av Berra

Ångesten tar mitt liv...

måne
tors, 2009-12-31 - 06:15

åh,,vad ni diktar!!!
får jag va me´`!?
jag älskar att dikta
o mitt innersta sikta
mot andlighet o inspiration
o jag kanske ska sätta det i ton
o sjunga en vacker sång
om det lilla livets gång
trosa o långkalsong
everybody can get along
så nu höjer vi våra glas
o inte går dem i år i kras
för vi är rena o fokuserade
ärligt glada o starkt spatserade(?)
Mot ett GOTT NYTT ÅR
I LOVE U SO
WE ARE THE WAY TO GO!!
o jag är lycklig för min lilla tro
som uti min kropp bo
o jag när den med livslust o hopp
o min energi har inget stopp
jag är sann mot mig själv
i alla lägen
o genom det
så visar någon mig vägen
mot ett rikare liv
varje kliv
glädje
lust
harmoni
o balans
dessa ting försätter mig i trans
lycka utan sans

o nu nånstans så slutade ni nog läsa
ger mig,,hihi
Pia!!
jag har skapat mig en liten oas bredvid min säng,,förr stod där ett srykbord belamrat med massa
kläder o virrvarr,,nu har jag satt ett litet bord,,men vackra saker,fluminspirerade
små vaser i dova färget,,en duk i bambu,,en kina inspirerad lykta,,o hittade som pricken över i
en yin o yan matta som ligger på min sida av sängen,,där kan jag ha min läsning,,min stund,,
tonåringen skrattade o sa,,mamma när du blir pensionär kommer du att sitta på golvet med rökelse o meditera,,o vi kommer få sitta på golvet o äta när vi kommer hem,,hihi
hon sa det med humor o värme,,o jag tänkte
kanske inte helt osant,,
har min bonag,,harmoni,,på väggen,,o nästa inköp,,ska bli en drömfångare som jag spanat in på solkristallen,,men den kostar 400 spänn,,så det får vänta,,efter jul o nyår,,man är ju lite pank,,o januari brukar inte va en rolig månad,,dessutom fyller sorken 11 år reda 8 jan-

jag tror din häst
tycker du är bäst i test
o alla ni
puss o kram
happy new year
carpe diem Måne

Berra
tors, 2009-12-31 - 16:04

Hej hopp!

..nu har jag varit och inhandlat min flaska skumpa, det fanns Pommac i Magnumbutelj,
i närmaste ICA affär, man behöver inget bolag för det inte...

Passade på och fixade en ny svart skjorta och en läckert blankrosa/lila slips.
Grabben har fått tjacka sina smällare efter eget önskemål...
Och han är sååå lycklig...
Han vet att han bara får bränna av dem när jag är med, jag är lite av en curlingpappa,
men barn utan ögon och fingrar ÄR fula barn...
Jag vill ge dem det bästa, men under restriktioner..

Jag tror ju att barn som inte fått "leka" med elden har en större benägenhet att lyckas bränna ner ett hus, än de som har fått testa på och lärt sig vad som brinner, och hur det brinner...
Han har alltid varit med när vi har vår hösteld på landet, och vet i vilken ände av en pinne som är lämpligast att hålla i...

Detta går ju stick i stäv med vad jag hade för uppfattning om hur alkoholen skulle introduceras för sina
barn, men för bara 10 år sedan fick jag lära mig att barnen inte skulle få "lära" sig att dricka hemma.

Jag hade en vison som smulades sönder, men det är aldrig försent att lära om sig..
Kanske hade det funkat för mina barn, men vi måste ju anpassa oss varefter alla andra uppfostrar sina barn, så här hemma är det njet nada, numera så även för far...
Men det är svårt att med tillräcklig förståelse försöka förklara varför jag "gav upp drickat",
jag har dåliga erfarenheter av den, och kan inget annat än att förmana...

Jag har också givit upp "möjligheten" att fortsätta dricka, och den var värst att bli av med...
Ni vet när man befinner sig i ingemansland, där man fortfarande tror att finns en ärlig chans att kunna dricka en smula, trots att man har testat den gränsen hur många gånger som helst...

Så den känslan är så skön att övertygelsen är starkare än suget,
eller chansen att återigen misslyckas och bevisa att jag inte klarar av alkoholen längre.

Därför ska jag fira nyåret med Pommac, tillsammans med mina barn,
och tillsammans med andra påverkade vuxna människor, därav min fru...
Men valet är deras, och de är kanske inte allergisk mot alkoholen som jag...
Några kanske är på väg att bli det, och hos mig finns det en vision som fungerar,
att man klarar sig mycket gott utan alkoholen...

Bättre är att uppleva och leva, än att berusa och grusa, det blir inget glid i livet då...

Jag ska precis som förra året se årets fyverkerier med båda ögonen,
och inte blunda med ett öga för att jag ser dubbelt hela tiden...

Idag lever jag, och årets första morgon har jag redan nu bäddat för att den blir perfekt...
Jag känner att år 2010 kommer att bli ett alldeles sjusärledes år, så låt det spraka på himmelen!

Gott Slut!

Mors! Berra

Berra
lör, 2010-01-02 - 15:00

God fortsättning på det nya året!

..min fortsättning har varit god...
Nyårsnatten passerade smärtfritt, med god mat och gott umgänge...
Inget storröj kanske, men vi var ju tre barnfamiljer i olika faser...

Vi påbörjade middagen vid 18-tiden med små snittar och välkomstdrinkar...
Sedan gasolgrillad oxfile' och potatisgratäng, en himmelsk champinjonsås m.m.

Vi tog det lugnt, och strax före 11-rycket så intog vi gino och en kaffetår..
Sedan fick grabbarna gå ut och smälla upp "småskiten" med en vuxen, och
vid tolvslaget samlades vi hela gatstumpen vid vändplanen, och sköt och smällde ordentligt.

T.om våra gamla grannar kom hit så vi blev ett jättegäng, med många lyckönskningar
och skålande i champagne, jag och ungar körde Pommacen i magnumbutelj, och en syns där en nioåring sitter i en snöhög och halsar Pommac, det blev en minnesbild (..en bra sådan..).

När vi hade nästan frysit tårna av oss så gick vi in igen, och då blev det porr minsann...
Värdinnan som hade någon klänning utan axelband och när hon tog av sig ytterrocken så tittade hela härligheten fram, båda två, så vi fick oss ett jätteskratt...
Hon tyckte minsann att det var en pinsam situation, men jag sade att de var inget att skämmas över,
de var ju fina, jasså sa frugan min, och nu blev det plötsligt lite inlindat och besvärlig situation...
Nu var de ju inte äkta, så jag tyckte de var lite för stora i min smak, men fina i alla fall..

Vi hade porr på julafton också, då svägerska skulle byta kanal på deras nya (besvärliga) platt-tv,
det var ju onsdag efter kl 12, och på en del av de kanaler de abbonerar på var det "vuxenfilm".
Och hur hon än försökte ändra kanaler så fortsatte det stönas och pumpas på TV'n...
Hennes snart 90 åriga far ansåg nog att det inte var så farligt, men det slutade att hon drog ut kontakten och så fick hon ropa på ungdomarna som visste hur man ändrade kanaler..
Det tyckte hon var pinsamt, men vi vet ju vilka det var som abbonerar på kanlerna...
Vi undrade sedan var de hade gömt dildon, så vi började lyfta på soffkuddarna..

Man behöver inte ha det tråkigt för att man inte dricker, man hinner uppleva så mycket mer...
Och det är äkta grejor man upplever...

Sedan kan man ju bli elak, och dra ut på det lite mera...
Vi var några gubbar som hämtade dassrullen på toan och skrek var biran var,
bara för att öka på "stämningen" lite extra...

Så för några har julen och nyår var oförglömliga, en del andra kanske bara vill glömma bort den...

Jag tillhör den skaran som minns den, och vill så fortsätta att göra...

Värdinnan på nyår sa att jag inte fick ta huvudvärkstabletter vid tolvslaget, men det gjorde jag ändå...
Och sedan körde jag hem några av våra gäster hem i deras bil vid tre-rycket...

Värdinnan såg ut som en fågelholk, och hur mycket jag än förklararde så verkade det ju inte fastna...
Nu är ju hon en blåögd blondin, och en full sådan verkar ha det ännu svårare...

Jag ska förklara när/om hon kommer ihåg det när hon är nykter, men hon såg ju att jag drack massor av öl (mina nollbira, rött vin i vinglas (cola) och skumpa (pommac)...
Det är min mening att luras, och att jag inte ska känna mig utanför, jag lyckas nog varje gång numera.

Ha' en fortsatt upplevelse(full) nytt år, och ge den sina bästa förutsättningar...
Var fortsatt nykter, det gör skillnad, och en stor sådan dessutom...

Kramar!
/Berra

Berra
mån, 2010-01-04 - 09:11

Go'morgon Världen!

..så fin den är, morgonen trots att det är Måndag och allting..
Har precis kommit till jobbet och fått i mig dagens första kaffekopp...

Det är kallt så det både gnistrar och knastrar utomhus, runt -10 grader...
Rimfrosten sitter kvar runt hela kvistarna på träden sedan förra veckan,
och det är vackert, ja mycket vackert till och med...

Bilen startar med mycket knorr och vrum, det klankar och skramlar under huven
innan mortorn har blivit varm, och frosten på rutorna går inte att ta bort med skrapan..
Man får helt enkelt låta kupe'värme smälta bort den, och det blir en ofrivillig stund att utanför stå och beundra moder jord med ett tagg i mungipan...

Mitt uppe i all morgonstress "tvingas" jag till att ta det lugnt,
och får för en stund lite "payback" för att jag tar mig tid, ...att ta mig tid...

Alltså det där med att stanna upp!, ....och iakta, det gör vi alldeles för sällan...
Stoppa, och känna efter, hur känns det nu?

Släpp känslorna med stressen att hinna till jobbet med trafik och köer etc,
och känn efter, tänka bakvänt, varför står jag här?, varför mår jag som jag mår?

Varför mår jag inte så bra som jag borde, jag är försenad och stressad...
Hjälper det om jag inombords stressar upp mig för att "fortare" hinna till jobbet...
Nej, knappast, tiden till jobbet tar sin tid i alla fall...

Men jag kan göra ett annat stort framsteg, sluta stressa upp mig inombords,
och njuta av stunden, jag finns här och nu, så njut av att vara här, istället för där!

Det är något av de saker jag har "tvingats" lära mig som nykter...
För det finns inget syntetiskt avslappningsmedel för mig längre,
som jag kan ta när min kropp har byggt upp en allt för stor stresströskel..

Jag måste lära mig att "ta vardagen", istället för att reset'a den varje helg...
Annars så exploderar man snart...

Kramar! /Berra

Mie
mån, 2010-01-04 - 22:28

Berra...

För inte så länge sen var du helt oförstående när jag el någon annan pratade om att se det lilla i vardagen, det vackra som finns mitt framför oss bara vi lyfter blicken & stannar upp.

Nu har DU kommit dit & det är helt underbart.

Vilken resa du gjort... vilken resa du gör.

Många många många kramar från Mie... <3

Berra
tors, 2010-01-07 - 13:12

Nä'rå!

Jag lever i högsta bemärkelse, är inte mer insnöad än vanligt...

Men börjar känna en viss mättnad på min evigt "positiva" framförande av mitt nyktra leverne...
Det händer ju inte så mycket nu längre, har i mitt sinne börjat acceptera mitt liv utan alkohol.
Så det tar ett år ungefär, med en hygglig depression som lite "krydda" ovanpå hela grejen...

Kanske jag blev deppig utan "polaren alkohol", som inte längre kunde "lätta på trycket"...
Vad vet jag, men nu är jag ju av med båda, och det känns gott...

Har inte mått så här bra på länge, ingenting är katastrof, eller upplevs inte som det i alla fall.
Det finns många "förbättringsområden" att ta hand om, men som fortfarande ligger i dvala,
jag måste få njuta av det "bekymmersfria" livet ett tag, det har ju varit ett litet helvete som ni alla har kunnat läst lite om några sidor bort, skön känsla förresten...."några sidor bort.."
Har kunnat vända blad och fortsätta, det är stort i sig självt!!!

Jag har mina lyckorpiller att tacka, min psykolog, min husläkare, min familj, och er förståss...
Och det hela började med att jag fick insikt i att förstå att alkoholen var boven...
Den var den som "tog fram allt det där onda" inom mig, en Dr Jekyll och Mr Hyde personlighet!
Hela tiden försvarade jag alkoholen, till absurdum, eller ap-sur-dum kanske vore en bättre namn.

När man sedan vände till nykterheten, så fick jag bråttas med alla andras alkoholvanor, som ifrågasatte varför jag hade valt en annan väg, en rättare väg än deras...
Varför ifrågasatte de inte sig själva istället, varför dricker jag?

Att skylla på att det är en social grej, är bara att lasta över problemet på andra...
Jag dricker därför att!.....alla andra dricker...
Skulle du göra det om alla andra knarkade också?, eller ströp katter, slog barn etc...

Varje beslut man tar ska vara ens eget, jag dricker därför att...
..och där ska det vara ett svar som är övertygande rätt...

Lika mycket som nackdelarna ska vägas in, jag BORDE inte dricka därför att...
ärligt och rätt fram, vem försöker man lura egentligen???

Så länge fördelarna väger över...så är det väl rätt OK, eller?
Men att inte våga se nackdelarna....det är att ljuga för sig själv...

Jag drack för att varje gång så klättrade jag uppför en stege,
blev kittlande glad över min höjdrädsla...
Men jag trillade ner med en hård duns, och slog mig något så grönjävligt varje gång...
Ju högre upp, desto hårdare smällar, ju längre tid tog konvalisensen...

Var det värt ett par timmar på en högre stegpinne för varje gång,
och en veckas haltande med starka smärtor...
För en "lycksökare" kanske, eller möjligen en stuntman...

Jag är gjord av kött & blod, och ett känsligt inre, jag klarar inte av mer smällar längre...
Jag får söka min lycka på dörrtröskeln i stället, och vara glad för den lilla kittling det ger..
Att uppskatta det lilla i sig, är också en ny känsla att få lära sig...

Skapa en lycka som tidigare kändes helt förkastlig, att bara andas t.ex...
När man tidigare "kippade" efter varje andetag när depressionen var som störst,
så är det förlösande att kunna andas djupa lugna andetag utan den där hemska magkänslan...

Jag börjar känna mig "färdig" nu, och har fått livet tillbaka...
Och det är med blandade känslor jag läser att det är "livligt" på forumet...

Glad för att det finns, ledsen för att det behövs...

Alla vackra ord som stöttar varandra, alla öppna famnar som välkomnar de nya...
Det känns bra att ha fått vara med i detta unika forum, det gör mig varm i hjärtat!

Jag finns här, för de som vill "surra" med mig, annars kör jag lite "laid-back",
och betraktar det som utvecklas i forumet...

I mitt inre...har jag ro, och tro...på framtiden!

Lycka till!

//Berra

anemon
tors, 2010-01-07 - 14:04

Du skriver så himla bra Berra! Dina inlägg är som kåserier, humor blandad med allvar. En självinsikt som är rent avundsvärd! Tack för att du delat med dig av din fantastiska resa! Även om du kommer att vara lite "laid-back" så hoppas jag att du någongång då och då knattrar ner någon liten rad!
Stora kramar och lycka till själv Berra!!
//Maija

The H
tors, 2010-01-07 - 14:40

Det du beskriver här Berra skulle jag kalla livet, man blir aldrig färdig om man tillåter sig att våga stanna upp och se sig omkring, detta tror jag kan bli överrumplande om man gömt sig bakom en sköld, men rädsla övergår nog mer och mer till nyfikenhet och upptäckarglädje, något som med tiden blir mer och mer naturligt, vi behöver träna lite bara och det är ingen spikrak väg att bli bra, men bra blir man om man tränar helhjärtat. Det läser jag ut mellan dina rader, lite vacklande steg och stolthet när det är taget. Riktiga känslor utan katalysator eller dämpare.

Ensam är stark men svag, styrkan att våga se sitt inre och ifrågasätta sig själv, vad, varför, mår jag bra av detta?. Svagheten, att vi är flockdjur som lätt tror att det som är konsensus per automatik är rätt, en mall som alla i umgänget ska följa, annars är det fel och ofta leder det till att en som frågar varför, lätt blir utsatt för ett försvar som söker skydd i gruppen. Lätt att känna sig ensam eller "konstig" då, faktum är att det är riktigt starkt, hoppas du har folk som ser din styrka, gläds åt den å dina vägnar och inte blir hotade av att du gjort ditt val. Om inte annat så finns det likar här inne och kanske är det det som gör det viktigt att andas lite i denna oas.

Du inspirerar mig, du känns på riktigt och det är viktigt.

Berra
mån, 2010-01-11 - 15:36

Tjäna!

...suger lite i skrivklåde-fingrarna, måste få ur mig lite ord, här och där...

Konstigt egentligen, jag brukar tjattra på verbalt rätt mycket annars...
Men nu kniper jag igen foderluckan allt oftare, och låter andra prata...
Men det jag måste få ur mig, får jag ta här då, istället...

Det är ingen baktanke med att knipa igen, utan jag känner väl att ALLA inte behöver veta ALLT om mig, jag har ju (tydligen) varit allt för frikostig med det tidigare på jobbet...
Min närmaste kollega känner nog ett visst "tryck" på sig, men det kan han ha', tycker jag...
Låt mig få vara "hemlighetsfull" då, så kan han gå där och funta på vad som händer...
Jag är inte otrevlig, utan svarar bara snällt när de frågar något...

Mår ju bra av det, och då måste det ju vara bra...eller hur?

Bryr mig allt mindre om vad folk ska tro om mig, låt de tro vad de vill...
Fakta får de ju om de frågar, men då måste de ju röja sin tankar...
Jag känner mig stark i min nya kostym, jag har en egen liten "frizon" där ingen kan komma åt mig, och mitt röstläge frambringar numera ett starkt självförtroende...

Jag står för det jag tror på, och tror det gör jag, på mig själv...

Känner inte längre någon osäkerhet för vad jag har sagt eller gjort
på fyllan,eftersom det inte har funnits någon på ganska så länge...
Och det som är äldre än 14 månader, har jag "släckt" med sinnesrobönen..

På jobbet har jag presterat bra också under mellandagarna,
det uppmärksammades på Måndagsmötet, så all cred till mig, tack-a-tack-arrr!
Som ni förstår, man tar in flera goda sker på en gång, det går hand-i-hand...
Precis som det också gör när man är hängig och söker allt som gör en ledsen..

En jättebra grej vi gjorde i helgen, vi "tokstädade" arbetsrummet, med alla papper, gamla räkningar, datortillbehör, CD-skivor, ja allt som "jag" hade byggt upp under min deppighet...
Det var en "bröthög" utan dess like, vi höll på båda dagarna och är ändå inte riktigt klara,
fyra svarta sopsäckar till sopstationen, och mer är på gång...

Så himla skönt att för mig få "städa" bort det där "synliga" av min deppighet,
allt det där som jag inte orkade ta hand om under tiden jag mådde som dåligast...

Det känns verkligen bra nu så här i efterhand, bort med skiten bara....schupp!
Och mitt sinne blir ännu lättare, ett bra tips alltså, städa bort det "onda"...
Och nu har jag och frugan fått mersmak, så det kommer att fortsätta,
vi är båda av typen "samlare".., vågar nästan aldrig kasta något i vanliga fall...

Ungarna får passa sig så inte de hamnar i vägen för sopsäckarna också..Ha!
Nä, vi har ett motto, har vi inte använt grejen under senaste året, -bort!
Vissa sentimentala grejer hamnar i en låda på vinden, sådana där minnen, ni vet...

Andra "minnen" arkiverar jag i mitt "inre" runda arkiv, som mitt missbruk av alkoholen t.ex..
så den grejen är helt passe'...

Nähepp, det var dagens mängd av präntat pladder...

Ha' det bra därute i kylan, och värm er inte med spriten, den smälter sönder själen istället!

Mors! Berra

måne
mån, 2010-01-11 - 18:13

sköna rader från en skön snubbe!!
så sant,,att man känner sig lite laidback,,,
har också blivit lite mer tyst,inåt,kanske en del tycker
när det egentligen är precis tvärt om
känner att jag blommar idag,andas,lever,känner ALLA känslor
alla sinnesstämningar,,
men har inte samma behov,,behöver inte låtsas,va den som pratar,förr lite osäkert
tystnaden,skrämmande,,idag välkomnar jag den över allt annat
tystnaden föder energi,lugn,o ja mår så bra när jag får lugn runt mig
kan höra mig själv
behöver ingen bekräftelse
struntar i vad andra tycker
går den väg som är rätt för mig
o det är såå skönt
o som sagt
det förflutna kan vi inte rå på
har bearbetat,lidit haft så mycket ångest
för vad jag åsamkat mina nära o kära
o mig själv
vunnit min självkänsla tillbaka
(jaja,jobbar på det o det går framåt)
sakta men säkert
o det här forumet är guld
liksom alla ni
kram Måne

Berra
tors, 2010-01-14 - 16:07

Några rader, ..igen!

Har inget speciellt att skriva om, det "händer" liksom ingenting längre...
Och skönt är väl det, jo jag ser faktiskt positivt på det...

Tidigare när jag behövde "kickar" för att inte känna ett missbehag,
så blev jag stressad av att inte ha någonting att se fram emot...

Kommer ni ihåg att jag ständigt var på jakt efter
några nya elektroniska leksaker för vuxna män..?
För att göra mig "glad" i sinnet, en snabb kick som varade några minuter
efter det att jag hade öppnat förpackningen...

Jag "tittar" fortfarande efter grejorna, och håller på så sätt spänningen uppe...
det blir sällan handlat någonting, (kan ju ha en ekonomisk orsak också...)
MEN, jag blir inte skruvad i pallet om jag inte kan tjacka prylen...

Jag vet var den finns, och vad den kostar, och kan hånskrattande peka på en skylt
i en annan affär och skrika högt, HA! den där kostar en tredjedel av priset där och där!

Skulle nog kunna jobba på konsumentverket, för jag har en j*kla pejl på vissa grejor.
Har lärt mig hur de "trissar" med priserna, flyttar bort varan till ett mindre tillgängligt ställe ett par veckor till det "ordinarie" priset, för att sedan åka fram till kortänden igen till "Vrakpriser" istället för mellandagsrea-priset, men det är samma pris i alla fall..
Tror folk att man är dum i huvudet?

Eller prylbutiken med ständigt 50% rabatt på allting, och så kostar grejorna dubbelt så mycket som på andra ställen...

Eller de som anger sina produkter i volym istället för vikt, såsom tvättmedel
Dasspapper i meter istället för vikt osv...
De som annonserar mest för sin tandkräm/diskmedel har alltid de största "hålen", t.ex
Affären som stoltserar med "billigaste" mjölken i stan, är också dyrast på brödet...
Och ditt försäkringsbolag kan alltid matcha någon annans billigare pris,
varför fick man inte det från början då?
Det hela verkar handla om att lura andra till inköp hela tiden..

Det finns alltså saker som gör mig förbannad fortfarande, men det är inte alkoholens fel...
Och varje gång jag ska handla något så måste jag trippelkolla,
så jag INTE känner mig fistfuckad efteråt...
En kritisk konsument med andra ord..

Sådant kan göra mig upprörd till tusen, men...
jag är inte fistfuckad förränn jag har handlat prylen...

och...det är bara prylar, inte mitt liv...

Helt skilda saker, och prylarna får aldrig påverka mitt liv till något negativt...
Där har jag börjat förstå mera, att inte "mekanisera" mitt liv...

Om jag ska leva ett liv i frid, så måste jag lära mig att...
distansera mig från saker som gör det inte lika fridfullt längre...
Precis som med alkoholen...

Klipp klipp, så är det borta...

Men jag kan fortfarande bli helt j*vla crazy när etern är helt fullsketen av en massa ljugandes reklam...bästa bilen, revultionerande troskydd, gör tänderna renast osv osv...
Och då får man lära sig i soffan att bita ihop och ändra kanal, fort som bara s*tan...

Så våra public-service kanaler får min hälsa på topp i alla fall, även om de är ibland tråkiga...

Jahopp!, där ser man, det blev några rader idag i alla fall, så det kan gå..

Mors! Berra

Berra
mån, 2010-01-18 - 11:02

Håhå jaja!

Tillbaka till livet igen, det är Måndag och det gör ingenting...!
Helgen gav massor, och var som vanligt alldeles för kort...

Vi hade party i helgen, "någon" blev ju något äldre i familjen...
35 st inbjudna, ungar och hundar och knökfullt...
Alla trampar på varandra huller om buller, ni skulle ha sett skohögen i hallen, jisses!
Vi bjöd på käk, så hela lördagen i dagsljus gick åt att förbereda allt,
men sen var det som sagt full rulle...

..men de två partyhöjarna var med, men drack inget, de var fyllechaffisar...
De satt och surade framför TV'n och fluktade på någon match...
Snacka om vakuum, de som brukar höja stämningen rejält annars..
Men, vi kanske fick "känna" på den riktiga stämningen istället, och den var
lite lugnare, men några skratt lyckades vi bringa fram i alla fall...

Det blev lite PRO-varning på festen, de flesta hade dragit vid halvtolv rycket,
å andra sidan så är det ju hemskt skönt att få komma i säng i tid...
Hinner städa av lite så man slipper se all disksörja direkt på morgonen,
DET är en skön känsla...

Det där att man sitter och fyllsnackar till 04 på morgonen är inte alltid
det roligaste, ibland önskar man bara att gästerna ska gå så man får gå och lägga sig...
Och då blir ju hela morgondagen helt seg, allting blir fördröjt och går i ett töcken...
Och det är också skönt att slippa..

Så trots att det blev lite "tråkigare" så är det ändå positivt, för det är åt rätt håll..
Om man tänker efter, det behöver inte alltid bli ett fyllkalas...
Man kanske behöver vänja sig lite vid dessa tankar också,
så höjs inte förväntningar från år till år..

Hela mitt koncept kanske bidrar till att sänka garden lite för oss alla...
Bara för att det inte blev fullt klös på småtimmarna, så kanske det blev minnesvärt ändå..
Eller i alla fall en möjlighet för deltagarna att kunna minnas kvällen, hela kvällen...

Det blev massor av dricka över, både öl, cider, vitt & rött...
Och det kändes lite konstigt för att man ville ju som vanligt ta slattarna i burkarna innan man kastade dem till återvinningen, men icke!
Återigen vann läsken i kvantitet över alkoholen, ytterligare en seger för nykterheten...

Och en seger för Berra, för varje gång jag utsätter mig för prövningen...
Så vinner jag över mig själv, och finner en styrka som ökar för varje gång...
Styrkan är inte i 4,5%, utan i de andra 95,5% som är mycket större...
Smaken finner jag i de alkohollösa ölsorterna, och jag är ändå med i gänget...

Mors! /Berra

Berra
tors, 2010-01-21 - 10:20

Go'morgon livet!

Idag är det precis på dagen ett år sedan jag skrev min första rad på forumet...
Då hade jag varit helt vit i dryga 8 veckor...
Så det är alltså 60 veckor nu

Det har hunnit rinna mycket vatten under broarna sedan jag skrev första gången...
Detta år har nog varit det viktigaste i mitt liv, en helomvändning verkligen..
Jag har hunnit lära känna mig själv på ett helt nytt och otroligt sätt, har gått igenom en massa
skärseldar, nått min absoluta botten och tragglat mig upp för den...

Vänt ut och in på skallen, fått tänka igenom en massa konstiga tankar och beslut...
Tagit några beslut och fått vänja mig vid dem...
Jag har fått "försvara" mina beslut inför andra, när det egentligen borde ha varit deras en rannsakning av dem själva, .."varför dricker jag..?"

Den frågan borde alla ställa sig, och kunna svara ärligt på den...
Varför dricker jag?, en enkel fråga, som borde kunna ge ett enkelt svar...
Man ändrar betoningen från vaaarför, till en uppåtgående betoning på ordet jaaag...
När man har tänkt igenom både frågan och svaren så har man sått fröet till en tankeställning.
Det börjar bli klargjort även för mig själv, och det är inte ett kollektivt beslut...

Ordet nykter har varit för mig...=tråååkig!
Så jag använder mig inte av det ordet, det innehåller för mycket av negativ klang...

Jag har kraftigt överdoserat denna självmedicinering allt för länge, och utan ett gott resultat...
Tvärsom, jag har inte tidigare valt att se dess biverkningar, som hade tagit överhanden..
Och som med all medicin som inte längre funkar, man slutar med den, eller ska..!

I mitt "nya liv" har jag valt att leva med en klarsynthet, att våga se verkligheten...
Jag faller inte inför grupptrycket att droga ner mig i en kollektiv falsk fantasivärld.
Jag vill uppleva den för vad den är, är den inte roligare än så här,
så får jag väl göra någonting åt den, på ett annat sätt...

Och det är nog en av de stora problemområdena man stöter på, vad ska jag göra istället..?
Det är så lätt att falla in i sina gamla rutiner, det är stöttande och säkert...
Det krävs en framåtanda att vilja någonting annat, att skapa en ny friskluftsventil,
en avslappning, ett självförtroendeskapande "istället-för-grej"...

Det ställer lite krav på en att "våga någonting", inte bara vänta på att det ska hända...
Inte bara sitta vid TV'n och vänta på att den ska underhålla dig, JAG måste göra något...

När man har skapat sig ett eget "utrymme", så känner man sig starkare,
något att falla tillbaka på "istället för", en nyupptäckt hobby eller bara en tanke...

Idag känner jag mig säker (säkrare) i min nya roll, och upplever att livet faktiskt rullar vidare,
utan min "gamle kompis alkoholen", strypkopplet har försvunnit trots att han finns där vid min sida, andra umgås med han, men han är inte min "bästis" längre...
Man ska inte umgås med de som gör en illa i långa loppet..

Jag får mer tid att vidga horisonten för andra saker, istället för att vara ångerfull när jag hade umgåtts med snubben alkohol.
Jag har också lärt mig att vara tacksam för små vardagligheter som jag tidigare inte såg,
för att jag var så j*vla bakis att jag inte hade förmåga att uppskatta dem...

Att få vakna upp en morgon utan ångest, och utan att behöva tänka igenom gårdagskvällen i huvudet som kommer som små minnesflashar, det är FRIHET!
Och när man inte undertrycks av sin ångest längre, så börjar man upptäcka att det finns ett LIV!
Och man börjar så sakteliga att uppskatta livet, för vad det nu är värt...

..och för varje dag så blir det mer värdefullt, för jag fyller det med saker som är värda att minnas...

Må väl! /Berra

Berra
mån, 2010-02-01 - 15:52

Ojdå!

Min tråd håller på att falla bort ur listorna, måste underhålla den med några rader då och då...

Livet går sin gilla gång, jag har varken det roligt eller tråkigt, eller så har jag det men det växlar så pass bra att jag inte hamnar i någon slags koma för det...
Det finns fortfarande saker som glädjer mig, och jag "tillåter" mig att absorbera detta, den lilla stund det varar, och jag känner en viss tacksamhet för det...

Sedan finns det saker som jag inte mår så bra av, låter det få komma till mig,
få vara en stund och sedan får det passera, "behandlat" eller "obehandlat"...

Saker jag kan påverka, gör jag på en gång, så blir jag av med det, inte älta problemet...
Och kan jag inte påverka det, så ligger det utom min kontroll, och så släpper jag det i tankarna.

Allting har sitt "bästa före datum", och känner jag att jag inte får en lösning på detta,
så bestämmer jag mig för ett par dagar framåt, har inte det förändrats tills dess...
Glöm bort det!

Lilla Plutten (frugans bil) började skramla i motorn ordentligt, jag antog att det var spännrullen till kamremmen där lagret hade börjat rasa, för det stämde med varvtalet...
Och då är det bråttom, säckar den så går kamremmen, går kamremmen, stannar kamaxeln,
stannar kamaxeln stannar ventilerna, stannar ventilerna kommer kolvarna, och sedan Tjofs!
Då blir det s*tans dyrt, mer pengar än vad bilen är värd...
Voijne Voijne...(här finns det alltså ett läge för oro..)

Lösning: frugan får körförbud, en enkel resa till verkstaden, den har inte tid, får en rekommendation till en annan,
(nu är det med verkstäder precis som med en frisör, personkemin först!).
Snacka in sig, sedan kolla om de är med i KBV (kontrollerad bilverkstad), varför inte?
Vill ge sken av att jag vet problemet, så försök inte klämma mig på en massa maffiapengar!!!

De finner problemet, men vill byta rubbet (kamrem, vattenpump, spännrulle osv..)
Visserligen 1-2000 mil för tidigt, men jag löser "problemet" med en liten stunds överläggning
med mig själv....ja kör!

Nu kommer nästa chock, 9 lax!!!, är ni förf*n inte kloka, ska jag slå ihjäl er era j*vlar...!
(Dessa tankar finns i mitt inre, men mitt förstånd och stolthet förbjuder mig att föra dessa till uttryck, utan jag sväljer dessa ord, tänker sinnesrobönen..) och frågar när bilen blir klar...!
Utan att mordhota den stackars bilmecken, han ska väl leva han med...

Å ena sidan, det är ju "bara" pengar, inte ett liv...
Lös problemet och gå vidare, älta det inte, när bilen är hämtad, är problemet löst...
Att det flyttar vår ev utlandsresa något halvår/år till, det blir det "nya" läget, så löst!

Man får finna sig i nya lägen, och acceptera det, mjäkigt??, nej inte alls...
Det handlar om MIN inre harmoni, yttre saker ska inte få tränga in och störa den...

Vill jag leva i en "låtsasvärld" där problemen inte finns, så sorterar jag ut/bort dem.
De finns där, men får inte tillträde till mitt "inre", att "begränsa" sitt tänkande...
Typ, gör det ont, tänk inte på det...

Med alkoholen är läget stabilt, den finns runtomkring mig, men nyttjas inte av mig.
Lägger inte heller några moraliska aspekter på den, utan valet är mitt eget...
Jag hymlar inte med det heller, och svarar utan omsvep på en "förkortad" version...
Mina närmaste är redan tillvanda med mitt nya beteende, och ett helt år har redan gått
och jag har hunnit träffa alla man gör under året...

Jag tänker inte på längtan till alkoholen, utan på avskyn för minnena till bakfylleångesten.
Så länge minnet är starkt, är motivationen det också, så jag "underhåller" tankarna emellanåt.

Som sagt, livet rullar på, och jag följer med...

Och sist, Pia, du frågade mig om att ta ett kort på frugan när jag berättade om Yogan!
Jag gjorde det idag per mail från jobbet, så jag såg det inte...

Men gissa vad livet är oförutsägbart, ...HON VILL FÖLJA MED!!!
Och glad är ju jag, vi har alla våra problem, och hon vill vara med att ta del av mina...
Det är väl därför jag älskar henne så innerligt...
Så på Fredag, så kör vi...

Mors Berra!

Westie
mån, 2010-02-01 - 16:25

Berra, det är väl rätt gott att känna att det runnit så mycket vatten under broarna att man inte har alkoholtankarna konstant malande utan man mer kommer på att man INTE tänkt på det.
Som Roy Battys slutreplik i filmen bladerunner - "all those moments will be lost in time like tears in the rain"

/W