, 2009-11-10 - 21:04

Hej igen!

Idag mår jag som jag förtjänar, dvs väldigt bra...

Min egen acceptansnivå har ökat för min alldeles egna sjukdom, utmattningsdepression, herregud ett sådant långt ord, tar evigheter att skriva...

Jag har svarat en av mina andra kollegor som var de enda som svarade på mitt mail ang. det jag skrev lite högre upp (den 6/11), och tiden rann iväg och det blev ett himla långt mail, där jag i detalj beskrev hur det hade gått till, hur jag mådde och hur jag kände det...

Det kändes otroligt skönt, och jag var helt uttömd efter detta,
och jag hoppas verkligen att han vidarbefodrar det till andra, så att det i sin tur leder till en diskussion, och att det ökar förståelsen för min sjukdom för alla på jobbet...

Jag har totalt blottlagd mig, och jag hoppas han är införstådd med allvaret, och han kanske fick mer "svar" än han hade förväntat sig...

Men nu hymlar jag inte längre med min sjukdom, den är arbetsrelaterad och SKA också tas om hand på jobbet, den kunde ha drabbat vem som helst, jag blev först....

Jag skäms inte längre för den jag är, det var inte mitt fel, och företagsledningen har totalt misskött detta från första början, jag är ett "offer", och nu vill jag ha upprättelse!

Som ni märker så har det blivit lite mera "jävlar-anamma" i mig, och det är "raka puckar" från början, jag säger det jag tycker, och håller mig sakligt och ärligt...

Skrev ett svar till chefen (allt ska numera finnas på pränt..) där jag inte längre deltog i hans övertygelse om ett visst (annat) problem, men att jag var villig att fortsätta övertyga mig om han nu kunde/ville, och att jag ville vara ärlig med mina känslor ang. detta....

Han TACKADE mig för det!!!, vad sjutton händer egentligen....???

Börjar han känna att jag börjar bli stark och att jag är villig att sätta emot, börjar han bli rädd för att jag nu ska börja röra om i grytan, och han inte längre har torrt på fötterna...?

..ja som ni märker, mitt självförtroende stärks dag för dag...

Och nu funderar jag på att kontakta facket centralt, och kolla om de verkligen kan undanhålla sig 6 år utan att följa de centrala avtalen som har slutits, vi kanske har 6 års löneförhöjningar att ta igen retroaktivt, det kan bli dyrt för företaget nu....
Vi har ju redan en hållhake på arbetmiljölagen (§2b) om företagshälsovården..
Vedergällningen kommer tillbaka, men med rättvisan på vår sida...

Ojoj, jag skall använda all min tidigare "dåliga" ångest-energi till att skapa rättvisa i stället...
Och den energi-potten är mer än välfylld, kommer nog att räcka länge...
Jag är förbannad nu, och den energin ska användas till något vettigt..

Men varligt, och med stöd av lagen/facket, inte bara klampa in och "ska ha" hela tiden...

Ta väl hand om er därute, och låt dem svälta på systembolaget, de säljer ju gift!

Mors Berra

Berra
tors, 2009-11-12 - 10:27

Hej Alla!

Igår kväll/natt så uppdaterade jag min nykterhet...
Nejdå, jag har inte tagit mig ett återfall, men jag har upplevt den på mycket nära håll...
Min fru...

Hon blir (nästan) aldrig full, men igår kväll blev hon det, och det var obehagligt...

Hon skulle gå ut och äta en bit med en väninna på en liten mysig restaurang,
den väninnan är en jättemysigt tjej och vi brukar träffas båda familjerna då och då.
Hon bjuder på sig själv, och hon är verkligen tokrolig, man har aldrig tråkigt med henne...
Hursomhelst, det var länge sedan de träffades, så de såg fram emot en mysig kväll...

Jag ringde vid nio-rycket och rekade om de ville ha skjuss hem senare, när jag ändå åkte mellan träningarna med ungarna, men hon fattade inte, NU! vi vill inte bli hämtade NU...
Nej sa jag, efter mitt teveprogram som slutar kl tio,
men vi vill inte bli hämtade NU, vad är klockan?
Ojoj, nu förstod jag att det inte var första vinpavan de var inne på....

De ringde sedan tio i tio (suck) och ville bli hämtade,
samtidigt som de satt och dividerade om servitörens pungkulor!!!, okeeej!
Fick adressen och GPS lotsade mig genom staden, men blev väldigt irriterad över alla vägarbeten som gjorde att jag INTE kunde ta tredje utfarten i rondellen, och rösten i den lilla låddan höll på att få spelet, "gör en laglig U-sväng, gör en laglig U-sväng"...

HÅLL KÄFTEN!, j*vla idiot, jag har fullt upp med att försöka hitta en alternativ väg...
Lite lagom uppretad efter två vägarbeten och 15 minuters irrande i stan med en tjatig röst så kom jag fram, äntligen...

Ut kom två fruar fulla som kastruller, glada och vingliga, och med 100 decibel för hög samtalsnivå.
De hade skitsvårt att komma in i bilen för de envisades med att gå in genom samma bildörr, eh samtidigt..!
I bilen stank det gammal fylla, och nu var det inte GPS'n som tjatade längre, skivan hade hakat upp sig i baksätet..va e' min väska, va e' min väska...
Hallå, du sitter på den, så sluta tjata om att min bil har obekväma säten..!
När hennes gubbe ringde på mobilen, då blev det annat ljud i skällan,
oj vad nykter hon kunde låta, då, för att sekunden senare bröla igen...

En halvtimmes tjat i allt för hög samtalsnivå, och med en 3 årings intelligens så var vi äntligen framme hos väninnan, nu kom hon inte ur bilen, hon hade förväxlat säkerhetsbältet med grannstolen, och när hon sedan äntligen kom ur så höll hon på att strypas av sin egen halsduk som hade trasslat in sig i bältet, och handskarna låg på marken, och återigen, va e' min väska?, hallå du håller i den..!

Väl hemma så frågade jag vem som åker först till jobbet, så att logistiken stämmer med vilken bil som står först, jorå jag åker först säger frugan, inga problem, jag flyttar bilen...
Aldrig i h*lvete, JAG flyttar bilen svarade jag...
Men vadå, vi slutade ju att dricka före kl 12, sådana generella ursäkter funkar inte!

Jaja, det tog ett par timmar att få henne i säng, och hennes meningar upprepades gång på gång.
Hon fick ta sats tre gånger för att komma upp för trappan, och borstade tänderna två gånger..

Vi vaknade alldeles försent, och hon upptäckte att de här funkar inte,
finns inte på kartan att hon kan köra idag, kollektivt?

Huvudvärken var blixtrande, ångesten likaså, förlusten av minnen gjorde henne osäker, och nu var det HON som låg och ojjade sig i sängen, stackars henne..

Jag riktigt hörde hennes tankar och dividerande om hur dagen skulle fortskrida, och hon gjorde nog det enda rätta, hon stannar hemma idag, och "jobbar hemifrån"...

(Tänk dig då att när jag kollapsade så var jag inne på femte dagen i samma tankemönster...)

Jag pussade på henne hejdå, och hon sade om jag nu ville pussa på en sådan "fyllkärring"...

Ja det vill jag, jag älskar henne högt och lågt, för bad or worse, i liv och lust...

Detta är en liten prövning, och jag vet vad hon går igenom, och det bara stärker min kärlek till henne, och min fortsatta avsky för detta kemiska medel som sätter hela livet ur spel, vid namn alkohol..

Idag lever jag, hoppas min älskling kan finna lite sinnesro också,
hon får läsa sinnesrobönen som sitter uppsatt på kylskåpet med magneter...

Men ni förstår, vilket jävelskap detta gift är, lite kul och massor av ångest...
Ändå är man där och testar igen, vi människor måste ju vara dumma i huvudet!

Må bra alla därute, i min familj finns just idag båda ytterligheterna, och jag har det vinnande kortet!

Berra

Berra
lör, 2009-11-14 - 01:27

Hej!

Ville bara skriva några rader om....
Idag lever jag....
Igår levde jag...
Imorgon kommer jag att leva...

Vad menar jag?

Jo precis som det står, att våga leva, ta ut svängarna, ta in det goda, uppleva, konfrontera, lukta känna smaka, titta, trampa på ett torrt löv, hälsa på grannen, bära ut soporna, tömma postlådan, få motorstopp vid grönt ljus, tömma disken, hänga tvätt med mera...

Allt detta låter banalt, men om man tar bort kryddan ångest, så blir det så mycket roligare..

Och enklare att leva...

Jag har receptet om ni vill ha, det heter alkohol, som jag inte längre tål...
Om en vecka precis, så är det ett år...
Det ska jag fira, med en nollprocentig bira...
För är det nånting som längre spelar roll, så är det hur jag mår...

Mors Berra

Berra
sön, 2009-11-15 - 04:12

Hej alla vänner!

Nu är jag precis hemkommen ifrån grannen som har haft en "gubbafton"...
(ja ni ser ju tiden, halv fyra är ju ingen skam att komma hem..)

8 medelålders herrar i åldern 40-50 år på middag med hela registret, välkomstdrink, förätt, cava, oxfile, rödvin, efterrätt, konjak, whiskey, groggar, cigarrer och massor av öl...
Bardisken innehöll säkert 15 olika spritflaskor och virke efter behag...

Nu kommer vi till det fina, trots det breda gänget av klientel, så var det ingen som såg tillfället i akt att passa på och dricka när det fanns i överflöd och gratis...
Ingen blev synbart påverkad, inget klirr och inget spill, inte ens en fläck på skjortan!!!

Så otroligt trevligt och mysigt vi hade det allihopa, vi kunde föra en mycket sansad konversation, och alla följde med i spörsmålen...
Nu var vi inte så där "överjävligt" trevliga och strama, utan det flöt på och alla vågade visa sina personligthetsdrag, och visst kom det gliringar och lumparhistorier, men skratten fanns i överflöd och räckte till allihopa, trots att vi knappt kände varandra...

Bara så där fantastisk supertrevligt och kul som man vill att det ska vara, ingen fylla och inga dumheter alls...

Nu har jag haft flera sådana upplevda tillfällen på sistone, och alla har varit i mitt nyktra sällskap.

Så glöm det där att man är tråkig när man inte dricker alkohol, jag gick bland de sista...!
Kände mig inte utanför det minsta, och ingen ifrågasatte mitt alkoholösa drickande...
Kände mig fri och obevakad, och jag var inte hermelinen bland alla katterna...

Jag fick taskiga vibbar om hur det skulle ha varit för ett år sedan, jag hade varit fullast, och som för tre år sedan varit den som fyllsomnat i hallen under halva kvällen...
Men jag blev återigen bjuden, och jag tror det finns anledning till detta...

Mitt val att inte längre dricka alkohol, har hittils bara bjudit på positiva upplevelser...

Som i morse när jag skjussade grabben till träningen, stod farbror blå och vinkade in mig till vägkanten, och jag med glädje kunde blåsa i alkotesten, jag gör rätt...jag gör rätt!
Jag berättade för fröken konstapel att detta var vecka 51 utan att dricka, och hon svarade att ...
.." det ska du vara stolt över..", och det är jag, hela tiden...
Det finns fortfarande ingen vettig anledning till att omvärdera det beslutet...

Så enbart idag har jag haft två stycken positiva upplevelser av detta,
och i morgon kommer ytterligare en, att få vakna utan baksmälla och ångest...
Den kommer alldeles gratis dessutom...

Frihet är att få leva, utan ångest...
Frihet är att få leva utan ett beroende, utan att vara slav under något...
Frihet är att få göra vad jag vill, så länge jag bara väljer bort alkoholen..

Ett enda val, ändrar hela livet och jag får leva, det liv jag har längtat efter...
Jag hade glömt hur det var...

Har du?

Go' morgon Söndag, var har du att ge mig idag, frihet?

Berra

(PS. Tack Fenix!)

inger
sön, 2009-11-15 - 10:49

Hej Berra

Hur bar du dig åt? Jag försöker och försöker. Men det funkar inte. Tycker jag har tagit kontroll genom att inte köpa hem mer än 1 fl vin/ ggn. Jag dricker upp det som finns i närheten så att säga. gör allt fel och har tappat kontrollen. Om jag inte handlat kanske jag åker och tränar, kommer hem, har en lugn kväll och är så lycklig och nöjd när jag vaknar. Men varför kan man inte hålla i det?
Knäppt.
Trevlig söndag

Berra
sön, 2009-11-15 - 19:52

Hej allihopa!

Det finns inga universiella tips hur man ska fimpa spånken...
Vi är alla olika, men ändå lika...

Jag hade inte en aning för ett år sedan, vad som skulle hända...
Jag visste att jag drack fel, för mycket och för ofta,
men hade då inte förstått hur det egentligen var kopplat till mitt dåliga mående...
Jag var bakis som en råtta, och trodde att det var normalt...

Men min ångest eskalerade till något som var för mig obegriplig, jag fattade inte varför..
Trodde att det var något fel på mig, inte kopplade jag det till mitt drickande, nej nej!
Som vanligt så tar man ju alltid alkoholen i försvar, det kan ju aldrig vara den...

Man vill ju inte tro att man är en alkis, och inte kan hantera sitt drickande,
vara beroende, usch sådana hemska tankar...
Jag fixar väl drickandet, dricker väl inte mer än andra,
finner alltid tröst att det finns andra som blir fullare, jämför mitt drickande...

När jag fick min panikångest 4:e helgen i November förra året,
och gick till min läkare och lade korten på bordet, då gav jag upp allt...
Hängav mig till läkarkonsten och de fick fixa det här, vad som än skulle hända...
Nu fanns det ingen återvändo längre, jag kunde inte hantera min ångest längre...
Platt fall, här har ni mig, gör vad ni vill bara jag blir bättre, ge upp!

Då han gav mig mina antidepressiva tabletter så sa han att jag skulle vara återhållsam med drickandet, helst inget alls, men max två glas vin, eller två burkar bärs...

Vem nöjer sig med bara det, det är ju bara en halvtimme in i dimman, helt värdelöst för mig!
Då kunde jag likaväl lägga ner skiten helt och hållet, och jag ska medge att jag var sugen på att testa min karaktär, var jag en missbrukare eller inte, kunde jag avstå???

Det blev en tävlan mot mig själv, jag skulle inte låta mig domderas av detta längre.

Som jag har skrivit tidigare, jag är en tjurig j'*vel, stolt och långsint...

Det var inte lätt, men jag blev faktiskt bara mer och mer beslutsam ju längre tiden gick...
Och det är en massa oskrivna lagar man måste spjärna emot,
varför ifrågasätts den som INTE dricker i Sverige...
Man borde ställa sig frågan tvärsom, varför dricker jag?

Skyll inte på grupptrycket, var och en är ansvarig för sina handlingar...
Man blir inte alkoholist i grupp, vissa klarar det, andra inte...
Därför är eftertänksamheten helt på det personliga planet, varför dricker jag?

Om man är helt ärlig så måste man även inkludera sådant som inte är så bra med sitt drickande, men det vill man inte se, man gör ett avdrag direkt, det ingår liksom i kit'et..
Så länge man bara ser fördelarna, och inte nackdelarna, kan man inte övertyga någon, inte ens sig själv, och när man får det så kallas det insikt..

Därefter kan man börja klura på en handling, vad ska JAG göra?
Det är fortfarande en självisk handling, bortse ifrån gruppen, det är MIG det handlar om...

Vissa kan dra ner, på antingen antal tillfällen eller mängden, inte jag!
Börjar jag så släpper alla fördämmningar, jag blir lika omdömelselös som påverkad...
Ångesten kommer ju vid varje tillfälle, så det spelar ingen roll om det är tre gånger i veckan,
eller en gång i månaden, den är lika hemsk varje gång...
Jag ville inte att den skulle bli färre, den skulle ju bort...

Den enkla ekvationen för mig, blev således...

ALKOHOL=ÅNGEST! ...=SANT!

Och den motsatta,

INGEN ALKOHOL=INGEN ÅNGEST!

Ingen kan längre övertyga mig att detta inte stämmer, den är självupplevd hela vägen...

Det mest fantastiska är väl att ni har kunnat tagit del av den f.om 8 veckor,
efter mitt livs absolut viktigaste beslut, här på forumet...

Jag hade ingen aning om att nästan 21 000 gånger skulle andra människor vilja ta del av den då.
Att det fanns ett sådant stort behov av andra att läsa det, och hur jag kämpade mig igenom det, det fanns kanske bara skrivet i stjärnorna...
Det här känns som det viktigaste jag har gjort i mitt liv, näst efter min familj förståss..

Ingenting känns starkare, och jag är tacksam och ödmjuk, för att ni har velat följa mig....

Ni är mina cybervänner, låtsasvänner men på riktigt...

Idag är det verkligen en BRA dag, igår, idag och imorgon...
Den som lever får se, men man behöver inte vara död för att man inte lever....

Kramar! /Berra

Berra
mån, 2009-11-16 - 15:24

Halloj!

Nä, det är inte kul att se att min tråd har hamnat på andra sidan...
Samtidigt som det känns bra att diskussionerna fortsätter med våra nyinkommna...

Ser ord och meningar upprepas i olika trådar, och det ger mig ett lugn...
Jag mår dåligt av att läsa hur våra nya vänner mår dåligt med ångest och allt,
men blir oerhört glad när jag ser hur de får proffsig hjälp av våra "gamla" i forumet..

Det här forumet hjälper nog massor av människor som har kommit på kant med alkoholen här i livet, alla behöver inte bli nykterister, kanske räcker det med insikt så klarar de att hålla sig till mängden i alla fall..., vi är alla lika, men ändå olika...

Just nu har jag tappat lite av motivationen att gå in och "trösta" i andras trådar,
men det går väl upp och ner som allt annat här livet...

Jag mår bra just för tillfället, och har inte så mycket eländigt att bidra med...
Allting lullar på i maklig takt, och jag får tid för lite återhämtning...
Har slutat rejsa runt här i livet, och det känns lite maniana maniana (imorgon imorgon).
Håller korpgluggarna öppna på jobbet, men lägger inte in något i debatterna...

Något kul har ju hänt också, igår åkte vi iväg med grabbens hela fotbollslag och körde lasergame.
För er som inte vet vad det är, så ar det ett kolsvart rumt med två lag som skjuter på varandra med lasergevär, västarna blinkar rött eller grönt så man vet vilka som är i samma lag...
Och så pepprar man bara på utav bara h....te, fruktansvärt roligt!

Jag spöade upp hela gänget, utan pardon, 30st 12 åringar, 3 vuxna och två 15-åringar..
Så än är det krut i gubben, och fick en välbehövlig respekt för det...
Inte så mycket till fotbollspappa, men i värsta Rambo-takter ska man passa sig.
Var svettig ända ner till knäna, helt slut men lycklig..
Testa någon gång, snuskigt roligt och en kanongrej att göra med barnen, eller kompisar...

Det är bara en grej av många som man kan göra nykter, och njuta av det...

Må väl, fylleri ger brydderi, nykterhet ger kapacitet...

Måndags-kramar /Berra

(såg ni!, Måndagskramar, ja j*vlar!)