jag vet ärligt tala inte om jag vill sluta dricka. jag vet att jag dricker för mycket, men jag kan inte hitta någon moivation till att sluta. försmodligen gör drickandet mitt liv kortare, men för det mesta känns inte detta som en nackdel. jag vet ju av erfarenhet att när jag inte dricker så blir jag piggare och effektivare. men ja, inte fan blir jag lyckligare. problemet är väl att jag är jag, oavsett om jag dricker eller inte... jag vet inte vad jag vill säga med detta, annat än att jag önskar att jag kunde finna något som gjorde det värt att förändras.

@nex Kruxet med alkohol är att toleransen ökar. Det krävs mer och mer för att få samma effekt. Och man får ändå inte den effekten man vill ha, mer än enstaka gånger då och då. Man får inga fördelar av alkoholen, bara nackdelar.

Hela livet blir till slut en transportsträcka till nästa fylla - i jakten på det perfekta ruset, vilan, ”guldkanten”. Samtidigt har alkoholen kidnappat vårt belöningscentrum så vi känner ingen glädje i något annat i princip.

Slutligen tar kroppen skada. Alkohol ökar risken för cancer, i mage/tarm i första hand tror jag. Levern tar förstås skada, och hjärnan tar också svår skada. Börjar man dricka i tonåren och fortsätter med det i stor mängd fastnar man mentalt i tonåren, man blir aldrig mentalt vuxen. Creepy.

Kram 🐘

@nex
Det finns ett bra program på denna sajt för att få veta om man har riskfyllda alkoholvanor eller måttliga. Du kan lära dig mer och undvika att hamna i beroendeträsket. Det är där de flesta av oss som skriver här har hamnat.
Det är inte så lätt att ändra sina vanor när beroendet pågått ett antal år. Allt gott till dig.

tack till er som skrivit. jag har ju definitivt problem med alkoholen. det har kommit smygande med åren. när jag var yngre drack jag bara när jag var ute och festade med vänner, visserligen för mycket ibland, men det var ju begränsat till några gånger i månaden. nu dricker jag hellre själv än med andra. jag mår ju inte bra av mitt drickande, problemet är att när jag inte druckit alkhol alls på ett par månader så mår jag ju inte heller bra. jag blir ju piggare och så, men mår fortsatt lika psykist dåligt, och jag minns ju att jag inte var lyckligare innan jag började dricka regelbundet heller. idag dricker jag inte, och förhoppningvis inte nästa dag heller. men jag måste ju hitta något som får mig att vilja detta långsiktigt.

Hur lång tid har du hållit upp? Kanske värt ett försök med ett längre uppehåll?
Och vad gör du i övrigt för att må bra?
Såg en intressant bok som jag själv är sugen på att köpa ”sex substanser som förändrar ditt liv”. Handlar om hjärnkemin.

Hej nex!

Fint att du delar med dig av hur du tänker. Det är garanterat många här som känner igen sig i det här med att vilja men samtidigt inte vilja. Du känner dig piggare och mer effektiv utan alkohol, men du upplever fortfarande att du mår psykiskt dåligt efter att ha varit alkoholfri ett par månader och har därför svårt att motivera dig att inte dricka.

Även om de allra flesta får förbättringar i måendet av att inte dricka under en period så behövs det i vår erfarenhet ibland även annan hjälp för att må bättre. Jag blir nyfiken på om du har sökt någon hjälp för ditt psykiska mående?

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen

har nu inte druckit någon alkohol sedan i torsdags. mår inte bra, och funderar på det som ni nämnt här, vad som skulle kunna får mig att må bättre. har inga svar ännu, och i nu läget finns det inte direkt någonstans jag kan söka hjälp. och sedan har jag nog väldigt svårt att söka hjälp överhuvudtaget, även om den finns.
oftast tror jag att jag dricker för att koppla bort, är väldigt lätt att köpa en flaska vin på vägen hem efter en lång dag på jobbet. ibland tänker jag det vore bättre om jag flyttade tillbaks till sverige, men det är inget jag har möjlighet till just nu, här säljer varenda liten matvaruaffär alkohol. och dessutom finns det dedikerade alkoholaffärer som har öppet 24-7, tror jag har två inom fem minuters gångavstånd. det är ju ganska vansinnigt egentligen, ingen behöver ju akut en flaska sprit mitt i natten.
men ja, dom där timmarnas avkoppling jag får av en flaska vin är ju inte värt den dåliga sömnen och tröttheten nästa dag. så även om jag fortfarande mår dåligt när jag inte dricker så har ju ärligt talat drickandet inte några egentligen positiva sidor. är väl där jag är nu, och hoppas att det räcker till att motivera mig att inte köpa den där flaskan vin i morgon heller.

Mina första minuter här. Tack för allt ni skriver! Nex, känner igen mig mycket i det du delar! Fast jag går verkligen och köper vinet, varje dag efter jobbet. Och varje morgon tänker jag : Inte idag! Så… ska jag fixa det ikväll?
Jo, för ikväll har jag en aktivitet. Ska inte bara hem! utan ska på vernissage. Bjuds det på vin? Kanske. Kommer jag ta ett glas? Förmodligen. Men, jag är inte själv hemma med katten, utan i ett sammanhang. Och om jag kan bryta mönstret att dricka själv, och bara tillsammans med andra, så tror jag att jag är en god bit på väg i ett gladare liv!
Vill du vara med och testa? Boka någonting i ditt område. Finns säkert någonting nytt att testa! Vad som helst… Författarkväll i bokhandeln? Musik på café? Något…

@Fairy jo mitt problem med alkoholen är också ensamdrickandet. när jag dricker med andra håller jag det alltid på en socialt accepterad nivå, så omjag bara drack i sociala sammanhang så tror jag inte jag skulle ha några allvarligare alkoholroblem.

men jag vet inte, just nu känns mitt drickande alltmer som ett symptom och inte en orsak. de enda anledningarna till att jag faktiskt forsätter leva är att jag inte vill göra illa de människor jag bryr mig om. och när jag inte dricker blir det svårare och svårare