Hej alla ni tappra som kämpar. (LÅNGT INLÄGG MED TANKAR)

Alkohol har alltid varit en krycka i mitt liv. En "vän" som man har haft så fort livet har varit just livet. Jag har använt det vid dåliga dagar, bra dagar, mediokra dagar och vid fest och sorg. Men vet ni, det är slut med det nu. Relationen till giftet har fått ett abrupt avslut nu. Jag vill inte ha en "vän" som stjäl min hälsa och ekonomi, förstör mina andra relationer och i slutändan mitt liv.

Vår kära "vän" finns överallt. Och vi får alla tidigt lära oss att vi måste ha hen för att kunna leva ett fullgott liv. Vi blir ilurade att det endast är ett ynka fåtal individer som har en sjukdom, ett genetiskt fel som gör att de inte får vara kompisar med allas lilla favoritdrog. Så därför är vi säkra, säkra ifrån att det inte kommer att gå för långt för oss, för vi har vad vi vet inte denna defekt.

Tills den dag då vi faktiskt helt plötsligt måste använda drogen varje dag. Och med den ironiska insikten att vi använder den som vi blivit lärda. En tuff dag på jobbet? Använd kryckan. En hetlevrad diskussion med din fru/man? Ta en sup. Rädslan för att inte kunna betala räkningar? Använd din lilla favoritdrog.

När hjärnan har blivit så van vid detta så förändras banorna och receptorerna. Men det var ju bara de defekta som inte kan hantera drogen? Är jag defekt nu då?

Självklart inte. Det finns ingen sjukdom som heter Alkoholist. Det är en myt. Du använde en beroendeframkallande drog som till slut gjorde dig så beroende att du ständigt var tvungen att ha den, i alla eller de flesta diskussioner. Alkohol är den enda drog som du måste ursäkta dig för att inte ta. Det är inget fel på dig, du har bara gjort vad alla andra gör. Och dessutom under influencen att det är det rätta att göra. Men så fort det går överstyr så är du defekt, en människa som inte kan "hantera" alkohol.

Vi människor behöver inte en drog för att kunna ha roligt, trevligt, ha sex, gå på bröllop eller för att bearbeta sorg. Men vi har blivit lurade av åratal med marknadsföring och genom kampanjer och genom vår kollektiva dumhet så har vi kommit fram till att om man inte kan ta en drog tillsammans utan att ta för mycket, så är man inte en av flocken, då är man någon annan, en utstött, någon det är fel på.

Så varför skriver jag detta? Jo jag skriver det för att du som läser detta och som inte kan "hantera" alkohol, inte ska behöva känna att det är något fel på dig. Du har fortfarande ett problem med alkohol, men du kan lösa det problemet genom att ta hjälp med att sluta. Och när du väl slutat så kommer ditt liv vara så otroligt mycket bättre, och med rätt information så kommer du aldrig känna att du missar något, tvärtom så kommer du vara den som vaknar pigg och utvilad, inte lägger på dig massa onödig vikt i form av tomma kalorier, inte spenderar sjuka summor på att förgifta dig själv. Och det bästa, du kan alltid lämna festen när alla andra börjar stinka alkohol och deras dimmiga blick kommer följa dig när du hämtar din jacka för att gå till din bil, nykter, och köra hem.

Du missar ingenting genom att inte dricka!

@winnieboy Du har så rätt! Bra inlägg!👍👍👍
Också funderat på det där att kalla alkoholism en sjukdom. Jag kan förstå tanken att det blir mindre stigmatiserande och att folk förstår att det inte handlar om moral eller vilja. Men ÄR det verkligen en sjukdom? Det passar ju (alltför) bra in i den myt som vi alla flyter runt i: att det är en liten grupp som inte klarar alkohol för att de är svaga eller har denna sjukdom. Borde man inte isf kalla narkomani en sjukdom? Kanske även rökare har en sjukdom? För mig verkar det konstigt. Man kan ju bli beroende av alla droger, alla droger ger beroende. Beroendet kan bli olika förödande såklart, men är det en sjukdom?
Kanske finns skäl att det tog mig och många andra här att förstå att ALLA kan bli beroende, tänker jag.
Glad 🐣

Hej, blev nyfiken och googlade lite. Hjärnfonden skriver att beroendesjukdom är en kronisk förändring av hjärnans belöningssystem. Och att det finns en genetisk faktor som gör att för vissa går det fortare att utveckla förändringen vid konsumtion av beroendeframkallande ämnen. Men alla som dricker alkohol regelbundet löper risk att utveckla tillståndet och visst är det galet att vårt samhälle sanktionerar något som riskerar att orsaka problem för så många. Håller med om att vi och dom-tänket är farligt, men jag tycker ändå att det finns en styrka i att inse att ens hjärna faktiskt förändras. Det handlar inte bara om att vara stark och beslutsam för att lyckas sluta, för vissa är förändringen sådan att det krävs mer stöd. Och det kan minska skuldbeläggandet det tror jag. Det kan också verka avskräckande på dem som ännu inte blivit beroende, det att inse att alla kan dricka sig till ett beroende för att vi faktiskt skadar våra hjärnor.

@Kennie Men då är det ju ändå inte en sjukdom (som oftast kan drabba vem som helst) utan det borde väl i så fall kallas för hjärnskada?
Vilket skulle vara mkt mer avskräckande...
Och samtidigt förklarar varför det inte handlar om moral, styrka etc...

Ja, på sätt och vis. Men hjärnan är fullt fungerande så länge man inte tillför det beroendeframkallande ämnet. Så förändring är kanske ändå mer rättvisande än skada, även om skada absolut låter mer avskräckande.

@Amanda L Nej men precis! Det är inget sjukdomstillstånd, det är bara nonsens men det spelar alkoholjättarna rätt i händerna. Perfekt om man kan skylla på en skara individer som inte KAN HANTERA deras produkter och att det är en genetisk avikelse.

80% av västvärldens befolkning dricker, och 80% av dessa dricker över det rekommenderade intaget enligt WHO. Och så ska lobbyisterna då lura i mig att dessa 80% samtliga har en genetisk avvikelse som gör att de bara inte kan låta bli? Det är exakt lika korkat som läkarna på 50-talet som sa att rökning var en hälsosam vana......

@Kennie Jag tycker du har helt rätt i att man ska se det som en förändring i hjärnan som sedan inte kan backas. När man väl lärt det undermedvetna att stress, ångest, trötthet och smärta kan minskas med alkohol, då är det tyvärr kört. Men styrkan ligger i att se bakom ridån. Se vad alkohol egentligen är, nämnligen en rättså patetisk substans, som har vissa användningsområden som att sprita händerna eller att rengöra ytor men inte mycket annat.

@winnieboy Jag tycker det är intressanta frågor. Och det är också märkligt att jag som druckit alkohol mer eller mindre hela livet aldrig ifrågasatt myterna kring alkohol förrän nu. Jag är ändå en annars väldigt ifrågasättande person. Men berättelsen om alkohol är så central och självklar i vårt samhälle att det är svårt att ens tänka sig ett liv utan. Det ser man ju inte minst här där människor som mår uppenbarligen jättedåligt ändå har svårt att se ett liv utan alkohol.
Och jag är nu väldigt misstänksam mot att kalla det en sjukdom. Känns som det passar alltför bra in i alkoholindustrins förklaringar av alkoholism. Jag är inte övertygad.

@Amanda L För mig är det mer en förvärvad allergi, som mer eller mindre alla utvecklar efter långt intagande av substansen. Jag är uppväxt med katt, sen flyttade jag hemifrån ett år, och när jag kom hem till föräldrarna igen hade jag utvecklat allergi mot katt. Så nu undviker jag katter, jag skulle aldrig kunna bo tillsammans med en katt till exempel. Lätt beslut.

Och jag håller med dig om att vi alla är toklurade av alkoholindustrin. För att de ska tjäna pengar lider oerhört många människor, som offrar hälsa, relationer, jobb osv. Och bluffen är SÅ välspridd i vårt samhälle - vi som har genomskådat bluffen tillhör en exklusiv skara. Vi som vet bättre, vi som går före.

Kram 🐘