Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Grattis på 60-årsdagen såhär i efterskott <3 Sett från min synvinkel är du ju bara barnet och ditt liv har nyligen börjat :-) Häng på, gör roliga saker bara för din egen skull, åk till ställen du drömt om, njut av att träffa andra på nykter kaluv (behöver ju inte nödvändigtvis vara intima relationer !), upptäck nya saker !

Kram <3

Tack Adde och Sattva💕Ja att göra roliga saker i livet är viktigt. Jag kan vara ganska spontan av mig, så nu i Oktober tog jag en restflygstol, och åkte till Grekland, där en av sina döttrar befann sig på bröllopsresa. 😁. Jag var barnvakt åt deras 11- månaders son, när det passade. Jag tyckte bröllopsresan blev roligare för paret, om mormor hjälpte till med barnvaktandet lite grann. Vi åkte upp i bergen och tittade på vyerna där, vi åkte in till Chania stad med buss. En kul och minnesvärd resa. Jag tar alltid chansen till resor och miljöombyte. Just nu känns det lite som att man bara boar in sig i vinter, i sina hem, men det kanske dyker upp nya chanser. Vi har pratat lite om att åka till fjällen, vi får se. Vaknade tidigt idag. Funderar på att åka en sväng till en närliggande stad, som har flera fina second hand butiker. Det ger mig energi. Bara att gå runt och kika. Ibland ser man saker som påminner om svunna tider. Ibland gör jag fina fynd. Jag samlar inte på mig en massa prylar, utan då lämnar jag bort det gamla. Ungefär som lite vet i stort. Man lämnar jobb, människor, platser bakom sig, och möter nytt. Vissa människor finns hos oss hela livet. Det är trygghet. ❤️Men det är kul och spännande med nya möten och platser också. Livet är ett äventyr. 💫

Tack Andra Halvlek❤️Och en varm mellandagskram till dig🤗..Jag är ledig några dagar snart, och jobbar inte förrän nästa år. Det ska bli intressant, att se vad 2023 har med sig. Just nu försöker jag ta in en närståendes bortgång. Det känns konstigt, nära, men ändå inte oväntat. Samtidigt känns det väldigt tomt. Min storebror har funnits sen jag föddes. Många gånger behövde han min hjälp, eftersom jag kände till psykiatrin i hans stad, där han bodde. Min bror var en person som har många roliga bevingade uttryck i mitt och mina syskons liv. Samtidigt har hans liv varit svårare än många andras. Han hade svårt att passa in, svårt i skolan, och svårt med det sociala spelet. Dom sista 25 åren av sitt liv, hittade han fotbolls och hockeylag där han fick komma in, och välkomnades i en fin gemenskap. Min syster har stöttat och hjälpt honom mycket de senaste åren. Det är fint när man hjälps åt, i en syskonskara. Sov i ro, brorsan. ❤️

@miss lyckad Det är så sorgligt när människor dör, men samtidigt är det fint att tänka på dem - gärna ihop med andra. Och ni är ju några syskon som kan just minnas storebror, på ont och gott men mest på gott förstås. Man ska inte förtiga det dåliga, men man ska lyfta det goda i varje individ. Både när de lever och när de har dött. Beklagar sorgen ❤️

Kram 🐘

@miss lyckad Beklagar sorgen❤️. Det är verkligen fint när man hjälps åt i en syskonskara. Det är något speciellt med banden som man har till sina syskon. Jag har en nära relation till ett syskon och ett mindre nära till ett annat. Men när det gäller sluter vi alla samman och hjälps åt. Vad fint att din bror fick ett sammanhang som han välkomnades in i dom sista 25 åren❤️. Kram❤️

Tack för omtanke, Sattva, Andra Halvlek och Vår❤️. Det är mycket tankar kring min brors död. Det konstiga var att på förmiddagen innan jag fick reda på att han hade dött, så kom jag att tänka på en text. Den texten står på en kyrkogård i GBG. Jag åkte alltid spårvagn förbi där när jag skulle till stan. Där står ” Döden är oåterkallelig” Lite konstigt att jag tänkte på det, och så funderade jag på om man kunde haft det på sin gravsten. Lite dystert dock. Ett par timmar efter så fick jag samtal från en annan bror om dödsfallet. Nu har jag börjat skriva en text om min brors liv, som ska läsas upp av han som har hand om begravningen. Jag ska kolla med mina övriga syskon om årtal och lite annan fakta som ska bli korrekt. Jag ska även kolla med dom om dom har lite historier om brorsan, som kan vara med på minnestalet. Vi har bestämt att det inte ska bli för dyster begravning. Min bror som dog, tyckte det var jobbigt med kyrkor, och sorg. Han gillade Lotta Engberg, Carola och lite mer glada låtar, så det ska vi ha. Jag har många gånger funderat på vår stora syskonskara, och hur det blir när vi lämnar en efter en. Detta gör mig ännu mer angelägen om att leva, äta så hälsosamt som jag tycker är bra. Absolut mer skratt och skoj i livet, och gärna mer Kärlek💖

@miss lyckad Det kommer att bli en fin begravning och så som han hade velat ha det. Förstår att det sätter igång mycket tankar om livets förgänglighet och att man måste ta vara på det liv man fått. Att vårda det, ta hand om det och vara varsam om sig själv men även andra. Absolut mer skratt och skoj i livet och massor av kärlek❤️

Tack Vår och Se Klart❤️.. Jag sitter i min brors lägenhet, och väntar på att Second hand ska hämta möbler och saker. Ett liv, blir så futtigt när människan lämnar jorden. En massa saker och minnen kvar. Efter detta ska jag åka och köpa röda rosor och göra ett stort roshjärta, med 7 vita rosor som symboliserar oss syskon som blir kvar. Begravningen är imorgon. Och det blir en minnestund med urna, och sedan urnnedsättning direkt därpå. Jag känner att tiden är utmätt för oss alla. Jag har aldrig känt att det är så nära som nu. Min bror var 3 år äldre än mig. Men han hade mycket sjukdomar, en del dryckes- och kostrelaterade. De sista åren levde han dock hälsosammare. Det stärker mig i att leva så sunt och glatt jag kan. Alkohol hör absolut till motsatsen..

@miss lyckad Låter väldigt vackert, roshjärtat!! Ska tänka på er imorgon.
Visst blir man medveten om hur skört livet är när döden kommer nära. Att leva sunt på alla plan o med så mycket glädje som möjligt. Välja efter magkänslan. Säga ja. Säga nej. Och ibland får man bara rycka på axlarna o tänka "jag har ingen aning om vad jag gör just nu, men det löser sig". För vi kan inte förutsäga allt eller förebygga, skydda oss. Ibland bara händer livet. Och det är då man behöver ha en rejäl krockkudde inbyggd. Den får man av nykterheten!

@miss lyckad Det låter jättefint med roshjärtat ❤️ Hoppas det blir en fin gemensam stund imorgon.

Den senaste begravningen jag var på var för en kär kollega som dog i cancer. Hon var bara några år äldre än mig. När jag kom dit gick jag över kyrkogården och precis bredvid mig hoppade en domherre på marken. Den var jättefin med sitt knallröda bröst. Den följde mig hela vägen från parkeringen ända fram till kyrkporten. Jag har aldrig tidigare sett en domherre IRL. Det kändes som en hälsning från min kollega ❤️

Kram 🐘

@miss lyckad Det kommer att bli så symboliskt och vackert med rosorna❤️. Ja, det gäller att ta vara på livet och leva det så gott och bra som möjligt. Att vara nykter skapar goda förutsättningar för detta. Hoppas ni får en fin och stillsam begravning och ett varmt farväl till din storebror💕

Tack Sattva, AH, Vår och Fina Lisa. ❤️Begravningen blev fin. Det spelades Eldröda rosor av Lotta Engberg. Vi visste inte om brorsan lyssnat på exakt den låten, men han gillade Lotta, och hade fått autograf av henne. Hjärtat jag gjort hade eldröda rosor, så det passade bra. Minnestalet, hade jag skrivit, och jag tog med berättelser, som syskonen med familjer hade delat, om vår bror. Det känns fortfarande overkligt, att han inte finns längre. Men det blir nog bättre med tiden. I kapellet fick jag en väldigt konstig känsla i kroppen, nästan som om hela kroppen och huden pulserade. Min bror levde alltid ensam, Nu har jag bott mycket själv, när sonen gör militärtjänst. Jag skulle ljuga om jag sa att jag trivs. Hoppas våren kommer snart, då känns livet betydligt roligare. Men det är nog viktigt att låta sorgen ha sin tid också. Nu är jag så gammal, så det är dags att vänja sig vid ensamboende..😁

Att ha sorg i hjärtat, men ändå leva och se ljust på framtiden. Min brors bortgång, har gjort att jag har börjat tänka annorlunda. Stundtals så tänker jag på att vissa saker är meningslösa. Hur lång tid har jag egentligen kvar att leva? Vad vill jag med mitt liv. Plötsligt så försvinner fler och fler människor runt mig. Flera personer av dom som dött, har haft en dålig kosthållning, eller stor alkoholkonsumtion. Å andra sidan har jag ljusare tankar som tur är. Nu ska jag snart göra stora renoveringar i mitt hus, det blir kul. Jag tänker att oavsett om jag bor kvar några år, så är jag värd att bo fint❤️Plus att det höjer värdet på huset om jag får för mig att flytta. Drömmer fortfarande om huset vid sjön eller havet. Gärna en man också, men den biten är svårare. Jag blev lite mer försiktig efter senaste förhållandet. Det jag lärde mig är att jag är inte jätteförtjust i snö och kyla. Så bättre jag håller mig här i trakten, eller runtomkring. Sen trivs jag bra med att ha lite olika städer runtomkring. Jag behöver miljöombyte då och då. Alkoholen stör mig på så sätt att exmaken har gått ner sig mer. Jobbar fortfarande och är förmodligen en duktig. Men allt som oftare bakis, och sjukskriven för olika krämpor.Det är ju fan att vi människor låter ett nervgift förstöra våra kroppar, själar och hjärnor frivilligt. Även relationerna till våra närmaste försvinner och blir kass. Barnbarn blir utan morfar, barnen utan pappa och en åldrad mor blir tvungen att se på när hennes snart 60-åriga son går djupare ner i alkoholmissbruket. Ingen, nej absolut ingen, kan göra något åt saken om personen fortsätter att gå ner i dyn. Tragiskt. Jag räknar med att han inte heller finns om några år, om inget drastiskt sker. Idag är jag ledig och njuter ändå av dagen, med fin musik och att bara göra det som känns bra. ❤️

Fint att läsa ditt inlägg, man får hålla nosen nära marken när det viner i trädkronorna. Där finns; små katt-tassar. En god middag. Drömmar om ett hem att trivas i. Jag säger som du, att bo fint (det man själv tycker är fint menar jag då) är en av de viktigaste sakerna. Det är ändå i vardagen vi ska leva livet, och höja på det med de små till buds stående medel.
Kram på dig och fint att läsa dina rader 😍

Tack Se Klart🌹..Jag funderade faktiskt just idag på att skaffa katt. Men jag har ju 2 hundar, och redan nu lite bök med passning av dom..Vi får se. Jag hade besök några dagar av en jättefin liten långhårig katt. Brunsvart, och med jättestora runda ögon. Jag har en del möss i garagen, så det hade varit behövligt med katt. Vi får se. 😻

@miss lyckad Vad fint att du ändå fortsätter och drömmer om huset vid sjön eller havet. Man ska inte släppa sina drömmar. Fint också att du kan ha ljusa tankar mitt i sorgen, tänker att det hjälper sorgeprocessen framåt och att försöka ta vara på det liv vi fått och använda det till kreativa processer. Sköt om dig❤️