Hej, jag är ny här!
Jag har druckit för mycket i nästan 10 år, det började efter min skilsmässa.
Jag har haft uppehåll när jag varit gravid, så det blir väl sammanlagt två års uppehåll under dessa 10 år.
Jag dricker aldrig på dagen, utan det är varje kväll efter barnen somnat, två flaskor vin varje kväll, hela veckan.
Jag har väldig hälsoångest, och är övertygad om att jag har fått cancer pga mitt drickande. Detta gör att jag får sån ångest på kvällarna att jag behöver lugna mig med mitt vin.
Och så blir det en ond cirkel.
Jag har försökt att sluta dricka, att se till att inte ha något hemma, men det har inte gått så bra.
Jag är lättirriterad och rastlös hela dagen när jag vet att det inte finns vin hemma, och inte går att skaffa, tex söndag eller helgdag.
Sen när kvällen närmar sig kryper det i hela kroppen av obehag och ångest.
Mår dåligt och tänker att det är för sent att sluta dricka, jag har säkert redan fått cancer och kommer dö ifrån mina barn.
Tankarna snurrar hela natten, antingen ligger jag vaken och svettas och fryser om vart annat, eller så somnar jag men vaknar upp igen konstant. Drömmer mardrömmar om att jag försöker hinna till Bolaget, men det kommer en massa hinder på vägen, så de hinner stänga. Detta är en återkommande dröm.
Vad ska jag göra åt detta?
Jag vill inte dricka så mycket, absolut inte.
Men hur ska jag komma till ro på nätterna utan vinet?

@Camilla81 Välkommen hit! Vad bra att du skriver här och vill göra en förändring i dinar alkoholvanor. Kan känna igen mig i din beskrivning av din onda cirkel. Så var det för mig också. Nu som över nykter i 10 månader ser jag så tydligt att det är alkoholen som orsakar den absolut största delen av ångest, oro och rädsla. Jag drack också minst en flaska vin varje kväll i veckan och då är man egentligen aldrig riktigt nykter. Jag var bakis på dagarna, fyllde på på kvällen och var berusad när jag sov. Det finns ingen möjlighet för klara tankar när man dricker 24/7. Den onda cirkeln och drickandet förvrider verkligheten. Tankarna blir förvridna, förstorade, skapar ångest och rädsla. Man kan inte ta itu med det som skaver i livet då de alltid bedövas med alkohol. Man står och stampar på samma ställe, men ångestbesvär växer och håller dig kvar i ett järngrepp. Det blev så tydligt för mig efter ca 5 dagar nykter, att alkoholen orsakade det mesta av den krampaktigaste ångesten och oron, den försvann.

Det tar sin tid innan hjärna fått återhämta sig efter så stor alkoholkonsumtion och komma i balans igen. Det tog sin tid innan jag sov bra om nätterna, men det var ändå skönare för ångesten släppte. Så mitt råd är att det enda som kan hjälpa mot att du ska komma till ro om nätterna är att sluta dricka. Det är det som orsakar din ångest och oro, din verklighetsförankring. Om det är svårt att sluta själv, ta hjälp av vården eller Beroendecentrum. Det finns fler här som har goda erfarenheter av det. Lycka till!💕

@Camilla81 Välkommen hit! Läs runt här på forumet så ska du inse att du har hamnat hos likasinnade. Jag har själv druckit för att få sova, men jag har varit nykter i drygt 2,5 år nu med endast forumet som stöd. Det går. Kan jag så kan du.

Om du klickar på mitt namn så kommer du till mina två trådar. Den första heter ”Behöver all hjälp jag kan få” och den skildrar tiden 0-6 mån som nykter. Den är sprängfylld med tips på böcker, poddar och Youtube-klipp. Du behöver plugga nyktra fakta. Och samtidigt ta en dag i taget.

Gällande sömnen så är jag själv hjälpt av en app som heter Insight Timer. Jag har valt en meditation som heter ”Meditation för djup sömn”. Man lyssnar på rösten och gör som hon säger. Vissa kvällar kan jag behöva spela den flera gånger, men oftast somnar jag innan meditationen är slut (20 min). Den stängs av automatiskt.

Eftersom jag fortfarande är sjukskriven för utmattningsdepression så har jag även hjälp av insomningstabletter. Det kan vara en krycka när sömnen kajkar ur totalt, vilket den gör för mig när jag blir deprimerad. Men jag har gott hopp om att sluta med tabletterna snart.

Jag har en andra tråd också som skildrar tiden från 7 mån och framåt. Den finns under fliken ”Det vidare livet”. Alkoholen är bara ett symtom. När man slutar dricka kommer en massa annat skav upp i dagern. Skav som man måste ta itu med. Att sluta dricka är nummer 1. Sen måste man ta itu med 2, 3, 4, 5 osv efterhand. Men det är ingen brådska, en dag i taget.

Kram 🐘

@Camilla81 välkommen! Såg att andrahalvlek tipsade om insomningstabletter, tänker att du behöver kanske något ångestdämpande också i en period för att kunna använda istället för vinet. Tänker att du borde kontakta din vårdcentral, du behöver ju inte berätta anledningen till din ångest om du inte vill det, vi som dricker för mycket är ju rätt duktiga på att ljuga och i det här fallet är det ju faktiskt helt ok med en vit lögn för att få hjälp. När du sedan känner dig lite starkare så behöver du ju komma till underfund med grundproblemet, dvs din oro, där tycker jag terapi har hjälpt mig otroligt mycket! Men även, prata med din läkare, du får säkert lämna lite blodprover, ni kan prata om dina symtom, läkaren ställer frågor, undersöker och vips kan din oro kring cancern försvinna, låter dock som att du ändå har hälsoångest och där tror jag verkligen kontakt med kurator/psykolog samt medicinering nu i början kan vara en god väg att gå! Ser fram emot att få följa dig här!

Jag drack mig alltid medvetslös så fort det bara gick efter jobbet. Jag fick ju aldrig någon riktig vila på det sättet så hela min kropp tog ju stryk.
När jag tog beslutet att åka på behandling så blev det enväldig omsvängning i mitt liv. Första natten på behandlingshemmet slocknade jag som när man blåser ut ett ljus. Jag kände i hela kroppen att nu var det slut, jag var hemma och kunde koppla av på riktigt. En underbar känsla.

Nu har jag varit nykter en längre tid och jag är så lyckligt lottad så jag somnar efter max 10 sekunder på kudden. En väldig omställning som jag bara kan tacka alkoholstoppet för och att jag rensat alla gamla troll från den gamla tiden.
Lycka till !

@vår2022 Stort tack för ditt svar!
Jag har provat att trappa ner, för jag har hört att det kan vara livsfarligt att sluta plötsligt?
Jag har medvetet sett till att "bara" ha en flaska vin hemma, men det har bara blivit mycket värre, jag blir mer frustrerad och känner mer sug än om jag inte druckit något alls... Och jag har lika svårt att sova som om jag inte druckit en droppe.
Jag vågar inte söka hjälp inom vården, eftersom jag vet att de gör anmälan till socialen då. Jag är inte orolig för att de ska ta mina barn, det tror jag inte kommer hända eftersom jag sökt hjälp för att sluta med alkoholen.
Däremot så kommer min exman få veta det, och då kommer han bli väldigt, väldigt upprörd och kommer använda det emot mig för resten av livet.
Han är nykterist och hans mamma var alkoholist under hans uppväxt. Så det är mycket känsligt och tabubelagt.
Vill inte heller att mina barn som jag har med min nuvarande sambo får orosanmälan på sig.
Min sambon vet inte att jag dricker så mycket som jag gör, och han skulle också kunna använda det emot mig när vi grälar.
Han vet att jag dricker, men han tror att det är ett par glas vin på kvällarna.
Jag dricker inte mer än så före han har gått och lagt sig.
Hade jag inte haft barn så hade jag sökt hjälp av vården.

@Andrahalvlek Tack snälla för att du delar med dig!
Jag ska läsa dina andra trådar. Jättebra med tips på poddar och avslappning osv!
Och jag tror och hoppas på att det kommer bli till stor hjälp att läsa dina och andras berättelser!
I kväll var sista gången jag drack på det här sättet, två flaskor är uppdruckna i kväll och det finns inget mer här hemma.
Nu måste jag hålla mig från bolaget i morgon.

@less12 Tack för svar!
Jag har haft en terapeut på vc för några år sedan, pga mina katastroftankar och extrema rädsla för döden.
Han misstänkte starkt att jag har ADHD, vilket jag också tror, och han remitterade mig till utredning.
I och med utredningen behövdes det tas ett antal blodprover, vilket jag inte kunde genomföra. Proverna skulle visa att jag druckit väldigt mycket alkohol, och säkert skulle de visa på dåliga värden också, kanske till och med obotlig cancer... Så jag uteblev och har inte kontaktat vc sen dess
Ja, jag ser ju själv hur det ser ut nu när jag skrivit ner det...

@Camilla81 Det är hela poängen med att skriva anonymt på forumet. Ut med skiten på bordet! Vänd och vrid, var efterklok. Ett tag. Sen fullt ös mot framtiden. Nykter.

Jag har en husgud som heter Annie Grace, som har skrivit boken ”Tänka klart”. Den läste jag 4-5 gg i sträck min första nyktra tid. Hon har ett enkelt recept för att bli och förbli nykter:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Jag håller på för fullt med trean, och uppnår 3 år som nykter den 9/2.

Kram 🐘

@Camilla81 låter som att det hade varit perfekt för dig att få fortsätta med samtalsterapi för att reda ut vartifrån den här hälsoångesten kommer ifrån.

Vet inte om den här lilla historien kommer hjälpa dig men kanske gör att du känner dig mindre ensam. När jag var cirka 10 år såg jag på en dokumentär om HIV/AIDS på SVT och blev livrädd, blev helt övertygad om att jag hade det(var ju inte sexuellt aktiv eller hade ens några riskfaktorer för att bli smittad) Gick sålänge att när jag var vuxen och tänkte bli blodgivare så skulle dem ju testa för HIV, var livrädd att få veta att jag skulle ha det så sköt upp på besöken och provtagningen under en lång tid. Här gick jag ju också i terapi för andra saker som tur var. Jag minns att jag tänkte att om jag nu har HIV så är det bättre att inte få reda på det utan bara dö i ensamhet utan att veta av vad typ. Tillslut gick jag iallafall och tog proverna, kallsvettades i flera dagar inför provresultaten, sen kom dem och alla var negativa, vilken lättnad det var. Såhär i efterhand förstår jag inte riktigt vad jag oroade mig för, jag var väl ett barn med mycket ångest och så bara helt plötsligt så var det den sjukdomen min hjärna bestämde sig för att ha ångest över.

Hej Camilla81 och varmt välkommen hit!

Du har tagit ett stort modigt steg och startat en tråd här där du reflekterar högt kring vilken plats alkoholen tar i ditt liv och hur den bidrar till att upprätthålla onda cirklar i ditt mående över lag. Du har redan fått flera fina svar här och jag ville bara kika in och skicka med en tanke och välkomna hoppas att det är okej.

Jag fick en tanke utifrån det du skriver om att söka hjälp via vården, det som hindrar dig nu låter som att det mycket handlar om ditt ex och din nuvarande sambo och vad dem skulle tänka, tycka och hur det skulle landa i slutändan hos dig, om jag förstår dig rätt. Samtidigt låter det som att du tidigare fått lite hjälp och ändå verkar önska att det kunde vara ett alternativ.

Utifrån det får jag tankar om att, om du själv skulle önska ta emot det stödet utifrån kanske det skulle väga upp för det du befarar hända, att den slutgiltiga vinsten ändå skulle bli större. Vad tänker du själv om det? Kanske finns det något som skulle kännas som ett lättare steg att ta, nu har du ju sökt hit och berättat hur det är för dig så steg är redan tagna förstått (bra gjort!) men om du skulle ta ytterligare något steg vad skulle det kunna vara?

Hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt, ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@less12 Ja, jag ska ta tag i att kontakta vc.
Tack för att du delar med dig, faktiskt var jag också livrädd för HIV/AIDS när jag var i yngre tonåren, fick faktiskt gå till psykolog pga rädslan.
Det låter ju helt sjukt nu i efterhand, särskilt eftersom jag inte var sexuellt aktiv.
Men jag var övertygad om att jag blivit smittad ändå på något sätt.

Och jag kan erkänna att jag har druckit idag också, trots att jag inte skulle göra det.
Var så inställd på att vara nykter idag, men så hamnade jag i ett jättebråk med min sambo, kan säga så mycket som att det hade med otrohet att göra.
Jag kunde inte hantera detta själv, utan styrde mot det förhatliga systembolaget. Som dessutom ligger på gångavstånd från vårt hem.
Jag handlade inte så mycket som jag brukar, för om det råkar finnas något vin kvar nästa dag så ser jag alltid det som att jag får skjuta upp nykterheten till nästa dag osv.

@Camilla81 det låter ju helt sjukt men våra rädslor är ju varken logiska eller särskilt verklighetsförankrade. Tror verkligen det kan hjälpa dig att kontakta vc, kanske kan ge dig lite hjälpmedel och vägar att hantera ångesten/oron. Såg att du drack idag, det händer, viktigaste är att du ger dig fan på att vara nykter imorgon istället. Jag tror på dig!

@less12 Tack! Mitt liv har vänts upp och ner nu pga sambons idiotiska snedsteg med en kollega. Jag kommer må dåligt varje dag nu framöver när han är på jobbet och träffar kollegan.
Jag ska kontakta vc i morgon, för detta kan jag inte klara.

@Camilla81 låter tufft, om du vill får du dela med dig mer kring det jobbiga. Blir lätt att man tar till alkoholen i det jobbiga men tyvärr gör det oftast bara att man mår ännu sämre. Tycker att jag klarar av att hantera mina känslor och tankar mycket bättre nu några veckor bara som nykter. Gör så!

Hej @camilla
Jag läste ditt första inlägg och tänkte- tänk OM det gick att skicka bilder på hur livet blir när vi slutar dricka, jämfört med när vi dricker.
Hur alkoholen driver på ångest och oro, rastlöshet och stress. Hur lugnt livet på insidan blir- när en tar beslut om att sluta.
Du dricker mycket, du vet ju det. Det finns hjälp att få, börja med vårdcentralen- och du- vilka snedsteg din man än har begått, är det knappast skäl för dig att dyka ner i alkoholen- det behöver du inte bjuda honom på.
Det finns alltid skäl att dricka- vi som varit där- vet att uppfinningsrikedomen är oändlig.
Läs och skriv här- skaffa dig lite mod- börja med en månad eller tre. Ta en dag i taget.
Det går att sova, vakna nykter och känna tacksamhet över det- varenda dag.
Kram 🥰

@Se klart Tack för svar! Ja, du har så rätt, det finns alltid anledningar till att dricka.
Jag kan inte kontakta vårdcentralen och berätta att jag dricker för mycket, för då kommer de göra orosanmälan till socialen.
Min exman skulle aldrig släppa det, utan det skulle han använda emot mig tills vårt barn fyller 18.
Antagligen sprida ut det på stan också, och barnets skola och föräldrar.
Jag är alkoholist, men jag vill sluta utan att få stämpeln som alkoholist på stan.
För mina barns skull.