Bokade in mig och barnen på hotell då sambon inte ville jag kom hem, han var full. Återfall. Varit en lång vinter då jag var tvungen att fly vårt lilla hem med mina två barn och vår gemensamma lilla tre åring. Några dagar innan jul.
Medberoende var ett nytt ord för mig. Socialen blev inblandad, men när de efter några möten såg att han ansträngde sig lämnade de mig. Avslutade kontakter, vi ser ni gör så mycket själva. Ensam igen.
112 soc jour, känner igen förnamnen, sex månader senare. Du gjorde rätt som inte åkte hem sa hon.
Jag är avtrubbad, orkar inte tänka. Bara är. Försöker att vara en närvarande mamma. Inte visa för mycket av min oro och bedrövelse. Varför vi snyftar min tio åriga dotter. Det som äntligen började kännas bra och normalt. Vadå skulle han sälja mig för alkoholen!??? Hon lever med honom sen hon var 4. Bonuspappa till mina två. Hade vi inte ett gemensamt barn hade de sluppit detta helvete. Nu vågar jag inte separera, jag spelar med. Men jag har lärt mig mycket och säger till, tassar mindre. Men jag vill inte han har vår dotter i sitt ansvar. Har sett för mycket som vänder sig i magen på mig. Oansvarigt beteende, hans plötsliga ilska och barnslighet. Ett stort barn beter han sig som.
Kärleksfullt var vårt nya men det var ena sidan. Helt plötsligt blir han svart och jag vet inte vem han är, bara dem läskiga. Går inte att lirka med dem läskiga. Han stänger av och har bara hat, irritation och är misstänksam , knäpp och paranoid. Han är sjuk, men så elak och egoistisk. Vart är den fina som verkade bry sig om oss?!!’

Hans ostabila psyke, manier, ilska, irritation, härskar metoder osv
Själv medicinerar med 6 starka när han kör så ingen ser , växlar med 6 eller 4 3,5 Inte mycket men full blir han. Leverskada. Sportig annars skötsam kille med tungt förflutet, missbruk. Lögner. Allt baserat på lögner och fantasi. Svårt att leva upp till hans förväntningar. Han sa nyss ”du gör mig inte lycklig” hitta din egna inte lycka! Det gör jag inte med dig svarade han.

Så här ligger jag på ett fint hotell. Med mina 3 skatter. En är hans. Han brukar använda det som hot. Han ska minsann ha henne varannan vecka. Han har aldrig ens lagt henne! Han gör saker med henne men korta stunder och då är jag alltid med. Han låtsas men är inte där. Var är han nu? Inte med henne, hon undrar. Min mage gör ont. Vad händer imorgon? Vart ska jag bo? Vem ska hjälpa mig? Jag är trött slut ensam. Tre barn och våra katter? Inget jobb, han satt mig långt ifrån folk, jag behövde inte jobba. Men sen ändrades det, jag är en sopa. En äcklig människa som lever på andra, en fitta.
Vet inte om jag får skriva så här. Orden bara kommer. Vill inte att imorgon ska komma. Ovissheten, rädsla att behöva konfrontera honom själv. De som valt hans sida, lyssnat på hans klagovisa.
Hur ska jag orka, en gång till! Flyttade runt mellan boende i flera månader i vintras, han vägrade lämna vårt lilla hus. Sen fick jag hopp trodde det var den ända lösningen att leva tillsammans. Men jag dör sakta och då finns inte jag alls för mina barn.
Jag är en lycklig människa som dras ner mot botten. Hjälp

* blev lite stavfel men skärmen är liten och jag är trött. Barnen sover och jag ska sova, samla kraft. Inte ge honom och det han gör mot oss mer tid eller energi. Var starka ni andra anhöriga lämna ni som kan spring för livet!!! Det gjorde inte jag och jag kan ångra det djupt. Men vi fick vår flicka hon hade inte funnits om jag sprungit … stackars barn!!! Vad fasiken utsätter jag dem för, jag skäms.

Du skriver fint. Du är stark. Ta inte skulden för honom. Dina barn kommer klara sig bra med dig. Det kommer lösa sig. Mitt barn har ingen närvarande pappa och det är en sorg jag vet. Det kommer komma en tid när hon behöver ha svar och förstå, men nu räcker det med att bara vara trygg med dig och syskonen.

Tack ni fina. Tungt att vakna idag, ska bara fokusera på att samla energi. Snart ringer soc hoppas de kan hjälpa. Känns så overkligt, igår var jag hemma i vår trädgård städade vårt hus. I förrgår hade vi mysigt alla 5. Hur snabbt kan det gå så fel undrade min 10 åriga dotter , jag med. Livet går snabbt vi måste spendera det bra.
Och såklart är nu frågan vad händer i sommar, var ska vi bo i höst. Det finns ingen återvändo denna gång.

@ullstina
Ta hjälp av soc och våld i nära relations teamet inte anhörig teamet i kommunen.
Ta en dag i taget och kom ihåg att det är en mänsklig rättighet att få känna sig trygg! Soc är skyldiga att hjälpa dig och dina barn.
Du har inte gjort något fel.
Ta hjälp för det har du rätt till och var öppen och ärlig om allting, visa sms eller all form av bevis.
Ingen ska behöva leva så, det är inte ditt fel.
Kram

@ullstina du måste försöka stänga av när han säger sån där manipulativ skit. Det är makt han tar. Han har inte rätt till den om du inte ger den till honom. försök definiera när han gör det och vad han säger då - för att sen kunna känna igen det när det kommer igen och kunna börja avfärda det. ”Jaha nu gör han den grejen igen”, det tog mig jättelång tid och varje gång han sa nåt eller gjorde nåt så blev jag så orolig och det kändes som en ny gång varje gång, slitsamt och försvagande - det är tortyr!
I början var jag också orolig när han försökte stoppa mig från att åka ifrån honom, ställa sig i vägen och sånt, och börja säga högt att ”du slår mig”, ”det blir alltid såhär, du överdramatiserar” osv. Alltså oron för vad andra skulle tro och hans version av allt, senast häromdagen ursäktade han sig till en gemensam kompis att jag slagit sönder toalettdörren, sen rättade han sig och sa att vi slagit sönder den ihop och att det var därför det inte fanns mer än en löst hängande ram. Trots att det är han som har slagit sönder den Och vår sovrumsdörr - hade säkert varit fler om det hade funnits fler att låsa in sig bakom- som är vad jag har gjort och han blivit skogstokig och slagit sönder dom helt för att ta sig in…
När jag har ringt och var arg, ledsen, besviken, orolig när han suttit ute och supit och har varit helt väck har han börjat prata högt i telefonen och sagt ”Du slår mig!” ”Du är svartsjuk och kontrollerande! Osv.. Han tar makten över narrativet. Vilket också kändes som ett så otroligt svek, hur kan han vända det så? Spegla det helt, och med sån kraft? Men när jag väl började sätta mig ner och titta på det, analysera mönstret typ så har jag ju sett vad det är som pågår.. och kunde börja stålsätta mig och säga emot. Jag rättade honom snabbt till vår kompis och sa ”men det stämmer ju inte! Det var ju du som slog sönder den” vilket han faktiskt ducka på och kompisen fick också se en annan sida…
Och apropå att det finns en fin sida med, så får man inte glömma att den andra också Är honom. Liksom pränta in det. Inte ursäkta, utan helt och hållet supa in att det där är också han den fina snälla killen jag tycker så mycket om. … jag vet inte men det känns som om att det iaf har hjälpt mig att komma framåt i mitt sätt att se på hela situationen..
Och helt ärligt, de som tror på hans klagovisa och offerkofta, får väl göra det då. Tiden brukar alltid på nåt vis drabba dom här personerna ändå..

@Snödroppen tack
Imorgon ringer soc upp honom och säger att det gjordes en ny orosanmälan. Det blir tufft för mig igen att jag kontaktat dem, sjukt att det ska vara så.
Han är ångerfull idag vill vi ska hem. Soc tyckte vi kan stanna för att invänta hans reaktion på deras kommande samtal.
Mitt huvud är så segt idag.

@ullstina
Förstår att det är tufft, kanske klokt att vänta med att ha kontakt med honom.
Det spelar ju ingen roll hur ångerfull han är, det blir konsekvenser när det blir så här.
Försök fokusera på att ni är trygga där ni är och att det är hans ansvar att hantera konsekvenserna. Det kan vara en hjälp för honom också.
Förstår att du känner dig seg i huvudet, det är helt normalt.
Var rädda om er!

Hej @ullstina och välkommen hit till Alkoholhjälpen! Din berättelse berör verkligen och det märks att du har haft det tufft under en lång tid. Du försöker parera din sambos utbrott och samtidigt vara stark för dina barn. Precis som andra är inne på så ligger ingen skuld hos dig och ingen ska ha det så som ni har det just nu. Du skriver att det inte finns någon återvändo. Du är bestämd och du har tagit flera steg för att komma ur den här situationen. Så starkt av dig!

Det är bra att du vill och kan skriva om det som händer och har hänt tidigare och du är varmt välkommen här. Skulle du också känna ett behov av att prata med någon om det du är med om kan du även ringa Alkohollinjen (020-84 44 48) eller Kvinnofridslinjen (020-50 50 50). Fortsätt gärna att skriva och berätta hur det går för dig!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen