Tack @Se Klart och @ Geggan för inspel. Vad härligt att det går bra för dig Geggan - ska läsa din tråd ikväll.
Skam för att man dricker …och dricka för att man känner skam. Det blir ett självspelande piano.
Jag kände enorm skam för att jag inte kunde hålla min nykterhet och för att vara den som inte klarade av/höll ut och kom vidare . Att be om hjälp och vara den som behöver mycket stöd är så svårt. Det gäller inte bara alkoholen utan generellt i mitt liv.
Kan själv….har väl varit mitt motto i många skeden av livet.
Jag kunde inte sätta ord på mina återfall , det blev för knepigt och jag tystnade här. Ovanpå allt så upplevde jag mig som en riktigt ’dålig kompis’….som inte höll ut utan bara sjappade. Vilket dåligt stöd jag var .. Jag fortsatte att läsa …inte direkt men efter en tid. Och har det senaste året läst ofta och mycket … och det har varit en enorm hjälp. Men jag upplevde det som att jag hade förbrukat min rätt att själv delta eftersom jag inte ’höll måttet’ .
När jag sätter ord på det såhär så hör jag ju hur strängt och icke - konstruktivt det låter.
Korkat rent utsagt. Nästan komiskt.
Det här är ju inte precis ett forum för pingstvänner ( inget ont om pingstvänner ) utan en mötesplats för människor som har problem med alkohol och behöver stöd för att komma vidare 😳! Är det någonstans jag ska/kan vara öppen med mina alkoholproblem så är det ju här.
Det är dock sant att jag fortsatt processen - nästan dagligen. Och jag har också tänkt att det inte bara var korkat av mig att sluta skriva utan också på ngt bakvänt sätt självupptaget. Här hänger ju massor med människor som får återfall och jobbar med den skit man hamnar i då … och kommer vidare. Vem skulle döma just mig så hårt och tycka att jorden går under för att ngn som kallar sig Kaveldun inte håller ihop utan exploderar i ett återfall.
Jag känner ju mest av allt respekt för alla som kämpar …och faller och reser sig upp igen. Det enda jag kan ha svårt för är egentligen när jag upplever att vissa inte tar till sig vilket gift alkoholen är och vilken farlig sjukdom det handlar om utan ska trixa och krångla om och om igen med att dricka tre enheter - eller något ditåt - fast det inte går ( väl medveten om att det kanske visst går om man är i ett tidigt skede av ett riskbruk).
Men jag har ju också varit där och den dominerande känslan jag har inför i princip alla som skriver är ju respekt och empati.
Så många som kämpar och vill och försöker!
Jag är i alla fall i ett annat läge nu. Det känns på ett annat sätt. Jag har inget sug alls ( det kommer säkert) och jag vet att jag i bästa fall har 20 möjligen 25 år kvar av mitt liv. Jag älskar trots allt att leva och jag älskar många människor. Några oändligt mycket.
Jag bara måste få möta åren och människorna - nykter!
Jag ska skriva nu. Och fortsätta skriva oavsett vad.
Ha en fin ( varm 🥵) måndag!

@Kaveldun Väldigt fint och livsbejakande inlägg ❤️ Du fixar detta. För att du verkligen vill inifrån och ut. Nu får du hjälpa viljan på traven genom att skapa nya nyktra vanor. Göra typ allt annorlunda.

Kram 🐘

@Kaveldun Hej! Jag vill också önska dig välkommen hit igen. Jag har varit på forumet och nykter drygt 9,5 månad. Mitt liv har fått en mening igen när jag kommit över på andra sidan, där alkoholen inte längre bestämmer och styr över mitt liv. Forumet är oerhört viktigt för mig och det är så betydelsefullt att kunna sätt ord på alla mina känslor och vara ärlig i dem, framförallt mot mig själv. Att vara sann är en oerhörd lättnad och livet blir på något vis lättare att leva då. Det gör att man blir modig men även ödmjuk. Det var en sådan oerhörd lättnad att se mig själv i spegeln och verkligen långt djupt där inne på riktigt inse, att jag är alkoholberoende och jag kan inte ducka och förtränga detta mer. Om jag fortsätter att dricka så kommer det att gå riktigt illa. Att jag insåg att det enda som kommer att rädda mitt liv är att sluta dricka. Det finns ingen annan väg, inget annat alternativ. Jag släppte garden och kapitulerade totalt mot alkoholdjävulen som styr, förgiftar och destruerar mig sakta, sakta. Jag är 55+ och jag har många gånger tänkt och varit rädd för hur mitt framtida liv, nya arbetsplatser, som mor- eller farförälder (inga barnbarn ännu), som pensionär, kommer att se ut om jag drack som jag gjorde. Bara svarta och ångestfyllda bilder i mitt huvud.

Jag har blivit befriad från alkoholens bojor och jag är så tacksam för det! Mitt liv har fått mening igen och jag mår så oerhört bra psykiskt. Jag ser fram emot min framtid och är nyfiken på vad den ska innehålla. Det är jag som fyller den med mening och jag går i en riktning mot mina värderingar som jag håller högt. Jag ska ta vara på mitt liv och att vara nykter är det som hjälper det att vara värdefullt.

Ha det så gott! Vi hjälps åt❤️

”Att be om hjälp och vara den som behöver mycket stöd är så svårt. Det gäller inte bara alkoholen utan generellt i mitt liv.”
Vi kan ta höga poäng i denna rätt så farliga sport. Och sporten- tycka att andra ska gå till doktorn för ont i magen men själv ska man- självläka. Andra gå hem pga för mycket med skilsmässa eller stress. Själv; yrsel dagarna i ända- men gå hem eller be om avlastning och på allvar ta emot hjälp. Nej tack- inte för mig. Nåt märkligt martyrskap eller att skilja ut sig som vore man en annan sort. Det är vi ju inte. Samma skrot och korn- alla- och bäst börja be om hjälp då. Gravstenen( Här vilar Seklart för att hon aldrig tog tag i sitt magonda. Nej, eller hur?
Tar tid. Människor av detta slag exploderar sällan utan imploderar som tysta nysningar.
Här på forumet- pingstvänner och övriga- tror jag att människor blir uteslutande glada för återvändare.
Man/jag kan blir ledsen när en foeumvän försvinner - ofta känner man att hjälp och stöd behövs och finns här- men det går ju inte att nå utanför forumets gränser.
Svekfullt är det aldrig. Vi känner alla till Storsjöodjuret under våra små farkoster.
Det finns nån väldigt radikal- okonventionell hållning här. Den som behöver- ska ha mest. Där och då. Sen ser man små fina båtar ta kurs mot horisonten med stadiga årtag. (Kom tillbaka nån gång och berätta hur du har det,tänker man.)
Det känns rikt här, det finns många som vet hur det är och som inte ger upp om sina medkämpar i första taget.
Ps. Om du inte ådrats med nån annan hastighet skulle jag tippa du har minst 25 kanske 39 år kvar av fint liv, det är inte lite. 😃😻

Tack Våren2022 för ditt inlägg. Din tråd är en av de trådar som jag följt när jag läst här under de senaste åren - och som inspirerat mig. Detta att följa någon som sitter fast i alkoholen och man vet inte riktigt hur det ska gå men plötsligen ser man ….det här går ju vägen. Det finns en förvissning och en envishet och en beslutsamhet som känns övertygande för mig som läser. Och det är som att tråden börjar grönska ( så många här som pratar trädgård:-) ….små små spröda skott först som sedan blir till blad och så småningom långa rankor. Det är fint att följa! Ibland har jag ju - vid ett och samma tillfälle - läst trådar som sträcker sig över många månader och det är mäktigt och rörande och följa förändringen. Ofta inträder också ngn sorts jämnmod - även om livet varken är enkelt eller rosenrött.
Och @ Se Klart - implodera var ordet sa Bull. Så har ju mitt drickande varit - ensamt och dolt och förödande. Skadat inre organ och huvud.
Jag har fortfarande noll längtan efter alkohol eller minsta sug - så det behöver jag inte kämpa med nu. Det är mer tankar kring existensen och en upplevelse av att jag är mitt i ett oerhört viktigt avgörande.
Det går liksom inte att skjuta på denna förändring längre - jag måste fortsätta vara nykter nu eftersom jag har en jättestark övertygelse om att NU är det enda jag har. Inte så att jag tror att jag ska dö i morgon men livet är inte oändligt och jag vill hinna med att leva nykter innan det är slut. Jag har ju också tänkt på och processat detta så länge.
Jobbet har dragit igång men jag har svårt att vara där fullt ut mentalt. Jag är i mina egna tankar. Idag satt jag och stirrade in i datorn och tänkte ’här händer inte mkt…jag orkar inte bry mig’. Tack och lov är många lite nyvakna just nu - i värmen och efter semestern så det kanske inte märks lika mkt att jag befinner mig i ngn sorts parallellvärld.
När jag var ung hade jag en rolig vän som jobbade på posten under mottot ’långsamt men slarvigt’ . Det mottot kom för mig idag.
Det fick mig att skratta eftersom jag - liksom många andra - lever i en värld där det finns en övertro på smart formulerade visioner/värdegrunder . Som att en formulerad vision eller en värdegrund - i sig - skulle förändra verkligheten. Den som sa det han va det!
Men varken i yrkeslivet eller som alkoholist kan man - genom att bara formulera ngt - förändra tillvaron över en natt.
Man måste ’göra nykterhet’ . Det är för mig att inte ta första glaset, inte förtränga att jag är alkoholist, inte sluta se sanningen i vitögat, inte glömma vad som är viktigt i livet, tänka på alla människor jag älskar och som tycker om mig ( och på det lilla barnbarn som kommer) minnas att livet inte går i repris.
Läsa och skriva här!

@Kaveldun Tack för din respons till mig. Du skriver så vackert och det gjorde mig rörd. Att du så fint och beskrivande sammanfattade min resa som skett. Den är svårare att se själv på det sättet. Tack💕

Som jag uppfattar dig är det verkligen något som håller på att ske/starta inom dig. Din övertygelse om att NU är det enda du har. Det låter spännande och något som kommer att omdana ditt liv. Förändring tar tid och man ska ge det tid så att det blir väl förankrat och håller över tid. Att man kan vidmakthålla och nyfiket utforska den riktningen och de värderingar som man vill att livet ska innehålla och ta del av. Du har en spännande resa med många spröda skott som blir till blad och som kommer att utvecklas till långa rankor framför dig❤️

Notera alla små förändringar:
Jag sover redan bättre! Jag vaknar inte klockan 3.00 och är klarvaken och greppar mobilen och scrollar ….för att sedan somna 5.00 och vakna dödstrött vid 7.00
Ingen illusion om att sömnen aldrig kommer krångla mer men jag har ändå sovit så väldigt mkt bättre de senaste nätterna.
Jag är lugnare. Redan.
Jag känner mig lättrörd ( tror det är bra…jag har ju en stor förmåga att ’köra på’ som lätt blir till ’köra över’ behov’)
Jag är noll taggad över arbetet - noll.
Tacksam över att jag ändå har ett arbete och med ngn sorts plikt/professionalism i ryggmärgen ( som är bra) ska jag nu gå upp och jobba i alla fall. Men fokus är icke där.
Detta får jag fundera över….inget j löser nu.
Allt sug och all längtan efter alkohol är satt på paus. Känner ingenting. Medveten om att det är ett skede och att jag kommer att tampas med de skoven framåt.
Nu kaffe ☘️

majken_r

@Kaveldun Hej! Har läst lite i din tråd. Vi tycks vara lite på samma plats just nu (förutom att mitt jobb lockar mig). Önskar dig en fortsatt fin dag! 🍀

Nu kaffe- det är det bästa ”säget” 🌸
Notera allt smått, så himla bra.
Jag hör att du är väldigt försiktig och det måste man vara- men jag tror att Vinäger skrev i min tråd den första veckan när jag vågade mig på att känna lite glädje som jag nästan tog tillbaka i samma andetag- att inte glömma att vara stolt också 🌸

Tack @ majken_r och @Se Klart!
Fint att vara på ’samma plats’ och bra att du gillar ditt jobb majken_r.
Det är inget fel på mitt jobb heller utan den brist på närvaro och intresse jag upplever - just nu - handlar om mig. Den verksamhet jag arbetar med tycker jag i grunden är djupt meningsfull och viktig - både för individer och för samhället i stort.
Det är mer att jag väldigt länge befunnit mig i ett hjul som snurrat snabbt och som de senaste 10 åren ( minst ) involverat alldeles för mkt alkohol. För att orka, för att koppla av/koppla bort, för att processa de ’strider’ som i mindre eller större omfattning alltid finns i yrkeslivet. Men också för att hantera framgång och glädje.
Alla jobb tappar nog glansen om man hanterar tillvaron så!
Jag har också tagit på mig ännu mer ansvar och ledarskap det senare året - av olika skäl.
Jag har nu valt att kliva tillbaka ngt och det känns så bra. …även om det rent konkret inte sker riktigt än. Jag tror också att min ålder spelar in här - jag har svårt att känna samma entusiasm.
Just nu vill jag ärligt talat bara vara ledig och tänka och skriva lite och gå i skogen. Samtidigt är jag tacksam över att ha ett jobb …,hade flera nära mig i frilansvärlden som tappade jobb under pandemin och har svårt att etablera sig på nytt.
Idag tänkte jag att jag gärna hade lagt in mig på ett kloster ( där fick jag för pingstkyrkan:-) . Få vara tyst med lite nunnor och munkar runt omkring i en värld långt borta från all alkohol och skrän och med rutiner och uppgifter som bara ’är’ och som jag inte behöver välja.
I somras läste jag ….mest av en slump Björn Natthiko Lindeblads bok. Ska jag vara helt ärlig så hade jag nog rätt mkt fördomar om honom ….lite ogrundade sådana. Som handlar om att jag har svårt för ’gurus’ och för människor som följer i flock. Men när jag väl började läsa …ramlade över boken i en sommarstuga…så kändes den uppriktig och ’på riktigt’. Och jag blev precis som så många andra gripen av hans historia men främst av hans sätt att hantera livet. Och många saker har hängt sig kvar ….jag mediterar nu ( det har jag gjort tidigare i livet också ) en stund varje dag. Det är väldigt värdefullt för mig.
@Se Klart - jag känner mig inte precis stolt - än. Jag tycker att denna resa varit så lång och krokig ….fast jag innerst inne ändå vetat och förstått. Men jag har inte varit förmögen. Mkt skam kring att dricka när jag vet att jag inte ska!
Men en ro känner jag. Och en fin känsla i att komma hem efter jobbet och göra te och lägga mig i soffan och bara tänka och läsa och unna mig vila. Jag har inte tråkigt och jag vill inte dricka.
Ngt Kloster har jag inte i sikte och jag är väl lite för gammal för att bli trädmunk (de verkar inte ta emot kvinnor heller).
Men jag får jobba på min egen lilla retreat här hemma…
Och läsa de viktiga texterna här.

majken_r

@Kaveldun har också läst Natthikos bok, tycker mycket om. Såg honom även ”live” och bär med mig en hel del av det. Skulle gärna spendera tid på kloster/retreats och bara vara. Andas. Hade gärna haft ett liv där jag hade mer makt över min tid. Har skapat en kvällsrutin med lite meditation. Önskar dig en god natt🙏🏼🍀

@Kaveldun Jag älskar Natthikos budskap. Jag var nog också lite fördomsfull mot honom innan jag lyssnade på hans sommarprat om först pappans dödshjälp och sen sin egen sjukdom. Sen slukade jag hans bok. Så mycket visdom och kärlek i en människa ❤️

Kram 🐘

Tack för inlägg!
För mig är meditation att sitta i en stol och koncentrera mig på andetagen. Varken mer eller mindre. Inte särskilt heligt men lugnt och skönt ( oftast ….blandat med att jag retar mig lite på mina tankar).
Tro inte på allt du tänker!
Idag fick jag anledning att öva på det. Satt hos frisören på lunchen och plötsligt kom tanken ’ så mkt lugnare jag redan känner mig- om jag bara drack en gång var fjortonde dag så skulle jag ju vara lugn mesta tiden’
Tanken kom nästan som på en banderoll …svävandes efter ett litet imaginärt propellerplan.
Där kom den, tänkte jag förvånat. Lustan att dricka har ju varit noll, ja nästan under noll. Jag visste ju direkt att tanken inte var sann. Jag vet det genom ihärdiga empiriska studier som pågått i över 10 -15 år där jag varit laboratorieråttan. Om jag dricker var fjortonde dag så kan det nog funka ett tag. Tills jag dricker mig full och tycker att det är en utmärkt idé att köra var tionde dag och sedan var tredje osv osv
Tanken kom från ingenstans och försvann snabbt. Den lämnade inte kvar någon lust att dricka.
Det där med vikten av den obrutna nykterheten kommer jag inte runt nu. Jag VET att det är den jag behöver och vill nå. Att vara nykter i längre perioder för att sedan dricka igen känns för mig som universums tråååkigaste resa nu.
Samma, samma. Samma vyer, samma tjatiga tankar, samma stirriga glädje och egocentrerade cirklar, samma lust att isolera mig och föra samtal med en stendöd flaska samma urdeprimerade morgnar .

Men jag behöver ’göra nykterhet’
Efter jobbet ( som var roligare idag eftersom jag pratade med många människor - det är alltid hundra gånger roligare än att sitta ensam framför datorn) var det AW. Drack en alkoholfri öl som var lite söt men ok. Ingen brydde sig - inte heller jag ( mer än att jag möjligen var en gnutta stolt precis när jag beställde @Se Klart:-)
Har kommit hem nu
Livet är inte topp 10 kanske men det är inte samma! Jag känner en liten liten stillsam glädje och ett hopp. Jag tycker om att komma hem. Hem känns som avkoppling och jag behöver inget vin för den känslan. . Inte just nu.
Jag vill bara fortsätta denna resa bort från ’samma samma’ och till ett riktigare liv.

Det är så himla skönt när man kommer på detta med tråket och tjaaaatigheten med att dricka.
Alla löften man tror på- gång på gång ska det bli något som aldrig blir - propellrar som aldrig lyfter, som buktunga drömmar strandar det som skulle varit lätt och roligt.
Jag har skrivit många gånger att detta drickande är som att lägga in sig i formalin. Det konserverar och inte på det bra sättet.
Man stelnar, stannar i utvecklingen.
Det är min övertygelse och när så småningom man kommer på köl och allt lättar och riskerna blir mindre och oron klingar av. Då är känslan av att få växa- väldigt stark. Sådär som hulken, när knappar flyger- fast inombords (helst).

När vi använt alkohol som lösningen på allt så förtvinar musklerna som kan hitta på nya lösningar - vägar fram.
Det kanske inte går att bevisa men det är min övertygelse.
Bra att stoltheten vågar sig fram! Bra att det är skönt att komma hem.
Så många bra grejer bara på en dag, @kaveldun 💞

@Kaveldun Vad bra det är när man lär sig att inte tro på allt man tänker och när man genomskådar sina tankar. Då brukar suget försvinna för det är bara en illusion som går upp i rök, poff! Det har hänt mig då och då att jag får en tomhetskänsla av att något saknas, det där glaset vin jag tagit i olika situationer, men jag genomskådar det och så är det borta, poff! Det sker allt mer sällan då vinhöljet som omslutit hjärnan har vittrat sönder och också gått upp i rök. Ja, man behöver verkligen ”göra nykterhet”. Lära sig om på nytt och träna, för övning ger färdighet. En färdighet att kunna genomskåda tankar och att kunna motstå alkohol. En färdighet att föra in nya vanor i sitt liv som inte innehåller alkohol. En färdighet att inte göra och uppleva samma, samma, en färdighet att göra nytt och annorlunda.

Ha en skön, stillsam och avkopplande kväll💕

Tack @Se Klart och @vår2022 för kloka inlägg. Strandade drömmar och vinhölje över hjärnan. Precis så.

Igår skulle min ’man’ ( vi bor ganska långt ifrån varandra och ses ungefär varannan helg) komma på kvällen men ringde eftersom det var tågstrul av det allvarligare slaget. Vi enades om att han skulle åka hem istället för att sitta på stationen hela kvällen. Min första tanke var ’då skulle jag kunna dricka ensam’ ….och min nästa tanke var ’men det gör jag inte för nu ska jag vara nykter’.
Jag har de senaste åren ofta välkomnat allt som ställts in ….och ibland varit den som ställt in och skyllt på allehanda. Och valt min ensamhet och samtalen med anden i flaskan. Hon som är så spirituell och smart och slagfärdig och rolig och håller med mig om allt ….för att ju längre kvällen skrider bli allt luddigare och tröttare och skev. När jag vaknar på natten är hon bara aska och intighet och inga ord/löften finns kvar …drömmarna är just strandade och nästa dag är tung och betonggrå och seg.
Puh. Ändå for tanken på att dricka - skjuta ut mig - genom huvudet.
Men jag VET att det är kidnappade tankar.
Gick och köpte lite glass istället ( brukar inte vara sötsugen men nu är jag det…och har bestämt att nykterheten kommer först… sedan kommer ingenting och ingenting och därefter får jag ta tag i kost osv).
Gick hem och åt glass, tittade på ngn halvbra serie, läste och somnade.
Nu lördag. Lite svalare. Jag ska dona lite här och om några timmar kommer min man. Underbart att inte vara bakis utan stå lite stadigt på jorden. Min man är den person jag varit ärlig inför om mitt drickande - den enda som vet hur illa det varit. Han tycker att vi har en bättre samvaro när vi inte dricker och har inga problem att skippa alkoholen. Jag blev alkoholist ganska sent i livet och han hade mer av en ’vild ungdom’…och dricker mkt måttligt i dag. Vi mår båda bäst utan.
Jag är glad att jag varit så öppen med honom. Öppenhet kring verkligt svåra problem är annars inte min bästa sida.
Jag är mkt bättre på att lyssna. Och jag tror att människor runt mig uppfattar mig som öppen. Men att be om hjälp och visa det verkligt svåra/sårbara…det är verkligen inte min bästa gren.
Ha en fin lördag alla 🌾🌾( ser ut som Kaveldun om man kisar va?:-)

majken_r

@Kaveldun Stor igenkänning i det du skriver.. Dricka ensam och tappa bort mig. Men inte mer. Skönt! Förvarar det längst fram i hjärnan. Ser helt klart ut som kaveldun om man kisar, eller skippar läsglasögonen😅 Go helg!