@Geggan Det är svårt att stå bredvid. Jag upplever också att jag har en förändrad man efter operationer, strålning och cellgifter. Även om man övervinner cancern så är det mycket som inte är som förr när det är klart. Man får liksom anpassa sig till den nya individen och inte älta att man tappat den person som fanns förr. Samtidigt finns ju mycket av den gamla personen kvar i det nya. Fokus på nykterhet och matbutik blir bra för dig och för honom. Kram.

@Geggan fint att du håller hårt i dina beslut, att inte dricka och dina matrutiner. Det är motorn som får dig att fungera som allra bäst i denna tuffa situation du är i. Hoppas du kan ladda batterierna så mycket som möjligt på landet och ta en dag i taget. Kram❤️

Känner igen mig i så mycket i vad du skriver @Geggan❤️ Min man förändrades efter sin cancersjukdom. Ursäkta om jag uttrycker mig så men….mer självupptagen. Jag tror att det på något vis har med överlevnad att göra. Tror att jag skulle behöva ha lite mer av det självupptagna i mitt nykterhetsarbete.
Min man fick först cytostatika därefter strålning och t sist operation. När vi var tillbaka på det sista återbesöket på Sahlgrenska och fick prognosen…hur allt hade gått…så var det positiva besked. Vi berättade för nära och kära. Det var som om alla tänkte att nu är det över och för mig kändes det som om allt började. Jag ringde en sköterska och sa att nu behöver jag en kuratorskontakt. Den kurator som jag träffade berättade att sköterskan sa ngt i stil med…”NNs fru säger att alla tror att det är över…men det är inte över för precis allt är annorlunda”.

Livet är annorlunda men vi lever och jag är tacksam🙏🏻

Nu när din man har åkt så önskar jag att du kan få vila…ta hand om dig själv…vad det nu är..? Köpa färdig mat? Se ngn film?

Önskar dig allt det bästa❤️❤️kram

Tack för inkännande stöd! Ja det är mera självupptaget. Lite gnälligt emellanåt, även om han i grunden är positiv. Det var väl några mygg som blev droppen. Nu förbereds hemsjukvård för perioden av strålskador på slemhinnor. Jag vet inte ut eller in hur jag ska förhålla mig. Lekstunder med treåriga yngsta barnbarnet. Liten tröst. Om ett par dar kommer nästa gäng. Känns lite som om också mitt liv håller på att ta slut. Kanske faktiskt kuratorshjälp skulle vara något- bra tips. Tror de erbjuder det faktiskt. Jag har redan en egen psykkontakt men det brukar bara handla om en medicin som jag tar. Suck. Jag har ibland dipp-tillstånd ; det kanske är ett sånt jag har nu.

Jag vill bara kika in och säga att det du kallar dipptillstånd- i mina öron- låter helt rimligt och adekvat sett till det du går igenom just nu. Som alltid i kriser av alla slag- behöver man stå ut i krisen- när allt omkring en blir liksom viktlöst. Så småningom ramlar livet ner igen, i lite annan formation. Och ofta- mer robust.
Du är mitt i något väldigt tufft och jag gissar att det ibland känns så- och ibland helt som vanligt. Stora händelser i livet.
Jag tänker på dig och hoppas du kan sjunka in lite extra i 3-åringspysslet. Där brukar det känns varmt och nära. Stor kram till dig, och en dag i taget som alla dagar 🥰🥰

Mysigt m barnbarnet @Geggan❤️ Kanske en stund med något som kan ge lite energi🙏🏻 Ja, varför inte ta en kontakt m kurator då fokuset kanske blir hur det är att vara anhörig t ngn närstående som är sjuk. Vet inte hur det ser ut i din kommun men i varje kommun finns det någon som arbetar m anhörigstödet. Det finns kommuner som erbjuder exempelvis massage kostnadsfritt.

Kram och styrka t dig🥰

Ja @Varafrisk , makens kontaktsjukskörerska har erbjudit kuratorssamtal, både för honom och för mig. Just nu lite svårt att stå ut med nära vänners överdramatiserade reaktioner. Det är inte himlanden och beskärmanden som behövs utan saklighet och värme. Jag har drabbats av migrän o bara väntar ut lite tid. Ute skvalar regnet. Ja, detta är dagar som jag alltid kommer att minnas. Lessen att jag inte lyckas logga in på cancerkompisar- jag matar in alla uppgifter men sen är det stopp.

Nu har jag loggat in på cancerkompisar. Fick hjälp. Väntar på matchning, för i öppna fältet har folk det alltför jobbigt och hemskt, där är jag inte ännu, bara förvirrad. Lite spänd, imorgon kommer både andra dottern o mera barnbarn o jag städar så mkt jag orkar men känner att det är bristfälligt. Överhuvudtaget längtar jag efter att de skulle ta ännu mera ansvar för hela stället som är rejält arbetskrävande o fullt av halvfärdiga renoveringsprojekt. O just imorgon skall jag ha årlig träff m gamla klasskamrater som råkar sommarbo i närheten. Brukar tutas på rätt bra. Fast folk kör ju. Kastas väl bara tillbaka i vår gemensamma alkoholkultur från gymnasiet. Köpt gott vatten att ta med.

Väldigt intensiva dagar med alla barn o barnbarn! Men allt fungerar, de tar ansvar, t.o.m. för att beställa installation av nya spisen, åka långa vägar för att köpa nödvändiga reservdelar mm. Vi har t.o.m. hittat rejält m kantareller. Vet att dessa dagar är så viktig grund för hela min relation m barnbarnen. Bärplock, bad, måltider, samtal, lekar. Två dagar kvar, sen börjar månader av sambons prövande behandlingar. Försöker suga ut allt ur dagarna nu- havsutsikten, simningen, blommorna, barnen.

Hej @Varafrisk ! Ja nu har behandlingar börjat, igår både cellgifter och strålning. Jag var med, tog hela dagen plus fysioterapi. Inga stora reaktioner än. Så nu nöter han på med strålning några veckor. Men jag är vansinnigt trött. Det är väl hela saken. Dominerar liksom allt. Lite skönt att vara hemma i stan igen. Men helt oklart hur jag ska leva alla dessa veckor.

Första veckan av strålning klar. Vi har släpat oss fram, även jag. Idag har jag varit piggare, orkar skoja lite, vara glad åt god middag och trevlig film. Han är ju dämpad, trött o lite enstavig. Vår kontakt brukar vara mysig o skojig, nu får jag jobba lite mer för det. Men då gör jag det.

Förstår att du är trött, men ni är en bit på väg. Ett steg i taget. Och i såna här svåra tider är det ju fantastiskt bra att du inte dricker. Du kan ses med, du kan vara ett stöd. Se tillsatt ta hand om dig på bästa sätt. Kramar