My way!

Hej alla peppiga och omtänksamma människor här:) Jag har följt i ett par veckor bara, så är väldigt ny här, men imponeras över den omtänksamma tonen och inställningen som finns. Har känt igen mig mycket i mycket av det jag läst; självklart mer av vissa.

Jag har väl alltid haft en liberal inställning till alkohol; jag var tonåring på det vilda 70-talet. Som student jobbade jag i restaurangbranschen med ganska mycket festande. Men efter studierna och med jobb, partner och så småningom barn blev alkohol ingenting särskilt, inte viktigt. Jo, gott vin till maten på helger; lite mer att dricka på stora tillställningar, fester, midsomrar och nyår. Men aldrig så att det blev för mycket. Har dock tyckt om den där särskilda stämningen av att ta ett glas vin till matlagningen på fredagen, den där glöggen dagen före julafton, eller att fira in semestern. Återigen, aldrig för mycket.

Förrän för ca 15 år sedan när det där matlagningsglaset började bli fler och stämningshöjarna fler och också ägde rum i ensamhet. Före maken kom hem (som för övrigt alltid jobbade och just på den tiden vänstrade: vi är skilda nu) eller som ångestdämpare i en relation som var kraftigt på nedåtgående. Men det var fortfarande sällan det blev för mycket. Efter skilsmässan, med mycket ångest och stor ensamhet började konsumtionen gå upp i ett par år. Det blev en del ensamma glas och för mycket och okontrollerat drickande. Då och då. Barnen märkte nog och fy vilken ångest, skam och skuld det fortfarande är. Detta drickande minskade dock efter ett par år och övergick till låg till måttlig, utan något aktivt beslut eller någon egentlig strävan, men ökade igen för ca fem år sedan. Det finns egentligen ingen anledning till det. Jag kan använda alkohol för att jag är glad, vill fira, höja stämningen, slappna av, dämpa ångest. Varje beslut är mitt eget och mitt eget ansvar. Jag har ett bra och innehållsrikt liv med massor av intressen, så jag har ingenting att skylla på.

Ett av de stora problemen är ‘förandet’; att jag gärna tar både ett och två och tre glas vin när jag förbereder festmiddagar eller för den delen när bara jag och maken (omgift) ska äta middag en fredagkväll. Jag kan också dricka ensam och på vardagar. Dock aldrig så att jag blir jättefull, men slirig, simmig och lite sluddrig. Jag kan också bli väldigt ‘på’, insistera på saker, att reda ut saker och gå igång på saker som irriterar mig. Maken (min nya) har konfronterat mig ett par gånger. Också mina vuxna barn och min mamma har uttryckt oro. Jag har inte nekat, men inte heller gått in i det. Gjorde ett aktivt försök för ca tre år sedan att dra ned på konsumtionen och lyckades ganska bra i ett tag. Det senaste halvåret har dock drickandet ökat igen. Till en nivå och intensitet som inte är hållbar. Alls. Har druckit både i veckorna och på helgerna, alltid har det funnits någon anledning. Under semesterns första veckor blev det ett lågvattenmärke där maken på nytt konfronterade mig. Så in i bänken pinsamt. Alla mina små sätt att smussla och ljuga blev plötsligt pinsamt uppenbara. Sådan ångest över att ha gjort nära och kära oroliga och besvikna. Jag vill inte vara den personen. Jag vill inte heller vara den jag blir när jag dricker för mycket. Den personen stämmer inte med min självbild eller mina värderingar.

Nu får det verkligen vara nog, tänkte jag. Googlade, hittade alkoholhjälpen, har börjat programmet, läst trådar och kommentarer och imponerats av all pepp och icke-dömande förhållningssätt. Jag ska också träffa en KBT-person och jag har berättat för min make, mina vuxna barn, min mamma och min syster att jag tagit detta steget. Detta för att ta bort elefanten i rummet och för att motivera mig ytterligare. Jag kan inte göra någon av dessa jag älskar så mycket besvikna igen. Det var en enormt stor lättnad att säga det och responsen jag fick var fantastisk. Jag har inte druckit en droppe på 14 dagar och reggar detta i kalendern. Det har gått över förväntan. Inget särskilt sug, även om jag varit i några sammanhang där mitt sällskap har druckit alkohol. Jag har tagit alkoholfri öl (väldigt gott!) eller alkoholfritt vin (mindre gott!). Jag har också varit ensam en del eftersom maken är på resa på annat håll, men jag har inte frestats att dricka själv, något jag annars lätt skulle gjort.

Positiva effekter:
1) Känner mig kristallklar i huvudet
2) Känner mig starkare (tränar mycket, har alltid gjort, men det känns lättare nu)
3) Som en tyngd i kroppen som lättat
4) Känner mig mer närvarande överlag
5) Gladare och lugnare

Mitt mål är att kunna konsumera måttligt. Jag har förstått på många inlägg här att det är svårt och att det är lättare att bli helt alkoholfri. Jag har stor respekt för det men kommer ändå att vilja försöka nå det målet: Eller jag SKA det helt enkelt :). Varför undrar ni då; är det verkligen så viktigt? Jo, jag vill kunna ta ett gott glas vin eller två till maten och kanske ett par till eller en drink i festliga sammanhang. Jag hoppas att det inte ska ses som alkoholförhärligande, men det finns ju denna tråden med måttlighet som mål och då tänker jag att det måste vara ok. Enligt forskning kan personer med måttlighet som mål lyckas, även om resultaten för de med total alkoholfrihet som mål är bättre. Det där för-mycket drickandet hänger ju ihop med dopaminet och belöningssystemet och hur alkoholen strular till det i hjärnan. Men självkontroll styrs också av hjärnan och jag har bestämt att disciplinen ska segra över alkoholens kidnappning över belöningssystemet. Eller Apollo (solens, ljusets, musikens och poesins gud) ska segra över Diyonysos (vinets, extasens och berusningens gud).

Vilken är då min strategi?
1) Fortsätta programmet där jag sätter nya mål varannan vecka: de första två veckorna var målet noll, för nästkommande två veckor kommer målet att vara två glas i veckan. Det långsiktiga målet är max sju enheter per vecka fördelat på två tillfällen. Men den normala konsumtionen ska vara 0-fyra glas i veckan.
2) Fortsätta kalendern även efter programmet samt registrera varje glas också i systembolagets app.
3) Tala om för maken eller familjen (förhoppningsvis också vänner om jag vågar berätta!) hur mycket jag får dricka och vid vilka tillfällen eller om jag inte ska dricka något alls. Tex berätta att den och den fredagkvällen får jag ta två glas.
4) Planera, tänka igenom och utvärdera vecka för vecka.
5) ‘Spela hela filmen’ som någon härinne skrivit, dvs vad händer när jag tar inte bara tre glas utan fyra, fem eller sex.
6) Ge mig själv belöningar när jag lyckas och framförallt när jag håller konsumtionen låg eller noll snarare än måttlig.
7) Skriva här då och då.
8) Identifiera och undvika risksituationer eller riskbeteenden.
9) Dricka långsamt.
10) Byta ut fördrink och efterdrink till alkoholfria alternativ.
11) Lägga in helvita veckor.
12) Lära mig säga ‘nej tack, jag är nöjd’.
13) Träna mycket.
14) Göra annat när suget sätter in, promenera, dricka te, vänta en stund innan jag tar ett glas när jag är sugen.
15) Öva mig på att njuta av att vara i stunden utan alkohol.
16) Släppa skämskudden och erkänna mina problem men också ta ansvar för dem.

‘Nykter’ kan ju betyda att man är helvit, men också att man är måttlig. Det kan också betyda saklig, sansad, balanserad, klartänkt. Jag vill vara måttlig, balanserad och klartänkt. Det är så jag sker på mig själv. Det finns ju som för det mesta gråskalor och för mig är det mesta i livet inte att definiera som antingen eller, utan snarare lite mittemellan. Jag har också förstått att det finns de här på forumet som klarat att vara helnyktra i 20 år, men ändå trillat dit. Så hur vet man om man lyckas eller inte? Jag tror att för min del måste jag acceptera att jag kommer att behöva följa min strategi under lång tid framöver för att lyckas. Kanske för alltid. Men kommer jag att lyckas? Jag ska! Ett misslyckande definierar jag då som att överskrida mina förbestämda gränser för alkoholintag.

Låter jag kaxig eller naiv så ber jag om ursäkt men att starta en tråd på forumet är ytterligare en motivering för mig. Nu måste jag ju följa upp här då och då. :)

Lycka till alla med att lyckas med just DITT mål utifrån just DIN strategi.

@Eirene I Alkoholprogrammet rekommenderas att börja med tre månaders uppehåll från alkohol, för att återställa sig och då blir man också av med det mesta suget.
De som lyckas bli måttliga har ofta börjat från nykterhet.
Lycka till hur du än gör!🥰❤️

Tusen tack för respons @Amanda L. Jag har läst mycket av det du skrivit och är så måttlöst imponerad av ditt fina engagemang på forumet och av din resa. Du har alltid något uppmuntrande att säga till alla. 😊Jo jag har förstått det där med de tre månaderna och jag är såklart ödmjuk inför att det inte funkar som jag tänker och att jag kanske får tänka om. Ha en fin dag!

Tusen tack för respons @Amanda L. Jag har läst mycket av det du skrivit och är så måttlöst imponerad av ditt fina engagemang på forumet och av din resa. Du har alltid något uppmuntrande att säga till alla. 😊Jo jag har förstått det där med de tre månaderna och jag är såklart ödmjuk inför att det inte funkar som jag tänker och att jag kanske får tänka om. Ha en fin dag!

Hej Eirene!
Blev glad av att läsa ditt inlägg, känner igen mig i så mycket. Även jag var tonåring på 70-talet, även jag vill och tror att jag kan klara av att vara måttlig. Om du har lust kan du läsa min tråd här i forumet. I korta drag: mitt mål är att dricka alkohol max 2 dagar i veckan, högst fyra glas per tillfälle. Inga restriktioner när jag är bortrest på semester, för mig är det vardagen som är det viktiga. Det har i stort sett gått bra, gick med här för snart två år sedan och skillnaden är stor i hela mitt tänk kring alkohol - och min konsumtion.
Jag skriver sällan i forumet numera, de flesta här inne är skeptiska till måttlighetsmålet och jag känner att jag inte riktigt passar in. Men jag läser nästan dagligen och fyller i alkoholkalendern.
Önskar dig stort lycka till, jag kommer att följa din resa.

@Abraxa hej 👋! Och tack för att du tittade in. Jag blev jätteglad! Jag känner igen mig i det du skriver, jag känner mig också lite vilse här även om det är ett väldigt peppande klimat, men jag strävar som du mot måttlighet och tänker ge det en chans. 👍Har läst nästan hela din tråd och känner igen mig i mycket. Också det där med klimatångest och brittiska deckare 😅. Ska skriva i din tråd också och kroka arm med dig och andra med mål måttlighet. 🌻Hoppas din dag är fin!

Jag tänkte fortsätta uppdatera här, dels för att se om det är någon som vill haka på och hjälpas åt, dels för min egen skull. Jag tänker (säkert gör ni det också) att om jag skriver ned och liksom "redovisar" så gör jag resan tydligare också för mig själv. 😊 Samt kunna identifiera när något går snett.
Jag har satt delmål och mitt beslut är inte att vara helt vit i tre månader. Istället hade jag ett första delmål om två vita veckor. De gick riktigt bra. Drack alkoholfria alternativ vid sociala tillfällen och klarade av att låta bli att dricka ensam trots att min man är bortrest. Är nämligen bra på att klämma enheter i ensamhet.
Nästa delmål är 2 enheter per vecka och högst en per tillfälle i 3 veckor. Detta inleddes igår och jag drack 1 enhet helt enligt plan. Såklart infann sig sug, inte minst eftersom mitt sällskap drack mer, men inte så farligt ändå. Reggade glaset direkt i appen Måttfullhet liksom senare i kalendern. Ägnade 50 minuter åt denna enda enhet. Det första glaset är ju annars förrädiskt, men dessa veckor ska det första vara det sista. Det långsiktiga målet är Max 5-7 enheter per vecka fördelat på två (Max 3) tillfällen.
Jag började igår också med individuell terapi och det känns otroligt bra!
Det gör (som alla säger) så otroligt mycket med knopp och kropp att vara avhållsam har jag insett de här två veckorna!
Ha det fint! 🌻

Tack för att du delar! Jag jobbar fortfarande lite på min strategi och mål. Är på dag 9 i kalendern. Inte helt strikt men skriver ner allt. Men behöver också fundera en hel del på vad som är mina triggers.

Hej 👋 @esterest!
Läste din tråd med motivationsfrågorna. Mycket insiktsfullt ! 👍Vad tror du själv är triggers? Har du hunnit tänka något på det?
För mig finns det massor av saker som kan trigga, de flesta ganska triviala. Men tex idén om att det är helg, man ska njuta, slappna av. Men det kan också vara ångest, oro.
Ha det fint! 🌻

@Eirene jag inser mer och mer att min man är kanske min största trigger. Jag påverkas för mycket av hans drickande vanor. Finns alltid möjlighet till en öl i hans värld. Alltid på ett positivt sätt, som att det är en möjlighet. Sedan tror jag att jag har dragits in i en ”skyddad miljö” med alkohol, jag blir lätt obekväm i sociala sammanhang, och vinet backar upp mig där. Inte att jag är blyg men jag får panik när det blir för socialt.

@esterest, har du pratat med din man? Det är nog enda vägen att gå. Alkohol är ju såklart förknippat med en massa saker vi tror (eller ena delen av hjärnan tror) är positiva. Annars skulle vi inte vara där vi är.
Och en kamp är det att bli måttlig eller nykter.
Heja dig!

@esterest, har du pratat med din man? Det är nog enda vägen att gå. Alkohol är ju såklart förknippat med en massa saker vi tror (eller ena delen av hjärnan tror) är positiva. Annars skulle vi inte vara där vi är.
Och en kamp är det att bli måttlig eller nykter.
Heja dig!

@Eirene jag nämnde det i förbifarten för några dagar sedan, vi var i bilen. Jag vet inte riktigt hur han reagerade innerst inne. Så klart han tar åt sig även om jag pratade bara om mig, att jag ville dra ner på konsumentionen (och inte sluta), för att slippa beroendet. Han var så snabb att byta ämne. Men jag har tänkt på det efteråt, att det kan bli en bra sak att jag börjar dra ner utan att göra en grej av det och se om han hakar på. Så var det när jag gick ner i vikt, jag tappade 25 kilo, i början var han skeptisk men sen kom han efter och gick ner lika mycket han också.

Hej @Eirene
Välkommen hit! Och grattis till två veckor utan alkohol. Visst kan nyktert vara mer än helt alkoholfri men det blir väl mer ett enkelt sätt att uttrycka sig här 🙂
Min historia liknar din, ett långsamt upptrappande av allt som behövde hanteras eller förhöjas med alkohol. Jättebra liv, (fast egentligen lite för hektiskt.)
Jag skapade en tråd här för att landa i ett balanserat drickande- så att jag inte skulle behöva sluta helt. Det var så mycket kring alkoholen och livsnjuteriet som jag ville behålla till varje pris. En del av mig.
Det är nu drygt 3,5 år sedan jag drack sista gången. Och det som jag ändå önskar flika in i diskussionen som ofta förekommer kring måttligt-sluta helt. Det är att man ofta förbiser- eller egentligen inte riktigt förstår, att ”sluta helt” har otroliga fördelar som inte kommer med att hålla sig måttlig.
Det är liksom inte ett liv i avsaknad av något- utan ett liv som innehåller mycket mer! Allt från klarsyn till energi, bättre hälsa, färre risker (cancer inte minst). Bättre relationer och sannare skoj.
Jag propagerar inte för detta för precis som du skriver är det din tråd, ditt beslut. Men ibland glöms det bort. Allt jag inte vill vara utan- just för att jag är nykter-nykter.
Sen finns det mycket att glädjas över det man slipper- baksmälla ångest och en hjärna ur balans. Men ju längre tiden går, ju tydligare blir vinster och fördelar.
Jag hejar på dig! 🌼

@Se klart
Hej och tack för att du tittade in :) och för kommentar och reflektion. Det är supervärdefullt med input och jag blir så glad när någon tar sig tid att ge respons. Jag följer den här diskussionen mellan måttligt-sluta helt med stort intresse och jag förstår att det finns massor av fördelar med att sluta helt. Än så länge så har jag kvar mitt mål och min ambition om måttlighet. Så får vi se om jag lyckas eller inte. Om inte så får jag ju tänka om. Allt gott!

Hej! Lite uppdatering kring min status. Jag har nu varit här i tre veckor och än så länge följt min plan till punkt och pricka. Jag inser förstås att utmaningarna och frestelserna blir större längre fram.
Jag höll 14 helvita dagar och den senaste veckan har jag intagit tre enheter vid tre olika tillfällen, vilket varit helt enligt min plan. Varje gång har det varit i sällskap och i samband med mat. Jag har tagit god tid på mig vid varje tillfälle, ca en timme för det enda glaset, vilket gjort att jag njutit av drycken men suget efter mer gick snabbt över. Jag talade också om för mitt sällskap att jag ska bara dricka ett glas och inte mer. Det är skönt för dem att veta och skönt för mig att de vet. Då försvinner elefanten i rummet och det blir talbart; dvs om jag skulle få för mig att säga att ‘vet ni vad, jag tror jag ska ta ett glas till’, då gör jag det möjligt för mitt sällskap att säga: ‘nej, det ska du ju inte’.
Under de här veckorna inser jag ju massor av saker, precis som alla andra: Hur skönt det är att alltid vara kristallklar i huvudet och hur det innebär att ens självkänsla stärks, hur mycket lättare det går med träning när en inte ska släpa runt på en bakis-skalle, hur mycket mer närvarande en blir i stunden. Jag inser dock att detta kan vara nyhetens behag och att när dessa känslor av en ny lätthet blir normaliserade, så tror jag att risken finns för bakslag.
Jag fortsätter dock enligt plan, försöker också skriva ned mycket i en dagbok och har mitt andra terapeut-besök snart. Jag läser trådar här och lär mig av andras erfarenheter och är så tacksam till alla som delar med sig.
Ha en fin måndag!