Hej less12, hoppas det är okej att jag tittar in och säger hej!

Din resa inspirerar och du har verkligen tagit stora kliv, bra gjort! Flera är säkert hjälpta av att läsa här och hoppas också att du hittar mycket här inne som är hjälpsamt för dig.

Nu har du tagit kontakt med vården också och efterfrågar lite erfarenheter från andra. Modigt och klokt att vända sig utåt för stöd, olika vägar passar olika personer och en känner ju själv vad som är bäst för en själv. Bra att testa lite olika ju. Att kombinera det lite såhär som du gör, vara här och läsa och skriva och samtidigt ta hjälp från vården är det flera som är hjälpta av. Du bryter spiralen här nu som du nämner, ny väg, nya goda cirklar!

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Tänkte på när ni skrev om AA innan. Jag tyckte det var bra, men lite sektkänsla när det skulle läsas nåt stycke ur boken osv. Men det är väldigt skönt att vara bland folk som vet precis hur det är. Min lillebror ringde mig häromdagen. han har haft problem med droger och alkohol tidigare fast har kommit på banan riktigt bra igen. Det finns ju alternativ till AA som heter länkarna. Vet inte om det finns i alla städer, men ett par mil från mig finns dom. han tyckte att vi skulle gå dit och prova ihop nån gång. Det kanske känns som en bra grej att testa. Vet inte än om jag vill gå dit, men det kommer jag säkert om brorsan vill ha nån med sig. Sen finns ju NA anonyma narkomaner. Fast har man alkoholproblem är man lika välkommen. Dom kom och hade lite info en dag när jag var inlagd på avgiftning. Jag har dock aldrig gått dit, men jag menar att det finns alternativ. Vissa kanske tycker att det är bäst att bara prata med en person. En socionom. Det var min sista hjälp och man tar det i sin egen takt. Man får mycket tips och tankeknep att ta till. Jag tycker att man ska ta steget och prova så många alternativ som möjligt. Bara att resa sig och gå om det känns jobbigt. Min lillebror träffade flera som han lärde känna på nåt sånt möte. Dom fortsatte i en egen liten grupp. Gick ut och käkade ihop och hittade på saker tillsammans, tältade, paddlade kanot osv.

@less12 Vill börja med att säga, vad bra och modigt av dig att gå till vården för hjälp och att du nu träffar en psykolog. Jag tog kontakt med en privat psykolog innan jag slutade dricka. Jag kände att jag var tvungen att ta itu med saker som skavde i mitt liv för att må bra. Tänkte någonstans att det var det som skulle få mig att må bättre, inte på att sluta dricka. Jag visste innerst inne att jag inte mådde bra pga av att jag drack för mycket, men beroendet levde sitt eget liv. Var rädd för hur jag skulle må om jag dessutom skulle sluta dricka och jag vet att det är så jobbigt de först 4-5 dagarna. När jag gick till psykologen för tredje gången berättade jag om mitt alkoholberoende. Det var på min 2:a nyktra dag. Jag hade bestämt mig för att sluta för jag orkade inte med mitt liv och vindrickande, livslusten var borta. Kanske var det delvis för att jag börjat hos en psykolog som hjälpte mig på traven att sluta och för att jag inte kunde vara riktigt ärlig med henne om mig själv. Det blev ett genombrott för min terapi när jag berättade. Psykologen sade att hon inte riktigt hade fått ”kläm” på mig, att det fanns något som inte stämde. Det var en sådan befrielse att berätta och terapin fick en helt annan verkan. Min ångest, oro, skuld och skam berodde till största delen på alkoholen och den mildrades enormt när jag slutade dricka. Jag kunde få tag på och nå mina äkta känslor och vara i dem istället för att fly dem med alkohol. Min självkännedom har ökat. På mitt nya jobb (sedan 1 juni) är jag som en annan människa, min självkänsla och mitt självförtroende har ökat massor. I och med min psykologkontakt och att jag kände mig så otroligt motiverad och stark till att sluta dricka, behövde jag inte något stöd från vården. Jag har berättat för min man, mina barn, min stora familj att jag slutat dricka redan efter en veckas nykterhet och det har också varit oerhört hjälpsamt för skammen. Det stöttar mig, är stolta över mig och jag känner inte skam längre. Min man är min klippa. När jag någon gång kände sug i början, sade jag det högt till honom och han gav mig glass istället😂. Oerhört effektivt!

Så att ta all hjälp man kan få och berätta om sin problematik och även för sina närmaste mildrar skammen oerhört. Det skapar även tillit och närhet i relationer när man berättar och ger sitt förtroende till andra. Du är klok och det kommer att gå bra! Kram❤️

@vår2022 tack för ditt ärliga och utförliga svar. Har själv tidigare haft en del problem med ångest och liknande, detta har dock eskalerat nu senaste tiden. Vet att jag förhoppningsvis kommer må så mycket bättre som nykter. Vad modigt av dig att berätta för nära och kära, hur upplevde du det? Känns nästan svårare att berätta för min familj och mina vänner att jag bestämt mig för att bli nykter. Kanske skäms? Eller känner jag mig lite misslyckad, borde ju känna tvärtom, att jag ska vara stolt över att jag tar tag i mitt problem och gör något för att förändra mitt liv, finns dock en liten tanke som maler i bakhuvudet om att det är ett misslyckande av mig som blivit beroende.

@less12 Min ångest och oro eskalerade när jag till slut drack varje dag. Man hamnar i den onda cirkeln, man dricker för att dämpa ångesten, det håller i sig ett tag, sedan ökar ångesten igen och man dricker för att dämpa…När man dricker vet hjärnan att man kan dämpa ångesten med alkohol, men samtidigt blir hjärnan stressad av att man dricker alkohol och ångesten ökar på. Jag trodde att jag led av massor med ångest men det var inte hela sanningen och jag tänkte på om antidepressiva medel skulle vara behövligt. När jag slutade dricka så försvann massor av ångest, den ångest som framkallades av alkoholen. Nu kan jag känna ”normal” ångest och oro men inte tillnärmelsevis så mycket som när jag drack. Den är hanterbar och med mindfulness kan jag vara i det och det försvinner. Terapin har som sagt också gett mig verktyg och förståelse/insikt om mig själv. Jag har haft mycket skam med mig sedan barn som jag gjort upp med. Jag har förstått att det inte var fel på mig utan de vuxna som lade skam på mig. Det hade själva så mycket skam som de överförde på mig. Det är så oerhört lätt att skamma någon subtilt eller att någon är en offerkofta mot en. För mig var det mycket att jag inte kunde uttrycka mina känslor rätt ut om jag varg arg, då fick jag höra att man gjort sitt bästa men att jag ändå inte var glad. Man körde liksom över mina känslor, de togs som kritik och vederbörande blev ledsen eller arg på mig, för att jag var arg. Det har påverkat mig att känna skam och att jag inte vill göra någon ledsen, rädd för kritik och väldigt självkritisk. Håller inne med känslor och att jag inte alltid ens vet vad jag vill. Jag har förstått detta långt tidigare men det är först nu när jag blivit nykter och kommit i kontakt med mina äkta känslor som jag känner att jag lagt ifrån mig skammen som inte är min. Det har framför allt gällt min relation med min mamma. Jag har stått på mig i mina känslor och hon offerkofta. Jag känner mig trygg nu där jag står och det verkar som att hon börjar acceptera det.

Det var skämmigt och jobbigt att berätta, men också skönt. När jag bestämde mig för att aldrig mer dricka ville jag vara helt ärlig och sann, inte ha hemligheter mer. Jag smygdrack i deras närvaro men blev ofta för full så de har ju sett att jag inte alltid kan dricka ”normalt”. Sedan har vi alkoholism i generna från mina båda föräldrars sida, så detta har jag fått ärva och har en känslighet för. Ju längre tiden gick som nykter, desto mindre skam och mer stolthet kände jag. Mina nära är förvånade av att jag var så ”illa ute” för de såg ju inte allt och det var min hemlighet att smyga och gömma . Det är så stolta och glada för min skull och trodde nog inte att jag skulle sluta helt, nu ser de det. Jag tänker att jag ska visa vägen, har barn i din ålder. Både vad det gäller skammen och alkoholen. Att skam ärver man och att det läggs på en, men att det inte är deras skam. Att vi har alkoholistgener och att det ska vara medvetna om det.

Oj, vad mycket jag skrev, men typ så har jag upplevt det😁

Jag fick campral mot suget och jag tyckte verkligen att det hjälpte efter ett tag. Det finns massor med hjälp att få om man är mottaglig och villig till det. Kämpa på🙏🏼

@vår2022 tack för ditt långa svar. Så fint att du tar dig tiden att svara. Vad skönt också att du har lyckats reda ut massvis som nykter kring dina känslor och din ångest. Har också alkoholism i släkten, flertalet som dött av det, så tänker att jag kan vara den som bryter släktens långa och sorgliga historia. Har ju länge läst här på forumet innan jag tog modet till mig att skriva och sen nu då söka hjälp. Tänkte länge att många skriver att dem har smygdruckit, tänkte själv att gud vad skönt, det har ju iallafall inte jag gjort. Insåg nu när jag skriver detta att jo det har jag ju. Druckit ensam, skyllt på att jag mår lite dåligt eller något annat för att kunna dricka, druckit en ”lagom” mängd innan någon sammankomst för att hantera det sociala bättre, druckit innan förfester för att vara lite ”roligare och skönare” när jag kommer dit. Som många andra, passat på att fylla på vinglaset eller ta en ny öl när ingen ser så dem inte ska tänka på att jag hällt i mig tre glas medan dem fortfarande är på det första. Blivit expert på att hålla reda på hur fort andra dricker och nästan varje gång blivit frustrerad över hur jäkla långsamt dem gör det. Intressant ändå hur skammen är där så tydligt även när man är mitt uppe i en fylla, efter en fylla och också före. Aja, dag 3 idag iallafall, 72 timmar nykter, känns stabilt Idag också, satsar på dag 4 snart. Just nu är jag lite frustrerad för vill mest att dagarna ska skynda förbi fram tills dag 6-7, så länge har jag nog inte varit nykter på cirka 2 år, vill så gärna kunna skriva här och säga stolt att jag har en vecka nykter.

@less12 ja dagarna går extremt långsamt i början men håll ut de kommer gå lättare sen . Jag mådde väldigt dåligt i början av nykterheten men nu efter 4 mån känns de som se släpper.

@Suburra starkt med 4 månader! Ja tiden går extremt långsamt, känns som att det enda jag tänker på är nykterheten och att fortsätta vara nykter. Hade som sagt velat snabbspola framåt några dagar och känna yes nu har jag tagit mig över tröskeln. Men men, snart dag 4 och är nykter så ska väl vara nöjd :)

Insåg nu när jag skriver här också att första gången jag skrev här så slutade jag skriva efter dag 3. Denna gång har jag inte ett enda uns i kroppen som skulle få mig att kunna dricka idag på dag 3. Framsteg.

@less12 ja varje dag räknas.. håll ut och sätt inte för höga mål typ nykter resten av livet då känns de för tufft . Mina mål var så sällan som möjligt då jag inte är ( historiskt sett ) intresserad av att smutta på ett glas.

@less12 Ja, det är framsteg att du fortsätter vara nykter och kvar här på dag 3💪! Dagarna är lite sega i början, att aktivera sig är bra så det känns som att det går fortare. Jag såg på massor av serier så att tiden skulle gå. Du jobbar på bra! Fortsätt så😁💕

@less12... Kämpa på! tycker att 3 veckor verkar vara min gräns när jag helt plötsligt mår bättre. som att man hoppat upp ett steg. Men sist så kände jag att jag svettades ur skiten i flera månader. Det är nog olika för alla. När jag var i din ålder var det alltid lättare att återställa sig tycker jag. Nu är man ju över 40 så nu är det mycket jobbigare med ett rejält bakrus. Skit bra att du gör detta i god tid. Vräk i dig en flaska kallt bubbelvatten när suget kommer. Det lindrar!

Tack för pepp och tips allihop! Tiden rullar på, det känns inte som någon kamp just nu utan mer väntan på att suget ska slå till. Är beredd, dag 4 är snart förbi, väntar på dag 5:)

Är själv på dag 6 idag, känns något bättre. Samtidigt känner jag ett inre lugn att inte mer behöva kämpa. Detta eftersom jag helt gett upp, kapitulerat, och tagit hjälp. Så skönt. Så himla skönt…

Önskar en fin lördagkväll 🙏🏼☀️. Skall bli väldigt skönt att vakna upp nykter imorgon 💪🏼☀️