Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Tack för grattis på månadsdagen!

Har haft det lite tyngre det senaste. Inte samma lätthet som jag skrev om för ett tag sedan. Men det är ok. Jag vet att det kommer bli bättre. Allt passerar.

Tonårsenergier (min dotter är 18 i år) kan vara väldigt starka. Hon kan ta musten ur mig på en minut. Snabba skiftningar i humör och attityd.
Också tätare tjafs med maken, om henne. Nu börjar jag förstå hur medberoende kan se ut; det är när man i tanke o handling hela tiden försöker ligga steget före, för att rätta till o fixa till. För att det inte ska finnas saker för honom att trigga på hos henne.
Pratade länge med en nära vän igår om detta, och hennes råd är ju det uppenbara. Vi måste sätta oss ner alla tre och prata...

Har idag också sagt hej då till min närmsta yogavän. Som också är min yogamentor och besitter så mycket klokskap och kunskap. Hon prövar vingarna på annat håll nu under 1-2 år. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta och driva vidare det fina hon skapat. Men hon lämnar ett stort tomrum efter sig.

Detta är livet. Det är bra att få skriva ner det lite samlat och där det finns kvar. Livet kan vara både lätt och tungt på samma gång. I grunden har jag det så himla bra. Jag o mina nära är friska, jag har kärlek, vänner, en hobby/ passion, ett tryggt jobb där jag trivs.🙏🍃🌼

@Sattva Oj, mycket på en gång. Förstår att du känner dig lite känslomässigt dränerad. Tur att du har yogan som grundar dig i det jobbiga ❤️

Och att prata gör alltid underverk, många missförstånd kan rätas ut då. Tänk dock på att ni utgår från er själva. ”Jag känner/upplever…” Det är så lätt för mottagaren att känna sig angripen annars.

Kram 🐘

Du skrev en så viktig sak här Sattva:
”Nu börjar jag förstå hur medberoende kan se ut; det är när man i tanke o handling hela tiden försöker ligga steget före, för att rätta till o fixa till.”
Jag tänkte på det du skrev om hur du jobbar förebyggande för att dämpa och jag tror det är bra att se de där mönstren och identifiera vad som är ditt ansvar och vad som hör till andra. Jag har tillbringat rätt mycket tid med att ta ansvar för andras måendet och humör, men håller på att jobba mig bort från det. Så bra att du ser och sätter ord på det, för man glömmer bort sig själv när man håller på så och ibland har jag tänkt att jag ser behov som inte ens finns. Tonåringar har verkligen mycket energi ibland. Både till argumentering och till annat. Men som sagt det går över. Du kan ju be dem om hjälp :-). Det kanske inte ens är ett problem för dem.

Njuter av mina sista semesterdagar, och det är BÅTväder!! Älskar våra båtdagar. Det är frihet för mig. Så länge vi hittar en plats i lä, och så tyst som möjligt. Barnfamiljer är röd flagg, då åker vi någon annanstans😇.

Varit en bra semester trots sammandrabbningar med dottern o allt tjafs etc. Vi satte oss ner alla i början på veckan o pratade konkret om hur vi ska ha det med hushållsgrejerna. Det blev bra.

Mentalt laddar jag för hösten, som innehåller massor av yogagrejer. Dels ska jag borra ner djupare för egen del med en längre fördjupning. Dels ska jag själv hålla flera olika workshops. Har lite stuckit huvudet i sanden hela sommaren gällande förberedelse o planering. Och det fortsätter jag med tre dagar till!! Det löser sig😇

@Sattva Båtsemester är så härligt! Har seglat en hel del och jag kan sakna att glida fram i havet och hitta en riktigt fin och rogivande plats på land, där det inte finns stojande barnfamiljer😂. Vad bra att ni fått till ett samtal med er dotter, jag tror att om man samtalar och lyssnar på varandra om förväntningar och önskemål kan mycket lösas. Tycker det var en kämpig tid när min dotter var i den åldern, mycket samtal, men det blev allt bättre med tiden och idag när hon är 25+ har vi en riktigt fin och nära relation. Det händer mycket mognad tyckte jag, när hon flyttade hemifrån vid 20 och framåt. Njut av dina sista dagar och det andra kan du ta itu med sen🌞❤️

Börjat jobba igen. Varit lugna dagar hittills.

Förstår mig inte på min dotter riktigt. Hon var hemma ledig hela dagen igår. Vi övningskörde när jag kom hem från jobbet o det gick helt ok. Såvitt jag vet hade hon haft en bra dag. Hon ville äta senare, så jag o maken åt, tittade sedan på The Queens Gambit (vilken gripande o tragisk berättelse). Eftersom jag går upp tidigt, går jag o lägger mig tidigt. DÅ fick hon för sig att hon skulle ta fram symaskinen. Den är gammal o låter som ett tröskverk. Jag är känslig för ljud o sa att jag måste få sova, hon kan inte sy nu. Då öste hon en massa åsikter över mig, hur allt ska vara på mitt sätt o alla ska rätta sig efter det etc o drog några exempel. Jag gick inte in i det, men gav henne rätt i det hon sa, dvs att hennes exempel stämmer. Jag förstår inte riktigt vad detta plötsliga utfall kom ifrån? Ok att hon blev besviken, men att dra fram symaskinen då var helt enkelt inte läge. Hon hade dessutom haft hela dagen till det om hon hade velat. Något kan ha hänt under dagen som jag inte vet om. Eller så är det en utvecklingsprocess. Jag fattar ingenting!!

Men fick en insikt när jag läste ett inlägg härinne om att vårda sin nykterhet, se om sitt hus så att nykterheten aldrig hotas.
Till min personlighet vet jag oftast ganska intuitivt vad jag känner o tycker. Kan vara lite rigid kanske. Och detta har jag nog behövt förstärka i nykterheten.
JA, det behöver vara så tyst det går när jag ska sova, för att jag ska somna (har även öronproppar). Övriga familjen går sänka rösterna helt enkelt.
JA, jag går o lägger mig tidigt, typ 21-21.30, dvs före alla andra. För att jag går upp i ottan. För att det är viktigt för mig att grunda dagen med min yogapraktik. För att denna utgör en av hörnstenarna i mitt tunga lod, som håller mig stabil o på rätt väg/ nykter hur mycket det än blåser.
JA jag undviker att kränga mig ut o in för att tillmötesgå alla hennes önskemål om tjänster. Jag ställer upp jättemycket, men inte alltid. (Och jag gör jättemycket som hon inte ser eller vet för att underlätta för alla avseende husfriden).
JA jag har "min" plats i soffan. Ok den har jag inget fog för 😇.

Insikten är att jag har byggt upp mitt eget skyddsnät bestående av rutiner av olika slag. Och det fungerar bra för mig. Maken har inga problem med det.
Kanske jag skulle prata med henne om detta? I hennes ögon är jag ju bara oflexibel och egoistisk.

@Sattva Det låter som du behöver sätta ner foten lite. Så länge som hon bor hemma så är det ditt ord som gäller i slutändan. Och din mans. Låt henne bli så sur som hon vill. Tonårshormonerna svallar.

Vår äldsta dotter gjorde aldrig tonårsrevolt hemma. Hon fick frågan av någon varför hon aldrig tjafsar och ställer till med scener hemma, vilket hon aldrig gjorde. Hon svarade: ”Det är slöseri med energi, det är ändå mammas eller pappas ord som gäller i slutändan”. Hon var för smart för att tjafsa helt enkelt, så vi slapp helt den jobbiga tonårsperioden.

Men vår äldsta dotter föddes typ vuxen och mogen, de flesta tonåringar har var jag förstått skitjobbiga bataljer med sina föräldrar. Det tillhör. De tränar sig och testar gränserna inför vuxenlivet.

Kram 🐘

Hej @sattva
Jag har mer än 50 tonår bakom mig- mina egna inräknade.
Jag har haft tonåringar som revolterat kraftigt - eller knappt alls. Men man kan bara börja med att konstatera att det är friskt och rätt- de flesta varianterna.
Evolutionen har sett till att vi ska krisa och kriga lite innan det är dags att separera- för det ska vi.
Det vittrar våra ungdomar och rädslan inför detta stora stora steg kan ta sig många uttryck.
Rädslan kan finnas hos oss med, och tar sig andra uttryck. Att hitta genom snårskogen med tonåringar är enligt min erfarenhet ingen övergripande och klar mall- utan något som behöver revideras och omprövas. Det betyder inte att man abdikerar från sin föräldraroll utan att man visar sina snart vuxna barn- att det är så här komplext att vara människa.
Med det sagt, såklart att unga ibland behöver ramar ungefär som treåringar behöver dem.

När jag läser det du skriver flyttar jag in i din dotters huvud och funderar på hur tankarna går där? Det är ju nästan parodiskt att dra fram symaskinen vid just denna tidpunkt- hon vet att du ska gå och lägga dig- så kanske finns det något där?
Att provocera fram just den situationen för att den är knepig för henne att greppa.
Antingen har hon för lite information- dvs det är en jättebra idé att prata med henne om just vikten av dina rutiner.
Eller så vill hon med emfas tala om hur knäppa dina rutiner är- och då finns det inget annat sätt än att hålla fast vid dem - de du bedömer som viktigast.
Men kanske inte alla?
Platsen i soffan- kan den gå att rucka på? 🐼 För hennes upplevelse av att komma henne till mötes?
Kan ni hitta tid innan du går och lägger dig för att avsluta dagen ihop? Te eller prata eller spela kort?
Jag menar alltså inte att du ska rucka på något för att hon får utbrott- utan för att det kanske, bakom utbrottet, kan finnas lite längtan efter mamma och tiden då man var så liten att inga stora föräldrar kunde tänka tanken att gå och lägga sig före mig?

Lite prov-tankar från lunchen.
Kram 💞

@Se klart Det är så ljuvligt med detta forum, det finns alltid snälla människor som hjälper till och prov-tänker ❤️ Det är kärlek tycker jag, kärlek till våra medmänniskor. Vi delar med oss av våra erfarenheter.

@Sattva Jag har som sagt inga erfarenheter av just tonårstrots. Men lillasyster i familjen (med utvecklingsstörning) trotsar mest hela tiden, som en treåring. I 23 jävla år. Där gäller det att vara bestämd inifrån och ut när man säger ”nej”. Alltid vara konsekvent (inte säga nej, nej, nej och till slut ja av trötthet). En sådan svaghet kan hon utnyttja i en månad 🤣 Jag brukar oftast ge henne någon valmöjlighet inom de ramar som jag sätter: ”De här eller de här byxorna?”, ”Pasta eller potatis till middag?” Osv. Då upplever hon att hon bestämmer.

Jag tänker att det tänket nog går att applicera delvis på tonåringar också. Trotsålder och tonårstrots är utvecklingstider. De ska frigöra sig på ett eller annat sätt. Vidga sina vyer, ifrågasätta den mamma och pappa de alltid tidigare har tagit för given.

Gnäll generellt ska man alltid tolka som att personen egentligen vill påverka. Ge dem möjlighet att påverka, i den mån det går. Säg: ”Okej, vi ska si och så. Hur tycker du att vi ska göra? Vill du hjälpa till?” Att på det sättet bjuda in en gnällig person kan göra underverk, på en arbetsplats också faktiskt.

En annan sak som jag har lärt mig om barn är att de trotsar och lever jävelskap mest med dem de älskar mest, och där de vet att kärleken tillbaka är villkorslös. Det faktumet har tröstat mig många gånger under mina långdragna bataljer med lillasyster. De sista åtta åren innan hon flyttade hemifrån bodde hon varannan vecka hos mig och sin pappa, och då fick vi pusta en vecka i taget.

Kram 🐘

@Se klart @Andrahalvlek
Tack för era svar! Ska klura lite. Känns som att jag fått hjälp i klurandet🙏
En sak vet jag dock, och det är att peka med hela handen inte fungerar. Den varianten kör hennes pappa med, och det fungerar helt enkelt inte. Hon vill bli bemött med respekt o det har jag all förståelse för. Att förminska någon, vilket jag tycker att ett auktoritärt beteende gör, leder enligt mig ingen vart.
Men jag ska klura lite som sagt var. Tror mycket händer inom henne just nu också. Ibland uttrycker hon så mogna tankar o insikter. Och ibland det motsatta.
Eftersom hon inte bor hos sin pappa alls sedan några månader, tror jag också att detta inverkar för oss båda. Det finns såklart en sorg hos henne att det är som det är. Och jag känner mig väldigt ensamstående i föräldraskapet. Även om det är lättare på många sätt, då jag inte behöver deala med pappan utifrån våra ganska olika värderingar. Såklart vill vi vår dotters bästa båda. Men vad det är o vägen dit, är vi inte alltid överens om🧐
Lite spretigt blev det. Många tankar idag. Så blir det en lugn dag på jobbet😘

@Sattva Ibland är det så enkelt att man bara behöver berätta VARFÖR man säger nej till vissa saker. Våra barn är inga tankeläsare.

Obs: Funkar på kollegor också! Förklara varför du tvingats ta beslut si eller så. De flesta fattar då, och rättar in sig i ledet.

Kram 🐘

Ska bara inflika med en egenskap jag har mött hos min tonårstjej den senaste tiden och det är att hon inte vill bli tillrättavisad eller ”göra fel”. Det här är toppen när man ska övningsköra 😂😂😂. Hon blir sur, arg och argumenterar. En aning tröttsamt. Skulle kunna tänka mig att hon också skulle kunna få för sig att ta fram en symaskin nattetid - tanklöst. Kanske argumenterandet handlar mycket också om att man vill försvara sig och göra rätt?
Sen måste jag bara kommentera att du verkade hantera situationen oerhört klokt som inte gick in i diskussionen där och då. Jag tänker att bråk där man drar upp andras egenskaper ska man undvika så mycket som möjligt med sina tonåringar. Tycker att du resonerar så klokt om hennes situation med pappan också. Det är svårt att vara en arg tonårstjej. Va? Ska man inte få ha sin plats i soffan? Men just den kanske är enkel att ändra, men dina rutiner för att du ska må bra, de tycker jag att du ska hålla hårt i och förklara. Det är livsvisdom som hon kommer att ha nytta av.