Jag har varit här på forumet tidigare. Ville då lära mig dricka måttligt men jag har kommit till slutsatsen att jag vill inte dricka alls för jag kan inte kontrollera alkoholen. Jag sätter upp mål och hur mycket jag ska dricka men lyckas för det mesta dupera mig själv. Efter en vit period så ökar intaget successivt tills jag nu senast dricker i princip varje dag och upp till en flaska rött.
Jag börjar bli orolig för min hälsa och om jag någonsin ska våga leva det där livet jag faktiskt önskar. Jag känner mig väldigt klar med att dricka vin ensam framför Netflix på kvällarna.
Mitt aktiva beroende började med att jag märkte att det blev svårare och svårare att sluta dricka på vardagskvällarna när jobbet väl satt igång. Det var en process på flera år som till slut landade i att min enda njutning var vinet som jag skulle dricka till matlagningen. Det blev sällan bara 1 glas.
Det är egentligen många faktorer som gjort att jag fastnade för vinet. Först var det mysfaktor och en social aktivitet. Senare blev det en självmedicinering som jag nu fortsatt med efter snart 2 års befrielse från det självmedicinerade för. Efter operationen för ca 2 år sen har mycket hänt i mitt liv. Framför allt inombords där jag börjar landa i vem jag är och i den bilden finns inget utrymme för alkohol.
Tack för alla delningar här på forumet 🙏 Det hjälper mig mycket att läsa om era erfarenheter. Jag har AA i bakfickan om det skulle kännas att jag behöver något mer. Men jag är inte helt bekväm med att sätta etiketter på mig själv och inom AA så är budskapet att man ska landa i och erkänna för sig själv och andra att man är alkoholist. Jag ser mina problem med alkoholen utan att sätta en etikett på mig.
Men jag är också tacksam för att ha haft alkoholen som en hjälp och lindring under dessa år. Utan den hade jag kanske inte levt idag. Och leva vill jag, fullt ut från hjärtat ❤️ och lusten till livet.