Ångest, ångest min arvedel, min strupes sår… Har sin som tid bleknat och konturerna av skuld börjar skingras likväl som gottgöras, så visst har jag mött den lilla Elisabeth. Hennes upprivna blödande sår plåstras sakta om och ärren falnar. På fem månader har jag gjort framsteg som inneburit en livsomvandling. I min verktygslåda finns det nedpackat redskap som kommer i handling ta mig till större proportioner än jag trodde var möjligt.
1 är för mycket, och 1000 aldrig nog… 🍷 Så när jag säger att jag spelar bandet innebär det affirmation av romantisering på två glas vin, en flaska vin som bär etiketten ”SKAM”, en bag in box som bär titeln ”NEGATIVA KONSEKVENSER” och min sista reflektion är att mina barn bleknar bort ur min soffa… Det första glaset är aldrig värt priset jämfört med vad det kostar. Ur skiftande dimensioner har jag passerat mörkret för att möta en gnutta ljus…
Det är ett värde i sig att börja må lite bättre… Och av att vara fri jakten efter kemiskt rus.
Nykter i 4 månader och 11 dagar idag! ❤️