@Himmelellerhelvette Helt rätt. Det är slut på att göra saker som förväntas av mig. Jag har inte lust och energi till att göra saker som jag inte har behållning av själv. Tråkig eller inte. Skitsamma vad de tycker.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Så skönt när man kommer till insikt med att folk får tycka vad dom vill, vi gör det vi mår bäst av❤️
Jag är nog inte ens intresserad av att se dom som gör bort sig längre för att veta vad det skvallras om, det är så tragiskt.

Tänkte förut på hur trevligt man tror man har just när man dricker men måendet dagen efter har väl sällan varit värt det?

Tänk va gott det hade varit om alla människor alltid kunde gå på fester och ha superskoj utan alkohol och vakna upp dagen efter lika fräsch som andra dagar.

Önskar verkligen att det blir mer normaliserat att folk mer och mer slutar berusa sig och lär sig ha kul utan alkohol🙏

@Himmelellerhelvette Håller med! Jag har haft jättekul på fester helt nykter, så länge de andra inte är så berusade. Vid en viss tidpunkt pratar alla men ingen lyssnar längre 🤣 Då är det dags att gå hem!

Jag är så galet kvällstrött som en biverkan av nykterheten, så jag orkar inte med fester som håller på inpå småtimmarna. I mitt förra liv gick jag sist. Så länge det fanns alkohol stannade jag. Patetiskt sorgligt.

Kram 🐘

I förlängningen tänker jag att jag faktiskt vill ifrågasätta den typen av personalfester. Där det både bjuds på och uppmuntras till att dricka alkohol.

Fester där fylleskandaler ”äschas” bort efteråt. Och ingen chef tog orossamtalet med den kvinnliga kollegan som var rejält apkalas på festen i fjol, och som jag misstänker har alkoholproblem. (Det syns på hennes hy, på vissa syns det rätt väl.)

Fester som jag vet att tidigare kollegor har avstått från för att de har alkoholproblem - och vet att det skulle avslöjas på en sådan fest. Då skulle de dricka för mycket och göra bort sig.

Fester där en kollega med senare avslöjade alkoholproblem (då vb kom onykter till jobbet) i princip dansade på borden medan alla skrattade och applåderade åt festens pajas. En annan ex-kollega, som gjorde bort sig rejält på två-tre personalfester, åkte nyligen fast för grov rattfylla.

Ska ett företag ha den här typen av personalfester? Jag tycker nog fan inte det. Man kan göra så mycket annat roligt ihop, dagtid och nyktert.

Jag sitter inte i den sitsen på företaget längre att jag kan påverka personalfestandet i nykter riktning. Men om någon frågar så säger jag vad jag tycker. För att stå upp för mig själv - och alla andra kollegor som inte heller kunde kontrollera drickandet.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag håller med fullständigt! Företag borde ha a-fria tillställningar, vill folk inte komma på sådana får dom låta bli! Företagen får komma på något nytt för personalsammankomster! Klättra, köra gokart, tävlingar, nått kul som uteslutande är a-fritt till teambuilding. Åh vad jag önskar att det skulle införas på alla företag i Sverige!

@Himmelellerhelvette Välkommen upp på barrikaderna! På den nyktra resan ifrågasätter man till slut alkohol i alla sammanhang. Som tidigare har känts helt naturligt.

Det är nog för sent för mig att påverka just den här personalfesten - men jag ska åtminstone väcka tanken inför kommande år! I rätt forum.

Kram 🐘

Vi har nolltolerans mot alkohol på arbetsplatsen- men är det någon fest (som i våras) är vi på lokal. Nolltolerans betyder att man inte ens har systemflsskor i en påse under bordet en fredag. Jag gillar det, och min bransch är/var sunkig sett till alkohol (och annat) tidigare.
Tyvärr äts det tårta av precis alla upptänkliga anledningar istället…. Var är fel med fruktsallad? Smoothie?

Det du beskriver för mig- @ah, är egentligen inte främst hur trist det är på såna här fester (det gör du förstås också) men framförallt det jag ibland beskrivet att jag fått en väldig integritet- som nykter. Jag bestämmer själv.
Jag brukar gå en stund (sällan sittande bort) och går hem tidigt, men har ofta rätt trevligt. Men jag äger ju min egen tid- och jobbat hyr timmar av mig. De timmarna vill jag helst arbeta. Sociala grejer tycker ju passar bra på dagtis/lunch. Men inte mitt problem för jag går hem- som du nu bestämt dig att avstå.
Jag äger mig och min tid- der är vad man signalerar. Utan att värdera. Då slipper man tycka/ödla låbslor på det man saknar.
Kram kram 🥰

Det är konstigt. Värken i kroppen. Som blir värre när jag är mentalt trött. Det gör liksom ont i varenda muskel. Under fötterna har jag så ont att jag kvider för varje fotsteg när jag har suttit eller legat still ett tag. När jag sedan börjar röra på mig går värken över, och känns då bara delvis. Det revbensonda blir också värre när jag suttt/legat still ett tag. Igår kväll hade jag så ont att jag trodde att revbensskadan förvärrats. Av vadå? Jag har ju inte gjort något speciellt fysiskt.

Jag är ju ingen doktor, och mina symtom känns så diffusa att jag nog måste läsa på lite mer innan jag ens söker läkarhjälp för så diffusa symtom. Jag hoppas att antiinflammatorisk kost ska hjälpa, så jag fortsätter med det. Och rörelse hjälper, även om jag känner mig begränsad inom vissa områden. Men promenera kan jag göra, så det gör jag.

Förra veckan snittade jag strax över 9.000 steg/dag. Några dagar mer, några dagar lite mindre, men i snitt kom jag upp i 9.045 steg/dag under veckan (mån-sön 3-9/10.) Under hela september snittade jag på 4.354 steg/ dag (1-30/9). Så det är en rejäl ökning, en dubblering. Jag har höjt tempot lite också för att förbättra flåset. Ett steg i taget bokstavligt talat.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det låter jobbigt, med värk i kroppen. Skönt att rörelse hjälper, det brukar alltid vara bra mot allt. Kanske någon inflammation i kroppen, så antiinflammatorisk kost kan ju vara bra att prova. Du jobbar på bra med dina steg💪.

Hoppas det snart går över❤️

@Andrahalvlek kikade in och såg att du fortfarande har värk. Jag tror jag nämnt det för dig tidigare. Ber om ursäkt för upprepning i så fall. Under min utmattning hade jag en lång period med ospecificerad värk i kroppen. Fick alla möjliga råd om promenader, korta intervallpass och stretch från vården. Men det var en läkare som bekräftade att det är många som har det så och att det hör ihop med utmattningen. Plötsligt en dag efter att min heltidssjukskrivning varit förlängd ytterligare 3 månader så försvann värken som genom ett under. Då kunde jag på RIKTIGT börja fundera på återgång till arbetet. Men först "gav" jag mig tid att börja med att ta hand om mig själv. Då kunde jag återgå försiktigt till träning och promenader. När jag börjat bli lite mer fysiskt stark så orkade jag också börja jobba. Förstår att du är genomtänkt i din strategi för att komma tillbaka men vill ändå av omtanke be dig fundera på om värken möjligen kan vara kroppens sätt att tala om för dig att ta det lugnare?

Kram!

@Charlie70 Har tänkt lite åt det hållet faktiskt. Det är så tydligt att värken blir värre när jag ”tagit ut mig”, dvs hållit igång i många timmar i sträck. Och på fredagar, efter jobbveckans slut. Jag får klura lite till på det. Jag visste inte att värk i kroppen kan vara symtom på utmattning. Tack!

Kram 🐘

Samtalet med chefen och kollegan igår gick bra. Vi kom gemensamt fram till vad jag ska jobba med från den 17/10 till och med den 15/1. Det finns gott om tid för mig att vänja mig vid att jobba 4 tim/dag. Skönt. Jag är tacksam och glad över att jag har stort stöd i min chef och mina kollegor. De vill verkligen att jag ska komma tillbaka på ett hållbart sätt.

Noll press från deras håll. Noll press från mig själv också. Känner mig dock lite otålig, vill att allt ska vara som vanligt igen. Men inget blir ju någonsin som vanligt igen, min världsbild har ju förändrats på ett sätt. Jag kommer aldrig mer att kunna kötta på om det behövs. Jag måste hitta andra sätt att hantera arbetstoppar. Jobba preventivt och be om hjälp tidigare.

Kram 🐘

Efter mötet i måndags fick jag backa lite på mina ambitioner. Jag ville verkligen delta i det dagliga nyhetsarbetet mer, men de andra två tyckte att jag istället skulle göra vår söndagstidning. Den kommer bara digitalt, och har en ytterst liten målgrupp. Korsordsläsare typ. Man har en hel vecka på sig att färdigställa den tidningen.

Min första instinkt var att börja övertala dem. Försäkra dem om att jag är redo för större uppdrag. Punkt. Min närmaste kollega sa då: ”Snälla, ha inte så bråttom. Du kommer hinna göra detta i många år framöver.” Sant. Klok kollega. Och klok chef som inte vill utsätta mig för stress.

Och när jag nu har landat i hur det blir på ett ungefär från måndag, då jag utökar från 25 till 50 procent och jobbar kl 13-17, så känns det bra. Mycket bra. Idag började jag skissa på nästa söndagstidning, skriva ner exakt vad som måste göras dag för dag.

Jag kommer utan problem att hinna med det jag ska göra. Så jag kan fokusera på att faktiskt orka jobba 4 tim/dag - och bibehålla mina fritidssysselsättningar som jag har byggt upp de senaste månaderna.

Idag förberedde jag yngsta dottern lite. Framöver kommer jag att ta med mig mat från McDonalds på onsdagar och äta hos henne, och stanna max en timme. Så blev det idag, jag var hos henne kl 16-17 men från och med nästa vecka blir det kl 18-19.

Onsdagar är en bra kolla-läget-dag. Äta ihop och sen röja lite ihop. Hon har prylar överallt 😩 Jag får ta ett ryck i taget, på söndag ska jag rensa hennes garderober, plocka bort allt som är för litet, sätta upp lappar för vad som ska ligga på de olika hyllorna etc. Sånt är kul, det blir så fint när det är klart.

Kram 🐘

Går fortfarande runt med lyckohormoner i kroppen efter kören igår 🥰

Och idag visade vågen ett litet minus, tjoho! Trägen vinner kanske till slut. Jag fortsätter med mina ”rutiner”, som hjälper mig på många sätt. Värken i kroppen får jag kanske lära mig leva med? Eller så ger den antiinflammatoriska kosten också resultat så småningom.

Nu har jag börjat få ont på insidan av ena knät också 😫 Artros? Suck. Men värken blir bättre när jag fått igång kroppen, så det funkar att promenera. Det är mest när jag suttit eller legat still ett tag som jag stapplar fram som en 80-åring. Tur att ingen ser mig, på jobbet försöker jag hålla masken.

Det är väldigt opraktiskt att ha ont under fötterna när man ska gå. Det känns som fotsulorna är lite svullna, och varje steg gör ont. Men det lägger sig som sagt när jag gått lite. Det finns värre saker att lära sig leva med. Fast det vore förstås bra att vet vad det beror på - och vad jag själv kan göra för att underlätta besvären. Men jag kan ju inte söka läkare med så diffusa symtom.

Jag ska börja med att lyssna om på boken ”Överlista smärtan” av Carin Hjulström.

Kram 🐘

Idag ska jag på ”utflykt” med min mamma. Till ett köpcentrum i en närliggande stad. Hon messade mig igår kväll: ”Jag ser fram emot imorgon, det ska bli så kul!” Hon är minsann inte bortskämd med roligheter, det är ett som är säkert. Min yngsta dotter brås nog på henne - att åka och shoppa och kombinera det med besök på McDonalds - det är fest för henne. Sötnöt ❤️

Senast jag träffade min mamma, förra lördagen då vi promenerade och sen lunchade ihop, var jag väldigt irriterad på henne. Av ingen anledning alls. Hon missförstod och hon tjatade, enligt mitt tycke, och jag kände liksom hur irritationen låg och pyrde konstant. Jag höll masken dock, fräste bara lite irriterat några gånger.

Vad är det med mammor som kan irritera en så? Jag kan märka på min äldsta dotter att hon ibland är väldigt irriterad på mig. Hugger som en kobra på allt jag säger. Jag blir lite ledsen då, samtidigt som jag har förståelse. Jag har ju levt med henne i större delen av hennes liv, och jag vet att man visar sina sämsta sidor till dem där man vet att kärleken är villkorslös.

Det ingår i föräldraskapet att få ta skit från sina barn. De ska revoltera och vara obstinat mot någon, självklart blir det en förälder. Vår yngsta dotter är likadan. När hon har umgåtts mycket med någon av oss föräldrar, som när hon bodde varannan vecka hos oss, så är man liksom inte vatten värd när det är dags för henne att byta hem. Vi föräldrar tar det med jämnmod.

Men idag ska jag djupandas och tänka tålamod, tålamod, tålamod. Det är ju faktiskt jag som mår sämst av den irriterande känslan inombords eftersom jag inte ger utlopp för den speciellt mycket. Jag hoppas att jag är i bättre balans idag helt enkelt. Jag ska ta en rask promenad innan, men först frukost.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, detta med mammor eller svärmödrar. De kan trycka på knappar hos mig som skapar riktiga irritationskänslor och även ilska ibland. Det är antigen martyren, oftast min mamma, eller ”så här är det” och inte lyssna på andra och bara utgå från sig själv, hos svärmor. Senast med svärmor, på lunch, började hon snacka om att jag borde köpa nya gardiner😂. Sade, vi får se, och hon tjatade på om det. Till slut sade jag ”stopp” och satte upp handen mot henne. Sade att jag sköter mitt hus och du ditt. Hon fortsatte i försvar och sade något spetsigt, kanske det, svarade jag. Hon drog ut stolen och visade att nu går vi. Pratade på om något annat och hon var märkbart irriterad på mig som sade ifrån. Fortsatte prata på om väder och vind sedan skiljdes vi åt. Är så nöjd över mig själv att jag sade ifrån och att jag lyckades låta det rinna av mig, även fast hon sade en spetsig kommentar på slutet. Jag vann liksom, hon fick inte mig irriterad och jag sade ifrån💪❤️

@vår2022 Det är ju så, när vi lyckas att inte låta oss triggas blir vi vinnare. Jag vet ju det. De gånger jag inte klarar av det är jag själv i obalans. Därför preppar jag idag med en rask promenad i benen, en god natts sömn i bagaget, och viss mental förberedelse innan. Och sen ska jag djupandas och tänka tålamod, tålamod, tålamod.

Kram 🐘