Intressanta inlägg här. Jag tycker att jag har förändrats över tid. Jag hör mest till de introverta, men är ju inte så blyg längre som tidigare. Jag är dock väldigt intresserad av människor, men det tar ju ett tag att få till den typen av kontakter. Om man inte går på en Forumträff förstås, där började man lite djupare direkt.
Jag tror att det är lätt att känna sig ”mindre lyckad” om man är introvert, eftersom det är så lätt att jämföra sig i just sociala situationer.jag tycker att det är så många som har beskrivit det här också - om acceptansen av sina egna behov i sociala sammanhang. Vad man orkar, vad som räcker etc.
Kanske är det som du skriver att samhället styrs av extroverta (generaliserat) och det är lätt att känna en viss avund till personer som är mycket duktiga på socialt samspel. Samtidigt är det ju sällan svart eller vitt. Jag tror att alla har sina ”demoner”. Tänker att du gör helt rätt @pianisten som bestämmer hur och vem du vill vara och jobbar dig dit genom att läsa på och försöka, samtidigt som du nu också verkar kunna se även dina egna positiva sidor och acceptera. Det tror jag är en viktig del i att hitta fram.