av BEATNGU

BEATNGU
lör, 2022-06-11 - 06:54

Är äntligen nykter, jobbar igen och har bra kontakt med mina barn. Bor själv, men träffar dom när det passar utöver varannan helg då jag har dom över helgen. Allt det försvann för mig tack vare drickandet. Men jag är en av dom som klarade att hamna på rätt spår igen. Det gör inte alla. Men efter sista gången för knappt 2 år sedan var jag tvungen att välja om jag ville leva eller inte. Åkte in med över 3 promille i kroppen efter ett antal dagars drickande på äckligt rosévin och lite annat. Då mådde jag så dåligt att jag hallucinerade och hörde röster. Inte ätit på flera dagar och inte tagit min medicin "anti depp". Det var ganska nära att jag inte skulle vaknat mer om jag hade fortsatt dricka ett tag till. Men mina barn fick mig att börja kämpa igen och vara nycker längre än några veckor som var det tidigare rekordet. Jag har mycket erfarenhet, har gått igenom det mesta med skiljs mässa, blev av med jobbet jag haft i 17 år, varit inlagd på psykiatrin flera gånger, fått stöd av öppenvården som var den sista hjälpen jag hade tills för ett halvår sedan ca. Kommer gärna med tips om ni vill ta er ur skiten. För det går!! Jag klarade det och klarar det än. Skulle vilja hjälpa andra genom att finnas tillgänglig här eller via mail eller kanske telefon om så önskas. Är jäkligt jordnära och lätt att prata med. Hör av er om ni tror att jag kan hjälpa på något vis. //B

Kennie
lör, 2022-06-11 - 10:59

Hej,
Vilken härlig kraft och inspiration du kommer med till forumet! Så värdefullt att du delar med dig av din egen resa, det ger hopp! Slutade själv för två år sedan och är glad över det varje dag.

vår2022
sön, 2022-06-12 - 09:03

@BEATNGU Hej och grattis till dina snart 2 år som nykter🥳. Riktigt bra gjort! Du har skrivit många peppande och stöttande inlägg och delar med dig av din historia och resa. Du berättar också om att du, som jag uppfattar det, får kämpa en hel del mot alkoholen och inte mår riktigt bra psykiskt. Min fundering är om du bearbetat hur du mår på det planet? Du berättar att mycket ångest har försvunnit när du slutade dricka och det är också min erfarenhet. Kvar var den obearbetade ångesten som jag bedövade och flydde ifrån när jag drack. En slag dubbel ångest, fylleångest pga alkohol och den förträngda, djupa ångesten som berodde på obearbetade känslor sedan förr. Jag har fått stöd och hjälp av psykolog för att bearbeta dessa känslor och komma åt det som skaver. Tagit upp dem på ytan. Det har varit oerhört verksamt och jag kan känna glädje som nykter, på ett sätt dubbelglädje, att både känna mig glad och nykter på samma gång. Så att ta hjälp och stöd för att bearbeta sina känslor är bland det bästa jag gjort och dessutom i nyktert tillstånd, då kommer man åt det som skaver på ett riktigt, ärligt och sant sätt🌱💕

BEATNGU
sön, 2022-06-12 - 09:22

@vår2022
Jag har klarat mig bra fram till nu. Jag har inget stöd sedan ett halvår tillbaka då vi avslutade mitt ärende på öppenvården efter en lång väg tillbaka. Jag kan ringa dit när jag behöver igen så det känns bra. Jag har även andra livlinor att ta till som en trygghet. Detta känns mest som en period där en del negativa tankar kommer och beroendet börjar leta efter alternativ. Alkohol tänker jag inte på då, det saknar jag inte. Men det fattas något där den fanns. Har varit stressigt på jobbet och har svårt att stänga av när jag är ledig. Knappt sovit denna helgen alls, så nu blir det ju ännu jobbigare. Jag ska jobba på att känna mig gladare igen.

vår2022
sön, 2022-06-12 - 09:32

@BEATNGU vad fint att du har stöd och kan ringa när du vill. Stress kan orsaka mycket pålagor och att man är på högvarv hela tiden. Jag tränar en hel del, styrka, löpning, promenader (har hund också), det stressar av mig och ger mig välmående. Lyssnar också på mindfulness som lär mig att slappna av. Har också en del sömnstörningar emellanåt men träning och mindfulness har hjälpt en hel del. Sedan även att bara acceptera läget som det är just nu, acceptans, just nu känner jag mig lite låg och då får det vara så. Det brukar lätta på de egna kraven att man borde vara glad och på topp.

Ha en fin söndag🌞🌱

BEATNGU
tors, 2022-06-30 - 08:24

Är just nu hos en gamal kompis som önskar sluta med alkoholen. Han dricker inte i närheten lika mycket som jag gjorde, men är på väg där åt. Igår drack han några öl och en del vin. Han har lyckats minska antalet dagar och mängen sen ett tag tillbaka. Jag har gett honom alla tips jag haft nytta av på vägen mot nykerhet, och han tycker att det har gjort kampen lite lättare. Jag reflekterade över hur jag själv reagerar när han häller upp ett glas. Jag har knappt varit nära någon som druckit framför mig på snart 2 år. Blev glad för mig själv att jag kände avsmak av lukten och magen vände sig nästan. Så jäkla skönt att inte påverkas av det alls. Hoppas att det fortsätter så. Jag drack vatten och pepsi och vi pratade ända fram till morgonen nu idag. Han är taksam att jag finns där och stöttar honom. Jag kan inte ta drickat ifrån honom. Det steget måste han klara själv. Glöm inte bort varandra där ute. Jag trodde länge att jag var den värsta personen som fanns, med tanke på hur jag drack bort både jobb och familj. Men det är när man nyktrat till som man inser hur många som faktiskt bryr sig. Både folk i ens närhet och även många man bara träffar anonymt här tex. Jag finns här om någon vill prata om vad som helst. Jag har själv gråtit ut i en taxi på väg till bolaget när jag var tvungen att fylla på och få ner abstinensen. Inte ens då blev jag klassad som en dålig person för att jag berättade vad alkoholen har gjort mig. Jag fick en kram istället. Den känns skön fortfarande. Vi är många och vi är starkare än giftet vi tar trots att vi vet konekvenserna. Det går att besegra. Jag tar en dag i taget. Ett återfall är en ny lärdom och kommer att göra dig mer vaksam på vad som triggade det. Jag har haft många. Klarar jag resten av livet? Med alla härliga människor som stöttar och som gör samma resa så tror jag chansen är stor. Puss och kram på där ute som kämpar varje dag.

BEATNGU
tors, 2022-07-14 - 21:49

Vet inte om jag skrivit om detta i nån annan tråd så jag tar min egen för en gångs skull :-P ett tag efter att jag flyttat från fru och barn hyrde jag ett hus på landet. Det var en lillstuga som tillhörde ett större hus med en tant med massa katter och hundar som skällde varje morgon. hon hyrde också av samma gubbe som mig. Vi hade ju fåt sälja vårt radhus. Exet hade ju inte råd med det själv så det blev så. Fick en ganska bra peng över när lånen var inlösta och allt var klart. Jag hade ju blivit av med jobbet och hade en hyra på 7000 i månaden där jag bodde. Men nu hade jag runt 130 000 på kontot helt plötsligt. Jobb, barn och fru var ju förlorade tyckte jag då. Dom vill nog inte träffa mig särskilt ofta ändå. Så jag drack. Satt där i min soffa på min uteplats utan att någon såg eller sa något. Bytte öl mot rosévin eftersom jag ofta spydde av ölen när det skummade i magen. Drack kanske en 3 liters om dagen i början. Sen blev det 2x3 liter ju högre toleransen blev. En 35a på morgonen nån gång på några minuter så man kom på banan igen. Nån dag fick jag för mig att sluta dricka i några dagar. Behövde städa och handla mat mm. Hade en tunna som jag kunde elda skräp i. Den fylldes med vinboxar och kartonger från färdigrätter som var det enda jag orkade fixa som varm mat. Dagen efter när jag började nyktra till och mådde ganska hyfsat satt jag vid datorn som jag hade i köket. Det sista jag minns är att jag såg att klockan var runt 22 på kvällen och jag var trött. Men jag ville byta sängkläder först vilket jag inte gjort på ett tag och dom luktade inte blommor direkt. Sen blev det svart. Jag hade rest mig från stolen och fallit andlöst rakt ner med ansiktet före i klinkergolvet. När jag vaknade hade jag krupit in på toaletten och stod på knä och spydde. Samtidigt droppade det massor med blod i toan och jag hade väldigt ont i huvudet och var bortdomnad i ansiktet. Fick panik. Kollade mig i badrumsspegeln. Då såg jag att jag spräckt upp överläppen och hade en jätte bula i pannan. Förstod att jag hade svimmat men har inget minne att jag tog mig till toan. Det såg jag sen när det var blod nere på dörren där jag öppnat den krypandes. Ringde 112 och förklarade vad som hänt. Att jag svimmat och inte mindes hur länge. Ett krampanfall mest troligt. Ambulansen kom och jag blev inlagd för omplåstring och blodprover. Dom såg ju att jag druckit mycket bara en dag tidigare så dom trodde att ett krampanfall var boven. På morgonkvisten väntade min mamma utanför akuten och jag fick gå med en sköterska för att möta upp henne. Det var början på corona så hon fick inte gå in. Jag minns att jag blev kissenödig och gick in på en toa med sköterskan utanför. Det är de sista jag minns av nästa krampanfall. Vi hade gått några steg när jag stannade och tittade upp i taket helt plötsligt. Sköterskan kollade också upp och undrade vad jag tittade på. Då föll jag handlöst framåt innan sköterskan hann fånga mig rakt på ett provrörsbord med stenskiva. Den träffade precis under tinningen och slog upp ett stort jack längst hela käklinjen. när jag vaknar upp igen blir jag inrullad i en säng med massor av läkare som trycker kompresser i ansiktet på mig och dividerar om det måste sys så fort som möjligt. Det blev så. Dom sövde mig och fick sy både invändigt och utvändigt. Efter uppvaket kom kirurgen till mig på mava där jag skulle ligga och förklarade att hon inte lyckades reparera alla nerver som gått av vid smällen. Att jag aldrig kommer att kunna göra tex sura miner och forma den sidan av munnen som innan. 29 stygn blev det på utsidan som ja fick plocka bort på vårdcentralen efter en vecka med antibiotika. Tror att jag låg två eller tre dagar på mava men det är ganska dimmigt. Fick mycket smärtstillande. Hade dessutom kaliumbrist så det fick jag i dropp. Dom kollade hjärtat med ultraljud och tog prover, men hittade inget där. Jag hade legat och krampat ett tag när jag föll och det var ju rätt fast ändå fel plats att skada sig på. Läkare kom på några sekunder. Varav en var min fd granne som jobbar som läkare på akuten. Men det har jag inget minne av. Kommer heller inte ihåg att exet och barnen hälsade på mig när jag låg där. Såg ut som frankensteins monster ett tak efter när jag kunde ta bort bandagen. Blåtira som rocky balboa, ihoptejpad överläpp och ett sår som gick från tinningen längs käklinjen ända till underläppen. Idag känner jag inte av det så mycket. Det pirrar lite konstigt på fel ställe när man rör över dom nerver som hon inte fick ihop. Jag orkade inte ta tag i försäkringsbiten efter det. Har ju olycksfall genom banken ihop med andra försäkringar. Men jag slutade inte dricka för det. höll upp ett tag däremot. Råkade se en annons om ett bolag som hjälper folk att driva försäkringsärenden. Dom tog 15% av det man ev skulle få. jag kontaktade dom och dom förklarade att det var bra att det gått en tid så det är lättare att se vad som blir bestående r och nedsatt funktion. Jag hade aldrig orkat det själv. Det tog nog ett par månader så fick jag en utbetalning på 3500 kr för sveda och värk har ag för mig. Men dom var inte klara än. Nej nu ska du ha pengar för sjukhusvistelse bestående r i ansiktet och nedsatt funktion i mungipan. Det tog nog ett halvår innan försäkringsbolaget betalade ut resterande. Efter deras arvode fick jag ut över 12 000 kr som jag hade missat annars. Så det funkade faktiskt bra. Hade ärret varit mer synligt hade det blivit mer pengar. Jag fick raka mig och ta en tumstock och hålla längs hela ärret längs hakan. Kom inte ihåg exakt, men jag tror det var ca 13 cm. Nu när jag har lite skäggstubb så syns det knappt. Så det var ju tur att inte ett öga gick sönder eller nåt. Men det var bara nån halv centimeter från tinningen så det kunde gått värre. Falla med 100 kilo på en stenskiva ska man inte göra lärde jag mig. Sen har jag inte haft nåt mer anfall. Men jag var väldigt rädd när abstinensen kom och jag inte fick i mig mer dricka för att magen vägrade behålla det. Lyckades hålla upp i nio veckor som längst innan jag tog ett återfall igen. det andra har jag nog skrivit längre upp här men jag kör på. hade flyttat till en lägenhet i en mindre stad eftersom huspengarna försvann snabbt och här var hyran mycket lägre. Minns inte när jag började dricka sista gången men vaknar till sans efter flera dagar då jag bara hade 500 meter till bolaget var det ju lättare att bunkra upp ett lager. Kom på att jag nog inte ätit på några dagar. Min antidepp medicin hade jag inte tagit heller. Så det flimrade rejält i skallen och jag började höra folk i lägenheten som jag ropade på men det var ju ingen där. Sen såg jag saker krypa runt på väggarna och tavlorna rörde på sig. Fick tag i telefonen och ringde en bekant som hjälpt mig bli nykter ibland hemma hos henne. Tror klockan var 4 på morgonen när jag förökte dricka lite så inte skakningarna skulle komma. Jag hade sån dödsångest och kände att om jag får ett ep anfall nu så vaknar jag nog inte igen. Hon kom hem till mig oc låg bara och grät. Hon undrade vd vi skulle göra. hon hade aldrig sett mig i så dåligt skick innan. Jag visste att psykiatrin inte skulle ta emot mig när jag fortfarande var full. man måste få abstinensen först. Det vågade jag inte vänta på så hon fick ringa ambulans och säga att jag hade bröstsmärtor och hade haft ep anfall tidigare. Ambulansen kom och jag gick ner för trapporna med hjälp av ambulanspersonalen. Dom körde in mig till akuten och där fick jag sitta i en säng och spy det lilla jag hade med en fruktansvärd brännande mage och en dödsångest jag aldrig haft innan. Tillslut kom det in någon kille som frågade vad ska vi hjälpa dig med? Han tyckte väl att en baksmälla behöver man väl inte vård för. Men baksmällan hade knappt börjat. Blev uppskickad till medicinakuten där jag låg när jag skadade mig. Jag minns att jag tjatade att ni måste ge mig stesolid annars kommer jag att dö av abstinensen som var på väg. Fick det tillslut och det hjälpte lite, men fy fan vad ont i magen jag hade och kallsvettades och ville bara att nån skulle skjuta mig just då. Tror det var dagen efter när jag hade lyckats äta ett halvt smörgåsrån innan jag mådde illa. Då kom en äldre läkare in och tittade på mig. Vet du hur nära det var att du somnade och aldrig vaknade mer? Nej med jag kunde ju gissa. Hade du fortsatt sista dagen istället för att komma hit så hade du kanske inte överlevt. Ditt blodprov som togs nån timma efter att du drag något visad en bit över 3 promille. Det lär varit högre när du drack den sista timman. Gör inte så här mot dig själv sa han. Du har två barn. Ska dom behöva se sin pappa tyna bort genom att dricka ihjäl sig? Nej jag vill inte dricka mer sa jag. Då är det nu du måste bestämma dig. du klarar inte en sån här resa till. Det satte sig hårt i skallen och jag bara tänkte på mina barn att nu sitter dom där hemma och et att pappa är på sjukhuset igen. Nej! Detta ska dom inte behöva uppleva mer. Nu tar jag antabus och all jävla medicin jag kan få som hjälper mig på vägen. Jag hade redan hjälp på öppenvården när detta hände och då sa jag till P kan vi kalla honom att nu gör jag vad som helst. Jag alkotesta mig varje morgon där när dom öppnade. sen fick jag en blåstestare med mig hem som jag kopplade till en app som skickade in resultatet. Först skulle jag längre än 9 veckor som var senaste rekordet. Sen var det helt plötsligt 3 månader och vipps ett halvår. Inte en droppe. Mådde illa bara jag tänkte på det. En av dom sista sakerna vi gjorde var att han frågade mig om jag klarade att titta på lite bilder på projektorn, hur det kunde gått om jag fortsatt och överlevt. Det var skrumplever som fyllde kroppen med vätska som fick tömmas regelbundet. Det var lever cancer, det var bukspottkörtel cancer och allt anat det orsakar där inne. Det hjälpte mig en bra bit. där vill du inte hamna sa han. Han hade haft patienter som det var så illa med. Min lever verkade må bra. Men jag drack sällan sprit. Hade jag gjort det hade det nog gått mycket fortare att bryta ner levern. 25e augusti är det två år sedan jag satt där och lyssnade på en arg och bestämd läkare som faktiskt sa saker som sitter kvar starkt i minnet.Jag har fortfarande noll sug efter alkohol, men känner tydligt att det är nåt som fattas. Den där kicken och att bara få rensa skallen. Jag dricker inget alkoholfritt idag som påminner om äkta vara. Jag äter inte choklad med likör i eller något som skulle börja trigga något som jag inte vet om jag kan hantera. Jag mår inte alltid bra psykiskt. Ibland är det för mycket övertid på jobbet och stress. Ibland är det tankarna på att det har ju "bara" gått 2 år. Jag måste ju vara på min vakt resten av alla år också. Ibland känns det meningslöst. Jobba för att ha råd att tanka bilen för att kunna åka och jobba igen. Samma visa varje dag. Men så är det inte hela tiden tack och lov. Drömmarna om att jag sumpat allt och druckit igen och att alla hatar mig kommer inte så ofta länge. Ofta i början var jag psykiskt bakfull tills jag hade druckit kaffe på morgonen. De var ju så det alltid var innan. Har nyss varit sjukskriven i två veckor pga ångest och hopplöshetskänslor. Kände inte att jag ska köra en stor hjullastare när jag inte kan fokusera på det jag gör. Gick till doktorn. Han vill att vi provar att höja antidepp medicinen tillfälligt och ser om det gör nån skillnad. Mår bättre nu men jag tror delvis at hjärnan spökar. för nu är det sommar och då får an dricka nä man vill. Har ju inte haft nån ångest knappt sen jag slutade, så denna gången var annorlunda. Ingen självmedicinering? Det brukar ju alltid funka. Nä det skjuter fram det hela och bygger på skiten under tiden. Sen kommer det en tsunami istället. Har även hälsat på en kompis som bor på Smögen i ett par dagar. Han dricker för mycket och har nu tagit hjälp på inrådan och visst tjatande från mig. Han drack när jag var där. Bekom mig inte det minsta. Hade ingen effekt på nån trigger alls. Första gången jag umgås med någon så pass länge som dricker när inte jag gör det. jag kunde ju däremot köra till affären och pizzerian när det behövdes. Vatten pommac och pepsi klarade jag mig på dom dagarna. Och kaffe. Nu har jag kramp i armarna så jag säger over and out. Nu vet ni lite mer om mig! En sak till bara. När jag känner oro och ångest får jag ett stort behov av att hjälpa andra att inte behöva må dåligt om jag kan bidra med nåt. Det är därför jag skriver till er alla där jag tycker att jag kan tillföra något. säg till om jag blir för mycket bara! Jag lägger mig inte i, jag bryr mig bara och vill inte att ni hamnar så djupt ner som jag gjorde innan ni fixar det med en vilja av stål!

TappadIgen
fre, 2022-07-15 - 08:12

@BEATNGU Jag hoppas att du när du känner oro och ångest påminner dig själv hur viktig du är på forumet med din starka berättelse som du delar med dig av och som hjälper så många andra här.

BEATNGU
lör, 2022-07-16 - 01:01

Tack! Hoppas att det ni får nån insikt vad som kan hända. Jag hade ju en jäkla tur ändå. Har gjort upp med admin här på sidan att jag finns tillgänglig på telefon för det mesta på eftermiddagar och helger om nån vill snack med en likasinnad. Man kanske inte orkar gå till AA nån dag eller tagit sig något man inte borde. Säg till där så fixar dom så ni kan få mitt nummer. Jag tycker det är bra terapi att prata med folk som vet hur det känns. Fick inte lämna ut mailen här heller pga sekretessen. Ring anonymt eller hur ni vill. Jag är öppen med allt sånt nu för tiden så det gör mig inget om ni vet vem jag är. Slå ett sms före bara så jag vet att jag ska vara hemma. Det gäller alla här. Kanske är lättare än alkohollinjen vad vet jag. Vi hörs i morgon igen.

BEATNGU
sön, 2022-07-17 - 02:35

Jag kom på en sak som jag tänkte seriöst på när jag tog mina återfall. Att söka till Robinson. Då kan man ju inte få tag på alkohol. Iaf inte vad vi ser i tv. Själva tanken var nog att isolera sig nånstans där det är omöjligt att dricka. Patrik Sjöberg gjorde väl nåt sånt? Flyttade långt upp i Sverige och bodde med sin hund för att komma undan skiten. Då har man inte tillgången till den och man får en helt ny miljö. Blir ju som en själv-rehab av nåt slag. Det var så jag tänkte när jag separerade och flyttade till ett hus jag hyrde. Då kunde man pyssla i trädgården och det var långt till bolaget och jag var arbetslös då, så jag behövde sällan åka in dit längre och vara i närheten av det så man kunde handla. Det gick ju inte så bra. Då köpte jag ju på mig ett lager istället. När det var slut och abstinensen började komma så blev det ju jobbigt. Det slutade med att jag tog taxi några mil fram och tillbaka för att fylla på igen. Vågade inte riskera mitt körkort som var det ända jag inte blivit av med pga drickandet. Har för mig att varje resa kostade 700 eller mer. Minns inte exakt. Hittade alltid ett sätt att få tag på nåt. Det var viktigast i livet just då. Allt annat var ju förlorat. Jag skulle nog behövt vara på nån öde ö eller alptopp för att inte lyckas dricka på nåt sätt. Begäret har inga gränser. Har haft svårt med sömnen ett tag nu så därför blir det mycket skrivande här på nätterna. Men nu ska jag ge mig för i natt!

Allegra
sön, 2022-07-17 - 04:06

Tack @BEATNGU för att du berättar, vilken hjälte du är💥 Fantastiskt att du vill hjälpa oss här, att bli och förbli nyktra!

Vaknade mitt i natten av oklar anledning, sååå skönt att det inte handlade om alkohol. Det kanske var fågelkvitter som väckte mig🦩

BEATNGU
sön, 2022-07-17 - 10:00

@Allegra Hjälte är jag inte. Det är stålmannen och Avengers och dom där filurerna. Jag är däremot beslutsam och väldigt medmänsklig mot andra som jag ser har problem eller behöver hjälp med sådant som jag själv har erfarenhet av. Jag är helt bestämd på att inte börja med alkohol igen. Suget är borta, men den där kicken vill man ha fortfarande.
Om jag ser nån som har samma beteende som jag hade och är på väg mot att få må lika dåligt så vill jag hjälpa till så mycket jag kan, så det inte händer. Jag vet att om jag tar ett återfall igen så kommer jag inte överleva det. Jag kommer inte att gå igenom så som jag mådde det sista en gång till. Jag har tagit flera återfall på vägen innan. Men det sista var som att nåt gick sönder i både huvudet och kroppen. Som att.... Så här mycket tål du innan du dör. Ända ner på botten skulle jag först. Den baksmällan gick inte jämföra med nåt jag varit med om innan. Dödsångest, gjort alla runt mig besvikna. Inte värd ett skit. Då ville jag inte leva mer. Men efter ett tag när jag tog full styrka av all hjälp jag hade runt mig och inom vården, så skulle jag klara 9 veckor som var det längsta jag gjort innan. Snart är det 2 år sedan, och alkohol är det sista jag är sugen på. Många här skriver precis som jag hade det. Dom första veckorna är jobbiga, tråkiga och meningslösa. Det tar flera månader att rensa ur all skit och återställa sig efter en sån resa.

Sisyfos
mån, 2022-07-18 - 06:15

Tack för att du delar med dig Beatngu. Det drickande du beskriver är det som jag är mest rädd för med alkoholen. När det blir viktigare med ruset än med personer och relationer runt omkring. När main inte kan stoppa utan bara fortsätter att dricka. När jag började fundera över mitt drickande och när jag började skriva här var det sättet att dricka för mig helt främmande. Jag drack mycket mindre per gång och kunde ibland jämföra mig och tänka att mina problem ändå inte var SÅ stora för SÅ mycket drack inte jag. Men efter det har jag upplevt kontrollförlusten när jag inte kunnat stoppa, när jag tappat omdömet och det har skrämt mig så oerhört mycket. Alkohol är verkligen en farlig, lömsk drog.
Jag tror att vissa har lättare att hamna där, men att vi alla kan dricka oss till när det blir på det här sättet. Jag tror som du att man måste vara på sin vakt och se till att må så bra som möjligt och ta hand om sig. Det är så bra och starkt av dig att ta hjälp och att vilja ställa upp och hjälpa andra. När man hamnar i det drickande du beskrev är det nog jättesvårt att sluta på egenhand. Utifrån är det oförståeligt såklart och jag tror att det är lika oförståeligt även när man gör det själv egentligen. Men det blir en besatthet som är helt galen och jag har varit där i närheten och nosat. När man inte längre bestämmer helt själv. Skönt att du har tagit dig ur det. Och starkt att vilja hjälpa till.

BEATNGU
fre, 2022-07-22 - 14:13

Något som stör mig är att alkohol i film och serier alltid är helt naturligt. Man slår upp en konjak på kontoret på arbetstid. Man går direkt fram till kylen när man kommer hem och öppnar en öl. Kan vara två poliser som sitter på krogen en stund efter jobbet, och sedan kör hem. Där är det helt ok.

Andrahalvlek
lör, 2022-07-23 - 12:02

@BEATNGU Grattis till 2 år som nykter 🥳🥳🥳 Jag blir helt tårögd när jag läser om din svinsvåra kamp och vilket avgörande livsbeslut du tog - och genomförde! Själv har jag ett helveteshalvår bakom mig med den djupaste depression som jag har upplevt (och jag har upplevt många), men inte en enda gång har jag tänkt att alkohol skulle vara lösningen på mitt mående. Sen en vecka tillbaka mår jag tack och lov liiite bättre. Har fått en ny antidepp-medicin (diluxetine) sen tre veckor tillbaka - och framför allt har jag fått en mycket bra läkare inom dagpsykiatrin i min hemkommun. Tidigare i vår har jag haft två olika läkare på vårdcentralen, som bara lade huvudet på sned och sa ”stackars dig”. Det hjälpte mig inte ett skit 🤬 Den 9/8 firar jag 2,5 år som nykter 🥳🥳🥳 Heja oss!

Kram 🐘